Hur Gör Djur

Anders Eklund har friskförklarats. Som Anders Svensson funderade: ”…det är klart han är sjuk, Anders Eklund. För annars blir livet outhärdligt.” Men det här påminner* på ett sätt om debatten om att män är djur som feminister fått äta upp mer än en gång. Men Katarina Wennstam, författare bakom två oerhört viktiga böcker, har förklarat detta på ett annat vis. Det är inte feministerna i sig som män borde vara förbannade på. Utan det är domstolarna. Det är domstolar som frikänner män, eftersom män inte kan behärska sig. Som frikänner män därför att när män väl börjat kan de inte sluta, för att män inte förstår när kvinnor inte vill. Det ligger i mannens natur. Det är inte feministerna som gör den bedömningen. Det är domstolarna som menar att män är djur. Och som det visar sig: inte bara domstolarna.

Jag läser så Motbilder. Reaktionen som kommer över Blondinbellas reaktion över sexuella trakasserier. Hon är mer eller mindre lovligt byte. Hon får acceptera tafsandet. Acceptera de sexuella trakasserierna. I grund och botten är ju något väldigt besynnerligt här. Dels det faktum att vi har en kultur som mer eller mindre utmålar hur kvinnor ska se ut: snygga, smala och sexiga. Om de sedan klär sig på det sättet: ska de tåla männens övergrepp. Detta är liberal vulgärindividualism i sitt esse: hon har valt att gå ut på nattklubb, i ”utmanande” kläder. Och männen då: nej de kan uppenbarligen inte behärska sig. Hos mannen finns inte det fria valet. Han reagerar på instinkt. Mannen är uppenbarligen ett djur. Självutnämnda liberaler som Blogge Bloggelito har också menat att Blondinbella får skylla sig själv. ”Så någon kladdade på tuttarna eller tog ett hastigt skamgrepp… om det stämmer är det inte underligt att polisen struntade i henne, för sådant händer ideligen i miljöer där unga, kåta och fulla människor vistas. Och följaktligen, om det stämmer, är hela hennes upprördhet bara ännu ett utslag av mediakåthet.”

Att polisen inte kan ta itu med sådana här incidenter är kanske inte så konstigt i sig. Värre saker händer som polisen måste ta itu med, men det är idén om att det bör accepteras som är det bisarra. Att det händer, och händer ofta, bör inte betyda att det ska accepteras. Själv blev jag förvånad när jag fick hör hur vanligt det är för ett par år sedan. Ingen har ju tafsat på mig så att säga… Jag har inte känt mig trakasserad, så vad klagar de på liksom... (Sen är det väl tämligen säkert att även äldre män tafsar.)

Katarina Wennstam berättade vid en föreläsning en historia om en 80-årig kvinna som blivit våldtagen utanför Visbys ringmurar klockan fyra på natten. Hon ställde sen frågan: Vad är din första tanke?

Många har fått erkänna att deras första tanke var: ”Vad gjorde hon där klockan fyra på natten?”

Blondinbella får istället frågan: Måste du ha så kort kjol om du inte vill bli trakasserad? Och slöja och burka är ju också fel förresten...



* Jag menar inte att det är troligt att Anders Eklund kommer att frikännas om nu någon menar att det är så jag menar att de två exemplen påminner om varandra.

Civilisationernas Oändliga Kamp

Det blev plötsligt en rejäl debatt om islamofobin efter att Andreas Malm skrev sina artiklar. I vanlig ordning försökte högerskribenter dränka debatten i enstaka detaljfel som blev till lögner i deras ögon. Men vad gällde sakfrågan var det som om man ville påstå att islamofobi inte finns. Ni vet till skillnad från den reella anti-semitismen och anti-amerikanismen. En essä i DN för några dagar sedan ger Andreas Malm ett historiskt stöd. Pål Levin, filosofie doktor i internationella relationer, menar att det historiska perspektivet saknades i debatten.

"...det finns ett gediget historiskt stöd för Malms påstående att publiceringen av de danska karikatyrerna inte var en isolerad företeelse. Tvärtom kan karikatyrerna ses som symtom på existensen av djupt rotade och relativt vanliga antiislamiska attityder i Europa och västvärlden.

Förnedrande skildringar av islam och dess profet - både i bild och skrift - har en lång och rik tradition i historiskt kristna länder, till vilka vi förstås kan räkna både Danmark och Sverige. Ett slags standardiserad repertoar av nidbilder skapades redan mot slutet av 600-talet av de bysantinska kristna tänkare som brottades med att de plötsligt befann sig under muslimskt herravälde under islams första expansionsfas."

Pål Levin fortsätter:

"...redan från början kan man urskilja två centrala teman i de kristnas beskrivningar av islam och Muhammed: sex och våld."

Detta är inte svårt att se att det finns liknande drag idag.

"I snart ett och ett halvt millennium har kristna och västerländska polemiker konstruerat nidbilder av islam som våldsam och chauvinistisk. Därigenom har de framställt sig själva, den egna religionen och det egna samhället som motsatsen. Det finns nog skäl att fundera över om inte en del av dagens kritik av islam fyller liknande funktioner. "

Men det man också bör se, är att rollen som "de andra" fyller ett behov. Det västerländska samhället ses på så vis inte bara som det bättre: utan som det samhälle som står nära fulländning. Historiens slut. Ett lyckligt slut. Vi måste bara konvertera de andra: om inte till en religiöst kristen världsbild, så en sekulariserat kristen och liberalkapitalistisk värld.