Christian Kjellvander säger något i Dagens Nyheters kulturdel som borde få ledarskribenter som Hanne Kjöller att hoppa till av förskräckelse och indignation. Han säger, och jag hoppas att alla liberaler satt ner när de läste det, att framgången för svenska band utomlands berodde inte på den kommunala musikskolan. ”Det handlar snarare om replokaler och a-kassa, att folk får tid på sig att bli bra.”
Va? Tid på sig? Det betyder ju att det finns tid över? A-kassan och sjukersättningar är väl inte till för individers hobbyverksamhet och kreativa skapande? Uppdrag Liberal Granskning måste till här med. Och hur många blir bra då? Va? Det är säkert bara en bråkdel. Det framgår inte.
Jag har hört det där förr. Det där med a-kassan. Oroväckande nyheter för liberaler och högern. Det är dags att stämma i bäcken så färre stämmer gitarrerna på den tid de har över.
söndag 4 november 2007
En Liten Notis I DN
I en liten notis i Dagens Nyheter får vi läsa om att ännu ett människoliv är över. Han var 25 år och hängde sig i en cell på Kronobergshäktet. Han hade hamnat där för stöld och skulle utvisas. Mer om honom får vi inte veta. Troligtvis får vi aldrig veta något mer om honom. Han blev en anonym notis.
Han hade hängt sig med en sladd som han hade hittat i cellen. Så hur ska man förhindra sån här desperation?
- Man kan sätta alla i isoleringscell, med bara en madrass på golvet, men hur humant är det?
Hur humant är det så att säga.
Runt om i Europa dör allt fler människor den anonyma döden. Det är människor som inte behövs. De dör i containrar, de dör efter att båtar ha kantrat, de tar sina liv i olika läger. Färre söker asyl i Europa, men fler dör i jakten på att få komma hit. Nya rekord slås i antal döda.
Vi kanske kan göra murarna högre, kontrollera haven mer, göra straffen hårdare för människosmugglare, men humant är det?
Han hade hängt sig med en sladd som han hade hittat i cellen. Så hur ska man förhindra sån här desperation?
- Man kan sätta alla i isoleringscell, med bara en madrass på golvet, men hur humant är det?
Hur humant är det så att säga.
Runt om i Europa dör allt fler människor den anonyma döden. Det är människor som inte behövs. De dör i containrar, de dör efter att båtar ha kantrat, de tar sina liv i olika läger. Färre söker asyl i Europa, men fler dör i jakten på att få komma hit. Nya rekord slås i antal döda.
Vi kanske kan göra murarna högre, kontrollera haven mer, göra straffen hårdare för människosmugglare, men humant är det?
lördag 3 november 2007
Hanne Kjöller Presenterar: Konsten Att Dra En Ideologiskt Passande Slutsats
När Hanne Kjöller skriver baxnar jag (gammalt Paolo-ordspråk):
Ju högre andel tjänstemän med vänstersympatier, desto högre ohälsotal. Hur blev det "vänster" att tycka att människor inte behövs, att de inte har något att bidra med?
Ja, Hanne Kjöller. Visst är det för konstigt. Man kliar sig förbryllat i huvudet. Personligen tror jag inte att det har att göra med någon inre stalinistisk ondskegen. Eller; Hör mig ut: så blev det "vänster" i samma stund som du bestämde dig för att "så måste det vara". "Min slutsats av detta seminarium blir att vänstern inte tycker att människor behövs. Ah. Nu mår jag genast bättre."
