Klassamhällets Ofrånkomliga Prioriteringar

När Katrina slog till i New Orleans så var alla i teorin i lika stor fara. Rika, fattiga, vita och svarta. Men, som en klasslag, som en "raslag", så blir det i praktiken inte så. "Vi har en benägenhet att föreställa oss naturkatastrofer som på något sätt opartiska, slumpartade. Ändå har det alltid varit så: fattigt folk är i fara. Det är innebörden i att vara fattig. De är farligt att vara fattig. Det är farligt att vara svart. Det är farligt att vara latino." (Martin Espada, professor i engelska).

När nu det dykt upp en ekonomisk kris, som också verkar analyseras utifrån att det är en naturkatastrof, snarare än ett systemfel, så vet vi vilka som kommer att drabbas hårdast. De fattiga. Invandrarna. De icke-vita. Som också riskerar att bli syndabockar.

Stockholm Stad var en välmående stad. Ja, är en välmående stad. Rik som fan. Men den krävde och kräver ekonomiska besparingar inom stadens socialpolitik. Så det har gjort att de olika stadsdelarna har besparingar att göra samtidigt som man ska hjälpa de fattigaste i samhället. De mest utsatta. Staden har istället prioriterat sänkta skatter. Nu kommer det sociala att tvingas till besparingar för att det är dåliga tider på ingång.

Att spara pengar är som det står på kultursidorna i Aftonbladet att slösa på människor.
Dan Josefsson:
Den svenska regeringen lever helt enkelt kvar i 1980-talets utbudsekonomiska teori, det vill säga i tron på att kriser kan övervinnas genom sänkta löner, massarbetslöshet och fattigdom. Paul Krugman kallar detta för en ”sjuk doktrin som skulle ha haft föga inflytande om den inte appellerat till redaktörers och rika mäns fördomar”. I Sverige styr denna doktrin regeringens krishantering.

Men denna doktrin uppskattas av det svenska folket. Fast är det så märkligt? Ekonomifrågorna har hanterats och kommenterats nyliberalt av ekonomisidorna i dagspressen och på A-ekonomi på TV i många år nu. Man har inte haft många rätt, men eftersom det aldrig ifrågasatts och alternativa förklaringar aldrig getts har marknaden blivit en form av naturlag. Och när den inte fungerar som den ska. Då måste det vara en naturkatastrof. Där i teorin alla drabbas. Men i praktiken framförallt de fattiga.