Om Jag Vågar Ha En Åsikt?

Frågan är snarare om Sverige vågar ha en åsikt.

DN Khalil Bendid (tecknaren),

Irak - Nu En Del Av USA, den 51:a Staten

Det finns helt enkelt en rätt simpel förklaring till följande citat, som gäller attacken mot Syrien...

"Look when you've got an opportunity, an important one, you take it."That's what the American people would expect, particularly when it comes to foreign fighters going into Iraq, threatening our forces."

...och det är att man nu räknar in Irak som USA:s 51:a stat. Man försvarar inte staten Irak, man försvarar delstaten Irak. USA:s soldater är inte längre främlingar, eller utlänningar i Irak, man är en del av Irak. Visst. Illa omtyckta kanske. Men det är som i USA. Polariserat. Man är vana med angry black men som bråkar inbördes, och dödar vita i de andra staterna i USA. Och Irak, är ju en purfärsk stat, det som händer i Irak och har hänt är väl bara lite födslosmärtor.

Via Pasteys Plats.

Magnus Norell On DN Speeddial

Så fort det händer något som kan förknippas med terrorism så rådfrågas Magnus Norell. Det spelar liksom ingen roll, hur lite han har bidragit med tidigare för att öka vår förståelse. Det är Magnus Norell som är the man. Men när Magnus Norell lägger pussel är det ett sisyfospussel. För varje pusselbit han lägger uppstår en ny lucka. Hur som helst. Han blir intervjuad idag i Dagens Nyheter. (Det handlar om den al-qaida svensk som uppges ha dödats i Irak. Norell menar dessutom att eftersom uppgiften kommer från USA är den trovärdig. Detta i sig, säger en hel del, om Magnus Norell.)Dagens Nyheter ställer för säkerhets skull en rätt rasistisk fråga för Norell att besvara.

DN: Mannen har varit verksam i en moské i Stockholmstrakten. Många militanta islamister har samlats kring moskéer i Väst­europa. Försvårar man terrorism om man stänger moskéer?

Norell: - Nej, det tror jag inte. Men vi borde kanske vara mer medvetna om att det pågår verksamhet som vi inte normalt förknippar med religiös verksamhet. Men förutom sunnimuslimer finns det ju militanta hinduer och till och med buddhister. Religiös ideologi kan i dag bära väldigt långt.

Frågan är intressant. Att stänga det offentliga utrymmet för grupper som inte passar är inte någon ny idé. Svaret är också intressant. Dels att man inte ens funderar på om att stängandet av moskéer skulle kunna vara extremt kontraproduktivt och få unga muslimer att känna sig än mer avskydda och utanför, till och med olagliga. Notera även att varken kristna eller judar tas med i denna uppräkning, fast han säger dock ”till och med buddhister.” Saken är väl åter igen den: att det inte är religionen i sig som skapar huvuddelen av våldet eller terroristen eller krigaren, även om religionen naturligtvis kan bidra med motivation och ångestlindring.

(För övrigt, med tanke på de terrorister som florerat genom åren i syd och Centralamerika, så är väl en annan fråga. Ska man stänga de US-amerikanska ambassaderna där?)

Ond Bråd Jävla Död I Två Parallella Nine-elevens Spår

När jag ändå är inne på ämnet om att slösa bort mänsklig potential.

En av de saker som alltid lever kvar inom mig är reaktionen efter att nyheten om attacken elfte september 2001 nådde mig. Jag blev som alla andra chockad. Jag hade precis kommit hem från mitt dåvarande jobb när jag såg nyheten på TV. Det var en horribel mänsklig tragedi. Det kändes ända in i märgen. Och USA, som trots att det är så långt bort, alltid är oss så nära. Massdöd. Jag minns hur spekulationer gick varma. Hur bilderna spelades om och om. Andra saker är dock lättare att skaka av sig:

En brasiliansk anarkistgrupp skrev följande angående elfte september 2001.

35 615 barn dog av svält den 11:e september 2001 (Källa FAO)
Offer: 35 615 barn
Var: fattiga länder
Specialinsatta TV-program: inga
Nyhetsartiklar: inga
Meddelanden från presidenten: inga
Solidaritetsaktioner: inga
Tysta minuterar: inga
Sorgstunder: inga
Organiserade forum: inga
Meddelanden från påven: inga
Aktiemarknaden: brydde sig inte
Euron: höll sin kurs
Beredskapsnivå: noll
Militär mobilisering: ingen
Konspirationsteorier: inga
Huvudmisstänkta : rika länder

Medan det andra elfte september i stort sett pågår varje dag i skymundan, ser vi verkningarna av det förstnämnda konstant. I båda versionerna berövas människor sin framtid, sina liv, i spåren av overksamhet och verksamhet, i politik och brist på politik. Så vad vill vi med vår värld? Om vi inte tror, med ögonen öppna, att en annan värld är möjlig är vi omänskliga. Så misströsta inte: att sucka är på sätt och vis att andas ut.

