Rättighetsdeklaration: "Frihetens träd måste tid efter annan förfriskas med patrioters och tyranners blod."

Så här är två bilder från människor som dyker upp för att protestera mot den sittande presidenten. På den ena bilden ser vi ett par som protesterade mot Bush år 2004 iklädda anti-Bush t-shirts och på den andra bilden, han med det bisarra vapnet (AR-15), ser vi en man protestera mot Obama år 2009. Vem eller vilka blir arresterade?
Tips: det här är USA.
Det har hänt förr.

Därtill: En man som också bar ett vapen, om än en aning diskretare, på en annan demonstration mot Obama hade en skylt med en referens till ett citat av Thomas Jefferson, där citatet lyder: "The tree of liberty must be refreshed from time to time with the blood of patriots and tyrants." Känns tryggt.

Dystra Nyheter Från Palestina

I senaste Arbetaren kunde man läsa om hur Hamas och Fatah inte tillåter sina motståndares tidningar på sina områden. Om hur man på olika sätt motarbetar yttrandefriheten. Det är onekligen dystra nyheter. Därutöver så har människorättsorganisationen Human Rights Watch, HRW, rapporterat om att det nuvarande förtrycket mot palestinska medier inte skulle kunna ske om det inte vore för USA:s och EU:s försvar av och finansiering av den palestinska myndighetens säkerhetsstyrkor. Samtidigt ökar våldet på de ockuperade områdena mellan olika palestinska fraktioner, främst i Gaza.

Mer än någonsin behövs det en enande kraft för palestinierna.

Det Finns Yttrandefrihet Och Så Finns Det Yttrandefrihet

Stå upp för yttrandefriheten! För allas yttrandefrihet. Men liberaler har en benägenhet att försvara de privilegierades yttrandefrihet eller när hotet mot yttrandefriheten kommer från ett visst håll. Åsa Linderborg skriver bland annat:

Att den liberala pressen nu med emfas försvarar Vilks rätt att rita vad han vill är viktigt, men samtidigt är deras patos för yttrandefriheten iögonfallande selektivt. För tre år sedan fick Björn Eklund på Ordfront sparken för en artikel om Balkankrigen. Det skedde efter ett drev av framför allt Expressen och Dagens Nyheter. Vi som då försvarade yttrandefriheten sades utgöra ett hot mot demokratin. Nyligen sparkade Connex Sekobasen Per Johansson eftersom denne påtalat bristen på säkerhet i Stockholms tunnelbana. Det upprörde ingen liberal ledarskribent. Yttrandefriheten på arbetsplatserna är tydligen ingenting värd. Är det ett problem?

Liberalerna oroar sig över yttrandefriheten i Venezuela. Inte över det faktum att medierna har använts i en statskupp, eller att majoriteten av medierna ägs av en liten rik elit, utan att Chávez inte förlängde kontraktet för en station att sända via marknätet. Kanalen sänder fortfarande men via satellit. Att yttrandefriheten kan mer eller mindre ägas är inget problem för liberalerna. Ja! I teorin kan ofta fattiga göra sin röst hörd. I praktiken? Not so much. Knappt ens i en tidning som Situation Stockholm.

Liberalernas kännetecken är deras selektiva syn på mänskliga rättigheter, demokrati och yttrandefrihet. Men en sak gör man konsekvent: man står upp för minoriteten. Den egna privilegierade.

Men visst. Ingen behöver mer mordhot mot konstnärer och författare. Det hjälper ingen. Så visst måste Vilks försvaras.

Borgerlighetens Stalinister Eller Indoktrinera Mera

Obehagligt? Svar: Ja. Oväntat? Svar: Nej. Intellektuell ohederlighet? Svar: Ja.

Åsa Linderborg tar ton i biblioteksfrågan i Brännkyrka och är i vanlig ordning lysande. Andra hävdar att kommunismens brott försöks tystas ned. Naturligtvis vet vi att det inte handlar om det. Det handlar om propaganda.

För säkerhets skull: Stalin var en kallblodig massmördare och Gulag var ett mänskligt skapat helvete.

