Veckans Boktips: Sälj Hela Skiten

Sälj Hela Skiten. Eller Hur Privatiseringarna raserar den gemensamma välfärden.

Josefin Brink, Jens Ergon, Peter Gustavsson, Kent Werne

Ordfront

Sälj hela skiten är en nyttig liten handbok att ha vid sin sida när privatiseringsivrarna kommer med sina floskler. Sälj hela skiten är en berättelse att skrämma barnen med: om en ideologi där kapitalets intresse går före samhällets, barnens och folkets. Sälj hela skiten är en bok skriven om hela privatiseringsvågen, om dess drivkrafter – om historien bakom varför det blivit som det blivit i Sverige och även vad konsekvenserna har blivit. Den är lättläst, pedagogisk, energisk och faktafylld (även om källhänvisningar i mångt och mycket saknas - man hänvisas till en sida på nätet som inte finns).

Det hela är som författarna skriver: ideologiska utförsäljningar och kommersiella intressen och inget annat. Det kortsiktiga vinstintresset går före samhällsintressena. Men det har inte skett över en natt. Det författarna också pekar på är hur borgerligheten vunnit slaget om begreppen och språket. Boken bygger på både teoretiska och praktiska exempel. Därför är sälj hela skiten även en berättelse som går på djupet och visar på hur man kunnat förändra samhället i grunden och även få med sig socialdemokratin.

Privatiseringar såldes som lösningar på problem i exempelvis skolan. Men med privatiseringar skapar man problem som tidigare inte fanns där. I förra veckan kunde man läsa en artikel om hur (och ironin är omistlig) Internationella skolan för fred och rättvisa i Sätra måste ha manipulerat de enkätsvar som låg till grund för den brukarundersökning Stockholms stad hade gjort i våras. Det har alltså Stockholm stad slagit fast. Detta är en logisk följd av den konkurrens som finns i Sverige, som inte handlar om elevernas bästa, utan att det handlar om att man måste vinna kunder till sina företag. Att läsa Sälj hela skiten hjälper en att förstå hur skolor kan fuska, och inse att det är systemet som skapar fusket, att det inte handlar om enskilda moraliskt efterblivna individer.

Med privatiseringar följer ökad segregation. Även med den nyliberala bostadspolitiken följer ökad segregation. Allting pekar på det, och inte är det svårt att förstå heller. Därtill kommer de uppenbara motsättningarna:

”Om kommersiella intressen kommer in i sektorer som byggts upp kring andra principer – samhällsnyttiga, välfärd som rättighet, fördelning efter behov – uppstår en konflikt mellan dessa målsättningar och vinstintresset.” (129f)

I grund och botten ökar man segregationen i samhället. Klassklyftorna ökar. Men det som ytterligare tillkommer är att man ägnar sig en aning åt den brända jordens taktik. Visst, har det varit så, att när vissa samhällsnödvändiga branscher går dåligt så kommer staten att stå där som garant, men det räcker inte. För det här är i slutändan (samtidigt som skatterna sänks) en fördelningspolitik som riktar sig uppåt. Och skapar klyftor, vilket ökar rädslan och för att tala med liberalerna utanförskapet.

”När välfärden blir en del av marknaden reduceras lagtexterna till garnityr. På en marknad har ingen människa rätt till något. Här ger pengar rätt. Och på en kapitalistisk marknad styrs fördelningen enligt andra principer: vinstintresset och efterfrågan.” (s 140) Man skriver om hur detta i slutändan kan leda till en total privatisering av välfärden, vilket naturligtvis gynnar de penningstinna. Vinstdrivande företag söker sig till de penningstarka och vill hjälpa de människor som kan leverera störst vinst, man söker sig inte till de med störst behov. Detta är i slutändan en förlust för demokratin.

Nu skulle många peka på att det offentligas service inte heller alltid är bra och uppfyller de krav vi har. Sant! Men det beror delvis på det författarna kallar en "självgenererande process". Nedskärningar, minskade resurser, försämrar kvaliteten – vilket delvis beror på skattesänkningar - vilket minskar människors förtroende för det offentliga, något som i sin tur skapar öppningar för privata lösningar. Men privatiseringarna frigör inte fler resurser. Det precis motsatta är sant.

Boken är helt enkelt nödvändig (även om den inte svarar på allt och lämnar en del frågeställningar). Den är nödvändig för att ett annat samhälle är nödvändigt.

