Attendo Care Less

Attendo Care har misskött sig i många kommuner i landet. Omsorgen om de äldre är inte lika stor som omsorgen om vinsten. Därav att man nu låter Skövde Kommun överta två äldreboenden. Lönsamheten var helt enkelt inte tillräckligt bra. Fast det är ju inte så att de gamla försvinner bara för att lönsamheten gör det. Varsågoda Skövde kommun, säger Attendo Care. Vi hör av oss, vid nästa upphandling om det visar sig att villkoren för oss blir bättre!

Det finns ju en hel del skräckexempel när det gäller Attendo Care och deras förehavanden (cirka 30 anmälningar enligt Lex Maria kan Attendo Care stoltsera med.). Ett exempel: På äldreboendet Baggebo gård på Lidingö fick en man inte sina bandage omlagda på två veckor. Både personalen och de anhöriga slog därför larm, vilket föranledde att Lidingö kommun fick återta driften och då nästan fördubblades personalstyrkan. Annars har Attendo Care ogillat det där med personal som ser till de äldres bästa, lojalitet till företaget ska gå före hänsynen till de gamla.

Sådan är kapitalismen. Är lönsamheten otillräcklig är det kommunernas eller statens ansvar, är lönsamheten bra, då kan de privata intressena komma in och ta, så att säga, sitt ansvar. Och går det fullständigt käpprätt åt helvete – folk dör i onödan eller så: så får även kommunerna och staten komma in och ta sitt ansvar. Men Attendo Care ångar på. Privatiseringarna är naturligtvis inte till för att förbättra något, utan för att det finns en ideologi som kräver att man ska göra vinster på allt, eller åtminstone försöka. Ett problem är dock just med vinster inom såna här branscher. Eftersom vinsterna görs genom skattemedel, krävs det att man drar ner på personal. Attendo Care har som sagt fått många anmälningar på sig. Man har kritiserats av Länsstyrelsen och socialstyrelsen. Fast trots all kritik och alla brister hos Attendo Care så fortsätter man vinna upphandlingar. As long as the price is right.

Naturligtvis gör ju även kommunerna besparingar, vilket inte förbättrar samhällsservicen och vanvård sker även på offentliga inrättningar. Men det beror också det på att vi har valt besparingar och skattesänkningar framför välfärd för alla.

Så vad är det för ett samhälle vi vill ha? Ett för alla – eller ett för de rika, ett för de mindre bemedlade och sedan inget alls för de som har det allra sämst.

Man kan ju tycka att i stället för denna privatiseringsfrenesi borde vi börja diskutera hur välfärden ska organiseras för att fungera så bra som möjligt för alla medborgare och hur medborgarna och personalen ska kunna få mer inflytande över det som är våra gemensamma tillgångar, såsom bostäder, vård, omsorg, skola med mera.