"I am a Zionist and what we are doing here today is Zionism."

Man river hus, man ägnar sig åt etnisk rensning, man ägnar sig åt rasism: man är sionist liksom.
En beduin, medborgare i mellanösterns enda demokrati, ser sitt hem demoleras. En ung judisk pojke som får lite extrapengar för att delta frågas av en beduin varför han gör detta, svaret kommer som om det vore en självklarhet:" I am a Zionist and what we are doing here today is Zionism."

Men tydligen i denna era av nyliberal globalisering, privatiseras även sionismen. Varför inte även tjäna pengar och privatisera förtrycket? Men det bådar inte gott för palestinierna och beduinerna. Om det var svårt att göra sin röst och sina rättigheter hörda gentemot den statliga israeliska ockupationsmakten kan det bli än svårare gentemot de privata firmor som nu ska tjäna pengar på förtrycket. Privatiserade checkpoints låter förvisso som en logisk följd av allt elände.

För övrigt: om detta lär inte Nathan Shachar skriva något om.

Inte heller om detta: Röda Korset talar ut: "The Palestinian Territories face a deep human crisis, where millions of people are denied their human dignity. Not once in a while, but every day," Men som pojken skulle ha sagt: "We are zionists and what we are doing here every day is zionism."

(Inom parantes sagt: Följande lilla notis i SVD är talande, och berättar om en man som släppts ur sitt israeliska fängelse. "Jamal Tawil, borgmästare i staden al-Bireh nära Ramallah har suttit i israeliskt fängelse i nästan sex år... Varför Israelerna släppte Tawil framgick inte. Han greps av israeliska soldater under en nattlig räd i Ramallah i april 2002."
Varför han släpptes framgick inte... Gripandet behövs liksom inte kommenteras. "Vadå? Det var ju en vanlig sån där räd?" Samtidigt satsar USA än mer på att skapa splittring bland palestinierna. Och Hamas och Fatah hjälper på sitt sätt till.)