I Konflikt idag på P3 diskuterades människohandel och den bild som målats upp av media. Jag har länge ansett att bilden av människosmugglare har varit alltför svartvit. Problemet har som det mesta nuförtiden individualiserats. Det är smugglarna vi måste komma åt.
För det första: Smugglarna är inte alltid kriminella. Ofta är det vänner och släktingar som hjälper till, framförallt vad gäller varifrån de flyr. Och vad gäller flyktingarna, så är de inte alltid offer för smugglarna, utan väljer ofta de bästa smugglarna, den som de själva anser vara de mest trovärdiga, de undersöker, och informerar sig. Detta beror på att det handlar om deras liv. Om deras liv. Om liv och död. Man kan smuggla in människor utifrån rent humanitära skäl. Man kan, om man inte är rik som ett troll, tvingas ta betalt för de omkostnader detta leder till.
För det andra: Det är helt enkelt så att den förenklade bild som målas upp av politiker och media inte är den riktiga, säger en del forskare i flyktingfrågor. Den starka fokuseringen på den kriminella hanteringen och även på flyktingar som antingen helt hjälplösa offer men även som lycksökare har lett till att debatten om flyktingarna kommer att handlar om fel saker.
För det tredje: När man talar om att bekämpningen av människohandeln är i fara, är det även så att med hårdare tag, så kommer människor att utsättas för än högre risker. Det blir dyrare ekonomiskt och faran för livet ökar. Med bekämpningen av människohandeln kommer nämligen också bekämpningen av människorna själva. EU:s regler har gjort det svårare att komma in. Förra året slogs det rekord i antal människor som dött när de försökt ta sig in i europa.
Visst finns det skrupellösa människor som vill tjäna pengar på människors utsatthet. Det går inte att förneka. I ärlighetens namn har vi en förbannad massa företag som gör samma sak. Vi vet att desperata människor kan hamna i händerna hos människor vars samveten grumlats rejält. Men det är inte helt enkelt så att människosmugglare är genuint onda. De är också en del av den värld vi befinner oss i som vi tillsammans i viss mån skapat och skapar, men som vi också utifrån tid och rum tvingats anpassa oss till. De är en del av den ekonomiskt segregerade värld som vi lever i.
Och till saken hör ju naturligtvis de sorgliga sossarna Göran Johansson och Ilmar Reepalu som , skyller på smugglarna, men samtidigt även flyktingarna. Men när sverigedemokraterna applåderar dessa sossar ser vi lite vad som är fel i debatten. Och varför ingen vågar ta tag i grundfrågan. Fokuseringen på smugglarna leder bekvämt bort frågan från viktigare och större frågor. Ilmar Repalu ställer dock frågan "Hur stävjar vi smugglingen?" Göran Johansson låter som en sverigedemokrat: "Det finns säkert de som har skäl... [att komma hit]." Innan säger han "att tjäna pengar på människors olycka det måste bekämpas i alla avseenden. Om det blir klart att Sverige inte har något tak för flyktingar, då blir man insmugglad dit så har man större chans än om man inte blir insmugglad, då går det som en löpeld till Somalia... nu var det är någonsatns, att smuggling är okej till Sverige, då kommer flktingströmamrna att öka hit."
Reepalu i sin tur förstår inte problemet med att ta sig till EU på lagliga medel. Detta uttalande handlar bara till viss del om naivitet. Det är ord som stinker av okunskap och förakt. "Jag förstår inte vad probelmet skulle vara att ta sig till EU på ett lagligt sätt. Om jag kommer som flykting, så tar jag mig från ett land och söker asyl i ett annat, jag har mina handlingar med mig och söker asyl. Jag förstår inte varför det här skulle gå via organiserade, kriminella organisationer.”
Göran Johansson och Reepalu har väl läst på på annat håll. Bland byggarbetare och LO-medlemmar ökar antalet som kan tänka sig rösta på SD.
lördag 8 december 2007
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar