Så får man ett till. Kungen visar sig nämligen vara djurgårdare. I en intervju i Kalmarposten berättar han detta i förtroende. Han som, likt Lars Forssell var, är ständig medlem i AIK.
Kungen säger att "som bernadotte föds man in i solnaklubben." Vilket kanske skulle kunna leda till en eftertanke om det där med att födas in i något. Eller? Nähä.
Fotnot: Solnaklubb och solnaklubb förresten. AIK bildades på Biblioteksgatan.
Visar inlägg med etikett Republik. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Republik. Visa alla inlägg
torsdag 26 juli 2007
lördag 14 juli 2007
Att Beröva Victoria Och Hennes Far Tron
Victoria, vad har du gjort idag? Övat upp dig inför firandet kan jag tänka. Kanske pirrar det lite i magen på dig. Kanske avskyr du den här dagen. Men det kan du inte säga. Det får du i stort sett inte säga. För dig finns ingen plats för någon 30-årskris.
Själv, tog min individualitet, mig ingendirektstans. Jag läste morgontidningen. Fastnade för den besynnerliga, men ändå på sitt sätt klart logiska, debattartikeln. Om kungahuset och demokrati. Påminner mig om en insändare av en rojalist i Metro för ett par år sedan. Att påstå att kungahuset var odemokratiskt var lika dumt som att torka en katt i en mikrovågsugn, menade insändaren som hade tänkt till på sitt eget speciella sätt.
Individen skapar sin egen dag. Individen utnyttjar sin tid, sin fritid. Han/hon skapar sig själv. Victoria, hur skapade du dig själv idag? Victoria är en arvtagare och blivande drottning. Hon föddes som det. Hon kommer att bestå i historieböckerna. Inte som individ, utan som kronprinsessa och sedan som drottning om allt förlöper som det ska. Sen har vi ju Carl-Philip.
Carl-Philip är på ett sätt inget alls. Han skapar inte sig själv. Han blev skapad. Ty Han är prins. Han har ingen direkt personlighet. Han är en symbol. Som består. Vi skulle kunna ha en trädgårdstomte istället. En sån där som finns i Amelie Från Montmartre. Hans pappa är ju, hur som helst en harmlös form av tomte.
Så Carl-Philip, hur levde du upp till din roll som prins idag? Du andades? Bra gjort. Du levde upp till din roll som prins. Victoria har fler uppdrag. Fler intervjuer att göra där hon berättar hur intressant allt är som hon gör och som hon besöker. Intressant, va?
Jag minns hur lite som krävs av er, var gång de flaggviftande rojalisterna talar om er. Hur rojalisterna får tårar i ögonen bara av titta på er. Har du några åsikter Carl-Philip? Det får du i stort sett inte ha. Du är berövad rollen som tänkare, vilket kan jag tänka, kan vara rätt skönt. Men, du har ju din mamma. Hon tycker om barn sägs det. Det är ju rätt mänskligt. Men i dagens DN beklagar sig alltså en monarkiexpert. Det verkar som om för lite inavel är hot mot monarkin och demokratin. ” Införandet av kvinnlig tronföljd och slopandet av kravet på äktenskap med person av furstlig börd innebär ett kungahus med otaliga prinsar och prinsessor utspridda i samhället”. Förvisso verkar det vara besvärligt där borta i Saudiarabien med slösaktiga prinsar, men det är också av vikt att veta för oss här i Sverige var vi har de. Tänk om en prins skulle få för sig att vilja bo vid/på Snålkuk. Kanske ett ställe för de slösaktiga saudiska prinsarna.
Nåväl, kungabarn. Jag minns er pappas stora stund i ljuset. Han fick beröm för sitt personliga brev i samband med tsunamin. Det där personliga brevet som han inte skrev själv. Han blev populärare än någonsin.
Han åstadkom följande saker för att få allt beröm som även liberala republikaner uppskattade honom för.
1) Han föddes.
2) Han hade förlorat en nära anhörig som ung. (Sin far). Han kan alltså känna sorg.
3) Och så höll han det där personliga talet som hyllades. Ett tal som han alltså inte skrivit själv.
Det kan ju tyckas en smula märkligt att far er, blev hyllad för detta. Jag menar, visst det krävs ett mod, att stå där och hålla tal och ett personligt sådant. Men att uppleva sorg är inte unikt. Vissa verkar tycka att blåblodig sorg är finare, tyngre, ädlare, eller så var det upptäckten av att symbolen Kungen kunde känna sorg. Kungens far dog. Vad hemskt!
