LRA Fortsätter Mörda - Nu i Sudan

Joseph Kony och hans terrorgäng i LRA våldtog över 80 kvinnor i två städer i nordöstra Kongo som samtidigt har terroriserats på andra sätt. LRA-mördarna har bränt över 800 hus, skolor, hälsocentrum under sin räd i Kongo. Samtidigt som rena mord och kidnappningar har skett.

LRA har nu även attackerat byar i Sudan, med över 40 människor dödade. Till Sudan har LRA antagligen flytt efter angreppen i Kongo. Angreppen är mycket brutala, de flesta har klubbats ihjäl med klubbor eller med machete. Det är svårt att se att de själva tar till sig de tio budorden som annars ska vara viktiga för denna "Herrens motståndsarmé".

Våldtäkt som vapen har annars använts länge i krig. Men den typ av sexuella terrorism som pågår i Kongo har skett nu under många år utan att det tagits på tillräckligt stort allvar.

I slutet av förra året skrev Katrine Kielos på Dagens Arena om det sexuella våldet i Kongo.

"Kvinnor våldtas systematiskt av polis, militär och olika beväpnade milisgrupper. Efter våldtäkten har gärningsmännen ofta stuckit upp trädgrenar i underlivet och knivskurit yttre och inre könsorgan med bajonetter. Skadorna blir så svåra att kvinnors matsmältningssystem helt förstörts. En ny medicinsk term har uppfunnits för tillståndet: vaginal destruktion. "

...Och I Kongo Mördas Man Utan Att Någon Bryr Sig

Kongo är fast i sin egen tragedi, hade kunnat varit till hjälp för tutsierna i Rwanda 1994. Nu blev det inte så, på grund av dess egen instabilitet. Istället drabbades man själv av den konflikten. Detta i kombination med stora naturresurser har skapat ett land i kaos. Mellan 1998 och 2003 dog 3 miljoner människor i konflikten. Men det är inte stabilt idag. Det är inte lugnt. Och här som på så många ställen våldtas kvinnor slentrianmässigt och militärstrategiskt. Grannländer som Uganda har blandat sig i.

Samtidigt hävdar vissa att kriget började 1996. Och att antalet döda relaterade till våldsutbrotten är betydligt fler. En gammal artikel här.

Men Kongo har man inte tittat på med samma ögon som man gjort senare i Sudan och Darfur. Vissa hävdar att det beror på att Sudan och Darfur har muslimer som skurkar. Jag tycker nog att det är att ta det ett steg för långt.

Människor lider dock överallt här. Men samtidigt finns dessa människor som kämpar för fred för människors välbefinnande med livet som insats. Hjältar. I sanning, hjältar.

Elände

Dessvärre hamnar Afrika återigen i blickfånget för sitt lidande, och lidandet allena.

I kriget mellan gott och ont är det folket som får lida, skrev Eduardo Galeano. Och som det verkar, framförallt kvinnorna. I Linda Melverns bok Att Förråda Ett Folk, en bok som borde läsas av fler, även om det inte går att rekommendera som nöjesläsning, eller som kvällslektyr finns det massvis med horribla historier om folkmordet i Rwanda 1994 som antagligen påminner om det som har hänt och som nu händer i Elfenbenskusten. Anledningen är att naturligtvis att den här typ av våld inte är exklusiv för vissa länder. Omfattningen av mördandet i Rwanda är dock närmast omöjlig att förstå, med tanke på de primitiva vapen man använde sig av. Men att rikta sitt våld och hat mot kvinnorna verkar dessvärre vara ett av vapnen.

Samtidigt finns delar av de som var djupt delaktiga i folkmordet i Rwanda kvar där ute. Skapar skräck och terror i grannländerna, som exempelvis Kongo-Kinshasa. Tusentals flyr. Stannar de kvar riskerar de att våldtas, torteras och mördas. Men kvar finns tilltron till Gud och kyrkan. I kyrkan tror många naivt att de skyddas. Det hjälpte föga för många i Rwanda. (Själv var jag på dop idag och fick lyssna på prästens ord om att Gud alltid skyddar de små och svaga eftersom Gud älskar alla och överger ingen, även om dessa är svaga i tron.) Man kan förstå att de behöver Gud i dessa svåra tider, utan Gud inget hopp, problemet är naturligtvis tron att kyrkan skyddar de från allt ont.

...Och naturligtvis Sudan. Nu kommer nya skräckrapporter om Darfur. Samtidigt hävdar en minister i Sudan att människorättsorganisationerna ljuger. Anledningen verkar dock vara en smula diffus.

Olja vs Mänskliga Rättigheter.

I ett av Sudans grannländer, granne med den välkända Darfur-regionen, ligger Tchad, ett litet odemokratiskt, fattigt men oljerikt land. Världsbanken ville väl först att oljepengarna skulle gå till att förbättra landets sociala strukturer och förbättra villkoren för människorna vars humanitära situation varit usel länge, men, va fan, om det är olja vi vill ha: låt de köpa vapen för pengarna.