Honduras Och Liberalerna

Apropå liberaler och deras selektiva liberalism, så är det väl värt att nämna det faktum att man i Den Liberala internationalen, LI, har utsett den honduranske kuppresidenten Roberto Micheletti till en av sina vice ordförandeposter. Micheletti kommer att tillträda efter att han har avgått som president.

Angående detta säger Folkpartiets Internationella sekreterare, Fredrik Svensson, till Arbetaren Zenit att alla medlemspartier, inklusive honduranska Liberala Partiet, har rätt att själv utse en vice ordförande. Micheletti skulle därmed inte kunna nekas posten med mindre påföljd än att Liberala Partiet utesluts. Detta vore kanske ingen dum idé eftersom det Liberala Partiet bevisligen verkar frångå en viktig liberal fråga: gällande demokratins vara eller icke-vara. Men som tur är finner ju alltid liberaler kryphål.

Fredrik Svensson hänvisar nämligen även till Internationalens resolution om Honduras, där följande sägs: ”Landet gick igenom allvarliga oroligheter provocerade av presidentens brott mot grundlagen. [...] LI tror att det internationella samfundets stöd för att försäkra att de kommande valen i Honduras blir fria, rättvisa och demokratiska är avgörande”.

På så vis lyckas liberalerna kritisera, den folkvalde, Manuel Zelayas påstådda grundlagsbrott, utan att fördöma själva statskuppen, och därtill ställer ställer man inga krav på Zelayas återinsättande för att erkänna valet.

Sådan är liberalismen. I en demokrati måste man rösta rätt, annars kör man mot rött.

I DN:s analys är detta också intressant: "Det är första gången som Lula da Silva och Obama offentligt är i konflikt med varandra, och bedömare menar att det också är första gången som president Lula, ansedd som en enande kraft, ”hänger på repen” i en internationell konflikt."

Lula hänger alltså på repen, vad nu det egentligen innebär, för att han till skillnad från Obama har tagit kraftfullt avstånd från statskuppen och för att man definierar statskuppen som en statskupp.

Demokratilektion: Välj Dina Vänner Med Omsorg

Honduras president Zelaya får alltså höra av USA:s utrikesminister Hillary Clinton att han är dumdristig för att han försöker ta sig in i det egna landet. Ett eventuellt blodbad skulle med andra ord vara hans fel. Den avsatte presidentens fel. Demokrati blir svårt för de privilegierade när man på något vis konfronteras med människor vars åsikter inte stämmer med elitens åsikter. Dock skall det sägas att USA har med stor sannolikhet agerat en aning kraftfullare än vad som varit fallet om detta skett under Bushs tid eller om John McCain suttit vid makten.

I de nedan länkade artikelarna beskrivs Hugo Chávez som USA-fientlig. Kommer Hillary Clinton att kunna beskrivas som Venezuela-fientlig? Palestina-fientlig? Iran-fientlig? Och så vidare. Nej, naturligtvis inte. Med epitetet USA-fientlig menas något objektivt negativt, men samtidigt som något grundlöst, en anti-amerikanism grundat på ett oresonligt hat. Det är även så i vår globaliserade, fria värld att det är samma artikel som florerar runt på våra redaktioner i Sverige. DN, SVD, GP och SVT: text har köpt in samma artikel. Med andra ord skall vi alla veta när vi läser en objektiv artikel om statskuppen Honduras, att den "USA-fientlige" presidenten i Venezuela är en viktig ingridiens i det hela (utan att någon närmare förklaring ges) och att Honduras avsatte president mer eller mindre får skylla sig själv. Personligen tycker jag nog att USA-kritisk hade varit ett bättre epitet. Detta är dock ingenting mot hur medierna i syd och centralamerika och främst nu då i Honduras förvrider verkligheten.

Och visst. Ur ett historiskt perspektiv har det alltid varit dumt att utmana den privilegierade eliten, framförallt i central och sydamerika, om man vill behålla makten. Det har nästan aldrig varit gynnsamt att som i Honduras utmana storbolagen och som i Zelayas fall höja minimilönen med 60 %. Det försvar för statskuppen som florerar bland liberala och högerapologeter som handlar om att skydda demokratin är ett bevis för det folkförakt högern ärver ideologiskt.

Varje maktkamp är även en kamp om språket, om definitioner. Det borde vara journalisternas sak att utmana de styrandes tolkningsföreträde.

Läsvärt: Nikolas Kozloff om Chiquita och Centralamerika. Democracy Now.

Övergångsregering?

Den honduranska övergångsregeringen återinförde på onsdagen utegångsförbudet från midnatt och hänvisade till hot om oroligheter från anhängare till den störtade presidenten Manuel Zelaya.

"Efter att fortsatt ha mottagit öppna hot från grupper som försöker störa ordningen och skydda människor och deras egendom, har regeringen beslutat att införa utegångsförbud från midnatt, säger regeringen i ett uttalande som sändes i tv.

Landets folkvalde president blir väckt mitt i natten av militären och utskickad ur landet. De som står bakom kuppen kallas sedan av Dagens Nyheter för övergångsregering. Är inte det för härligt med oberoende liberala morgontidningar?