Victoria kunde vi se på löpsedlarna, hade också känslor. Hon grät vid någon minneshögtid för tsunamin. Vilket säkert var ärligt.
Men de liberala republikanernas hyllning behövde en ingrediens till för den där hyllningen. Det var nämligen så att kungen också:
4) Kritiserade den socialdemokratiska regeringen. (Om än milt.)
Dessa fyra punkter säger något om den värld vi lever i. Så kungabarn, er far är kung, inte för att det egentligen finns något annat behov än att skapa och upprätthålla symboler och en odemokratisk tradition vid liv. Men lägg märke till hur många som skulle kunna klara av dessa punkter. Fast vad gäller punkt ett. Här ska man väl ge honom och även er, cred. Ni är födda av speciella föräldrar. Det finns alltså en komplettering att göra till punkt ett. Födda av Kungligheter. Och Madde, vår egen lilla festprinsessa, som verkar har roligast av er tre. Och hennes vilda festnätter är de verkligen vildare än någon annans? Så frågan är retorisk och inte av intresse. Det är en form av låtsasliv, fritt från ansvar och förpliktelser.
Men om man ser till far er. Hur kritiserade han regeringen. Jo, genom att tala om ansvar. Och här kommer vi naturligtvis in i det hela. Individer tar ansvar. Samme man, er far, som talat om att stekta sparvar inte flyger in munnarna på dem, pratar om att man måste ta ansvar. Samme man, er far, som alltså lade skulden på UD för sin lilla hyllning av Kungen av Brunei. Hans ansvar är annars att vinka till undersåtarna med ett mer eller mindre krystat leende och inte säga olämpligheter. Den kungliga varianten av att sikta mot stjärnorna och åtminstone nå halvvägs. Han tror han är Kung. Vi låter honom tro det. Rojalisterna tror han är kung. Det är egentligen vår uppgift som demokrater att beröva kungen tron. I dubbel bemärkelse alltså.
Men en sista fråga Victoria: Vad blir ditt motto? "Livet är intressant."
Ps! Jag ber om ursäkt för att jag har duat dig Victoria. Jag vet att du ogillar det. Men detta är min blogg och som tröst kan jag säga att ytterst få läser den och troligtvis inga rojalister eller kungligheter.
Själv, tog min individualitet, mig ingendirektstans. Jag läste morgontidningen. Fastnade för den besynnerliga, men ändå på sitt sätt klart logiska, debattartikeln. Om kungahuset och demokrati. Påminner mig om en insändare av en rojalist i Metro för ett par år sedan. Att påstå att kungahuset var odemokratiskt var lika dumt som att torka en katt i en mikrovågsugn, menade insändaren som hade tänkt till på sitt eget speciella sätt.
Individen skapar sin egen dag. Individen utnyttjar sin tid, sin fritid. Han/hon skapar sig själv. Victoria, hur skapade du dig själv idag? Victoria är en arvtagare och blivande drottning. Hon föddes som det. Hon kommer att bestå i historieböckerna. Inte som individ, utan som kronprinsessa och sedan som drottning om allt förlöper som det ska. Sen har vi ju Carl-Philip.
Carl-Philip är på ett sätt inget alls. Han skapar inte sig själv. Han blev skapad. Ty Han är prins. Han har ingen direkt personlighet. Han är en symbol. Som består. Vi skulle kunna ha en trädgårdstomte istället. En sån där som finns i Amelie Från Montmartre. Hans pappa är ju, hur som helst en harmlös form av tomte.
Så Carl-Philip, hur levde du upp till din roll som prins idag? Du andades? Bra gjort. Du levde upp till din roll som prins. Victoria har fler uppdrag. Fler intervjuer att göra där hon berättar hur intressant allt är som hon gör och som hon besöker. Intressant, va?
Jag minns hur lite som krävs av er, var gång de flaggviftande rojalisterna talar om er. Hur rojalisterna får tårar i ögonen bara av titta på er. Har du några åsikter Carl-Philip? Det får du i stort sett inte ha. Du är berövad rollen som tänkare, vilket kan jag tänka, kan vara rätt skönt. Men, du har ju din mamma. Hon tycker om barn sägs det. Det är ju rätt mänskligt. Men i dagens DN beklagar sig alltså en monarkiexpert. Det verkar som om för lite inavel är hot mot monarkin och demokratin. ” Införandet av kvinnlig tronföljd och slopandet av kravet på äktenskap med person av furstlig börd innebär ett kungahus med otaliga prinsar och prinsessor utspridda i samhället”. Förvisso verkar det vara besvärligt där borta i Saudiarabien med slösaktiga prinsar, men det är också av vikt att veta för oss här i Sverige var vi har de. Tänk om en prins skulle få för sig att vilja bo vid/på Snålkuk. Kanske ett ställe för de slösaktiga saudiska prinsarna.