I Aftonbladet finns en riktig recension (inte det som undertecknad ägnat sig åt alltså)

Sälj hela skiten blogg.

Attendo Care Less

Attendo Care har misskött sig i många kommuner i landet. Omsorgen om de äldre är inte lika stor som omsorgen om vinsten. Därav att man nu låter Skövde Kommun överta två äldreboenden. Lönsamheten var helt enkelt inte tillräckligt bra. Fast det är ju inte så att de gamla försvinner bara för att lönsamheten gör det. Varsågoda Skövde kommun, säger Attendo Care. Vi hör av oss, vid nästa upphandling om det visar sig att villkoren för oss blir bättre!

Det finns ju en hel del skräckexempel när det gäller Attendo Care och deras förehavanden (cirka 30 anmälningar enligt Lex Maria kan Attendo Care stoltsera med.). Ett exempel: På äldreboendet Baggebo gård på Lidingö fick en man inte sina bandage omlagda på två veckor. Både personalen och de anhöriga slog därför larm, vilket föranledde att Lidingö kommun fick återta driften och då nästan fördubblades personalstyrkan. Annars har Attendo Care ogillat det där med personal som ser till de äldres bästa, lojalitet till företaget ska gå före hänsynen till de gamla.

Sådan är kapitalismen. Är lönsamheten otillräcklig är det kommunernas eller statens ansvar, är lönsamheten bra, då kan de privata intressena komma in och ta, så att säga, sitt ansvar. Och går det fullständigt käpprätt åt helvete – folk dör i onödan eller så: så får även kommunerna och staten komma in och ta sitt ansvar. Men Attendo Care ångar på. Privatiseringarna är naturligtvis inte till för att förbättra något, utan för att det finns en ideologi som kräver att man ska göra vinster på allt, eller åtminstone försöka. Ett problem är dock just med vinster inom såna här branscher. Eftersom vinsterna görs genom skattemedel, krävs det att man drar ner på personal. Attendo Care har som sagt fått många anmälningar på sig. Man har kritiserats av Länsstyrelsen och socialstyrelsen. Fast trots all kritik och alla brister hos Attendo Care så fortsätter man vinna upphandlingar. As long as the price is right.

Naturligtvis gör ju även kommunerna besparingar, vilket inte förbättrar samhällsservicen och vanvård sker även på offentliga inrättningar. Men det beror också det på att vi har valt besparingar och skattesänkningar framför välfärd för alla.

Så vad är det för ett samhälle vi vill ha? Ett för alla – eller ett för de rika, ett för de mindre bemedlade och sedan inget alls för de som har det allra sämst.

Man kan ju tycka att i stället för denna privatiseringsfrenesi borde vi börja diskutera hur välfärden ska organiseras för att fungera så bra som möjligt för alla medborgare och hur medborgarna och personalen ska kunna få mer inflytande över det som är våra gemensamma tillgångar, såsom bostäder, vård, omsorg, skola med mera.

Sälj Hela Skiten

Sälj hela skiten, eller?

På socialistiskt forum var det ett par seminarier som handlade om privatiseringarna: dess pris och bakomliggande ideologi. Under seminariet ”Sälj hela skiten” var Johan Berggren moderator och skulle, på grund av bristen av privatiseringsförespråkare, vara djävulens advokat. En uppgift han klarade av att hålla i cirka åtta minuter innan även han blev en del av panelen med sin kritik av privatiseringarna. Andra deltagare var bland annat Josefin Brink.

Man kan sammanfatta seminariet med: ” En långsiktig samhällsplanering gynnas inte genom kortsiktiga, privata vinstintressen.” Vilket vi alla tyckte innan vi steg in på seminariet och ingen hade väl ändrat uppfattning efter seminariet.

Det var överlag dystert. Privatiseringarna är skapade dels ur ekonomisk synpunkt för fåtalet men också för att ändra hur folk tänker. Genom ett privatägandetänk. Genom att förändra hur människor tänker. Skapa en annan norm. Få människor att ta det som är för givet. Se privatiseringar som ekonomiskt rationella och nödvändiga. Skapa en nationalekonomisk sanning, eller snarare skapa en sanning genom att hävda en nyliberal nationalekonomisk teori som något sant.

