Kairo-Deklarationen

Press release, Gaza Freedom March delegates, 4 January 2010

The following declaration was issued on 1 January 2010:

Gaza Freedom Marchers approved today a declaration aimed at accelerating the global campaign for boycott, divestment and sanctions (BDS) against Israeli Apartheid.

Roughly 1,400 activists from 43 countries converged in Cairo on their way to Gaza to join with Palestinians marching to break Israel's illegal siege. They were prevented from entering Gaza by the Egyptian authorities.

As a result, the Freedom Marchers remained in Cairo. They staged a series of nonviolent actions aimed at pressuring the international community to end the siege as one step in the larger struggle to secure justice for Palestinians throughout historic Palestine.

This declaration arose from those actions: We, international delegates meeting in Cairo during the Gaza Freedom March 2009 in collective response to an initiative from the South African delegation, state:

In view of:

* Israel's ongoing collective punishment of Palestinians through the illegal occupation and siege of Gaza;
* the illegal occupation of the West Bank, including East Jerusalem, and the continued construction of the illegal Apartheid Wall and settlements;
* the new Wall under construction by Egypt and the US which will tighten even further the siege of Gaza;
* the contempt for Palestinian democracy shown by Israel, the US, Canada, the EU and others after the Palestinian elections of 2006;
* the war crimes committed by Israel during the invasion of Gaza one year ago;
* the continuing discrimination and repression faced by Palestinians within Israel;
* and the continuing exile of millions of Palestinian refugees;
* all of which oppressive acts are based ultimately on the Zionist ideology which underpins Israel;
* in the knowledge that our own governments have given Israel direct economic, financial, military and diplomatic support and allowed it to behave with impunity;
* and mindful of the United Nations Declaration on the Rights of Indigenous People (2007)

We reaffirm our commitment to:

Palestinian Self-Determination
Ending the Occupation
Equal Rights for All within historic Palestine
The full Right of Return for Palestinian refugees

We therefore reaffirm our commitment to the United Palestinian call of July 2005 for Boycott, Divestment and Sanctions (BDS) to compel Israel to comply with international law.

To that end, we call for and wish to help initiate a global mass, democratic anti-apartheid movement to work in full consultation with Palestinian civil society to implement the Palestinian call for BDS.

Mindful of the many strong similarities between apartheid Israel and the former apartheid regime in South Africa, we propose:

1) An international speaking tour in the first six months of 2010 by Palestinian and South African trade unionists and civil society activists, to be joined by trade unionists and activists committed to this program within the countries toured, to take mass education on BDS directly to the trade union membership and wider public internationally;

2) Participation in the Israeli Apartheid Week in March 2010;

3) A systematic unified approach to the boycott of Israeli products, involving consumers, workers and their unions in the retail, warehousing and transportation sectors;

4) Developing the academic, cultural and sports boycott;

5) Campaigns to encourage divestment of trade union and other pension funds from companies directly implicated in the occupation and/or the Israeli military industries;

6) Legal actions targeting the external recruitment of soldiers to serve in the Israeli military, and the prosecution of Israeli government war criminals; coordination of Citizen's Arrest Bureaux to identify, campaign and seek to prosecute Israeli war criminals; support for the Goldstone report and the implementation of its recommendations;

7) Campaigns against charitable status of the Jewish National Fund (JNF).

We appeal to organizations and individuals committed to this declaration to sign it and work with us to make it a reality.

Please e-mail us at cairodec A T gmail D O T com

Klass, Rasism, Klassrasism

Sionismen var dömd att göra palestinierna till antingen flyktingar eller andra klassens medborgare som skulle hamna i vad liberaler skulle benämna som ”utanförskap”. Det är talande att liberaler sällan vill tala om hur utanförskapet skapas. I Israel är det ju egentligen inget större hjärnbryderi att förstå att palestinierna skulle hamna i ett utanförskap, där palestinierna blir en egen underklass. (Och genom anti-semitismens historia tvingades dessutom en stor del av Europas judar forma en specifik klass då judarna inte alltid tilläts arbeta med vad som helst.)

"The social, economic, health and educational gaps between Israel's Jewish and Arab citizens are continuing to grow, mostly as a result of unfair government policies and prejudice from the Jewish population, a study published Wednesday has found. Now in its third year, the Equality Index of Jewish and Arab Citizens in Israel, published by Sikkuy, the Association for the Advancement of Civic Equality, cites growing housing shortages and a looming welfare crisis as the main concerns facing the country's 1.5 million Arabic-speakers. "The index shows an alarming picture: that the gap between Jews and Arabs has increased by almost five percent in just two years," commented Ron Gerlitz, co- executive director of Sikkuy."

Sionismen alienerar, delvis eftersom den redan i sitt eget antagande av behovet av sin egen existens sker utifrån en teori om alienation. Förföljelsen av judarna i europa stärkte sionismen i sin grundtanke att judar måste ha en egen stat. Man ville ha en trygg fristad: fri från rasism, hat och förföljelse, någonstans att leva tryggt och värdigt.

Sionismen har därefter blivit sin egen skapelsemyt. Det moderna rasbegreppet har alltid delat in människor i olika grad i över och undermänniskor. Sionismen ville skapa en stat där judarna kunde känna sig hemma, där de inte längre betraktades som undermänniskor. Den judiska nationalismen letade ett hem. Den fann ett där andra- icke judar- bodde. Staten Israel skapades efter lång och enveten kamp och på bekostnad av palestinierna. En ny grym orättvisa var skapad. Hur skulle palestinierna i Israel någonsin kunna känna sig hemma i en stat som betraktar sig och sitt land som evigt judisk, där man på alla möjliga vis försöker sopa undan den palestinska historien under mattan? Där historierevisionism blev en del av historieundervisningen. Där flykten från rasism blev reproducerandet av rasism. I det sionistiskt koloniala projektet skapades även en ny form av kolonialism. Ursprungsbefolkningen var man egentligen inte ens intresserad av som arbetskraft. Helst av allt ville man få bort alla palestinier.