Att säga att människor inte behövs är annars mycket riktigt knappast vänster. Det är på så sätt en märklig slutsats som hon drar. Och människor kan bidra utanför arbetet: andra kan kanske inte bidra i arbetet i det tillstånd de befinner sig i. Men framförallt, måste man väl också ta hänsyn till individen. Ett arbetsliv där stressen ökar. Bördorna ökar. Det är exempelvis besparingstider. Och vinsttider. Få saker görs för att få de som arbetar att må bättre på själva arbetsplatserna. På många arbetsplatser tror man inte att individerna kan bidra utan kontroller. Det finns även en misstro från arbetsgivare. Samtidigt kräver man att varje individ ska kunna hantera samma mängd stress. Man ser inte till grundläggande orsaker. Man ska rehabilitera individerna. Var Och En För Sig. Sen ska de kriga om lönerna. Det finns ett ansvar för arbetsgivarna som Hanne Kjöller blundar för.
Hanne Kjöller anser också att det finns en bakvänd tillit från staten gentemot medborgarna. Jag har ofta ansett att det finns en bakvänd tilltro till individen från liberaler. Man vill gärna att de ska konsumera och välja fritt bland fonder, telebolag, elbolag och kläder. Så att kapitalet rullar vidare. Man har även en tilltro till individer när det gäller miljöfrågor. Individerna ska tänka och handla miljömässigt. Individen vet väl själv sitt bästa. Samtidigt ser man en fuskare bland varje arbetare och medelsvensson. Man förfäras över att folk ringer och beställer tandläkartid på arbetstid. Skattefusket ser man inte riktigt lika allvarligt på. Det har ju sin naturliga förklaring. Det är ju en form av folkligt motstånd mot en enorm orättvisa. Det är pragmatiskt handlande i en Pol-Potsk skattedjungel där man måste göra allt för att överleva.
Vidare:
Om man helt plötsligt inte ligger i koma kan man inte vara utbränd verkar Hanne Kjöller mena. Om man vågar sig på att göra något som sjukskriven ska man ut och arbeta. Omedelbums. Oavsett om grunderna för utbrändheten kan kvarstå. Hanne Kjöller blir låtsasuppriktigt förvånad över att de utbrända efter ett tag ger sig på saker som att exempelvis måla. Något för Uppdrag Liberal Granskning. Avslöja de ej sängliggande.
Hanne Kjöller är en typisk liberal, där det personliga är politiskt. Hon lever sitt privilegierade liv. Har sin trygghet på Dagens Nyheters oberoende liberala ledarredaktion. "Vad klagar de för? Jag mår ju bra."
(Inom parantes sagt. Jag tror själv att det är viktigt att bryta människors isolation och alienation. Vi är sociala varelser. Arbetet har här en viktig roll. Men tilltron till individerna är också viktig.)
Fotnot: Hanne Kjöller var på ett heldagsseminarium som Försäkringskassan anordnat. Jag har en känsla av att man väljer de seminarier där man tror sig få möjlighet att bekräfta sin egen världsbild. Å andra sidan kan nog Hanne Kjöller hitta nackdelar med fackföreningar i en fackföreningslös sweatshop. Man ser ofta det man vill se.
Ju högre andel tjänstemän med vänstersympatier, desto högre ohälsotal. Hur blev det "vänster" att tycka att människor inte behövs, att de inte har något att bidra med?
Ja, Hanne Kjöller. Visst är det för konstigt. Man kliar sig förbryllat i huvudet. Personligen tror jag inte att det har att göra med någon inre stalinistisk ondskegen. Eller; Hör mig ut: så blev det "vänster" i samma stund som du bestämde dig för att "så måste det vara". "Min slutsats av detta seminarium blir att vänstern inte tycker att människor behövs. Ah. Nu mår jag genast bättre."
Att säga att människor inte behövs är annars mycket riktigt knappast vänster. Det är på så sätt en märklig slutsats som hon drar. Och människor kan bidra utanför arbetet: andra kan kanske inte bidra i arbetet i det tillstånd de befinner sig i. Men framförallt, måste man väl också ta hänsyn till individen. Ett arbetsliv där stressen ökar. Bördorna ökar. Det är exempelvis besparingstider. Och vinsttider. Få saker görs för att få de som arbetar att må bättre på själva arbetsplatserna. På många arbetsplatser tror man inte att individerna kan bidra utan kontroller. Det finns även en misstro från arbetsgivare. Samtidigt kräver man att varje individ ska kunna hantera samma mängd stress. Man ser inte till grundläggande orsaker. Man ska rehabilitera individerna. Var Och En För Sig. Sen ska de kriga om lönerna. Det finns ett ansvar för arbetsgivarna som Hanne Kjöller blundar för.
