Rekommendation: The King of Kong: A Fistful of Quarters

Okej. En liten rekommendation så här på söndagkvällen. Dokumentären: The King of Kong. (Här ovan, en liten trailer.)

Detta är en dokumentär av yttersta världsklass. En dokumentär om den besynnerliga hierarkin, den ännu besynnerligare prestigen och, det som är besynnerligast av allt, subkulturen med sitt följe av individer runt det klassiska arkadspelet Donkey Kong. I dokumentären finns det många underbart småknasiga scener. Det kryllar av märkliga och udda personligheter. Ja, det handlar om ett gäng spelgalna människor och framförallt om två rivaler. Och det hela är hemskt underhållande.

De två rivalerna? Billy Mitchell är mästaren, med ett obehagligt Jesus-komplex, en man med ett leende som får det att krypa i skinnet på mig, och som stundtals pratar om sig själv i tredje person: ”Billy always got a plan”.( Men det är svårt att förstå vad planen är för något.) Billy har dessutom sitt lilla följe, sin lärling, sina kumpaner som hjälper Billy i kampen om rekordet. Billy tar inte bara spelet på för stort allvar, utan än värre, sig själv på för stort allvar. Utmanaren, Steve Wiebe, är ödmjuk, mer naturlig och med en mer varm framtoning än sin rival, allt medan Steves fru tålmodigt försöker förstå sin mans spelmani. Sundast av alla verkar dock Steve Wiebes ca 8-åriga dotter vara. Hon förstår inte riktigt vitsen med att komma med i Guiness Rekordbok. En del verkar dessutom förstöra sina liv för att komma med i boken, säger hon. Och visst kan man ha svårt att förstå hur mycket man kan vara beredd att offra för att vinna ett spel.

Se! Njut!