Nu har Israel därför blivit ett klassamhälle i flera aspekter. Klassklyftorna i samhället är stora, liksom de är i alla kapitalistiska samhällen. För palestinierna blir alienationen alltså dubbel. De blir en misstrodd och misstänkliggjord samhällsklass, där många israeler misstänker att palestinierna inte har Israels bästa för ögonen, och därmed riskerar de inte heller att få några framstående positioner i samhället. Redan i det att de själva, i sitt hemland, som muslimer eller kristna är medvetna om att de lever i en judisk stat talar onekligen om det för de, att de är här på undantag. Grundförutsättningarna för palestinierna att göra klassresor minskar dubbelt: genom att de inte har samma möjligheter i samhället som israeliska judar och svårigheten att göra klassresor, som redan är svårt i kapitalistiska samhällen, försvåras när man inte bara är underklass och arbetarklass utan även palestinier. Och när 22-dagars kriget i Gaza ägde rum förra vintern stödde över 90 % av de judiska israelerna kriget. Nu följer en anti-rasistisk truism i det första ledet av nästa mening: Det är inte en konsekvens av att judarna är onda eller extra barbariska, utan det är en effekt av vad sionismen (och krig) i sig skapar: nationalism, rasism och rädsla – en kronisk rädsla för ”de andra”. Det är en närmast inbyggd och medfödd sionistisk logik. En värld utan rasism skulle aldrig ha skapat och närt sionismen. Det är i grunden alltså inte en religiös fråga. Det är en fråga om rasism och kampen om land. Sionisterna ansåg inte att de kunde leva med palestinierna. Och här är en skillnad. Det är palestinierna som historiskt varit de stora anti-rasisterna, genom att föreslå en gemensam stat. Enstatslösningen har aldrig accepterats av sionisterna. Det säger sig självt. Det säger även att i sionismen finns en misstro mot palestinierna. Sionismen är övertygad om att Israel måste vara en militärt överlägsen judisk stat annars kommer ”de andra” att utplåna judarna som folk.

Det är på så vis en extra dyster ödets ironi, att många av de tidiga sionisterna var socialister som ville skapa ett tryggt klassfritt samhälle fritt från rasism; extra dyster eftersom man har misslyckats i trippel bemärkelse: Israel har blivit ett rasistiskt och skrämt klassamhälle, där arbetarna kan ställas emot varandra grundat på religiös tillhörighet. Ingen tvåstatslösning i världen kan råda bot på det.

(Inom parentes sagt... Men som Vellinge visar skapar klassamhällen i sig rasism. Det bygger naturligtvis ofta på att priviligierade ofta ser sig själva som av dugligare material, man är bättre människor helt enkelt. I Vellinge håller man ifrån sig invandrarna och arbetarklassen. Vellinge är ett symptom på att även Sverige är ett politiskt alienerat samhälle. Men exemplet Israel visar också prov på varför vi i Sverige måste vara på vår vakt när kristna fanatiker vill skapa en EU-konstitution grundad på kristna värderingar. )

Prioriterade Liv Och Osynliggjorda Människor

Naturligtvis prioriteras den israeliska soldaten Gilad Shalit. Han är en riktig människa. Inte palestinier. Naturligtvis får Gilad Shalits eventuella frigivning stor uppmärksamhet i västmedier. Det är också rätt talande att Israel kan släppa ett antal kvinnor bara för en videofrekvens med Shalit. Å andra sidan kan ju israeliska militärer bara åka till en by på Västbanken och slentriantillfångata några palestinier.

Samtidigt har 6200 barn tillfångatagits/kidnappats av den israeliska ockupationsarmén sedan 2000. I detta nu sitter 337 barn i fängelse i Israel. Kan du namnet på något av dessa barn?

Fotboll Och Anti-Palestinsk Rasism

Respektfull rasism.

Beitar Jerusalem captain Aviram Baruchyan met Thursday evening with fans belonging to the “La Familia” organization and apologized for saying that he would like to see an Arab play in the football team.

The fans told him they were hurt by the remark he made about 10 days ago at an anti-violence conference.

Baruchyan said at the end of Thursday’s meeting, “The most painful thing is that I unfortunately hurt Beitar’s fans, and I understood that I hurt them very much. It’s important for me that the players know and that everyone knows that I am with them through thick and thin, and I don’t care what other people think or write.
“However,” he added, “it’s important for me to stress that I’m not the one who decides on these things, but if at the moment the fans don’t want it, there won’t be an Arab player in Beitar.”

Fotnot: Beitar Jerusalem är förvisso ökänt för sin rasism. Deras liberala antagonister är Hapoel Tel Aviv.

Israel Själ

Det är kolonialism. Och det är ingen ny nyhet. Detta var ingen välbevarad hemlighet. Detta är bara en del i det vi kan se som hur ett förtryck kan skapas och bibehållas. Detta är den palestinska vardagen. Palestinierna använder cirka 60 liter per person per dag. Enligt vissa uppgifter använder israeliska medborgare 330 liter per dag. (Amnesty hävdar alltså att skillnaden är mindre.) Världshälsoorganisationen uttrycker att en människa behöver 100 liter vatten per dag. I Gaza är det vatten som finns i grunden otjänligt.

Det här en del av ockupationens logik. Palestinierna berövas inte bara sitt land, utan ska även berövas sin mänskliga potential, sin mänskliga värdighet, sin förmåga till självförsörjning. Palestinierna ska inte längre ha kontakt med sitt eget land. Med muren avskiljer Israel palestinierna från livsnödvändigheter, man blir beroende av staten Israels ”välvilja”. Med murbygget har vatten bytt sida. Från Palestina till ”Israel”. En palestinsk hydrolog har räknat ut att 90 % av vattnet har hamnat på Israels sida av muren (men alltså fortfarande på Västbanken.) En olycklig slump skulle säkert valfri liberal hävda. Brunnar har förstörts för att muren ska stå där den står. En olycklig slump eller nödvändighet av säkerhetsskäl skulle en liberal säga. Byar har fått se allt sitt vatten hamna på fel sida av muren, och därmed har skördar halverats. Brunnar har medvetet förstörts av bosättare. Med muren har den palestinska vattenförbrukningen sjunkit dramatiskt. Palestinierna förnekas därutöver ofta att gräva nya brunnar för vatten. Tillstånd för palestinier är som bekant svårare att få än det är för judiska israeler. En slump skulle säkert liberalerna påstå. Israel är ju som bekant i liberalernas ögon en demokrati och en rättsstat.

Det är en kolonial taktik som skiljer sig från andra. Israel berövar medvetet palestinierna vattnet och marken, inte för att tjäna kapitalistiska intressen utanför Palestina, utan är till för att palestiniernas egendom ska omvandlas till judisk. Det är dock naturligtvis inte judendomen eller judarna som är skyldiga till detta, utan det är sionismen. Sionismen är en studie i våld, i stöld. Sara Roy kallar det av-utveckling då utbytesrelationerna mellan Israel och Västbanken karaktäriseras av man försöker bryta ned periferins ekonomiska struktur. Muren är en ständig påminnelse. Vi behöver inte er. Vi vill inte ha er här. Vi litar inte på er. Det ter sig alltså troligast att tro att Israel helt enkelt vill få den palestinska vardagen att vara så omöjlig att leva att man ”frivilligt” ger sig av. Man helt enkelt förnekar palestinierna sitt levebröd, och gör det i form av ”självförsvar”. Så vem försvarar palestinierna? Den palestinska myndigheten, korrupt och lealös? Västvärldens liberaler, principiellt prostituerade och etiskt fattiga?