Nåväl, kungabarn. Jag minns er pappas stora stund i ljuset. Han fick beröm för sitt personliga brev i samband med tsunamin. Det där personliga brevet som han inte skrev själv. Han blev populärare än någonsin.
Han åstadkom följande saker för att få allt beröm som även liberala republikaner uppskattade honom för.
1) Han föddes.
2) Han hade förlorat en nära anhörig som ung. (Sin far). Han kan alltså känna sorg.
3) Och så höll han det där personliga talet som hyllades. Ett tal som han alltså inte skrivit själv.
Det kan ju tyckas en smula märkligt att far er, blev hyllad för detta. Jag menar, visst det krävs ett mod, att stå där och hålla tal och ett personligt sådant. Men att uppleva sorg är inte unikt. Vissa verkar tycka att blåblodig sorg är finare, tyngre, ädlare, eller så var det upptäckten av att symbolen Kungen kunde känna sorg. Kungens far dog. Vad hemskt!
Victoria kunde vi se på löpsedlarna, hade också känslor. Hon grät vid någon minneshögtid för tsunamin. Vilket säkert var ärligt.
Men de liberala republikanernas hyllning behövde en ingrediens till för den där hyllningen. Det var nämligen så att kungen också:
4) Kritiserade den socialdemokratiska regeringen. (Om än milt.)
Dessa fyra punkter säger något om den värld vi lever i. Så kungabarn, er far är kung, inte för att det egentligen finns något annat behov än att skapa och upprätthålla symboler och en odemokratisk tradition vid liv. Men lägg märke till hur många som skulle kunna klara av dessa punkter. Fast vad gäller punkt ett. Här ska man väl ge honom och även er, cred. Ni är födda av speciella föräldrar. Det finns alltså en komplettering att göra till punkt ett. Födda av Kungligheter. Och Madde, vår egen lilla festprinsessa, som verkar har roligast av er tre. Och hennes vilda festnätter är de verkligen vildare än någon annans? Så frågan är retorisk och inte av intresse. Det är en form av låtsasliv, fritt från ansvar och förpliktelser.
Men om man ser till far er. Hur kritiserade han regeringen. Jo, genom att tala om ansvar. Och här kommer vi naturligtvis in i det hela. Individer tar ansvar. Samme man, er far, som talat om att stekta sparvar inte flyger in munnarna på dem, pratar om att man måste ta ansvar. Samme man, er far, som alltså lade skulden på UD för sin lilla hyllning av Kungen av Brunei. Hans ansvar är annars att vinka till undersåtarna med ett mer eller mindre krystat leende och inte säga olämpligheter. Den kungliga varianten av att sikta mot stjärnorna och åtminstone nå halvvägs. Han tror han är Kung. Vi låter honom tro det. Rojalisterna tror han är kung. Det är egentligen vår uppgift som demokrater att beröva kungen tron. I dubbel bemärkelse alltså.
Men en sista fråga Victoria: Vad blir ditt motto? "Livet är intressant."
Ps! Jag ber om ursäkt för att jag har duat dig Victoria. Jag vet att du ogillar det. Men detta är min blogg och som tröst kan jag säga att ytterst få läser den och troligtvis inga rojalister eller kungligheter.
söndag 28 januari 2007
Veckans Boktips; På Hans Majestät Konungens Namnsdag: Därför Är Jag Republikan av Villhelm Moberg
I en passage i Villhem Mobergs klassiker ställs frågan varför en kvinna gråter över en person som hon befinner sig långväga ifrån och aldrig har träffat, hon svarar: "'Därför att han var kung. ' Den aktningsvärda kvinnans tårar gällde icke någon person med vissa bestämda egenskaper, icke någon människa som hon kände och som hon av personliga skäl kunde sakna. De ägnades innehavaren av Sveriges kungatron. Vem denne än hade varit, så skulle hon ha begråtit honom vid hans frånfälle. Hon sörjde en kung: Hon begrät "Vi Gustaf med Guds nåde, Sveriges, Götes och Vendes konung". Hennes tårar gällde en utvald, en innehavare av konungadömet med Guds nåde - Dei gratia rex..."