Andra om nine eleven: Mickey Z, Motbilder, jag själv för ett år sedan,

En miljon terrorister och ingen heter Ulf

Det råder terroristinflation. Tecknen är många och det sedan elfte september överhettade USA bestämmer takten. USA har en miljon namn på sin terroristlista. Men landet är inte ödelagt trots det. (En miljon inkompetenta terrorister verkar det vara.)

Och Sverige följer som vi vet lydigt efter.
"Skandiabanken har en spärr mot vissa vanligt förekommande arabiska namn...
Lena Hök säger att Skandiabanken välkomnar hans DO-anmälan.– Det är bra att få det här prövat och att DO ger tydliga direktiv om vad som gäller."

Få terrorister heter Lena. Annars är det ganska enkelt. Det är diskiminering.

Förbannat få människor heter Ulf. Det har onekligen sina fördelar.

I Afghanistan släpper man ut sitt krut, enligt en F-16 paradox, de där nere på marken, kan ju vara terrorister. Och är de det inte, skulle de kanske blivit. De som dog var afghaner. Hade det handlat om hundar hade vi kanske brytt oss. I Afghanistan heter ingen Ulf. Inga muslimer, inga talibaner, inga ”terrorister” heter Ulf. Jag kan betala mina räkningar på Skandiabanken.

Bevis behövs inte längre. Med muslimklingande namn behöver du bevisa din oskuld. Det är många som har glömt bort det. ”Hängningen är över, allt som återstår är rättegången.” Det är en vilda-västern mentalitet som roar i Lucky Luke, uppenbarligen accepteras av de flesta av västvärldens liberaler (det personliga är ju politiskt och bomberna ska ju inte falla på mitt huvud) men skrämmer i världspolitiken.

Så någon bestämmer vem som är terrorist och inte. Man tar bort någon. Typ Mandela. Nu när han inte är farlig längre. Nu när han är harmlös. Man tar bort någon och lägger till Valfri Muslim. De säger: Nej, det är inte muslimerna vi är ute efter, men, så sant mitt namn är Barack Obama: Så skulle jag hellre låta Jesse Jackson skära ballarna av mig än att jag skulle vara muslim om så för en dag.

Sen kommer problemet med terrorismen. I och med att man från högerhåll vägrar att ens analysera fenomenet, utifrån annat än ondska och religiös fundamentalism, så gör man bara en tydlig och enkel uppdelning mellan onda människor och goda människor. Där det onda bara går att bekämpa med militära medel, och undantagslagar. Men det visar på handlingskraft. Man agerar i varje fall. Tar hotet på allvar. De civila som dör blir svinn i statistiken. Collateral damage. Otur, ren och skär. Terroristerna döljer sig, är lömska. De är terrorister därför att de begår terroristaktioner, och terroristaktioner sker därför att det finns terrorister. Logiken som följer är som en hund som i all evighet jagar sin svans. Vi kallar in terroristexperter som jagar sin svans. De upprätthåller enbart skenet: är nödvändiga för att upprätthålla rädslan. Deras expertis blir därmed dubbelt så viktig: de vet aldrig något, spekulerar vilt, vilket förstärker idén om terroristernas lömskhet. De hörs och syns. De blir viktiga. Dels som experter, dels genom sin okunnighet. Men redan i användandet av ordet terrorism, beskrivs världen till de mäktigas fördel. Omvärldsanalysen är gjord av den som använder terrorism som begrepp och den är sällan komplicerad eller leder till någon hållbar lösning.

Terroristerna avhumaniseras. De avindividualiseras. De görs till spöken. Hotbilden möjliggör detta. Hotbilden ju starkare den uppmålas segregerar och ökar vår tolerans för döda afghaner och irakier. Rasismen ökar. Intoleransen ges fritt spelrum. Ytterligare utrymme skapas för rasistiska partier och åsikter. Vad konstituerar en terrorist? Än en gång. Det verkar inte vara mycket mer än att han utför terroristaktioner. Den som har tolkningsföreträdet bestämmer vad som är terroristaktioner.

Men jag håller i mitt pass. Hårt utav helvete! En miljon terrorister och ingen heter Ulf.

Även SVD Via Ung Vänster

För Säkerhets Skull

“American forces now hold about 22,000 Iraqi detainees at Camp Cropper in Baghdad and Camp Bucca, near the Kuwait-Iraq border. While the vast majority will never be charged under Iraqi law because there is not enough evidence to bring them to trial, the American military says that about a third remain security risks.”