Hanne Kjöller anser också att det finns en bakvänd tillit från staten gentemot medborgarna. Jag har ofta ansett att det finns en bakvänd tilltro till individen från liberaler. Man vill gärna att de ska konsumera och välja fritt bland fonder, telebolag, elbolag och kläder. Så att kapitalet rullar vidare. Man har även en tilltro till individer när det gäller miljöfrågor. Individerna ska tänka och handla miljömässigt. Individen vet väl själv sitt bästa. Samtidigt ser man en fuskare bland varje arbetare och medelsvensson. Man förfäras över att folk ringer och beställer tandläkartid på arbetstid. Skattefusket ser man inte riktigt lika allvarligt på. Det har ju sin naturliga förklaring. Det är ju en form av folkligt motstånd mot en enorm orättvisa. Det är pragmatiskt handlande i en Pol-Potsk skattedjungel där man måste göra allt för att överleva.
Vidare:
Om man helt plötsligt inte ligger i koma kan man inte vara utbränd verkar Hanne Kjöller mena. Om man vågar sig på att göra något som sjukskriven ska man ut och arbeta. Omedelbums. Oavsett om grunderna för utbrändheten kan kvarstå. Hanne Kjöller blir låtsasuppriktigt förvånad över att de utbrända efter ett tag ger sig på saker som att exempelvis måla. Något för Uppdrag Liberal Granskning. Avslöja de ej sängliggande.
Hanne Kjöller är en typisk liberal, där det personliga är politiskt. Hon lever sitt privilegierade liv. Har sin trygghet på Dagens Nyheters oberoende liberala ledarredaktion. "Vad klagar de för? Jag mår ju bra."
(Inom parantes sagt. Jag tror själv att det är viktigt att bryta människors isolation och alienation. Vi är sociala varelser. Arbetet har här en viktig roll. Men tilltron till individerna är också viktig.)
Fotnot: Hanne Kjöller var på ett heldagsseminarium som Försäkringskassan anordnat. Jag har en känsla av att man väljer de seminarier där man tror sig få möjlighet att bekräfta sin egen världsbild. Å andra sidan kan nog Hanne Kjöller hitta nackdelar med fackföreningar i en fackföreningslös sweatshop. Man ser ofta det man vill se.
Euskefeurat Littorin Humpa
För ett par kvällar sedan var jag tillsammans med mina föräldrar och min syster och såg Euskefeurat. En grupp som mest kan betraktas som ett mycket lokalpatriotiskt vänsterband, även om ödmjukhet är deras ledord. De är inte, som Beatles säger, bättre än Jesus, men däremot fler än Jesus, enligt Ronny.
Jag tycker att de fungerar som bäst rent musikaliskt när man rör sig någonstans i folkrock/bluegrass. Men samtidigt är humorn och det politiska minst lika viktigt. Låten ovan är kanske inte deras bästa kanske, och ljudkvalitén lämnar en del att önska. Men den handlar om en man som en gång var en oerhört energisk arbetare men som en dag tappade lusten.