Så vad kommer att hända? Detta är bara ännu en rapport som kan läggas till handlingarna. USA och EU kommer inte att agera. Samtidigt fortsätter den etniska rensningen i östra Jerusalem. Rivningarna av hus fortsätter och nu rivs även tälten för palestinier som tidigare blivit utkastade från sitt hem. Att vara för tvåstatslösningen är alltmer ett försök till ett alibi för människor som kallar sig liberaler som samtidigt försvarar Israel i allt det de gör. Det finns inget hållbart, eller fast, i det som skulle vara den palestinska staten. Det är en pseudostat.

Se denna ganska dåliga debatt om vattenfrågan. Det intressanta är hur den israeliska debattören lägger all skuld på palestinierna samtidigt som han beskyller Amnesty för att komma med helt grundlösa anklagelser och detta för att Amnesty helt enkelt är en politiserad organisation som av någon anledning, debattören säger inte uttryckligen varför, ogillar Israel.

Läs även Esbati. Jinge.

Källa för delar av inlägget: Palestine In Pieces av Bill och Kathleen Christison.

Sionism Och Rasism.

Rasismen i Israel tilltar. Det handlar inte bara om enstaka förvirrade individer som i ord uttrycker den vidrigaste formen av rasism och som blir filmade på kamera och utvalda att vara med. Det handlar om alla dessa små tecken. 79 % av israelerna stödde massmordet på palestinierna i vintras och ansåg att det var en lyckad operation som inte behöver utredas vidare, ur ett rent etiskt och moraliskt perspektiv. Man ansåg att bombarderandet av ett ghettofängelse där mer än 50 % av invånarna är under 15 år var berättigat. Det faktum att palestinierna i Gaza förvägras rätten att livnära sig själva är en kollektiv bestraffning vars rättfärdigande bygger på rasistiska antaganden. Palestinier som försöker fiska på palestinskt vatten, för att livnära sig själva och sina familjer, blir bordade och kidnappade av Israel. Vi har uppemot 11 000 palestinier i Israeliska fängelser, flera hundra av dessa sitter utan att ha fått någon som helst form av rättegång och utan att få veta hur länge de ska sitta. Över 350 av dessa är barn. Men kan ni namnet på någon fånge i den här regionen är det Gilad Shalit, den tillfångatagna israeliska ockupationssoldaten. De palestinska fångarna råkar dessutom ut för övergrepp av fångvaktarna.

Där finns den tydliga segregationen i Israel, där israeliska familjer inte vill ha palestinier (araber i deras munnar) på dagis, eller palestinska barn som förbjuds spela och lyssna på arabisk musik på läger. Vi har sett förslag på hur palestinierna skall förbjudas att få tala om Nakba. Men hur palestinierna själva ska tvingas erkänna Israels rätt att fördriva palestinier för att få en stat. Vi ser hur palestinska hus rivs för att de är olagliga, medan bosättare får bygga, och ta över palestinska ägor. Vi vet hur det finns mark i Israel som bara är till för judar. Vi ser hur man bygger exklusiva vägar för judar. Att påstå att sådant här inte skulle vara rasistiskt är att göra intellektuella vurpor av rang. I sann kolonial anda väljer sedan kolonialmakten en part att förhandla med, samtidigt som internationell kolonialmedia väljer att blunda för sådant, vilket lägger grogrunden för interna våldsamheter och korruption.

Det här är ideologiskt skapad rasism. En rasism som är olycklig, dels för att den i grund och botten är en europeisk skapelse, men framförallt för att den är så hastigt konstgjord. Även om all rasism är onödig och olycklig, så finns det också något konstgjort i det. Rasismen framkallas av olika skäl. För sionismen är den dubbel: sionismen själv existerar delvis på grund av rasism, men skapar i sin tur dels nya vågor av anti-semitism men även rasism gentemot araber och palestinier. (Samtidigt måste man erkänna att rasismen och anti-semitismen kan se olika ut. Antipatierna mot judarna skiljer sig åt, liksom anti-patierna mot palestinierna, det finns inte en känslomässig anti-semitism, vars utlopp ser likadan ut överallt. Winston Churchill och Hitler var inte samma typ av anti-semiter. Eller dagens Abbas och nynazisten.)

Så rasismen i Israel är oundviklig på grund av sionismen. Men inte på grund av judarna eller judendomen (eller palestinierna och islam). Det här är en viktig åtskillnad som måste göras, betonas och om och om igen upprepas. Det betyder dock att rasismen kan motverkas. Det här är dock vanskligt. Sionism är som ofta påpekas faktiskt ett kodord som används i rent anti-semitiskt syfte. När man talar om sionism måste man inte vara naiv, utan intellektuellt hederlig och tydlig. Jag har ett par gånger tyvärr upptäckt hur palestinavänner och palestinier har pratar om judar och sionister som samma sak, och därmed vara källa till vedervärdig anti-semitism. Konspirationsteorier är farliga och kontraproduktiva och ofta kopplade just till judar, för att sprida anti-semitism.

Så vad vill vi ha för värld? Vad tror vi själva om oss människor, som människor? Är vi kapabla till att bygga en värld utan rasistiska antaganden? Jag tror att det går och är övertygad om att det är nödvändigt, vi slösar på mänskligt potential, och på mänskliga liv annars. För det måste inte bara murar rivas, snarare än resas, utan sionismen som sådan måste troligen rivas, idag bevaras den genom att ständigt måla ut palestinier och araber som fiender. Det kommer naturligtvis inte att riva all världens rasism, eller ens all rasism i den här regionen. Men det är nödvändiga steg att ta.

Ett Exempel På Rasism

En fråga ställs till en ung judisk kvinna i Västra Jerusalem:
- Vet du vad som händer idag i Sheikh Jarrah?
- Nej.
- Vet du var det ligger?
- Nej.
- I östra Jerusalem.
- Vad händer där borta?
- Vräkningen av palestinska familjer som bott där i över 50 år och nu är de hemlösa.
- Utmärkt.
- Utmärkt?
- Ja.

Det här är familjer med historik av att tvingas lämna sina hem. Man gjorde det 1948, då tvingades man lämna västra Jerusalem. Den etniska rensningen fortsätter på detta sätt. Den sker parallellt med den rasism som sionismen inte kan bli fri från. Men EU och Carl Bildt framför nu sina åsikter så snart är nog allt bra igen.

Läs: Joseph Dana.

Tre Viktiga Artiklar Om Israel/Palestina Som Kräver Empati Och Läsförståelse (Inget För Rabiata Israelvänner)

Först ut är Jonathan Cook om ett tilltagande förakt för palestinierna och dess historia i Israel:

Officials announced last week that they were sending out special “national anthem kits” to 8,000 schools, including those in the separate Arab education system, in time for the start of the new academic year in September. The kits have been designed to be suitable for all age groups and for use across the curriculum, from civics and history classes to music and literature lessons.