Visst är det även fint att få det att låta som om det är den folkvalde som står för hoten och oordningen, inte kuppmakarna.

US-Amerikansk Lektion I Spel För Galleriet; Avsnitt: Att Fördöma En Statskupp Utan Att Göra Det

Hillary Clinton förklarar USA:s position när det gäller demokratin i Honduras: Man vill inte lägga sig i. Man vill låta "de två parterna" reda ut sina meningsskiljaktigheter. Så fint. Så hycklande.

Från Ny Times: While Secretary Clinton reiterated the United States’ condemnation of Mr. Zelaya’s ouster, she stopped short of calling for his reinstatement, a departure from statements by President Obama earlier Tuesday and from the position taken by much of the international community.

When asked whether the United States viewed Mr. Zelaya’s return as central to the restoration of democratic order, she said that she did not want to “prejudge” the talks before they began.

“There are many different issues that will have to be discussed and resolved,” Mrs. Clinton said. “But I think it’s fair to let the parties themselves, with President Arias’s assistance, sort out all of these issues.”

USA:s Eviga Hyckleri När Det Gäller Demokrati

Precis som Anders Svensson skriver finns det tecken på att USA i varje fall godtar kuppen i Honduras. Man har valt en smidigare linje än vad Bush-juntan använde 2002 när Hugo Chávez i Venezuela störtades för ett dygn. En retorik som i varje fall går att tolka som fördömande. Men USA har inte använt sig av några politiska verktyg alls för att få Zelaya att återvända, man vågar inte ens använda ordet "kupp". Honduras är dessutom kanske det land i latinamerika som är mest beroende av USA ekonomiskt och militärt - med flera av kuppledarna utbildade i terrorskolan School Of Americas. Detta är vad en författare kallar …”the iron fist with a velvet glove: while it may feel softer, it’s as “interventionist” as ever.”

Och för att citera en tyckare vid Fox News (ibland talar de sanning - och naturligtvis samtycker de till kuppen):
“I think they (Obama-administrationen- min anmärkning) are perfectly happy with the outcome… Now, I think it’s the correct public diplomacy and policy to say, of course we’re for the democratically elected president and we don’t like coups in Latin America, but when all the dust settles, they will be perfectly happy to work with this new guy. They are not working to get Zelaya back into power… This is the outcome the United States would have preferred, this is not the method they would want to publicly condone.”

Men det är inte bara Fox News som är för kuppen eller försöker rationalisera den. Även liberala medier som New York Times gör sitt bästa för att få befolkningen i USA att acceptera kuppen.

Det finns många likheter med kuppen mot Hugo Chávez, vilket flera författare och journalister, bland annat Eva Golinger, har påpekat. Det är bara att hoppas att kuppen blir lika misslyckad också.

DN Nikolas Kozloff

Att Lägga Skulden Där Den Hör Hemma - Liberal Version

Dagens Nyheter igen. Denna bastion av illasinnad felinformation. Nu lägger ledarsidan i grund och botten skulden för statskuppen i Honduras på Hugo Chávez. Statskuppen i sig menar man är olycklig. Stort, empatiskt. Ledartikeln slutar i lite vanlig västerländsk Hugo Chávez- bashing där Håkan Boström med några portioner lögner skriver:

”Chavez närmast autokratiska ställning har säkerligen inspirerat Zelaya i hans försök att stärka presidentmakten. Men just exemplet Chavez bidrog troligen också till den honduranske presidenten snöpliga slut.

Hugo Chavez maktfullkomliga styre leder närmast tankarna till Putins Ryssland, med statskontrollerade medier och domstolar. En despoti har helt enkelt ersatts med en annan.”

Snöpliga slut? Inte värre än så? En statskupp är ett snöpligt slut? Och Hugo Chávez despot som kontroller medierna? I Venezuela är majoriteten av medierna djupt Chávezfientliga. (Man kan ju undra varför de inte är lika bekymrade över Berlusconi som i så fall mer liknar en despot. Men det är klart Berlusconi gynnar de vita och privilegierade och kapitalet.)
Rubriken är också skön: ”Tragisk läxa i reformism.”

Håkan Boström ignorerar dessutom det faktum att många av dessa latinamerikanska länder har behandlats föraktfullt av USA vars närvaro inte hjälpt demokratin. Tvärtom har USA varit demokratins värsta fiende för många av dessa länder.

Men visst är det för härligt med dessa liberaler och deras globala kamp för mänskliga rättigheter? Den är verkligen flexibel och med många olika individuella bedömningar.

Ersatt, Sa DN.

En statskupp sker. Den liberala morgontidningen Dagens Nyheters rubrik: "Honduras President Ersatt."

Naturligtvis är den "ersatte" presidenten, Manuel Zelaya, USA-kritiker, och han har börjat införa sociala reformer och sägs vara allierad med Hugo Chavéz, vilket kan förklara ordvalet. I liberalers ögon finns nästan inga större demokratibrott.

Även Frasses blogg.

(Inom parentes sagt: Jag vet väldigt lite om Honduras men reagerar främst mot hur fri media i väst hela tiden använder olika mallar och måttstockar som följer efter vad västvärldens ledare och elit anser om de olika länderna. )