LITTORIN HUMPA
När väckarklockan ringer, så där nån gång vid sju
Då vägrar jag att kliva upp ur sängen
Då kommer du för sent till jobbet säger kanske du
Javisst det är ju det som är poängen
När jag väl kommit dit
Gör inte jag ett skit
Då är jag inte flitig som en myra
När jag slutar klockan fem
Har jag redan hunnit hem
Då har jag varit hemma sedan fyra
Förr när klockan ringde, då klev jag upp direkt
O var på jobbet bland dom första för det mesta
Flitens lampa lyste, den var aldrig släckt
Jag streta på och gjorde jämt mitt bästa
Jag gjorde aldrig bruk
Av att anmäla mig sjuk
Inte ens den gång jag slitit av menisken
Men nu sjukskriver jag mej
Fast jag känner mig okej
För nuförtiden vågar inte jag ta risken
För jag vill inte äta lunch med Sven-Otto
Nej då väljer jag hellre en diet
Som består av gammal uppvärmd risotto
Fast risotto är den värsta mat jag vet
fredag 2 november 2007
Till Och Med Pensionärerna Var Bättre Förr
Här om dagen läste jag en liten insändare i DN där en man beklagade sig över att dagens unga gick för långt i våldet. Hur kan man sparka på folk som ligger? Däremot, menade han, ingick det i processen för en pojke att bli en man att slåss med andra. (Är inte det lite jante-varning på det? Att slåss lagom menar jag.)
Senare samma dag såg jag hur Citys löpsedel formade orden: ”Trots massiva protester. 26 misshandlade i helgen.”
Jag är också jätteförvånad. Verkligen. Jag menar. Vi protesterade ju mot våldet? Flera tusen samlades i Kungsan och på Facebook med. Vi gjorde ju det. Protesterade. På arbetsplatser landet runt diskuterades det onödiga våldet. På ledarsidor och i tv-soffor. Hade vi inte gemensamt avskaffat våldet?
Och varför kan de inte lära sig att knyta näven i fickan och låta den vara kvar.
Men sen kom en annan man. Berth Milton, en så kallad porrkung, och menar att han som ikon kan tala AIK:s huliganer till rätta. Det måste sägas: att det är passande att en porrkung lurar sig själv och försöker lura sin omgivning. Att en porrkung har Hybris. Make porn, not war.
Min far berömmer annars förr. Just för att på Den Goda Tiden fanns det inte några huliganer. Alla tyckte om varandra förr tydligen.
Jag hörde hur en del verkar vara förvånade över våldet. Hur rått det har blivit. Ett par pensionärer beklagade sig häromdagen också. De satt bredvid mig. Pensionärerna är sällan nöjda med dagens ungdom. Skolan har helt enkelt förlorat sin disciplinerande roll. Idag kan ju unga göra Precis Som De Vill.
Men vänta ett tag. Har man inte läst om gamla elaka människor. Har man inte stött på dem. De tränger sig i köer, de kör som dårar och gnäller. Jag har en granne som inte hälsar. Andra ligger på vårdhem och blir grova i munnen. Andar slåss med näbbar och klor och käppar. Till och med pensionärerna var bättre förr.
Senare samma dag såg jag hur Citys löpsedel formade orden: ”Trots massiva protester. 26 misshandlade i helgen.”
Jag är också jätteförvånad. Verkligen. Jag menar. Vi protesterade ju mot våldet? Flera tusen samlades i Kungsan och på Facebook med. Vi gjorde ju det. Protesterade. På arbetsplatser landet runt diskuterades det onödiga våldet. På ledarsidor och i tv-soffor. Hade vi inte gemensamt avskaffat våldet?
Och varför kan de inte lära sig att knyta näven i fickan och låta den vara kvar.
Men sen kom en annan man. Berth Milton, en så kallad porrkung, och menar att han som ikon kan tala AIK:s huliganer till rätta. Det måste sägas: att det är passande att en porrkung lurar sig själv och försöker lura sin omgivning. Att en porrkung har Hybris. Make porn, not war.
Min far berömmer annars förr. Just för att på Den Goda Tiden fanns det inte några huliganer. Alla tyckte om varandra förr tydligen.
Jag hörde hur en del verkar vara förvånade över våldet. Hur rått det har blivit. Ett par pensionärer beklagade sig häromdagen också. De satt bredvid mig. Pensionärerna är sällan nöjda med dagens ungdom. Skolan har helt enkelt förlorat sin disciplinerande roll. Idag kan ju unga göra Precis Som De Vill.