Man vet bara inte vilken tredjedel som fortfarande är och förblir en säkerhetsrisk så av säkerhetsskäl och enligt en variant av Pascals vad, kriget mot terrorismens variant: så håller man allihop fängslade. Just in case. Ungefär som F-16 paradoxen. Man bombar därför att människorna där nedanför kan vara terrorister. Man vet inte. Men för att vara på den säkra sidan så bombar man. Så om ett och annat bröllop blir bombat i Afghanistan till exempel så beror det på det. F-16 paradoxen.

"Det är väldigt svårt att bevisa att man är oskyldig."

I en diskussion på radio för ett tag sedan om terrorism och om terrormisstänkta sa Ulrika Karlsson, moderat, något som kännetecknar kriget mot terrorism. Radioprogrammet föregicks av ett reportage om somalier i Sverige som drabbats av Säpo, vår egen rasistiska paranoida säkerhetstjänst, med rätt att behandla vissa människor som man behagar. Så vad sa Ulrika?

"Det är väldigt svårt att bevisa att man är oskyldig."

När Condi Rice kommer hit, utbuad, men inte tillräckligt, så är det något hon har varit med och bidragit till: Att rättsäkerheten och mänskliga rättigheter satts ur spel i ett spel kallat: Kriget mot terrorismen. Är man muslim, svart, arab, fattig eller något annat mindre värdefullt mänskligt ökar just bördan på var och en att bevisa sin oskuld. Alla som applåderar eller ens respekterar Condi Rice ska skämmas. Men våra borgerliga politiker kommer säkert att buga sig, böja sig.

Fotnot: Jag tror att det var i radioprogrammet Konflikt som Ulrika Karlsson sa dessa bevingade ord. I lördags, eller förra lördagen. Mitt minne är inte som det bör. (Hyfsat dålig källhänvisning, va?)

Svenska Diplomatterrorister

Israel fortsätter charma omvärlden. Svenska tjänstemän har blivit anser de, illa behandlade av israeliska gränsvakter. De blev förhörda och beskyllda för samröre med terrorister.

Ambassaden ombeds att "ifrågasätta det proportionerliga i behandlingen av tjänstemännen i förhållande till den risk de rimligen kan betraktas utgöra."

Kan de inte ifrågasätta det proportionerliga i behandlingen av alla palestinier också? Eller finns det en underliggande mening att behandlingen av palestinierna är i proportion till risken de rimligen kan betraktas utgöra?

Det finns rimliga proportioner och det finns orimliga proportioner i kampen mot terrorismen.

(Om jag vore terrorist, skulle jag se till att inte ha några stämplar som kan feltolkas i mitt pass. Om jag förstår detta. Förstår då inte terrorister detta?)

Detta Är Ingen Konspirationsteori, Bara Ett Citat

"We are benefiting from one thing, and that is the attack on the Twin Towers and Pentagon, and the American struggle in Iraq," Benjamin Netanyahu, Likud.

Irans egen pajas Ahmadinejad i sin tur, han ägnar sig åt konspirationsteorier när han tar det hela ett steg åt ett annat håll, och insinuerar att nine-eleven aldrig inträffade.

Och Så Får Vi Inte Glömma Världens Glömda Kriser

Många av världens kriser är glömda, eller ignorerade. Många av världens kriser har även att göra med krigens följder. De humanitära problemen kvarstår efter att kanonerna har tystnat. Läkare Utan Gränser har i år som tidigare listat tio glömda kriser.

Burma, Colombia, Central Afrikanska Republiken, Somalia, Zimbabwe, tuberkulos, undernäring (varje år dör alltså fem miljoner barn under fem år av undernäring), Sri Lanka, Tjetjenien. Och Kongo-Kinshasa. Det evigt oroliga Kongo, där hatet ibland sprids via radiovågor, likt det gjorde i Rwanda.

Kongo har ju haft ett oroligt krig, eller har. Där man beräknar att uppemot tre miljoner människor dog på grund av kriget mellan 1998 och 2003. (Vissa menar att kriget började 1996). Men det är fortfarande oroligt. I vissa regioner beräknas 1000 människor dö per dag på grund av våldsamheter och effekter av kriget. Kongo-Kinshasas förbannelse beror bland annat på att det är rikt på mineraler. Vissa förbättringar har skett, men än idag kan man alltså se hur landet drabbas av våldsamheter med flyktingfloder som följd. Anledningarna och motiven och teorierna om kriget är dock många fler. Det handlar om Rwanda, och folkmordet på tutsier. Det handlar om självförsvar. Om etniska krig. Det handlade om internationella krig att få bort en diktator. Komplicerat hur som helst.

Jag minns hur det i början av år 2003 diskuterades bland svenska politiker om ett eventuellt krig i Irak. Till en början var alla eniga. FN var vägledande. Men allteftersom det blev tydligare att ett krig verkade vara i faggorna, eftersom ingen kunde ta miste på vad den krigskåta Bush-administrationen ville, började vissa skruva nervöst på sig. Bo Lundgren var en av dessa. Han började felsurra om Rwanda. Jag hörde honom på TV. Rapport eller Aktuellt. I riksdagen var han inne på samma linje.
”…det har funnits tillfällen då FN inte agerat med samma beslutsamhet. De ohyggliga folkmorden i Rwanda kostade en miljon människor livet men då svek FN:s säkerhetsråd. Världen tittade på och gjorde ingenting.”

