Stockholmsvänsterns Ann-Margarethe Livh jublar över en opinionsundersökning där V går framåt med lite mer än en procentenhet och drar märkliga slutsatser. Hon menar att Stockholmarna ”inte vill ha den stad som Stockholm håller på att förvandlas till under Moderaternas styre. Vem vill bo i en liberal experimentverkstad?”
I nämnda opinionsundersökning går moderaterna och folkpartiet framåt. Den enda statistiskt säkerställda förändringen är att socialdemokraterna backar. (Även om det där med statistiskt säkerställd ändå ställer en del frågor.)
Själv blir jag väldigt beklämd över flera saker. Dels det gamla vanliga partipolitiska önsketänkandet, där man överdriver de positiva aspekterna och blundar för de negativa (samt helt plötsligt väljer att omfamna opinionsundersökningar), men jag blir också beklämd över att det verkar som om borgarna stärker sina aktier i min egen stad. Och varför i helvete då?
På vilket sätt har Stockholm som stad blivit en bättre stad? Klassklyftorna ökar, vilket i det långa loppet är livsfarligt för ett samhälle. Bostadssituationen blir allt sämre och trycket på stadens socialkontor ökar. Det hela handlar naturligtvis om att människor anser att de personligen får det bättre med borgerlig politik samt att borgerliga partier företräder en ideologi de kan stå bakom. Samtidigt som det finns en del specifika sakfrågor som lockar samt en personifiering av politiken och en samhällelig individualisering som passar borgerlig partier. Det finns en fortsatt vulgärindividualistisk syn på individen som är rent nyliberal.
Så frågan borde vara: hur ska vänstern vinna över väljare? I sak borde man inte heller titta för mycket på opinionsmätningar. Förvisso kan det ha gynnat sloganpartier som Folkpartiet på kortare sikt, men det ska handla om politik och inte opinionssiffror (som dessutom är osäkra.)
Vad gäller oppositionen på riksplanet finns en intressant samlingsintervju på ETC.
Ohly säger bland annat angående vikten av hur stor procentandel av BNP som är skatteintäkter: LO: "... de privata inkomster som människor bestämmer om själva är alltid mer orättvist fördelade än de som vi använder gemensamt. " Mona påpekar också något som är interssant ur fördelningspolitisk synvinkel, nämligen att man lägger allt mer ansvar på kommunerna som därmed tvingas höja skatterna. Det som sker är att den platta skatten höjs. Och tada: klassklyftor som växer.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Kan man inte säga att bostadsfrågan är den del där vänstern missat grövst och bidragit till gentrifieringen av särskilt innerstaden? Kan det bero av att en massa vänsterfolk i själva verket också är bostadsrättsinnehavare av otrevligt spekulativa motiv?
Vänstermänniskor drabbas av det samhälle och den nyliberalisering som de själva lever i. Så är det. Bostadsfrågan är central, men det är så mycket som pågår nu i vårt klassamhälle att det gör mig heligt förbannad.
Vi kan också se hur det blir en splittring mellan kommuner, och hur kommuner reproducerar klasskillnader sig emellan. Kommuner säljer helt ut hyresrätterna till privata intressen för att slippa ett visst "klientel av människor".
Och samtidigt förblåas landet. Jag baxnar.
"Vem vill bo i en liberal experimentverkstad?”
Jag vill bo där, även om jag inte skulle kalla Stockholm idag för en liberal experimentverkstad
"Klassklyftorna ökar, vilket i det långa loppet är livsfarligt för ett samhälle"
Varför skulle det vara så livsfarligt?
Skicka en kommentar