Alliansens Sjuka Politik

Vård är snart en industri nära dig (eller inte nära dig om du bor i låglöneområden.) Det handlar allt mer om pengar och inte om vård. Eftersom allt fler patienter felbehandlas föreslår - I kid you not - folkpartiet bonus för de landsting vars läkare inte felbehandlar sina patienter.

"Folkpartiet lade i början av förra året fram ett förslag om bonus till landsting som klarar vårdgarantin och är duktiga på att korta köer. På förslag av regeringen beslutade riksdagen sedan om att införa en prestationsbunden vårdgaranti."

Man menar att en "bonus" till landstinget sporrar till nytänkande. Detta är ju rent fantastiskt och därmed ökar incitamenten till att behandla friska människor. Snabba cash är det som gäller. Och att dölja misstagen. Här gäller det att höja vinsterna. Frågan är om man inte borde ge en bonus till de som kan bota idioti. Helvete vad smart det vore. Bonus kan med andra ord vara det ultimata läkemedlet. Kanske ska man ge det till patienterna själva. Om du inte blir sjuk eller kommer tillbaka till sjukhuset får man en bonus. Det borde sporra människorna till att inte bli sjuka. För visst är det så här, och visst är rubriken i sig talande: Vårdval Stockholm: Allvarligt sjuka är en dåliga affär för vården. Lösningen måste vara bonusar.

Jag behöver ta mig fan anti-depressiva piller för att stå ut med denna idioti.

Alliansfritt Sverige.

Tendensmatch: Vinst Vs Vård

Lyssnade på Tendens idag på P1, som handlade om Michael Moores Sicko. Eller snarare om det som Michael Moores film handlar om (premiär i Sverige i början av oktober). Programmet kunde också kallas Varning! Varning för privatiseringar och varning för vinstmaximeringsivrare. De privilegierade i det här landet: som har lättare att göra sina röster hörda (bland annat genom att skriva på Dagens Nyheters ledarsida) har naturligtvis ingen anledning att oroa sig. Peter Wolodarski kanske kommer att kalla Michael Moore för bluff och hänvisa till någon Michael Moore-hatares websida. Det är ju så kreativt han bemött Michael Moore förr.

I programmet kunde man även höra läkare och patienter och även en svenska som bodde i USA. Läkaren, en diabetesspecialist, kunde berätta att försäkringssystemet kunde fungera så fantastiskt att försäkringen kunde täcka amputationen av benet, men inte förebyggande vård för att slippa amputationen. Sådan är kapitalismen naturligtvis, mina damer och herrar; det man förlorar i förebyggande vård kan alltid kompenseras av en amputation av en lem: lite fantomsmärtor senare och se där! Den osynliga handen!

50 % av alla personliga konkurser i USA sker på grund av att man inte har råd att betala sina sjukhusräkningar. Detta i världens rikaste land. Man har inte råd att ta hand om sina egna medmänniskor. Det kortsiktiga vinstintresset är just så omänskligt. Men också, uppenbarligen, kontraproduktivt. Man utnyttjar sannerligen inte vården och all den potential som finns: varken hos läkare eller patienter. Man slösar på människor för att spara några dollar. Samtidigt: Vården i USA är dyrast i världen. En del läkare håller med sig extrapersonal vars enda syfte är att förhandla med försäkringsbolagen. Men vissa tjänar stora pengar på det. Och maktens män och enstaka kvinnor behöver icke oroa sig. De och deras närmaste kommer att kunna betala nästa lilla skavank, medan människor, fattiga och därmed mindre värda, kan bokstavligen dö på akuten: med hjälp inom räckhåll därför att solidariteten är uppköpt och nedlagd.

Så ja: tendensen är klar. Varning för privatiseringskåta borgare!