Nej, Nej Och Åter Nej.

Frågan löd: Är Hillary svaret på frågan om vem som är den bästa kandidaten i valet O8?

Det verkar som en del tycker att det viktigaste med nästa president i USA är följande tre karaktäristika:

1) Det är inte Bush.
2) Det är inte en republikan.
3) Att det är en kvinna.

Mona Sahlin vill ha Hillary Clinton. Anledningen verkar enbart vara att Hillary är en kvinna. (Jag kan tänka mig att Liza Marklund tycker samma sak. I hennes ögon verkar orättvisorna här i världen vara begränsade till könet.)

Andra kan lägga till den internationella rutinen och säkerligen vissa grundläggande värderingar. Vad de står i Irakfrågan är viktigt, men samtidigt börjar intresset för Irak att trappas ned, vilket förvisso kan vara tillfälligt.

Hillary Clinton har annars gått hårt fram i sin valkampanj. Bland annat vad gäller Iran. Måhända är det för att hon är kvinna som hon måste agera och verka tuffare. Hillary-lägret har dessutom gjort en del smutsiga angrepp på Obama. Insinuationer och märkliga anekdoter har tagits fram ur garderoben.

Hillary Clinton må ha erfarenhet, och det spelar hon på, samt att Barack Obama saknar det. Men frågan är huruvida hon skulle göra några verkliga förändringar? Med tanke på de senaste årens debacle framstår det som självklart att vad som helst är bättre än Bush. Men räcker det?

Hillary har alltmer gått högerut, verkar i viss mån vilja vinna över konservativa väljare, samtidigt som hon också retoriskt vill distansera sig från republikanerna och Bush. Men retoriken kan ändå ibland låta väldigt Bush-lik: ” In my dream, our faith in God and our shared values give us the strength to conquer our fears of one another and the unknown,"

På fullt allvar vad är det för skitsnack? Vad är det för ordbajsande?

(Drömmar verkar vara ett genomgående tema historiskt i USA. Den amerikanska drömmen och Martin Luther Kings ”I have a dream." Enligt myten är ju USA landet där drömmar uppfylls. Bara man anstränger sig så…)

Samtidigt visar vissa opinionssiffror att Hillary må ha ett övertag gentemot sina demokratiska konkurrenter, men till skillnad från dessa, har hon ett underläge gentemot de republikanska.

While Clinton maintains her lead in national polling among Democrats, in direct matchups against Republican presidential candidates, she consistently runs behind both Barack Obama and John Edwards.

Oprah Winfrey, denna US-amerikanska TV-drottning, väljer Barack Obama, vilket kan vara en oerhörd tillgång för Obama. Annars tycker jag det verkar som om kändisskap inte lockar väljare i någon större grad. Detta är positivt i sig. Men Oprah har en annan sorts inflytande än andra kändisar.

Andra kändisar som offentligt valt att visa vem man stöder: Sean Penn stöder Dennis Kucinich (som får uppmärksamhet av US-media bara för att han har en snygg fru, inte för att han står för en politik som lutar mer åt vänster än vad man är van vid. Han är naturligtvis som vanligt chanslös.). Chuck Norris, mr Macho, stöder värdekonservativa Mike Huckabee. Danny Glover stöder John Edwards (och Hugo Chávez).

Vad gäller Israel/Palestina blir det garanterat inte bättre för palestinierna med Hillary Clinton vid rodret. Det är ett som är säkert. Förhoppningsvis kommer man dock till slut inse att för människornas bästa i regionen måste man lösa palestiniernas situation. Få man Hillary att tro att det ligger i Israels bästa att hjälpa palestinierna så kan man kanske gå ett litet steg framåt.

Hur som helst. Vinnaren av valet 2008 kommer med största sannolikhet vara bättre än Bush. Men den slutsatsen bygger enbart på: Vem fan skulle inte vara det?