Bo Lundgrens jämförelse med Rwanda var häpnadsväckande. Men få reagerade. Jag försökte få in en insändare i dagens nyheter. Misslyckades. För i samma stund som han yttrade Rwanda som ett skäl för att rättfärdiga ett krig i Irak begicks enorma övergrepp i Rwandas grannland. Kongo, där den humanitära krisen var akut. Men ingen protesterade. Kongo-Kinshasa var helt enkelt inte på den västerländska (läs: USA) agendan.

I SVD står det en artikel om att konflikterna nu ökar. Peter Wallensteen, fredsforskare, säger att USA måste agera mer. Bli aktivare. USA är nyckeln. Jaså?

Nyckeln är ett alternativ till USA.

Rädslans Politik Högerns Melodi

Det talas om yttrandefrihet. Det borde även talas om respekt. Och om människans rätt att bli respekterad för vad man är och tycker, utan att man på daglig basis ska behöva säga vad man inte är. (Detta är ofta en högertaktik som används som man lyckats döda många debatter med. Diskussioner med vänsteraktivister försvinner ut i ett svart hål: ”nej jag är inte… nej jag stöder inte… jag tar avstånd från...”)

Vi går tillbaka lite i tiden. En liten tämligen harmlös incident, som visar på något större:

On a trip back from the Middle East, Iraqi blogger and activist Raed Jarrar was not allowed to board a flight at JFK airport because he was wearing a T-Shirt that said "We will not be silent" in English and Arabic. Representatives of Jet Blue Airways forced him to change his T-Shirt saying wearing it was like "going to a bank with a T-Shirt reading 'I am a robber.'"

Bra jämförelse. Inte sant? Men, det rimmar bra med det faktum att enbart det arabiska språket i sig självt kan bedömas som farligt och som terrorismens språk. För låt oss vrida om kniven ordentligt. (Kanske kan man också få in äganderätten här. De som äger har rätt att bestämma vad som får sägas, vad man får ha på sig med mera.)

Ty läs, begrunda, skolan som fått sitt namn efter författaren bakom den ”hemska” boken Profeten, Kahlil Gibran är: an Arabic-language public school that critics have portrayed as a terrorist-friendly "madrassa" in the making.

Det är tidningen The New York Sun som har specialreportage om denna skola. Grundad på att den skulle vara ett hot. Skolan menar några neo-cons är som gjord för att extremism ska kunna frodas. Det handlar om att misstänkliggöra med hjälp av fundamental okunskap. Daniel Pipes och en hel del neo-cons på just den här tidningen gör sitt absolut bästa att polarisera. Skolan ska alltså lära ut arabiska. Språket. Men språket i sig är terroristernas språk. Muslimernas. (Även om det än en gång här bevisas vad okunskap kan göra med människor.) Men paranoian växer. Det gäller därför att försöka stoppa den lavinartade rädslan.

(Läs mer i Anthony DiMaggios kommentar om detta med arabiska som terrorism. Bland annat om detta med okunskapen.)

Så vem bär ansvaret för all denna paranoia? Det är många. Den passar politiskt för många. En del hakar bara på, andra vågar inte gå emot strömmen, andra nonchalerar paranoian. Till slut lever den ett eget liv och de politiker som tycker att det är ett överdrivet hot skulle bli stora politiska förlorare om de erkände detta. Rädslans politik skapar rädda människor, som inte i första hand vill höra att deras rädsla är obefogad, utan de vill veta att deras rädsla tas på allvar. Denna fokus på terrorism som är så överdrivet vanlig. Tja. Det finns fler exempel. Gunnar Hökmark, den löjeväckande israelvänliga höken, anser att muslimerna i Örebro borde vara mer upprörda över självmordsbombare än karikatyrer, men som Alliansfritt Sverige betonar: det finns ringa problem med självmordsbombare i Örebro.

Hökmark tycker det är viktigt att man skiljer terrorism från islam. Ändå så blir resultatet samma sak. För honom är det nämligen religionen som är drivkraften. (Inom parantes sagt: För Hökmark finns det ingen anledning för Israel eller USA att be om ursäkt för att man dödar civila. I Israels fall dödar man ju betydligt fler civila araber än vad palestinierna dödar civila judar. Hökmark menar att detta sker därför att de är judar.)

