Vardagliga anti-semitiska detaljer

Hittar denna anteckning bland mina papper..

En man på avstånd anklagar domaren för att vara jude.
Minns AIK-klackens sjungande om "judegårn", med sorg i hjärtat.
Minns på lågstadiet klasskamratens prat om judar som fiender. Minns inte lärarens reaktion. Minns bara hur märkligt det lät. Men hon hade fått det från sin marockanska pappa. Hon kan inte varit mer än 9 år.
En granne till mina föräldrar berättade för dem att judarna  visste om attacken elfte september. En vanlig svennebanan granne.
Läser en kommentatorstråd under Angry Arab, där rasister och antisemiter fajtas om att vara vidrigast. Världens alla judar lastas för Israel.
Ser hakkors på en husvägg. Kommer på mig själv sen med att fundera, vem anmäler jag det till?
Tänker på alla tiders pogromer.
Minns bilden av mamman med det lilla barnet i sin famn, sekunderna innan en nazi skjuter henne och barnet framför en massgrav.
Inte alltför sällan vandaliseras judiska kyrkogårdar.
Detta hat. Frammanade hat.

Men vi går väl framåt? Eller?
Jag tror jag underskattar anti-semitismens kraft ibland.
Aldrig igen.

Man måste kunna hålla flera tankar i huvudet.