Shopocalypse Now redux: "Konsumera mera... Eller förståndigare?"

Sverige konsumerar 2,5 planeter enligt en rapport vid namn Living Planet Report 2008 från Världsnaturfonden. Men detta räcker inte till någon hög placering på överkonsumtionslistan, eller bland de länder som lämnar störst ekologiskt fotavtryck per capita. Vi hamnar bara på 18:e plats. Detta bör föranleda aktioner från MUF. I individualismens namn naturligtvis. Ungefär som när man från MUF:s sida blev så förbaskade över den bilfria dagen som man uppmanades att ta för ett par år sedan, att man själva i individualismens namn, uppmanade till kollektiv protest mot detta genom att folk skulle ta bilen in till stan och köra runt och tuta.

Och medan man från världsnaturfonden säger att vi står inför ett avgörande val av livsstil för planetens och människornas överlevnad in kommer en politiskt modemedveten bloggs lösning/tolkning av finanskrisen:

”En kort kommentar om finanskrisen, låt dig inte störas alltför hårt av de svarta nyheterna. För mitt i allt ligger det ändå något positivt för oss som handlar, så sluta för allt i världen inte med det. Skäms inte. Om du kan shoppa ska du vara stolt.
Man ska naturligtvis inte konsumera över sina tillgångar, det vore ointelligent. Men om du har pengar och kan shoppa så bidrar du till att bygga upp världens finanser vilket leder till fler arbetstillfällen. Hela världsekonomin är uppbyggd på handel, att någon köper de varor och tjänster som någon producerar.
Så sträck på dig och shoppa loss!” (Via ETC)

Så man ska inte konsumera över sina tillgångar. Det vore ointelligent. (Och om man inte kan shoppa, ska man skämmas då?) Men hur som helst. För att tillverka en t-shirt krävs 2 900 liter vatten. Och från Världsnaturfonden säger man så här: - Världens regeringar övervärderar ekonomin och sätter en alldeles för billig prislapp på våra livsnödvändiga ekosystemtjänster. Förlusten av biologisk mångfald är mycket värre än finanskrisen. Bara skövlingen av skogar kostar miljardtals kronor varje år.

Samtidigt får arbetarna vid fabrikerna ett minimum av löner, för att kapitalet ska få ut maximalt. Pengarna går till ägarna och sedermera går en hel del in på aktiemarknaden för spekulation. Den fattiga delen av världen får göra avkall på sina naturresurser och får ett absolut minimum av ekonomisk ersättning för att hålla igång konsumtionen i den rika delen av världen. Vattenfrågan blir alltmer akut. Liksom skillnaden mellan rik och fattig alltmer. Det handlar inte bara om att ha pengar eller inte, utan handlar just om ökande klyftor, eftersom det förändrar maktvillkoren, förhandlingsvillkoren och rätten till liv.

Shoppingen ökar klasskillnaderna på alla plan: ekonomiska och miljömässiga. Och vi vet vilka som alltid får betala det den största delen av notan för konsumtionsfesten. De fattiga. De som inte får vara med på festen: men som är med och serverar.

(Inom parantes sagt: handel behövs naturligtvis. Och jag tror inte heller att särskilt många skäms för att de shoppar. Men det känns som om vi slösar bort så mycket mänskligt potential i någon naiv tro på kapitalismens och människans odödlighet.)

"USA In I Iran!"

Tonkinbukten. Varför tänkte jag nyss på Tonkinbukten när jag läste det här?

In a confrontation in the strategically important Strait of Hormuz on Sunday, five Iranian fastboats took aggressive actions around three United States naval vessels, a Pentagon spokesman said Monday, calling the brief standoff “reckless and dangerous.”

Med en dårens envishet försöker man skapa fienden Iran. USA blir nu alltså provocerade ett stort antal mil hemifrån: är inte det för fantastiskt? Men å andra sidan hör jag MUF och Fredrik Malm euforiskt skandera: ”USA in i Iran! USA in i Iran!”

Och kanske, variera med: ”Ropen skalla, bomber ska falla” eller ”Krig är fred, en USA-sed.”, eller bara helt enkelt skandera den enkla men ack så utrycksfulla: ”USA! USA! USA!”

Där kan man vandra mot USA:s ambassad, och säga, vi är inte emot: vi är inga nej-sägare: nej vi är för: vi är ja-sägare. Vi säger ja! Ja, till mer krig! Vi är optimister!

Besvikelsen över att Iran inte var så nära kärnvapen som man hoppats är nu kanske över. Kanske har man ännu inte givit upp. Hoppet lever!

Det handlar inte om att befria Irans folk. Det vet vi alla så väl. Dessutom är beviset på okunnigheten och propagandans roll besattheten vid Ahmadinejad. För vissa är han i och för sig den nye Hitler. Men han är inte Irans viktigaste politiska figur. Irans diktatur står inte och faller med honom. Men han är den ack så viktiga personifierade symbolen för Ondskan.

Hör mig ut, med alla dessa försök: Se Olbermann trasha Bush och hans försök att göra Iran till världens farligaste land. Intressant är att notera förändringen i retoriken. Det har vi också sett förr.

Nu även i DN.

Det Var En Gång En Kommunist Som Hette Bamse

För några år sedan upprördes ett gäng unga moderater över att Carl Bildt hade Bamse på sin slips. Bamse var ju kommunist! Fy bubblan! Alla som har läst Bamse har också förstått hur ond han egentligen är, med fraser som: "Ingen blir snäll av stryk; Den som är mycket stark måste också vara mycket snäll; Man ska vara snäll mot dem som är stygga, för de behöver det mest, och då blir de kanske snällare." Men tiderna förändras.

Nu läser jag i DN att Bamse fällts för oetisk barnreklam. (Artikel finns Ej på nätet.) Det handlar om det här med snabbhetspremier. (Och barnen växer ju upp så snabbt. ) Föräldrar vill inte att barnen ska bli konsumenter redan vid fyra års ålder.

Affärsområdeschefen på Egmont Kärnan, där Bamse ingår, menar dock att kuverten med de roliga figurerna på är riktade till föräldrarna men gläds över klargöranden vad gäller reglerna.

Nu måste man hitta på nya sätt att sälja sin tidning. Konsumenterna är ju som kackerlackor. Kanske ska man erbjuda premier direkt till föräldrarna istället? Barnen får Bamse och mammsen och pappsen får ett extra nummer av Cosmopolitan och Café?

Hur som helst. Kanske dags för MUF att förlåta Carl Bildt för Bamse-slipsen?