Jag antar att det finns ett antal människor som idag har firat konungens namnsdag. De är säkert inte många. Men flaggan har säkert hissats: "det är väl det minsta man kan göra". Kungen är en fin man. Han fortsätter sitt propagandatåg, eftersom det är viktigt att upprätthålla popularitetssiffrorna högt. Förvisso görs detta ganska enkelt genom ett bockande och bugande av media. Idag hyllade kungen Linné, antagligen utan att ta fram Linnés mörkare rasistiska sidor.
Det finns olika typer, med olika grad av rojalism. En del som mest tycker att det är en kul grej, är knappt rojalister och bryr sig antagligen inte nämnvärt om att "kungen" har namnsdag. Men sen finns det de där riktigt tossiga. De som ringer in till Ring P1 och är fullständigt galna. De som vill dö för kungen.
Jag läste en gång en insändare i Metro, som försvarade kungahuset med en liknelse som får klassas som en av de sämre jag någonsin stött på. Nej, jag har aldrig, mig veterligen, stött på en sämre. Den är mångfacetterat korkad. Han skrev att "påstå att kungahuset var odemokratiskt, var lika dumt som att torka katten i mikrovågsugnen." Jag vill inte hävda att dessa människor är korkade. Inte helt. Jag misstänker att det är en form av hjärntvätt som drabbat deras hjärnor som har fått de att förlora det kritiska tänkandet när det kommer till vissa saker. Kungahuset är en fin tradition, kungahuset gör bra reklam för Sverige, kungahuset säljer Sverige. Även om kungahusen världen över i viss mån börjar drabbas av dokusåpaliknande symptom är frågan om detta är till fördel eller nackdel för kungahusen. En del av den forna glansen och skimret har trots allt försvunnit. Tids nog dör vidskepligheten.
"Glansen och skimret från kungatronen, som ännu i dag bländar de troende folken, kommer från magisk källa och har uppstått ur vilda folkstammars gudariter och gudakult. Konungadömet är skapat av magin och övertron. Konungens Majestät skall hållas i helgd och vördnad, stadgas det i vår svenska regeringsform; paragrafen har uppkommit ur föreställningen om konungen som ett sakralt och övermänskligt väsen.
Det monarkiska statsskicket är sålunda ett uttryck för en uråldrig vidskepelse, som ännu hålles vid liv hos några västerländska kulturfolk, bland dem det svenska folket."
Jag antar att det finns ett antal människor som idag har firat konungens namnsdag. De är säkert inte många. Men flaggan har säkert hissats: "det är väl det minsta man kan göra". Kungen är en fin man. Han fortsätter sitt propagandatåg, eftersom det är viktigt att upprätthålla popularitetssiffrorna högt. Förvisso görs detta ganska enkelt genom ett bockande och bugande av media. Idag hyllade kungen Linné, antagligen utan att ta fram Linnés mörkare rasistiska sidor.
Det finns olika typer, med olika grad av rojalism. En del som mest tycker att det är en kul grej, är knappt rojalister och bryr sig antagligen inte nämnvärt om att "kungen" har namnsdag. Men sen finns det de där riktigt tossiga. De som ringer in till Ring P1 och är fullständigt galna. De som vill dö för kungen.
Jag läste en gång en insändare i Metro, som försvarade kungahuset med en liknelse som får klassas som en av de sämre jag någonsin stött på. Nej, jag har aldrig, mig veterligen, stött på en sämre. Den är mångfacetterat korkad. Han skrev att "påstå att kungahuset var odemokratiskt, var lika dumt som att torka katten i mikrovågsugnen." Jag vill inte hävda att dessa människor är korkade. Inte helt. Jag misstänker att det är en form av hjärntvätt som drabbat deras hjärnor som har fått de att förlora det kritiska tänkandet när det kommer till vissa saker. Kungahuset är en fin tradition, kungahuset gör bra reklam för Sverige, kungahuset säljer Sverige. Även om kungahusen världen över i viss mån börjar drabbas av dokusåpaliknande symptom är frågan om detta är till fördel eller nackdel för kungahusen. En del av den forna glansen och skimret har trots allt försvunnit. Tids nog dör vidskepligheten.
"Glansen och skimret från kungatronen, som ännu i dag bländar de troende folken, kommer från magisk källa och har uppstått ur vilda folkstammars gudariter och gudakult. Konungadömet är skapat av magin och övertron. Konungens Majestät skall hållas i helgd och vördnad, stadgas det i vår svenska regeringsform; paragrafen har uppkommit ur föreställningen om konungen som ett sakralt och övermänskligt väsen.
Det monarkiska statsskicket är sålunda ett uttryck för en uråldrig vidskepelse, som ännu hålles vid liv hos några västerländska kulturfolk, bland dem det svenska folket."
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)