I liberal yttrandefrihetsanda ska vi kanske varje morgon i skolan istället för en bön börja med att prisa kapitalismen och ondgöra kommunismen. Och historielektionerna bör naturligtvis påvisa att Karl Marx var den onde fan som startade det hela. Jag menar att hävda saker som att var och ens frihet är förutsättningarna för allas frihet eller att vi skapar våra egna liv men inte under förutsättningar som vi själva valt. Brr...

Norman Finkelstein Versus Israellobbyn.

För ett tag sedan såg jag en debatt som handlade om huruvida Israels lobby var för stark i USA eller inte. Debatten ägde rum i Oxford och sändes på BBC. På sidan som argumenterade för att israellobbyn var oproportionerligt stark och hade stort inflytande fanns Andrew Cockburn och Norman Finkelstein, på den andra sidan befann sig, det vill säga den som hävdade att den inte hade speciellt stort inflytande, en journalist från London Times, David Aronowitz, och en företrädare för AIPAC. Debatten avslutades med en omröstning. De som ansåg att lobbyn var för inflytelserik vann överlägset. Men kanske är den här historien med Norman Finkelstein ändå ett större bevis för vem som har rätt. Akademisk frihet? Yttrandefrihet?

När israellobbyn vinner förlorar yttrandefriheten och de sanna demokratiska värderingarna. Det är sen gammalt.

Att Adla Eller Inte Adla, Det Är Frågan

I Pakistan demonstrerar man igen mot Salman Rushdie, denna gång mot att han adlats, även om demonstrationerna kanske inte är så stora. Vore det inte bättre om man demonstrerade mot något annat? Åter spelar religionen sin konservativa roll. En minister hävdar enligt DN, att självmordsbomber i denna fråga är acceptabel. (Som motreaktion hedrar en islamisk grupp Usama Bin-Laden med en annan titel. Ja, de är verkligen varandras motpoler, eller?)

Naturligtvis innebär detta för många människor ett personligt övertramp. Religionen är av en sådan vikt att den överväger allt annat: den är trösten, den är hoppet. Men samtidigt är övertrampet något som man ser kommer utifrån väst. Som med teckningarna. Men, även om man försvarar sin egen tro, sin stolthet, mot ett utomstående förakt, och i mångt och mycket ett, rasistiskt väst fyllt av självgoda liberaler, passar ofta dessa demonstrationer de egna odemokratiska regimerna. Så länge folket visar sitt missnöje, men mot något annat än den egna regimen, är man tämligen nöjda. Vinnare av Salman Rushdie-konflikter och danska teckningar är de odemokratiska regimerna.

Men, det betyder inte att folket i Pakistan inte samtidigt demonstrerar mot regimen. Men det är samtidigt betydligt farligare. För i Pakistan griper man samtidigt politiska aktivister på löpande band. Man hänvisar till lag och ordning, men det hela handlar om övergrepp på demokratiska aktivister. Detta sker delvis i samband med att en delvis hjältemodig pakistansk domare har visat prov på både civilkurage och medial tillgänglighet och därför fått sparken. Chaudhry, som tidigare varit en klar vän av Musharraf har tydligen varit slagfärdig och frispråkig, särskilt i sina omdömen om pakistanska makthavares tillkortakommanden och odemokratiska fasoner, och därför uppskattad av media som gillar ”oneliners”. Han har engagerat sig för mänskliga rättigheter och kvinnors rättigheter. Tidigare har detta lett till våldsamma konfrontationer mellan polis och demonstranter.

Men samtidigt rör det väl lite på sig på flera håll. På internationella kvinnodagen demonstrerade kvinnor över hela Pakistan. Man hade krav som handlade om frihet, lika rättigheter och avskaffande av diskriminerande lagar. I Karachi ledde Mukhtaran Mai en marsch för kvinnors rättigheter. Mukhtaran Mai blev ju år 2002, på order av ett lokalt stamråd, gruppvåldtagen och lämnad naken som straff för hennes brors påstådda affär med en kvinna från en annan stam. Men denna hjältemodiga kvinna har sedan våldtäkten blivit en framgångsrik förespråkare för kvinnors rättigheter. Men även kvinnliga aktivister har gripits i den senaste vågen av politiskt förtryck i Pakistan.

Ps! Men varför ska man adlas? Va? Varför?