The anthem, known as Ha-Tikva, or The Hope, has long been unpopular with Israel’s Arab minority because its lyrics refer only to a Jewish historical connection to the land.

Mr Saar’s initiative is widely seen among Israel’s 1.3 million Arab citizens as a further indication of the rising nationalistic tide sweeping policymakers. Last week the ministry also announced that textbooks recently issued to Arab schoolchildren would have expunged the word “nakba”, or catastrophe, to describe the Palestinians’ dispossession at Israel’s founding in 1948.

Sen ger jag er Ben White som skriver om alla rapporter som kommit ut om det palestinska lidandet, men att det palestinierna behöver är inte mer rapporter:

What the Palestinians ultimately need is not more reports, but action. The investigations are invaluable, of course, helping to show up the Israeli spin for what it is. But unless there is action by both the same civil society producing the evidence of war crimes, as well as the politicians, then we can be sure that more Palestinian names will be added to those of the Olaiwa family, and the hundreds more who perished in Gaza.


Och avslutningsvis en viktig artikel: Avväpna Israel skriver Ilan Pappé i en medvetet utopisk artikel:

In Israel, as in the West, the vision of a demilitarized Palestine is accepted as feasible scenario where it would be regarded as totally insane and unhelpful to imagine a peace based on the demilitarization of Israel as well. This disparity in the attributes of statehood is part of a much larger imbalance in the international community perception of, and attitude towards, Israel and Palestine...

...The Zionist movement appeared in central and eastern Europe in the late nineteenth century as a movement propelled by two noble impulses. The first was a search by Jewish political leaders for a safe haven for a community that was exposed increasingly to a hostile environment and anti-Semitic ideologies and which had the potential in escalating to something worse - as indeed it did in the genocide of the European Jews in the Second World War. The second impulse was a wish to redefine Judaism, the religion, in a new secular form, inspired by the spring of nations around them when so many cultural, religious and ethnic groups redefined themselves in the new intoxicating way of nationalism. As mentioned the search for security and new self determination was noble and normal at the time. However, the moment these impulses were territorialized, namely gravitated towards a specific piece of land, the national project of Zionism became a colonialist one.


Ilan Pappé menar att vi måste analysera sionismen som projekt. Förstå dess historia och bakgrund och vad det inneburit för palestinierna. För fredens skull.

Tvåfängelselösningen

Medan västvärlden med USA i spetsen talar om tvåstatslösningen arbetar Israel vidare med tvåfängelselösningen. Det ena fängelset är det öppna fängelset Västbanken, det andra är det slutna fängelset Gaza. Precis som i fängelser är rörelsefriheten begränsad och beroende av anstaltsledningens policy. Anstaltsledningen har dessutom i det öppna fängelset valt ledare som själva får styra över fängelset ( på vissa givna villkor naturligtvis).

Palestina blir alltmer uppdelat i två bantustans. Israel utvecklar sina tidigare kontrollmekanismer till att bli allt mer sofistikerade. I och med de begränsade möjligheterna för de fattiga palestinierna att försörja sig på sin egen mark tvingas man genomgå förödmjukande kontroller i de checkpoints som finns för att ta sig in i Israel. ID-korten som varje palestinier har innehåller för Israel viktiga data och specialtillstånd. (Läs Jonathan Cook) Dessa ID-kort får dock inte alla palestinier. Om man har varit politisk aktiv eller haft någon avlägsen släkting som varit politiskt aktiv får du inte detta ID-kort.

Detta samtidigt som Fatah får stöd av Israel och alltmer verkar nöja sig med att vara det ena bantustans ledare. I Gaza finns tecken på att det religiösa förtrycket av Hamas tilltar. De största förlorarna är de helt civila palestinierna, vilket är en självklar utgång av kollektiv bestraffning, en självklar utgång av gammal klassisk kolonial härskarteknik.

I allt högre grad splittras palestinierna upp. Man blir dessutom alltmer beroende på vad Israel erbjuder för smulor. Det är att förstöra människors (individers) livsmöjligheter. Israel berövar palestinierna allt. De har ingen egen ekonomi, ingen infrastruktur, ingen livsluft. Man förvandlar den palestinska marken till ett fängelsegolv, där det inte ska finnas några som helst rationella skäl för att vilja stanna kvar.

Gaza är ett samhälle som har förstörts på ett mycket kalkylerat och cyniskt vis. I Gaza är befolkningen helt beroende av välgörenhet. Det är Israel som bestämmer vad som ska släppas in. Det fokuseras ibland på vad Israel inte släpper in som när man inte släpper in kaffe, eller papper. Israelvänner försöker dock ofta peka på det faktum att Israel ändå släpper in varor till palestinierna, trots Hamas, – och påtalar ofta hur pass många ton det handlar om (utan att förklara hur många ton den palestinska befolkningen skulle behöva)- , men man gör detta utan att ha i åtanke, vad det är man berömmer Israel för, nämligen att ha gjort palestinierna beroende på vad ockupanten Israel anser att palestinierna behöver för att överleva.

Palestinierna är alltså påtvingade ett beroende av Israel för att inte svälta ihjäl. Palestinierna tillåts inte möjligheten att vara produktiva och kreativa eller egenförsörjande. Man berövas sin egen potential. Det krävs ett rasistiskt sinne för att inte inse det fullständigt vedervärdiga i detta faktum.

Då och då får vi höra att det är palestinierna själva som är det största hindret till fred. DN:s mellanösternkorrespondent Nathan Shachar inledde året 2008 med följande frågeställning: ”Kommer Hamas lyckas torpedera en eventuell fredsprocess?” Efter detta har alltså Israel förstört en vapenvila och med våld dödat minst 1500 palestinier, man har utökat hindren på Västbanken, dödat ett flertal fredliga demonstranter som demonstrerat mot en mur som går över palestinsk mark. (Och det här pågår i tysthet varje vecka.) Man har fortsatt med belägringen av Gaza, med ytterligare dödsfall som följd, och tillåter ofta inte journalister att besöka Gaza, och kidnappar internationella hjälparbetare som befinner sig på internationellt vatten.

Palestinierna har det inte lätt i den mediala världen. Israel kan på närmast daglig basis kidnappa/tillfångata palestinier utan att omvärlden höjer på ögonbrynen medan en hel omvärld känner till namnet Gilad Shalit. Språket är även det till Israels fördel. När DN skriver ”kidnappad” om Shalit samma dag som ett dussin palestinier blir gripna av Israel utan att detta omnämns ger man Israel tolkningsföreträdet om språket, om själva skeendet. Hamas blir till terrorister fastän Israel har dödat betydligt fler palestinier än vad Hamas har dödat israeler.

Att Israel hela tiden flyttar fram positionerna och är förvirrande innovativa i kraven man ställer på palestinierna för att de alltså ska få rättigheter som vanliga människor borde egentligen inte ha undgått någon. (I detta följande citat ska man också ha i åtanke att de flesta palestinier idag är flyktingar för att Israel existerar.)