Borde vi inte erkänna att det de flesta människor vill är att bli erkända som människor som förtjänar respekt och som får en möjlighet att leva en vardag där man får en möjlighet att skapa sig ett eget liv? Problemet är inte att yttrandefriheten hotas här (och här finns det en tendens till att insinuera att människor som protesterar mot detta kommer från länder med bristande respekt för yttrandefriheten). Muslimer världen över känner sig inte respekterade av västvärlden och reagerar då på karikatyrer, eftersom man ser det som ett bevis på detta förakt. Och med tanke på hur världen ser ut, har man ju rätt. Hökmark bevisar detta. Å andra sidan: Hökmark är en mycket otäck man.

Fotnot- Ni föddes tillsammans och tillsammans skall ni alltid vara. Ni skall vara tillsammans då dödens vita vingar skingrar era dagar.

- Ni säger ofta: jag skulle vilja ge, men endast åt dem som förtjänar det. Träden i er trädgård säger inte så, inte heller hjordarna på era betesmarker. De ger för att få leva, ty att undanhålla är att dö. Den som är värdig att få uppleva sina dagar och nätter är väl även värd allt annat av er. Och den som har förtjänat att dricka ur livets hav, förtjänar väl också att fylla sin bägare ur er lilla bäck?
Ur Profeten.

George W. Bush Och Hans Cirkus Presenterar: Att Aldrig Lära Sig Av Misstagen

Irak. Den dystra historien om Irak. Där det enligt inbäddade journalister som Johanne Hildebrandt pågår en strid mellan barbari och civilisation. En civilisationernas kamp. Dessutom vågar man inte från migrationsverket ta sig det. Vilket kan tyckas vara en smula ironiskt. Men samtidigt finns det olika typer av hopp: där den ideologiskt och förfalskade som i hög grad skapas och upprätthålls av George W. Bush dominerar (som om ett par år kan börja arbeta på migrationsverket i Sverige). Patrick Cockburn rapporterar och sågar George W. Bush, "The decider in denial":

US and British claims of success in Iraq over the past four years have a grim record of being entirely sculpted to political needs at home. British ministers trumpeted the success of Operation Sinbad in Basra last year and early this one saying it would put the worst of the militia out of business. This year Basra is wholly ruled by these very same militias.

Overall the "surge" has already failed. It was never necessary to wait for yesterday's report or a further assessment in September. The reason for the failure is the same as that for American failures since 2003. They have very few allies in Iraq outside Kurdistan. The occupation is unpopular and always has been.

Det sista tåls att upprepas: The occupation is unpopular and always has been. Och bör riktas mot så kallade journalister som Hildebrandt

Att man inte lyckas skapa någon trogen och US-lojal poliskår är väl ett tydligt tecken om något. Eller? Journalister fortsätter också att dödas. Johanne Hildebrandt kanske känner sig tryggare med sina GI Joes och kan fortsätta att posera iklädd US-amerikanska militärklädder och som journalist. För övrigt är det värt att notera att hennes stöd för USA:s krig mot Irak grundade sig på att hon sett en demonstration för kriget beståendes av irakier bosatta i skandinavien. Demonstrationen innehöll väl cirka trettio personer. (Upplysningsvis kan meddelas att det vid tillfället bara i Sverige bodde tiotusentals irakier.) Nu rapporterar hon alltså om kriget helt utifrån ockupanternas villkor. Något ironiskt, eller?

Däremot är vi väl alla ganska eniga om att katastrofen i Irak inte har någon enkel lösning. Däremot kan vi tyvärr inte alla enas om att USA:s militärmakt inte är lösningen. Så katastrofcirkusen fortsätter.

Spekulera Mera. Eller? Jorå.

Magnus Norell beklagar över sig några punkter i den senaste spekulationsvågen. Jag kan tycka att det är lite ironiskt. Magnus Norell gjorde ett för mig bestående intryck när han några månader efter nine-eleven var en av de som spekulerade vildast och mest när ännu ett plan kraschat i New York. SVT24 hade en evighetslång soffdiskussion och spekulation om vad detta kunde innebära. Mediemagasinet hade ett program om denna situation. En person var självkritisk. Han kallade det hela för en HTG-övning. Han var militär och visste att ibland handlade det om att fördriva tiden. "Huvudsaken-tiden-går."

Men vad gäller Magnus Norell i dagens DN. Det han vill med sin debattartikel är framförallt att tona ned västs eventuella skuld. I stort sett helt. Även om han kan ha sina poänger i den faktiska indoktrinering och religiös "hjärntvätt" som finns, så verkar det för mig omöjligt att bortse från andra materiella faktorer. Dessutom, menar jag att de palestinska självmordsbombarna är ett relativt sent påfund och dessutom onekligen är helt kopplad till den palestinska situationen. När Norell säger sådana här saker diskvalificerar han sig själv: "Historien (och man behöver inte gå så långt tillbaka) visar med all önskvärd tydlighet att de bästa resultaten på väg mot en egen palestinsk stat har uppnåtts i förhandlingar, inte i terrorattacker. "


Vilka resultat talar vi om? Vilka resultat talar vi om? Jag ställer frågan igen: Vilka resultat? En av anledningarna till att Hamas vann valet är avsaknaden av resultat för palestinierna. Det är lätt att hålla med om att självmordsbombarna inte bara vaknar upp och blir självmordsbombare. Det är naturligtvis vidrigt när man riktar in sig på civila offer. Denna taktik kan ju dessutom ses som kontraproduktiv. Men den palestinska kampen för liberala rättigheter och friheter har skett utan någon som helst hjälp från det liberala väst. Det uppenbara hyckleriet från väst har inte hjälpt att skapa fred och trygghet.

