Howard Zinn: Författare, professor emeritus i historia och politik, aktivist, US-amerikansk vänsterikon och humanist, och mannen som skrev den fantastiska boken Det amerikanska folkets historia har avlidit i hjärtattack i en ålder av 87.
Han berättade historien om människor vars historier annars inte hade blivit berättade. Han var onekligen folkets historiker. Han såg även nationalismens faror. En nationalism som också göds genom att inte berätta hela historien.
“Nationalism is.... a set of beliefs taught to each generation in which the Motherland or the Fatherland is an object of veneration and becomes a burning cause for which one becomes willing to kill the children of other Motherlands or Fatherlands” Howard Zinn
Democracy Now om Howard Zinn.
Visar inlägg med etikett Nationalism. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Nationalism. Visa alla inlägg
torsdag 28 januari 2010
fredag 6 juni 2008
Alternativ nationaldag. Varför? Därför.
Oavsett vad man tycker om Sveriges nationaldag, så är en sak säker: på frågan varför firar vi nationaldagen kommer de flesta att svara fel.
Det sägs ju att många inte vet varför vi firar nationaldagen. Och att svaret har någonting med Gustav Vasa att göra. Sveriges officiella nationaldag är ju sedan 1983 den 6 juni, årsdagen för Gustav Vasas val till Sveriges konung 1523 och för antagandet av 1809 års författning. Egentligen är det helt irrelevant. Det finns naturligtvis ingen naturlig nationaldag. Egentligen. I Sveriges fall har man letat upp en händelse eller två, anpassat det till ett datum, men skälet till att vi firar nationaldagen är ju ett nationalistiskt politiskt beslut. Vi behövde så att säga en dag och valde ut en, om inte på måfå, så nästintill. Det spelar ju egentligen ingen roll vilken dag det är. Även om det bör finnas ett symboliskt värde. Därför har ju vissa förespråkat midsommarafton. Men den saknar den konservativa tyngden som kungakröningar har.
Men vi firar inte nationaldag för att Gustav Vasa blev kung utan för att beslut togs att vi skulle ha en nationaldag. Vi firar den helt enkelt därför att. Varför? Därför.
Men ett annat alternativt datum är 28 juni, alternativt 8:e juli. Slaget vid Poltava. Inget att fira? Solsjenitsyn skulle påstå att det är något att fira. Han menar att genom den brakförlusten klarade Sverige sig ifrån senare problem som det inneburit att vara ockupant med etniska konflikter som följd. Dessutom är väl regalskeppet Vasa vårt mest berömda fartyg och vårt mest besökta museum, och det skeppet sjönk ju som en sten. Och det sägs ju att vi svenskar, det sägs av oss själva, är jante (må vara att det ofta sägs av ideologiska och allt annat än vetenskapliga skäl). Ska vi då inte fira ett fiasko? Man kan diskutera det osmakliga i att fira en dag när så många dog. Men man skulle kunna säga att vi firar inte att människor dog den dagen, utan att vi därmed tog död på vår egen hybris. Eller snarare en kungs hybris. Karl den XII:s dödsdag kanske är ett alternativt datum? Nåväl. Ingen lär väl ändra på den dagen. Inte på ett tag i varje fall. Jag kommer inte fira nationaldagen. Däremot svenska segrar i EM. om vi tar EM-guld, fan trot, kanske det datumet borde bli den nya nationaldagen. Kanske borde vi ha en roterande nationaldag? Eller helt enkelt skita i det. Skapa en toleransens dag? Och ha det som en röd dag. Näe. Ibland får man för sig att ett motstånd mot en nationaldag skulle innebära att man inte är stolt över sitt hemland. Så behöver inte vara fallet. Men därutöver: måste man vara stolt över sitt hemland? Annars är väl svenskar överlag väldigt stolta över sitt land. Ofta på ett sätt som innebär att man tror att vårt land faktiskt är bäst i världen. Men man kan fortfarande i så fall se brister. Uttrycket osvensk tar många som ett bevis på svenskarnas ödmjukhet. Det behöver faktiskt inte vara fallet. Uttrycket osvensk påminner ibland om en närmast kolonialistisk romantisering av vilden. Av vilden som trummar på trumman när han är glad. Är man osvensk, går man lite utanför konventionerna, men samtidigt får man inte vara för osvensk. Det osvenska är charmigt, på samma vis som vilden kunde vara rolig att titta på, och höra talas om. Vilden hade rytmen i blodet. Den osvenske är mer spontan än den svenske, modigare kanske till och med på ett dumdristigt vis.