“....they must first, he (Netanyahu – min anm.) now says, recognize Israel as a Jewish state. This is a new Israeli demand (it first came up during the buildup to the doomed Annapolis summit in November 2007), the latest in a sequence of such demands going back to the 1970s. First the Palestinians had to renounce terrorism; then they had to recognize Israel; then they had to rewrite their national charter; then they had to tear the charter up; then they had to say--again, louder--that they recognize Israel's right to exist; then they had to end all resistance to four decades of brutal military occupation. Tzipi Livni, Israel's previous foreign minister, even said that the Palestinians had to learn to purge the word "nakba" (referring to the catastrophe of 1948) from their vocabulary if they wanted to have a state. The one thing that Palestinians have not formally been asked to do is to say that they are terribly sorry for having dared to resist the occupation in the first place--and no doubt that demand is on the way as well.”

Israel vinner naturligtvis tid med sina förhandlingar, med sina krav. Krav som västvärldens liberaler finner rimliga. Ibland får dock Israel oväntad hjälp.

Israel has never been short of pretexts for obstructing progress towards a Middle East peace settlement. But recent moves to push Arab and Muslim states to normalize ties with Israel as a reward for agreeing to freeze settlement construction will likely provide Israel with more opportunities for obstruction rather than incentives for cooperation.The Arab Peace Initiative (API), approved by the 2002 Beirut Arab summit, offered Israel full peace and normal ties with all 22 members of the Arab League, if only Israel ended its occupation of the Arab land it seized in 1967. This offer already implicated Arab states that were never directly linked to the conflict. At a later stage, the API was expanded to include all 56 members of the Organization of the Islamic Conference (OIC).Israel could now insist that the 56 OIC members, as well as every Arab state, must first commit to specific normalization steps, and perhaps even recognition, before it makes any substantive moves itself.

Det låter ju orimligt. Det låter orimligt för att det är orimligt. Palestinier borde alla vaccineras mot cynism. Man kan ju fråga sig varför vissa stater som överhuvudtaget inte är inblandade i denna konflikt ska blandas in. ” Doesn't this provide validation to Israel's false claims that the conflict stems not from Israeli usurpation of specific land and rights, but from the failure of Muslims -- due to inherent anti-Semitism -- to accept a "Jewish state"? “

Villkor från ingenstans hittas på. Allt i Israels namn. ”There is nothing in international law that obligates states to establish diplomatic relations or to agree to normalization of relations as part of conflict resolution.”

Det är på sätt och vis en gåta att detta får fortsätta år efter år. Men det är onekligen dags för samtliga att börja inse sionismens misslyckande.

Om Gazas förstörelse och sviter av ett orättfärdigt angrepp rekommenderas följande:
Peter Beaumont: A Life In Ruins
Sara Roy: Destroying Gaza

Ben White i Guardian om muren.

Hur Kan Man Beskriva Israels Förhållande Till Det Palestinska Folket Om Man Inte Får Kalla Det Rasistiskt?

”Hur Israels förhållande till det palestinska folket ska beskrivas, om man nu inte får använda orden rasism eller apartheid, har jag dock fortfarande inte begripit.”

Inte jag heller faktiskt. För hur ska man annars kalla det? Skulle man kunna kalla det otur kanske? Otur, ren och skär, kanske? Israel har ett otursförhållande till palestinierna som råkar komma i deras väg. Med västvärldens oförmåga att erkänna Israels rasism och skuld minskar chansen till fred, till en palestinsk stat.

Så hur ska det bli fred? Det man måste förstå och inse är den ekonomiska betydelsen av ockupationen för Israel. Anledningen till varför det inte blivit en palestinsk stat är den självklara: det har inte legat i Israels intresse. Israel har investerat på olika sätt i ockupationen, och man stjäl därutöver naturresurser från palestinsk mark. Israel förhalar den palestinska staten och man använder olika metoder till detta. En av metoderna är att splittra palestinierna – både rent fysiskt och geografiskt, men även politiskt- , en annan metod är att bomba ghettofängelset Gaza.

Samtidigt som det sker en brutalisering från Israels sida, med tilltagande försämrade villkor för palestinierna som följd ökar liberalerna sitt stöd till Israel. Ju färre rättigheter palestinierna får, desto högre skriker liberalerna om Israels rätt att existera. Ni vet, staten som alltså redan existerar. Brutaliseringen innebär att man försöker få palestinierna att långsamt fråntas själva den själsliga kopplingen till sitt land, till sin mark. Andreas Malm skriver i en essä baserad på en bok av Neve Gordon: ”Ingenting ska binda dem till marken de går på, ingen infrastruktur, ingen ekonomi, inget normalt liv.”

Andreas Malm beskriver förändringar i själva ockupationens tekniker. Men annat var väl inte att vänta. Sionismen har inte stått stilla genom åren, inte heller har den varit ensidig – det har alltid funnits olika strömningar. För att förstå sionismen måste man gå till dess europeiska födelse, till den europeiska anti-semitismen och imperialismen. Sionismen måste alltid förklaras utifrån den historiska kontext den är skapad utifrån. Sionister försökte sälja idén om Israel till de vita européerna som en sista utpost mot barbarerna. (Läs denna essä om sionismen från Monthly Review.) Sionismen tilltalade Churchill, inte av någon hänsyn till judarna, utan av rent imperialistiska skäl. Churchill skiljde på goda och dåliga judar utifrån en klassbaserad analys (de dåliga judarna var de socialistiska). Men en sådan typ av stereotypisering och anti-semitism är dock en anti-semitism som kan gå hand i hand med sionismen. För Churchill låg Israel i det brittiska imperiets intresse, i kolonialismens intresse.

Detta är även intressant med tanke på den enkät PGS gjort. Vad man kan utläsa i de borgerliga svaren gällande Palestina i den enkät som PGS har gjort märks att man läser konflikten med koloniala glasögon. Det är Hamas som (för närvarande) är den stora boven (även om detta innebär en typ av historierevisionism eftersom det är naturligtvis helt omöjligt att påstå att det är Hamas fel att Israel ockuperar Palestina.) Fredrik Malm tycker frågorna är vinklade ( å andra sidan tyckte denna liberal att det var vinklat att påstå att Gaza var tätbebyggt och använde det som ett märkligt – nästintill komiskt- försvar för Israel när under den som går under eufemismen 22-dagarskriget.), men det hindrar inte Hökmark från att svara och lägga skulden på de etniskt rensade palestinierna. Utgångspunkten är det koloniala, imperialistiska synsättet. Kolonialmaktens intresse, den starkare parten, måste först säkras innan man kan tala om Palestina eller palestiniernas rättigheter. Det som är bra för Israel anses vara bra för västvärlden.

