Det pågår en ateistkampanj på stan. Jag begriper mig inte på den. Gud finns nog inte, säger den. Jaha.
Jag är själv ateist. Men jag har svårt att förstå vad Humanisterna vill. Vill de beröva de religiösa sin tro? Sin gemenskap? Vad vill de med sin kampanj?
Mitt stora problem med Humanisterna är deras okänslighet mot de religiösa. Och vad som känns mer som ett hat mot religion och de troende. Det är ingen upplysningskampanj direkt. Humanisterna verkar vara i akut brist av förståelse om varför folk tror och vad det är som får människor att söka sina svar i en högre makt. Detta leder också många så kallade humanister till felslut. Man tolkar konflikter som religiösa när de i högre grad handlar om naturresurser och mark och makt.
Christer Sturmark gottar sig åt religiös fanatism i sin egen tro att detta kommer att föranleda folk att vända den religiösa tron och religionen ryggen. I en ledare i Humanisten menar han att påven är en gåva till alla humanister. (Och vad är då en humanist? En som prenumererar på tidningen Humanisten?)
Är målet att få så många ateister som möjligt? Till varje pris?
Sturmark: Jag får en oemotståndlig lust att utbrista ”Tack gode Gud för påven!”. Om det funnes någon Gud, så hade han inte kunnat finna ett bättre sändebud på jorden för att inspirera människor att vända ryggen åt religiösa dogmer och i stället söka människans värdighet i en befriande humanism.
Men vore det inte bättre för den här planetens invånare om vi fick en påve som istället anammade mer ”humanistiska” ideal? Vore det inte bättre om vi fick en påve som predikade om kondomers nytta, om alla människors lika värde, en påve som ger homosexuella sin välsignelse? Vore inte det snarare ett steg framåt? För Sturmark verkar det viktigaste inte vara en planet som är så tolerant som möjligt, utan en planet där ingen tror på Gud (man kan vara ateist och hata homosexuella). Med tanke på att Humanisten verkar för ett sekulärt samhälle som vilar på förnuftets grund är det beklämmande att han gläds åt det faktum att påven verkar sakna det – förnuftet – och detta även till ett pris av stort mänskligt lidande. För religionen har inte mist sitt grepp. Påvens ord har, och det håller jag med om, för stort inflytande. Men med tanke på det inflytande Påven har, är det inget att glädjas åt att Påven exempelvis fördömer homosexualitet. Humanisten Sturmark finns nog inte.
Rosenberg undrar över kampanjen. Varifrån kommer pengarna? Money, Money, must be funny in a rich mans world.
(Inom parentes sagt: Jag är inte alltid den mest konsekvente personen i min syn på religion. Jag har fått kämpa för en mer tolerant syn på religionen och på religiösa.)
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
5 kommentarer:
Det finns även en bok som hör till kampanjen. Du kan läsa mer om den här: http//www.bokengudfinnsnoginte.se
Jag skulle vilja säga detta:
Det vore bra om påven var humanist.
Det vore ännu bättre om det fanns humanister bland Humanisterna.
Tyvärr tyder inget på att det blir så. Däremot finns det självklart många humanister bland de religiösa. Det ser man på de som är inblandade i biståndsarbete.
Viktigaste budskapet med agendan är att göra folk varsamma om saker kring religionen de förmodligen inte känner till. Att du ställer de här frågorna visar ju att de misslyckades formulera sig rätt, eller så har du förutfattade meningar.
Personligen struntar jag i om folk tror på allt möjligt konstigt. Jag är mer oroad över att den organiserade religionen skyddar och gör propaganda för sånt vi inte står för, t.ex. omyndigförklarande av kvinnor, mindre frihet att ha åsikter, att få älska vem man vill etc.
Själv tycker jag som många att frågorna i kampanjen var ganska dåliga dock.
Påven kommer inte att bli humanist, men det är knappast önskvärt att han blir mer konservativ.
KG Hammar är en man som hyser djupa humanistiska ideal trots sin religiösitet.
Jag anser att inte bara religioner kan utöva propaganda. Jag läser dagens nyheter och ser propaganda. Jag ser A-ekonomi och ser propaganda. Vi indoktrineras dagligen med nyliberalism och kapitalism och konsumism.
Ett par av er, kan säkert se problemen med Nordkorea och Kuba (i det senare fallet i varje fall rätt sekulariserad propaganda.)
Paolo Pissoffi, frågan är väl varför viss propaganda inte får ifrågasättas och dessutom vara statligt bekostade utan förbehåll?
I övrig "propaganda" är ju argument och meriter centrala. Där har religion en särställning att utan varesig argument eller meriter fortfarande ta stor del av skattekakan och sen demonisera dem som höjer kritik.
Skicka en kommentar