Lisa Bjurwalds Liberala Rasism

Lisa Bjurwald, Dagens Nyheter, förnekar sig inte. Idag har hon skrivit om mellanöstern och uttalats sig lite grann om det libanesiska valet. Hon är nöjd.

Lisa Bjurwald skriver om ett Libanon som inger hopp. Men varför? Hon skriver helt och hållet ur ett israeliskt perspektiv. För Lisa Bjurwald handlar inte det libanesiska valet om Libanon eller det libanesiska folket utan om Israel.

Därtill: Eftersom Libanons folk gick till val och har valt en av väst och Israel godkänd koalition så måste israelvännerna tillfälligtvis revidera den vanliga sloganen för Israel (som mellanösterns enda demokrati) till att nu bli mellanösterns främsta demokrati.

Lisa Bjurwald hävdar ett par saker i den här artikeln som vittnar om den tydliga sionistiska, och därmed rasistiska, utgångspunkten. Det är också en smula märkligt att hon menar att våldsideologi inte fungerar, samtidigt som det tveklöst är Israel som i huvudsak använder sig av den. Denna kommentar handlar nämligen om att ignorera det israeliska våldet. Oavsett om det gäller bombardemang av ett belägrat ghettofängelse som Gaza, bombardemang av Libanon sommaren 06 eller om det gäller beskjutning av fredsdemonstrationer på Västbanken. I huvudsak är det palestinier som dör av våld, våld anstiftat och orsakat av Israel. Dessutom är det våld att belägra, och medvetet svälta ut (även om det inte leder till direkt och akut hungersnöd) och kollektivt bestraffa en befolkning.

Lisa Bjurwald har på något sätt tagit till sig en märklig tolkning av Obamas Kairo-tal. Hon talar om en bitter eftersmak. Om en spricka mellan Israel och USA. (Och väldigt många människor skulle bli väldigt glada om en sådan verkligen uppstod. Det skulle sätta press på apartheidstaten Israel.) Men i talet har Lisa hittat något annat:

”Men den nya amerikanska undfallenheten mot arabländernas radikala element är både beklaglig och kontraproduktiv – inte bara för världsfreden utan för de människor som befinner sig i fundamentalisternas klor.”

Här är det oklart till vilka hon syftar. Är det den gamla vanliga US-amerikanska undfallenheten mot Saudiarabien och lydstaten Egypten hon syftar? Antagligen inte.
Därtill bör det sägas att Obamas kritik mot Israels utbyggnad av ockupationen är i sammanhanget lindrig, för att uttrycka det milt (inte märkbart hårdare än Bush den andres).

I talets uppbyggnad påbörjade Obama ett rättfärdigande av staten Israels existens. Detta gjorde han genom att diskutera förintelsen. En förintelse, jag hoppas även Lisa Bjurwald kan hålla med om, palestinierna var helt oskyldiga till. Palestinierna blev berövade sitt hemland och är i dag till stor del flyktingar. Han talade om palestiniernas sökande efter ett hemland, som om de inte hade något (det de saknar är en av västvärlden sanktionerad stat – och i Libanon mår palestinierna inte bra.). Han förklarade även för palestinierna att våld är omoraliskt och lönlöst. Detta riktat mot palestinierna som i färskt minne har kvar hur israel dödade 1400 palestinier i det som går under den sionistiska eufemismen 22-dagarskriget. Vad gällde kravet på Israel? Obama krävde ett stopp för en utbyggnad av ockupationen. Inte så mycket mer än så. Talet var alltså knappast någon tung kritik av israel även om det säkert kan låta så för sionister som anser att ett enda ord om Israelisk skuld eller ockupation är ett för mycket. Kanske var det den här meningen som Lisa ogillade i Obamas tal. "Given our interdependence, any world order that elevates one nation or group of people over another will inevitably fail."

På västbanken riskerar palestinier livet när de demonstrerar. Så palestiner som demonstrerar fredligt mot att deras land styckas upp och deras livsbetingelser förstörs kan alltså mötas av dödligt våld, sådant som Obama menade var omoraliskt och destruktivt när det gällde våld utfört av palestinier.

Lisa Bjurwald har nyligen skrivit en bok om högerextrema kvinnor. I en reviderad upplaga föreslår jag att hon ägnar ett kapitel åt ”liberala” kvinnor som Lisa själv. Hon kan även ta med sig Lisa Abramowitz med sin historierevisionistiska och rasistiska syn. Deras rasism är på ett sätt mycket farligare än de kvinnor som är med i nazistiska grupperingar, då Bjurwalds rasistiska utgångspunkt döljer sig bakom en retorisk fasad av liberalism och demokrati – men där palestinska rättigheter kommer långt efter staten Israels. Det är också intressant att se hur dessa kvinnor på ett vedervärdigt sätt verkar mena att våldet börjar bakvänt. Det vill säga att våldets orsak kommer från ett historiskt och socialt vakuum. På ett sätt vill man förklara det hela med ett religiöst betingat judehat. Som om den etniska rensningen av palestinierna helt saknar betydelse. Otäckt. Mycket otäckt.

Fotnot: Pappersupplagan hade en annan rubrik som syftade till att Libanons valutgång ingav hopp.