En annan liberal, tillika apologet för kolonialism, DN-liberalen Per Ahlin skrev i fredags några pliktskyldiga meningar om ockupationen, inte för att palestinierna lidit tillräckligt utan för att det kommit ett nytt utspel från USA med så kallade krav på Israel. Han tog i så mycket som en DN-liberal kan mäkta med när det gäller kritik mot Israel. Det liberala samvetet Per Ahlin skrev att USA nu begär ett stopp på utbyggnaden av bosättningarna och en rivning av en viss del av de existerande bosättningarna. Har vi hört det förr? Det sker i samma andetag som USA beslutar att fortsätter att stötta Israel med oförminskad ekonomiskt stöd. Det hela blir med andra ord inte bara till tomma ord, det blir till ett dåligt skämt. Men Per Ahlin noterar inte detta. Han applåderar USA:s ställningstagande.

För Per Ahlin är dessutom detta ett rimligt krav. Men tydligen ska såna här krav komma från USA för att duga, för när palestinierna ställer sådana krav lyssnar icke Per eller valfri liberal. Har Per Ahlin någonsin citerat eller uttryckt åsikter eller krav från palestinier (som inte är ett citat som misskrediterar palestinierna). Detta är alltså inte på något vis ett tecken på ett ökat samtycke för att även palestinierna har rättigheter, utan snarare en form av liberal pragmatism där man anar att detta blir ohållbart för kolonialmakten i längden. Det här är liberal kolonialism. Kolonialism med måtta, med liberalt samvete. Palestinierna bör helt enkelt få några gräsplättar till.

Esbati. PGS. Motbilder. Norman Finkelstein om Gaza.

Avhumanisering

"Palestinian laborers are forbidden to walk around the community of Har Adar in the Jerusalem corridor. They are allowed to work, but cannot simply roam the area. This is the local council's policy."

Sådan är kolonialismen. Den avhumaniserar. Den skapar rasism. Den är dömd att göra det.

"Anti-Arab verbal and physical attacks inside Israel have spiked in the wake of elections held earlier this year in which right-wing parties made major gains, a human rights group said on Sunday. The Mossawa Centre for the Rights of Arab Citizens in Israel has documented 250 incidents of aggression against Arab Israelis since the start of the year, compared to 166 in all of 2008, the group said in a report. "The physical and verbal aggression has increased mainly in cities with mixed Arab-Jewish populations," the report said." "

Sådan är sionismen. Den avhumaniserar. Den skapar rasism. Den är dömd att göra det.

"Israeli authorities broke up a series of Palestinian cultural events in Jerusalem on Saturday, disrupting a children's march and bursting balloons at a schoolyard celebration in a crackdown that underscored the emotional battle over control of the disputed holy city."

Sådan är kolonialismen. Den avhumaniserar. Den skapar rasism. Den är dömd att göra det.

"Since the beginning of Operation “Cast Lead” at the end of 2008, there has been a sharp rise in reports of violence perpetrated by security forces against Palestinians in the West Bank. During this nearly three-month period, B'Tselem documented 24 cases in which police officers and soldiers beat Palestinians, using rifle butts, clubs and other means of injury. 16 of the cases were especially serious and their victims suffered heavier injuries."

Sådan är sionismen. Den avhumaniserar. Den skapar rasism. Den är dömd att göra det.

"Reservists marked their last night stationed in the southern Hebron Hills by damaging confiscated Palestinian vehicles, their replacements told Haaretz on Monday. "

Sådam är kolonialismen. Den avhumaniserar. Den skapar rasism. Den är dömd att göra det.

Nablus – Ma’an – Israeli forces herded village youth into local school, stormed and searched several houses and imposed a curfew on the village of Haris north of Salfit Thursday morning. Eyewitnesses saw at least 150 youth taken from their homes and herded into a middle school with their heads covered with sacs. The youth later reported being ‘roughed up’ and questioned. Via http://gaza-peace-n-freedom.blogspot.com/

Sådan är sionismen. Den avhumaniserar. Den skapar rasism. Den är dömd att göra det. Den sprider rädsla.
...För sionismen säger till palestinierna: ni är inte av samma människovärde, ni hör inte hemma här: den säger till palestinierna, era vattendrag är inte era, era byar är inte era, era olivträd är inte era. Ni är här på nåder. Det palestiniska samhället ska avvecklas. Palestinierna får veta att ställer de krav, kommer de att demoniseras, gör de motstånd, kommer våldet vara obarmhärtigt, de får veta, på daglig basis; det här var väl inget: vi kan göra mycket värre skada än så här (något som upprepas av västerländska liberala ekon - "det där var var väl inget, Israel kunde ha åsamkat mycket värre skada än det där, tänk de förvarnade!- tänk vad araberna kunnat göra mot Israel om de hade chansen"). Avhumaniseringen pågår genom ockupationens och sionismens glasklara och brutala logik. Och inte nog med det. Det pågår framför våra ögon. Palestiniernas sak är vår.

Fotnot: Ett par av artiklarna är hittade via Angry Arab.

Låt Stå: Testimonies on IDF misconduct in Gaza keep rolling in

Och låt stå, och läs följande mening: “The State of Israel is at war with the Palestinian people, people against people, collective against collective.” Urí Avnery skriver mer.

Fler vittnesmål från Israel om övergreppen mot palestinierna kommer in. Bli inte förvånade. Men bli upprörda. Till exempel: "Rules of Engagement: Open fire also upon rescue," was handwritten in Hebrew on a sheet of paper found in one of the Palestinian homes the Israel Defense Forces took over during Operation Cast Lead. Man kan tycka att detta är otillräckligt som bevis. Men nu skedde det ju i verkligheten också. Och barn dör fortfarande av krigets följder. Eller av ockupationens vardag. Läs gärna denna berättelse om hur en 13-årig pojke mördades av Israel, en månad efter det så kallade 23-dagars krigets slut. Detta kan ske eftersom med ockupation följer avhumanisering: Hans namn var förresten, Hammad Silmiya.

Rasism a la Israel kommer att fortgå. Övergreppen kommer att fortgå. Vi kan klippa och klistra inlägg från förut. Behålla rubrikerna. Ockupationen kommer att fortgå. Övergreppen mot palestinierna kommer att fortsätta. Detta är sionismsens fula ansikte och närmast oundvikliga öde. Anledningen till att det sker är att ockupationen skapar rasism. Det finns inget biologiskt inom någon av oss människor som gör oss till övermänniskor och rasister. Vi skapar vår egen rasism. Därmed kan vi också bekämpa den.

För en värld utan rasism (och därmed även anti-semitism) kräver att även sionismen bekämpas. Men det är uppenbart att det inte räcker att informera bort rasismen och ockupationen. Det är våra liberaler ett dagligt bevis för.

