Finns Humanister Bland Humanisterna?

Det pågår en ateistkampanj på stan. Jag begriper mig inte på den. Gud finns nog inte, säger den. Jaha.

Jag är själv ateist. Men jag har svårt att förstå vad Humanisterna vill. Vill de beröva de religiösa sin tro? Sin gemenskap? Vad vill de med sin kampanj?

Mitt stora problem med Humanisterna är deras okänslighet mot de religiösa. Och vad som känns mer som ett hat mot religion och de troende. Det är ingen upplysningskampanj direkt. Humanisterna verkar vara i akut brist av förståelse om varför folk tror och vad det är som får människor att söka sina svar i en högre makt. Detta leder också många så kallade humanister till felslut. Man tolkar konflikter som religiösa när de i högre grad handlar om naturresurser och mark och makt.

Christer Sturmark gottar sig åt religiös fanatism i sin egen tro att detta kommer att föranleda folk att vända den religiösa tron och religionen ryggen. I en ledare i Humanisten menar han att påven är en gåva till alla humanister. (Och vad är då en humanist? En som prenumererar på tidningen Humanisten?)

Är målet att få så många ateister som möjligt? Till varje pris?

Sturmark: Jag får en oemotståndlig lust att utbrista ”Tack gode Gud för påven!”. Om det funnes någon Gud, så hade han inte kunnat finna ett bättre sändebud på jorden för att inspirera människor att vända ryggen åt religiösa dogmer och i stället söka människans värdighet i en befriande humanism.

Men vore det inte bättre för den här planetens invånare om vi fick en påve som istället anammade mer ”humanistiska” ideal? Vore det inte bättre om vi fick en påve som predikade om kondomers nytta, om alla människors lika värde, en påve som ger homosexuella sin välsignelse? Vore inte det snarare ett steg framåt? För Sturmark verkar det viktigaste inte vara en planet som är så tolerant som möjligt, utan en planet där ingen tror på Gud (man kan vara ateist och hata homosexuella). Med tanke på att Humanisten verkar för ett sekulärt samhälle som vilar på förnuftets grund är det beklämmande att han gläds åt det faktum att påven verkar sakna det – förnuftet – och detta även till ett pris av stort mänskligt lidande. För religionen har inte mist sitt grepp. Påvens ord har, och det håller jag med om, för stort inflytande. Men med tanke på det inflytande Påven har, är det inget att glädjas åt att Påven exempelvis fördömer homosexualitet. Humanisten Sturmark finns nog inte.

Rosenberg undrar över kampanjen. Varifrån kommer pengarna? Money, Money, must be funny in a rich mans world.

(Inom parentes sagt: Jag är inte alltid den mest konsekvente personen i min syn på religion. Jag har fått kämpa för en mer tolerant syn på religionen och på religiösa.)

Göran Rosenberg, Innerst Inne En Humanist

Göran Rosenberg anklagas av chefredaktören för Judisk Krönika för att "innerst inne" vilja utplåna Israel, och han skriver idag i DN om detta faktum. Personligen tycker jag att det är ytterst ute att ägna sig åt den typ av skrämseltaktik som de därmed ägnar sig åt på Judisk Krönika. Att hävda såna saker är att försöka stänga ned yttrandefriheten utan att officiellt vara emot yttrandefriheten.

"Föreställningen om judarna som potentiella offer för eviga fiender har djupa rötter i judisk tradition och erfarenhet. Det är därför inte svårt att förstå varför en sådan hotbild kunnat vinna gehör bland världens judar, och därmed inte heller svårt att förstå varför så många av världens judar har varit beredda att göra Israels politik till sin.

Det hindrar inte att hotbilden väsentligen kan vara missvisande, att huvudansvaret för den katastrofala utvecklingen av konflikten Israel-Palestina kan vara Israels, att Israels politik kan vara världens judar mera till skada än till nytta."

Jag håller inte alltid med Göran Rosenberg, men anser ändå att han bär på djupt humanistiska ideal.