Men vänta ett tag. Har man inte läst om gamla elaka människor. Har man inte stött på dem. De tränger sig i köer, de kör som dårar och gnäller. Jag har en granne som inte hälsar. Andra ligger på vårdhem och blir grova i munnen. Andar slåss med näbbar och klor och käppar. Till och med pensionärerna var bättre förr.
torsdag 25 oktober 2007
Riktad Information
Vi blir alltmer kartlagda. Kommersialismen drar nytta av ett storebrorssamhälle. Ett övervakat samhälle. Kapitalismen befriar inte. Den fångar in och fängslar. Varje fritt område rutas till slut in.
Ingenting får vara gratis. Vill du vara någonstans: gör dig beredd att kategoriseras. Individen skall stereotypiseras.
I DN fanns idag en artikel om det nya med annonsmodeller med riktad reklam och inkluderar en intervju med en nordisk marknadsansvarig på MySpace. Man ska förse annonsörer med extremt riktad reklam. Men här finns ingen oro. Möjligheter stavas det.
Ni är inte oroliga att era medlemmar känner sig övervakade och slår bakut?
- Nej, våra användare har i regel stor internetvana. De anser inte att varumärken per automatik är dåliga, utan uppskattar mer riktad information. Det är upp till var och en att klicka sig vidare, om man vill.
Finns det inte en fara att kategoriseringarna hamnar i fel händer?
- Vi pekar bara annonsörerna i rätt riktning. Ingen får ta del av underlaget. Vi skulle inte under några omständigheter sälja vidare data, säger Jonas Lindberg Nyvang.
Riktad information. Det är onekligen användbart på många sätt. Vi kanske inte alltid uppskattar det, men vi tar det för givet, vi protesterar inte. Den bara finns. Något som måste finnas. Naturgivet. Och om den "riktade informationen", dessutom förefaller vara objektiv information ökar risken för att vi blir helt duperade. Vi köper det helt enkelt.
Ingenting får vara gratis. Vill du vara någonstans: gör dig beredd att kategoriseras. Individen skall stereotypiseras.
I DN fanns idag en artikel om det nya med annonsmodeller med riktad reklam och inkluderar en intervju med en nordisk marknadsansvarig på MySpace. Man ska förse annonsörer med extremt riktad reklam. Men här finns ingen oro. Möjligheter stavas det.
Ni är inte oroliga att era medlemmar känner sig övervakade och slår bakut?
- Nej, våra användare har i regel stor internetvana. De anser inte att varumärken per automatik är dåliga, utan uppskattar mer riktad information. Det är upp till var och en att klicka sig vidare, om man vill.
Finns det inte en fara att kategoriseringarna hamnar i fel händer?
- Vi pekar bara annonsörerna i rätt riktning. Ingen får ta del av underlaget. Vi skulle inte under några omständigheter sälja vidare data, säger Jonas Lindberg Nyvang.
Riktad information. Det är onekligen användbart på många sätt. Vi kanske inte alltid uppskattar det, men vi tar det för givet, vi protesterar inte. Den bara finns. Något som måste finnas. Naturgivet. Och om den "riktade informationen", dessutom förefaller vara objektiv information ökar risken för att vi blir helt duperade. Vi köper det helt enkelt.
Inget Vidare
Palestiniernas läge är sämre än någonsin. Det måste stå klart för alla. Man har sämre utgångsposition på alla håll och kanter. Även stödet från arabländerna är sämre än någonsin. Och som inte det vore nog: Deras befrielserörelser Fatah och Hamas ägnar sig dessutom åt att i allt högre grad fängsla interna motståndare och slåss mot varandra. Båda rörelserna anklagar varandra åter för tortyr. Den ökade säkerheten i Gaza kan ha kommit med en kostnad av ökad repression.
Lycka till med den där befrielsekampen så att säga.
Lycka till med den där befrielsekampen så att säga.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)