Och för var dag som går fortsätter ockupationen. "Vi är för två-statslösningen" säger liberalerna och skålar för ockupationen. Vi vet var ni står. Det finns nedtecknat. Och vi vet vilka ni är.

Haaretz. Haaretz 2. Esbati. DN

Två Trista Lästips

Läs sionism: The IDF, which has been working to draw conclusions from that war (Libanon-kriget 2006), must find a way to again scare the enemy. The fear will regain (at least partly so) some of Israel’s dignity and security.

Läs US-imperialism: U.S. Republican presidential candidate John McCain, who once sang in jest about bombing Iran, on Tuesday reacted to a report of rising U.S. cigarette exports to the country by saying it may be "a way of killing 'em."

Lite Rasism, Lite Sionism

Jaha. Så har Haaretz, den liberala tidningen i Israel, gjort reklam på sin hemsida för en sida där man förespråkar att palestinierna ska mördas, deporteras, terroriseras med mera. Ty "vårt land är inte arabernas land" som skyltan ovan säger.

"To succeed, Israeli violence against Arabs should be immediately overwhelming. Israel should show itself a bloodthirsty monster to scare the Arabs into submission."

Läs mer på Electronic Intifada.

Detta Är Ockupation, Detta Är Sionism

Detta är en rapport som säger ganska mycket. En rapport med vittnesmål från israeliska soldater. Men det som är intressant, och skrämmande, är att det här är den vardag palestinierna tvinga utstå. Någon normaliserad vardag har palestinierna ingen möjlighet att få. Men i den här rappotren är det soldaternas historier vi får höra. Här finns historier vad som sker med soldater: vad som blir normalt att göra. Det är inga märkvärdigheter. Det här är vad ockupation gör med människor. Men samtidigt, vid eftertanke, inser en del av soldaterna vad det är de gör. Kanske är det, det här som behövs. Palestinierna lyssnar den civiliserade västvärlden inte på. Men, mitt tips: inte mycket kommer att hända.

För detta är ockupation. Ockupation är inte något humanitärt biståndsarbete. Förbrytelser sker. Det ligger i ockupationens natur.

Palestinierna är flyktingarnas folk, de fängslades folk, där Israel sedan 1967 gripit och fängslat 700 000 palestinier, vilket innebär 24 % av palestinierna i de ockuperade områdena. Sen muras man in. Isoleras från varandra. Belägras. De ockuperade områdena blir till tränings- och fritidssysslor för bosättare och soldater.

Palestinierna blir till leksaker för soldaterna. Man tävlar till exempel i att kväva dem tills de svimmar. Ett vittnesmål berättar:

Choke them. One guy would come, make like he was checking them, and suddenly start yelling like they said something and choke them… Block their airways, you have to press the adams apple. It's not pleasant. Look at the watch as you're doing it, until he passes out. The one who takes longest to faint wins."

Det här ska palestinierna tydligen tåla. Men när något sker från palestinskt håll då har Israel rätt att agera, rätt att försvara sig. Men vart ska palestinierna vända sig?

Rawia Morra och Jinge skriver en aning om rapporten. Och Israel fortsätter attackera Gaza. SVD.

Framtidens Sionism?

"A new administration will be established and then we will take care of you."
Avigdor Lieberman riktar sig mot de som inte är israeler på rätt sätt, det vill säga, de är vad som kallas araber, i parlamentet.

"I am a Zionist and what we are doing here today is Zionism."

Man river hus, man ägnar sig åt etnisk rensning, man ägnar sig åt rasism: man är sionist liksom.
En beduin, medborgare i mellanösterns enda demokrati, ser sitt hem demoleras. En ung judisk pojke som får lite extrapengar för att delta frågas av en beduin varför han gör detta, svaret kommer som om det vore en självklarhet:" I am a Zionist and what we are doing here today is Zionism."

Men tydligen i denna era av nyliberal globalisering, privatiseras även sionismen. Varför inte även tjäna pengar och privatisera förtrycket? Men det bådar inte gott för palestinierna och beduinerna. Om det var svårt att göra sin röst och sina rättigheter hörda gentemot den statliga israeliska ockupationsmakten kan det bli än svårare gentemot de privata firmor som nu ska tjäna pengar på förtrycket. Privatiserade checkpoints låter förvisso som en logisk följd av allt elände.

För övrigt: om detta lär inte Nathan Shachar skriva något om.

Inte heller om detta: Röda Korset talar ut: "The Palestinian Territories face a deep human crisis, where millions of people are denied their human dignity. Not once in a while, but every day," Men som pojken skulle ha sagt: "We are zionists and what we are doing here every day is zionism."

(Inom parantes sagt: Följande lilla notis i SVD är talande, och berättar om en man som släppts ur sitt israeliska fängelse. "Jamal Tawil, borgmästare i staden al-Bireh nära Ramallah har suttit i israeliskt fängelse i nästan sex år... Varför Israelerna släppte Tawil framgick inte. Han greps av israeliska soldater under en nattlig räd i Ramallah i april 2002."
Varför han släpptes framgick inte... Gripandet behövs liksom inte kommenteras. "Vadå? Det var ju en vanlig sån där räd?" Samtidigt satsar USA än mer på att skapa splittring bland palestinierna. Och Hamas och Fatah hjälper på sitt sätt till.)

Extraordinära Åtgärder Är Bara Ett Nödvändigt Ont, Eller Nåt

Från Angry Arab och Haaretz



Zionist Orwellianism. "The Shin Bet security service has interrogated 270 detainees from Gaza since the beginning of the year, officials told the Knesset Constitution, Law and Justice Committee Sunday. In one out of six cases, or 17 percent, the Shin Bet used extraordinary (min och Angry Arabs emfas) measures, as permitted by emergency regulations."



Sen har man från Israels sida på en vecka dödat minst 20 palestinier i Gaza. Då räknar man naturligtvis inte de människor som dör på grund av belägringen. Den kollektiva bestraffningen av Gaza borde ju också betraktas utifrån ett barnperspektiv, med tanke på att nästan varannan invånare är under 15 år. Den fysiska och psykiska misären kommer att plåga palestinierna i många år. Men sådan är sionismen. Hänsynslös. Och liberalernas tystnad talande.

(Man kan också ifrågasätta Hamas militära gren. Om nu Israel skjuter ner en efter en av er, är det inte dags att sluta göra er så synliga som möjligt? Okej? Inte än? Ni vill pröva den här taktiken ett tag till? Den kanske lyckas till slut? Den kanske fungerar i interna fighter mot Fatah... Okej, jag ska inte tjata.)

Men Israel har gjort sitt för freden nu på ett tag. Vadå? Annapolis för tusan. Vad gjorde Hamas? De var ju inte ens där liksom.