Uppenbarligen finns det däremot problem med anti-semitism enligt Norell.

"Däremot spelade antisemitism en stor roll för islamisterna redan innan Israel kom till, och definitivt långt före 6-dagarskriget då Västbanken och Gaza ockuperades."

Här blir det ju problematiskt. Anti-semitism är ju främst en europeisk företeelse. Men sant är att anti-semitismen ökat. Men det finns en rasism också. Eller anti-semitism om man så vill. Riktad mot araberna, mot palestinierna. Denna osynliggörs som vanligt. För vi liberala västmänniskor är väl helt fria och fördomsfria i tanken till skillnad från de andra?

Men jag misstänker att det finns en del bland de fritänkande liberala som tycker om den här artikeln. Ska vi gissa att någon DN-liberal imorgon kommenterar artikeln?

Dessutom är det fascinerande att se hur liberaler inte tror att nationalism och patriotism i sin tur kan skapa någon form av hjärntvätt. Eller den mer eller mindre undermedvetna övertron på den vita liberala mannens överlägsenhet. Det finns olika former av indoktrinering. När människor i USA viftar med flaggan och Bill O´Reilly i en nyhetskanal säger om och om igen att nu får man inte kritisera sin president, och bidrar till att hela den mediala scenen i USA (med undantag för enstaka journalister och marginaliserade vänstertidningar) hjälpte till att propagera för kriget i Irak, så ser man det tydligt.

Mer tolerans från alla håll minskar förutsättningarna för självmordsbombare och terrorism riktad mot civila.

Spekulera Mera II

En annan terrorexpert uttalar sig i DN idag. Fortfarande al-Qaida. "Magnus Ranstorp misstänker att attacken mot flygplatsen i Glasgow kom i förtid, på grund av att bilbomberna i London oskadliggjordes.- På ytan ser det ut som att uppptäckten i London ledde till att planen accelererade och Glasgow attackerades."

"Varför ägde attackerna rum nu?

- Vi närmar oss den 7 juli, tvåårsdagen efter terrordåden i London. Sedan har vi maktskiftet i Storbritannien - det kan vara en signal til regeringen om att ändra riktning i Irak och Afghanistan. Magnus Ranstorp betonar också att det för terroristerna ger bättre effekt att slå till på sommaren, när många turister är i rörelse."

Å andra sidan.

"Kommer det fler attacker nu?

- Det går inte att spekulera i. Men det är stora chanser att det inte kommer något mer i anslutning till den här cellen."

Spekulera Mera!

Angående händelserna i London och Glasgow: En expert får fritt spekulationsutrymme:

"Det är kopplat till ändrandet av regeringen i Storbritannien. Det är en väldigt optimal tidpunkt att slå till på. Förutom den nytillträdda regeringen pågår Wimbledon och i helgen är det en minneskonsert för Diana. Placering av de två första bilarna i London är också intressant. Att de stod på en nöjesplats som kan ses som syndig skulle kunna vara rättfärdigande för de som placerade ut bomberna. " Lars Nicander, terroristexpert som tillägger att han tror att det är al-Qaida som ligger bakom. Dock anser han att det är märkligt att de betedde sig så omartyrigt. (Ej expertens ordval. Mitt lilla norrländska påbrås influens.) De flydde tydligen scenen, menar han, något som inte ingår i hans al-Qaidabeteende-manual. Detta kompenseras i viss mån av att Al-Qaida medlemmar kännetecknas också utav deras besatthet av flygsystemet.

Finns det inget mer man kan tillägga?

Att det är kopplat till att Storbritannien anföll Irak till exempel?
Och om han så ville, kunde han ha tillagt att Gordon Brown är skotte.
Glömde jag det sista, tänker Lars: Doh!

Hur Ska Man Kunna Förstå Att Man Ingenting Förstår?

Till att börja med: Dagens Nyheter har en rubrik som säger att USA har dödat 26 extremister. Edit: Ser nu att man ändrat rubriken... (Annars; Det vill säga: DN och USA säger: Good riddens. De förtjänade att dö.) Men hur vet man att det var 26 extremister? USA säger det. De gånger det uppges från annat håll att civila dödats, skrivs detta inom citationstecken. Då är det bara obekräftade rykten. Men, annars fortsätter man hugga av hydrans huvud i sin kamp mot terrorismen. Dessutom har man förlorat knähunden Blair. Men Blair kan utnyttjas på annat håll.

