Visar inlägg med etikett Afghanistan. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Afghanistan. Visa alla inlägg

onsdag 7 juli 2010

Om Jag Vågar Ha En Åsikt?



Frågan är snarare om Sverige vågar ha en åsikt.

DN Khalil Bendid (tecknaren),

söndag 22 november 2009

Obama Och LBJ, Afghanistan Och Vietnam

Bill Moyers gör en jämförelse med dagens Aghanistanpolitik företrädd av fredspristagaren Barack Obama med gårdagens Vietnampolitik företrädd av Lyndon B. Johnson. Väl värda sina minuter att döda novembertid med.

Moyers gör det genom att lyssna på hur LBJ resonerade vid den tidpunkten.
"Granted, Barack Obama is not Lyndon Johnson, Afghanistan is not Vietnam and this is now, not then. But listen and you will hear echoes and refrains that resonate today......"

Det är samtal kring prestige, ekonomi och kommande val. LBJ är frustrerad och söker råd hos olika rådgivare samtidigt som han blir attackerad av republikanerna.

Spännande och talande lyssning/läsning.

torsdag 18 juni 2009

tisdag 26 augusti 2008

En miljon terrorister och ingen heter Ulf

Det råder terroristinflation. Tecknen är många och det sedan elfte september överhettade USA bestämmer takten. USA har en miljon namn på sin terroristlista. Men landet är inte ödelagt trots det. (En miljon inkompetenta terrorister verkar det vara.)

Och Sverige följer som vi vet lydigt efter.
"Skandiabanken har en spärr mot vissa vanligt förekommande arabiska namn...
Lena Hök säger att Skandiabanken välkomnar hans DO-anmälan.– Det är bra att få det här prövat och att DO ger tydliga direktiv om vad som gäller."

Få terrorister heter Lena. Annars är det ganska enkelt. Det är diskiminering.

Förbannat få människor heter Ulf. Det har onekligen sina fördelar.

I Afghanistan släpper man ut sitt krut, enligt en F-16 paradox, de där nere på marken, kan ju vara terrorister. Och är de det inte, skulle de kanske blivit. De som dog var afghaner. Hade det handlat om hundar hade vi kanske brytt oss. I Afghanistan heter ingen Ulf. Inga muslimer, inga talibaner, inga ”terrorister” heter Ulf. Jag kan betala mina räkningar på Skandiabanken.

Bevis behövs inte längre. Med muslimklingande namn behöver du bevisa din oskuld. Det är många som har glömt bort det. ”Hängningen är över, allt som återstår är rättegången.” Det är en vilda-västern mentalitet som roar i Lucky Luke, uppenbarligen accepteras av de flesta av västvärldens liberaler (det personliga är ju politiskt och bomberna ska ju inte falla på mitt huvud) men skrämmer i världspolitiken.

Så någon bestämmer vem som är terrorist och inte. Man tar bort någon. Typ Mandela. Nu när han inte är farlig längre. Nu när han är harmlös. Man tar bort någon och lägger till Valfri Muslim. De säger: Nej, det är inte muslimerna vi är ute efter, men, så sant mitt namn är Barack Obama: Så skulle jag hellre låta Jesse Jackson skära ballarna av mig än att jag skulle vara muslim om så för en dag.

Sen kommer problemet med terrorismen. I och med att man från högerhåll vägrar att ens analysera fenomenet, utifrån annat än ondska och religiös fundamentalism, så gör man bara en tydlig och enkel uppdelning mellan onda människor och goda människor. Där det onda bara går att bekämpa med militära medel, och undantagslagar. Men det visar på handlingskraft. Man agerar i varje fall. Tar hotet på allvar. De civila som dör blir svinn i statistiken. Collateral damage. Otur, ren och skär. Terroristerna döljer sig, är lömska. De är terrorister därför att de begår terroristaktioner, och terroristaktioner sker därför att det finns terrorister. Logiken som följer är som en hund som i all evighet jagar sin svans. Vi kallar in terroristexperter som jagar sin svans. De upprätthåller enbart skenet: är nödvändiga för att upprätthålla rädslan. Deras expertis blir därmed dubbelt så viktig: de vet aldrig något, spekulerar vilt, vilket förstärker idén om terroristernas lömskhet. De hörs och syns. De blir viktiga. Dels som experter, dels genom sin okunnighet. Men redan i användandet av ordet terrorism, beskrivs världen till de mäktigas fördel. Omvärldsanalysen är gjord av den som använder terrorism som begrepp och den är sällan komplicerad eller leder till någon hållbar lösning.