Israels Agenda

Victoria Buch, israelisk akademiker, skriver:

The stage for ethnic cleansing of Palestinians has been set in the Occupied Territories, and ethnic cleansing is in progress. At present, this is the major project of the state of Israel. For an impartial person of medium intelligence, a tour of the Occupied Territories may be sufficient to understand this fact.

Hon fortsätter längre ned:

Will the ethnic cleansing succeed? The authors of these policies obviously count on it. The opening is there, with the present US administration backing Israel whatever it does, and the EU and the Arab countries unable or unwilling to stand up to the US. It is likely that the forthcoming outburst of violence will be initiated by the desperate and destitute Palestinians; and then, for the umptieth time, our propaganda machine will be able to present us to the world as victims, and Palestinians as victimizers. Israeli responses will be presented as legitimate defensive actions. Later, the history may judge otherwise, but meanwhile (if the present political constellation persists for a while), who cares about the Palestinians.

Men om Israels ledare kommer att lyckas med sin plan är väl mer tveksamt menar hon. Ja, hon går längre än så. Disaster looms for Israel.

Nej. Ingenting Nytt Under Solen. Ja. Det Är Sen Gammalt, Men Ändå Liksom...

För Israel är alltid valen i USA av stor vikt. Vem är deras största vän? Vem är den bästa kandidaten? Men inte ett ord om fred under dessa diskussioner. Inte ett ord om en tvåstatslösning. Bara en ranking som handlar om Israels rätt att existera på bekostnad av palestinierna. Jag har läst den förut. Jag har sett hur de US-amerikanska presidentkandidaterna är totalt ointresserade av palestinierna. Naturligtvis beror det på att det är politiskt självmord att prata om palestinernas rättigheter också. Att palestinerna också finns. Att deras konkreta dagliga situation är betydligt värre och att stödet till palestinierna är mer akut betyder ingenting. Att Israel är de större förövarna betyder ingenting. Naturligtvis kommer media in i bilden. USA:s media. Israel-lobbyn kämpar dagligen för att få USA:s media på sin sida ännu mer.

Men ibland blir detta nästan bara komik. Som när det dök upp en liten pop-up-reklam på Obamas hemsida för en bok om Israel-lobbyn. Det var inte hans fel. Sånt händer. Egentligen ingenting farligt. Men han kände sig tvungen att gå ut och be om ursäkt och dementera med följande djupt komiska kommentar: han hade absolut inte läst boken, men bokens huvudtes var "dead wrong", och därtill att Obama: “has stated that his support for a strong U.S.-Israel relationship, which includes both a commitment to Israel’s security and to helping Israel achieve peace with its neighbors, comes from his belief that it’s the right policy for the United States.”

Nej. Lobbyn verkar inte ha någon som helst påverkan på US-amerikansk inrikespolitik... Det är som en variant av kejsarens nya kläder. Alla ser ju att kejsaren är naken. Ingen vågar bara säga det.

Rådgivaren till Israels favoritkandidat säger följande dock om hur man ska behandla palestinierna: I called for shutting off utilities to the Palestinian Authority as well as a host of other measures, such as permitting no transportation in the PA of people or goods beyond basic necessities, implementing the death penalty against murderers, and razing villages from which attacks are launched. Then and now, such responses have two benefits: First, they send a strong deterrent signal “Hit us and we will hit you back much harder” thereby reducing the number of attacks in the short term. Second, they impress Palestinians with the Israeli will to survive, and so bring closer their eventual acceptance of the Jewish state.

Favoritkandidaten för Israel kan man med andra ord också ses vara den som kommer att vara mest aggressiv för de ockuperade palestinierna.

Samtidigt; media i USA är tyst när det gäller palestiniernas situation:

Criticism of the Jewish state is stifled in an effort to portray it as a model democracy, the only one in the region, and surrounded by hostile Palestinians, other Arab/Muslim extremists and whoever else Israel cites as a threat, real or contrived. The truth is quite opposite but absent from corporate-controlled media spaces.

Vi kan känna igen delar av detta i Sverige och av de mer rabiata så kallade israel-vännerna som besöker olika bloggar eller skriver på diverse liberala ledarsidor eller bland de som kallar sig liberaler eller är folkpartister eller moderater. Men i USA är situationen betydligt värre än här. Det drabbar politikerna och det drabbar fredsprocessen. Det drabbar framtidens barn: vare sig de är judar, kristna, muslimer. Vi såg hur Jimmy Carter behandlades av många efter sin bok. Carter är en Israel-vän. Men han har inte kunnat blunda för palestiniernas situation. Han anser dessutom att det är i Israels intresse att inte förtrycka palestinierna. Kanske är det så man måste vinna över många israel-vänner. Inte försöka få de att se palestinierna och araberna som lika mycket värda utan inse att vägen mot fred och trygghet går inte genom att förtrycka och förödmjuka palestinierna på daglig basis. Men alltjämt. I de stora medierna i USA är kritiken mot Israel som bortblåst.

Noam Chomsky har sagt detta: "....Israel has been granted a unique immunity from criticism in mainstream journalism and scholarship...." Och har av vältaliga retoriker bland sionisterna bland annat därför (och med sin kritik av Israel) därför kallats självhatande jude.

Jag påpekade vid en bloggdiskussion hur anti-semitismen används som ett vapen. Och om hur många överdriver anti-semtismen. Hur många människor pekas ut som anti-semiter fastän det inte finns något som helst bevis för det annat än att de är kritiska mot staten Israels agerande mot palestinierna. Jag fick då svaret att jag antagligen då inte heller tyckte att Sion Vises Protokoll var anti-semitiskt. Men, sa jag, det är ju liksom just det som är grejen. Sion Vises Protokoll är ju just det: anti-semitisk. Det är något som kanske bekräftar sionisternas begränsade förmåga att ens vilja förstå. Att ens försöka nå försoning. De behöver sin anti-semitism. De behöver sina hot. När jag för samme man påpekade att det fanns ett brett spektra av judar som var anti-sionister och inte kunde kallas anti-semiter, fick jag höra när en del av de jag påpekade som var anti-sionister var djupt religiösa, var att jag ville ha underdåniga judar. Såna som bockade och bugade och alltid gav med sig. Det handlade inte ens om att förvränga orden. Det handlade om att skapa anti-semitism för att slippa ta kritiken mot Israel. Tragikomiskt.

Denna taktik verkar vara Israel-lobbyns starkaste kort. Att låtsas vara den svagare parten: den mest hatade och mest hotade och att alltid anklaga motståndaren för anti-semitism. Men även om så vore fallet. Varför denna dagliga stöld av mark och vatten? Hur besegrar man dessa hot genom nya förbrytelser? Varför alltid eftersträva att leta upp hoten och bemöta dessa med övervåld och hysteriska utfall och oförsonlighet? Och samtidigt är dessa starka kort så intellektuellt svaga att vi alla borde se det: kejsaren är naken.

Ps! Alla människors rättigheter. Ville bara säga det.