Tony Blair är en vän av Israel. "A true friend of Israel. " Från Israels sida hörs lovord men det är väl därför han fick jobbet? Vem skulle tro att någon som var en vän av palestinierna skulle få jobbet? En sån kommer väl per definition stämplas som anti-semit. Tony kommer att misslyckas. Skälen är flera. Ett av de är USA.

För, när man av och till hör, från liberalt håll att USA måste engagera sig mer i konflikten i mellanöstern blir jag alltid lika frustrerad. ”Har ni inte fattat någonting?” säger då mitt kroppsspråk och ansiktsuttryck. I USA har man inte en särdeles objektiv syn på saken. Man till och med gör märkliga liknelser och förhoppningar till Irak.
För Bush sa i ett tal för några dagar sedan han hoppas att Irak blir som Israel, en demokrati som bemöter hotet från terrorism men ändå bibehåller sin demokratiska karaktär. Jag lämnar över ordet till Juan Cole "These words may be the stupidest ones ever uttered by a US president. Given their likely impact on the US war effort in the Middle East, they are downright criminal."

Oj. Ord och inga visor. Han fortsätter med att visa på att USA:s politiska elit inte fattat någonting. (Och detta är sant. Men de är förvisso inte ensamma om det. )" Israel is not popular in the Middle East, and it isn't because Middle Easterners are bigots. It is because Israel is coded as the last European colonial presence in the region, an heir to French Algeria, British Egypt, and Dutch Indonesia-- and because the Israelis pugnaciously continue to try to colonize neighboring bits of territory."

Men, Coles poäng, är att det korkade ligger i någonting annat. Han menar att Bush vill stabilisera Irak med en jämförelse ägnad den mest hatade nationen i området. Han skapar med andra ord propaganda för de han vill bekämpa. Nej, Bush, som av och till och bland annat dagen innan, har talat att man måste föra fram det amerikanska budskapet till den muslimska världen och så gör han detta, rent strategiska misstag. Men så här är det ju. Vet man för lite om hur saker och ting verkligen förhåller sig och har en övertro på den egna förmågan: detta det omnipotenta USA, gör att man aldrig kan lösa kriget mot terrorismen. Man kan inte lösa några konflikter alls, därför att man är så övertygad om sin överlägsenhet. Liberalerna har liknande problem. Vi har ju dessutom våra egna små neoconliberaler som Ann-Sofie Dahl, som i grund och botten menar med hjälp av en annan form av logik, att det är vi som kritiserar USA som inte har fattat någonting. USA har drabbats av ett trauma, av ett lidande, som ingen annan kan förstå, som inte sympatiserar med USA och deras krigspolitik. Detta utmynnar att varje form av kritik av USA kategoriseras under etiketten: "Oinsatt." Så vem är det egentligen som fattar något då?

Nu är ju Irak ett enormt komplicerat konfliktområde. Såna som Paul Bremer hjälpte till att väcka den latenta misstron mellan sunni och shia, och sedan dess, har i sanning extremister och diverse galningar beblandats i en röra där även mer legitima motståndsrörelser och frihetskämpar finns. Men Irak går sönder. Lidandet är totalt. Och som vanligt drabbas barn och kvinnor värst. Kvinnliga flyktingar har sämre alternativ och råkar oftare ut för att övergrepp och tvingas in i prostitution. Bland annat ska alltså 50 000 irakiska kvinnor tvingats in i prostitution i Syrien. Där kan arabiska män som motsatt sig USA och dess krig mot Irak utnyttja en av krigets produkter. Hur ska man till slut kunna förstå någonting av allt detta?

Jag sitter dock som ett klistrat frågetecken varje gång jag ser Bush. Hur kunde han vinna valet? Men så minns jag. Alternativet var John Kerry. Han fattade inte heller någonting.

Fotnot: Sokrates hävdade att "Det enda jag vet är att jag ingenting vet."

The Neverending Kriget Mot Terrorismen

Mikael Nyberg tar idag på Aftonbladets kultursidor upp en artikel av Per Ahlin som jag faktiskt kommenterade när det begav sig. ("DN ger USA sin välsignelse. Igen!") Jag skrev bland annat : Bombinsatsen mot Somalia var okontroversiell anser Per Ahlin på DN:s ledarsida. "Det går dessutom att föra ett resonemang utifrån begreppet självhjälp." Det går: framförallt om man måste med alla medel tillåtna, legitimera allt som USA gör. Men annars: Utifrån självhjälp? Självhjälp för vem då? Vad är egentligen självhjälp?

Det man måste fråga sig är för vem utkämpas dessa krig? Det är uppenbart att det inte är för somalierna själva. Ointresset är monumentalt.