Terroristerna avhumaniseras. De avindividualiseras. De görs till spöken. Hotbilden möjliggör detta. Hotbilden ju starkare den uppmålas segregerar och ökar vår tolerans för döda afghaner och irakier. Rasismen ökar. Intoleransen ges fritt spelrum. Ytterligare utrymme skapas för rasistiska partier och åsikter. Vad konstituerar en terrorist? Än en gång. Det verkar inte vara mycket mer än att han utför terroristaktioner. Den som har tolkningsföreträdet bestämmer vad som är terroristaktioner.

Men jag håller i mitt pass. Hårt utav helvete! En miljon terrorister och ingen heter Ulf.

Även SVD Via Ung Vänster

fredag 1 augusti 2008

För Säkerhets Skull

“American forces now hold about 22,000 Iraqi detainees at Camp Cropper in Baghdad and Camp Bucca, near the Kuwait-Iraq border. While the vast majority will never be charged under Iraqi law because there is not enough evidence to bring them to trial, the American military says that about a third remain security risks.”

Man vet bara inte vilken tredjedel som fortfarande är och förblir en säkerhetsrisk så av säkerhetsskäl och enligt en variant av Pascals vad, kriget mot terrorismens variant: så håller man allihop fängslade. Just in case. Ungefär som F-16 paradoxen. Man bombar därför att människorna där nedanför kan vara terrorister. Man vet inte. Men för att vara på den säkra sidan så bombar man. Så om ett och annat bröllop blir bombat i Afghanistan till exempel så beror det på det. F-16 paradoxen.

fredag 11 maj 2007

Befrielsen Fortsätter:

Ur The Economist.

" The killing of large numbers of civilians by American forces, through indisciplined firing or as a result of their heavy reliance on air-strikes, has been a bitter feature of the campaigns in Afghanistan and Iraq—just as it was in Vietnam. Indeed, later on Tuesday at least 21 civilians were killed in air-strikes in the southern province of Helmand, according to Asadullah Wafa, its pro-American governor. In Iraq on Wednesday, according to local security sources, an American helicopter involved in an attack against suspected insurgents killed a number of children at a primary school north of Baghdad."

Men US-militären erbjuder i varje fall ursäkter, och ber ödmjukt om förlåtelse och det lär komma fler ursäkter, i varje för en del av de civila man upptäcker som har dödats av USA. För inte kommer man sluta släppa bomber inte. Så ifrån USA:s sida visar man upp en artigare sida och så skänker man en del godis till barnen också, och kompenserar en del afghanska familjer med pengar. Det verkar inte talibanerna göra i Afghanistan eller de olika grupperna i Irak som också dödar civila. De ber inte om ursäkt. Eller delar ut godis.

söndag 7 januari 2007

Samtidigt I Afghanistan...

För ett par år sedan trodde DN-liberalerna på omvärldens omtanke om Afghanistan. Man trodde att det här visade på västs välvilja gentemot omvärlden. För muntliga löften om att ställa upp med stora ekonomiska satsningar och humanitärt bistånd måste ju hållas, brukar ju hållas, eller hur? Moderatledaren Bo Lundgren utropade: - Varför beklagar sig Gudrun Schyman. Detta krig befriar ju kvinnorna!

'I need to sell my daughters because of the drought,' said her mother Sahatgul, 30. 'We don't have enough food and the bride price will enable us to buy food.