I Genren; "Nämen Det Var Ju Oväntat", Har Vi Nu Kommit Till: Jobbgarantin

Det var löjeväckande när förslaget kom. Men man hade ett val att vinna. Esbati presenterar följetongen: Jobbgaranti och slarviga uttryck.

För övrigt enligt Ordfronts senaste nummer har en del redan ett yrke. De är "Väntare." Det är Skärholmsmodellens genialitet som skapat detta yrke. För att få socialbidrag måste de stämpla in och stanna i en lokal och pilla naveln ett par timmar om dagen. För vi tror på individen. (Inom parantes sagt: skammen är inbyggd i socialbidraget. Det är sen gammalt.)

Frihet, Frihet och Äganderätt.

Hittar dessvärre inte artikeln på nätet. DN:s sökmotor vill inte hitta det jag söker. (Den har varit usel förr, men nu har de tydligen gjort vissa förändringar. Och nu går det inte alls.) Men jag har kvar artikeln här hemma. Det är Ulf Öfverberg som i en essä med namnet "Frihet, frihet, och broderskap?" beklagar sig över Folkpartiets högervridning.

Han skrev bland annat (artikeln är från den 8:e november 2003): "Alla människor har rätt till en jämlik behandling, alla har rätt till ett liv i värdighet. Det är den kantianska idén om människors autonomi, självständighet som konkretiseras."

Han beklagar sig, som folkpartist, över att det som han anser varit liberalernas hönorsord nummer ett: "jämlikhet" har försvunnit. Han beklagar sig över att dagens folkpartister i Sverige mest ser jämlikhet som en pinsam belastning.

Jag kom att tänka på det när jag läste Ali Esbati och hans kommentar om en ung folkpartists syn på äganderätten och handikapp. Det är faktiskt just mot såna som henne som Ulf Öfverberg riktar sin essä. För den unga kvinnliga folkpartisten är äganderätten: den privilegierades rätt viktigare att värna än den jämlika behandlingen.