Men: även osvensk kan användas selektivt, likt jantelagen, i ideologisk mening.
För övrigt kommer nästa års nationaldag infalla på en lördag. Så vi gav bort en ledig dag. Märkligt beslut av socialdemokrater
Det sägs ju att många inte vet varför vi firar nationaldagen. Och att svaret har någonting med Gustav Vasa att göra. Sveriges officiella nationaldag är ju sedan 1983 den 6 juni, årsdagen för Gustav Vasas val till Sveriges konung 1523 och för antagandet av 1809 års författning. Egentligen är det helt irrelevant. Det finns naturligtvis ingen naturlig nationaldag. Egentligen. I Sveriges fall har man letat upp en händelse eller två, anpassat det till ett datum, men skälet till att vi firar nationaldagen är ju ett nationalistiskt politiskt beslut. Vi behövde så att säga en dag och valde ut en, om inte på måfå, så nästintill. Det spelar ju egentligen ingen roll vilken dag det är. Även om det bör finnas ett symboliskt värde. Därför har ju vissa förespråkat midsommarafton. Men den saknar den konservativa tyngden som kungakröningar har.
Men vi firar inte nationaldag för att Gustav Vasa blev kung utan för att beslut togs att vi skulle ha en nationaldag. Vi firar den helt enkelt därför att. Varför? Därför.
Men ett annat alternativt datum är 28 juni, alternativt 8:e juli. Slaget vid Poltava. Inget att fira? Solsjenitsyn skulle påstå att det är något att fira. Han menar att genom den brakförlusten klarade Sverige sig ifrån senare problem som det inneburit att vara ockupant med etniska konflikter som följd. Dessutom är väl regalskeppet Vasa vårt mest berömda fartyg och vårt mest besökta museum, och det skeppet sjönk ju som en sten. Och det sägs ju att vi svenskar, det sägs av oss själva, är jante (må vara att det ofta sägs av ideologiska och allt annat än vetenskapliga skäl). Ska vi då inte fira ett fiasko? Man kan diskutera det osmakliga i att fira en dag när så många dog. Men man skulle kunna säga att vi firar inte att människor dog den dagen, utan att vi därmed tog död på vår egen hybris. Eller snarare en kungs hybris. Karl den XII:s dödsdag kanske är ett alternativt datum? Nåväl. Ingen lär väl ändra på den dagen. Inte på ett tag i varje fall. Jag kommer inte fira nationaldagen. Däremot svenska segrar i EM. om vi tar EM-guld, fan trot, kanske det datumet borde bli den nya nationaldagen. Kanske borde vi ha en roterande nationaldag? Eller helt enkelt skita i det. Skapa en toleransens dag? Och ha det som en röd dag. Näe. Ibland får man för sig att ett motstånd mot en nationaldag skulle innebära att man inte är stolt över sitt hemland. Så behöver inte vara fallet. Men därutöver: måste man vara stolt över sitt hemland? Annars är väl svenskar överlag väldigt stolta över sitt land. Ofta på ett sätt som innebär att man tror att vårt land faktiskt är bäst i världen. Men man kan fortfarande i så fall se brister. Uttrycket osvensk tar många som ett bevis på svenskarnas ödmjukhet. Det behöver faktiskt inte vara fallet. Uttrycket osvensk påminner ibland om en närmast kolonialistisk romantisering av vilden. Av vilden som trummar på trumman när han är glad. Är man osvensk, går man lite utanför konventionerna, men samtidigt får man inte vara för osvensk. Det osvenska är charmigt, på samma vis som vilden kunde vara rolig att titta på, och höra talas om. Vilden hade rytmen i blodet. Den osvenske är mer spontan än den svenske, modigare kanske till och med på ett dumdristigt vis.
Men: även osvensk kan användas selektivt, likt jantelagen, i ideologisk mening.
För övrigt kommer nästa års nationaldag infalla på en lördag. Så vi gav bort en ledig dag. Märkligt beslut av socialdemokrater
onsdag 4 juli 2007
När Flaggviftandet Skymmer Sikten
We need to assert our allegiance to the human race, and not to any one nation.
Howard Zinn
Howard Zinn
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)