Så hur ska vi göra? Panelen hade dessvärre inte mycket att komma med på den frågan. Snarare är det ju så att det som privatiserats blir svårt att ta tillbaka. En annan sak är ju naturligtvis att det på ett socialistiskt forum både talar och befinner sig en massa socialdemokrater. Det Socialdemokratiska partiet har inte direkt varit avregleringarnas fiende. År efter år är detta forum en liten socialistisk bastion i en nyliberal stad i en nyliberal tid. Vänstern borde kunna ha en chans som det ser ut nu. Men då krävs det politiska partier med ideologiskt självförtroendekapital. Det saknar socialdemokraterna för närvarande.

År efter år är socialistiskt forum ett trevligt och mycket demokratiskt forum, oavsett vad enstaka borgerliga folkföraktare försöker förmedla. Däremot kommer det, mig veterligen, inte mycket utav det. Pessimism är socialismens fiende men samtidigt något som man måste befatta sig med. Lite: ”intellektets pessimism, viljans optimism.”

"I am a Zionist and what we are doing here today is Zionism."

Man river hus, man ägnar sig åt etnisk rensning, man ägnar sig åt rasism: man är sionist liksom.
En beduin, medborgare i mellanösterns enda demokrati, ser sitt hem demoleras. En ung judisk pojke som får lite extrapengar för att delta frågas av en beduin varför han gör detta, svaret kommer som om det vore en självklarhet:" I am a Zionist and what we are doing here today is Zionism."

Men tydligen i denna era av nyliberal globalisering, privatiseras även sionismen. Varför inte även tjäna pengar och privatisera förtrycket? Men det bådar inte gott för palestinierna och beduinerna. Om det var svårt att göra sin röst och sina rättigheter hörda gentemot den statliga israeliska ockupationsmakten kan det bli än svårare gentemot de privata firmor som nu ska tjäna pengar på förtrycket. Privatiserade checkpoints låter förvisso som en logisk följd av allt elände.

För övrigt: om detta lär inte Nathan Shachar skriva något om.

Inte heller om detta: Röda Korset talar ut: "The Palestinian Territories face a deep human crisis, where millions of people are denied their human dignity. Not once in a while, but every day," Men som pojken skulle ha sagt: "We are zionists and what we are doing here every day is zionism."

(Inom parantes sagt: Följande lilla notis i SVD är talande, och berättar om en man som släppts ur sitt israeliska fängelse. "Jamal Tawil, borgmästare i staden al-Bireh nära Ramallah har suttit i israeliskt fängelse i nästan sex år... Varför Israelerna släppte Tawil framgick inte. Han greps av israeliska soldater under en nattlig räd i Ramallah i april 2002."
Varför han släpptes framgick inte... Gripandet behövs liksom inte kommenteras. "Vadå? Det var ju en vanlig sån där räd?" Samtidigt satsar USA än mer på att skapa splittring bland palestinierna. Och Hamas och Fatah hjälper på sitt sätt till.)

Privatisera Mera?

I gårdagens demonstration på Sergels Torg var en elevrepresentant från Tibblegymnasiet där och berättade hur det gick till i Täby när hennes skola privatiserades. Idag berättar Uppdrag Granskning också om det. Repriser: Även i SVT24 20/9, SVT1 20/9, SVT1 22/9 och SVT24 24/9. Det är ingen vacker historia. Det är en historia om moderat ideologi. Man får samtidigt också se hur alliansbröder körs över. Man använder sig bara av dem när de behövs.

Hur som helst. Kapitalism och demokrati går inte riktigt ihop. Privatiseringarna är inte till för folket. Man ignorerar dessutom eleverna, lärarna, lagstiftningen och konkurrensen.

Men så här fungerar privatiseringarna. Man tar över redan välfungerande institutioner och företag, uppbyggda med skattemedel.

Ps! Det bästa med demonstrationen igår är väl att det i sanning är ett gräsrotsuppror. Det är uppbyggt underifrån.

Men för mig som fotbollssupporter, van med trycket från Råsunda och svänget från ramsorna från Råsundas läktare, är det alltid lite svårare att skandera saker som: "Stoppa borgarna i papperskorgarna". Man har inte kommit långt från klassiker som "känner ni stanken från enskilda banken". Sen har jag även lite svårt för de mer aggressiva svarta blocken i demonstrationståget vars budskap mest är anti. Men, det är väl också så: motståndet är brett. Men mitt tips: högst 1 % av de som demonstrerade igår röstade på alliansen i förra valet. Högst.