Nyberg skriver: Det har gått fem månader sedan Per Ahlin på Dagens Nyheters ledarredaktion senast hade något att skriva om Somalia. USA:s flygvapen hade just attackerat ett påstått terroristnäste i södra delen av landet. Ett sjuttiotal försvarslösa nomader miste livet när den flygande helvetesmaskinen AC-130 bearbetade landskapet med Boforskanoner och automatgevär kapabla att avlossa 1800 skott i minuten. Några kvarlevor efter al-Qaidakrigare fanns inte att visa upp bland liken.

”[...] av allt att döma var den amerikanska insatsen ... okontroversiell”, skrev Per Ahlin. Sedan dess har USA fortsatt sina militära operationer i Somalia, och Etiopien, som med amerikanskt stöd erövrade Mogadishu i december, har gjort klart att löftet om ett snabbt återtåg inte längre gäller. Ockupanterna avbröt den nationella återuppbyggnad somalierna under ledning av de islamiska domstolarna påbörjat. Krigsherrar och kriminella är tillbaka på gatorna, och med helikoptrar, stridsvagnar och artilleri skjuter sig de etiopiska soldaterna fram genom bostadskvarteren. 400 000 invånare flydde Mogadishu under våren, och antalet dödade och skadade civila räknades i tusental.

Kriget mot terrorismen går vidare. Vinnare finns dock, som exempelvis vapenindustrin. Där kanske vi har det. Det där med självhjälp. Kriget mot terrorismen är fantastisk självhjälp för vapenindustrin.

Befrielsen Fortsätter:

Ur The Economist.

" The killing of large numbers of civilians by American forces, through indisciplined firing or as a result of their heavy reliance on air-strikes, has been a bitter feature of the campaigns in Afghanistan and Iraq—just as it was in Vietnam. Indeed, later on Tuesday at least 21 civilians were killed in air-strikes in the southern province of Helmand, according to Asadullah Wafa, its pro-American governor. In Iraq on Wednesday, according to local security sources, an American helicopter involved in an attack against suspected insurgents killed a number of children at a primary school north of Baghdad."

Men US-militären erbjuder i varje fall ursäkter, och ber ödmjukt om förlåtelse och det lär komma fler ursäkter, i varje för en del av de civila man upptäcker som har dödats av USA. För inte kommer man sluta släppa bomber inte. Så ifrån USA:s sida visar man upp en artigare sida och så skänker man en del godis till barnen också, och kompenserar en del afghanska familjer med pengar. Det verkar inte talibanerna göra i Afghanistan eller de olika grupperna i Irak som också dödar civila. De ber inte om ursäkt. Eller delar ut godis.

USA Mot Al-Arian

Ikväll klockan 22:00 går det en dokumentär på SVT om Sami Al-Arian. Den palestinske professorn som alltjämt är fängslad i USA.

Jag har skrivit tidigare om honom, bland annat här.

Sverigedemokraternas Behov Av Onda Muslimer Och Hur Samhället Bistår

I viss mån talar man om att man måste bemöta Sverigedemokraterna och "ta debatten". Debatten om debatten handlar om huruvida detta är rätt eller fel och om Sverigedemokraterna får fler eller färre röster av detta.

Men, Sverigedemokraterna är frukten av ett samhälle som halkat snett. Skulden är inte enstaka rasisters eller en misslyckad integrationspolitik. Huruvida Jimmie Åkesson kan prata eller inte är inte den avgörande poängen. Det hela är mer komplicerat än så. Flera faktorer spelar in. Det är inte Sverigedemokraterna som har skapat utrymmet för Sverigedemokraterna.

Vad är Sverigedemokraternas viktigaste fråga? Invandring. Men inte vilken invandring som helst. Det handlar just nu mest om muslimer. Och skulden för SD:s framgång är därmed hela debattens: varje gång folkpartister föreslår något som riktar in sig på muslimer (eller misstänkt verksamhet från enskilda muslimers håll) så generar det en framgång för det största anti-muslimska partiet, när Lars Leijonborg i en TV-sänd utfrågning inför valet på en fråga om det kan finnas något problem med friskolor som Livets Ord, istället svarar att det kan finnas problem med muslimska skolor så ger det poäng till SD. Varje gång SÄPO rapporterar om något som har med muslimer att göra. Poäng till SD. Vi har media som rapporterar om muslimer och överdrivna problem i samma reportage, poäng till SD, och om potentiella terroristattacker potentiellt utförda av muslimer. Detta trots att Europol har rapporterat, men utan att svensk media nappat på det, att endast en av 498 terroristattacker år 2006 i europa var av islamistisk karaktär. Förvisso menar man att man har hindrat islamister att begå en del terrorism, och man har inom EU arresterat många misstänkta islamistiska terrorister. Detta innebär naturligtvis också att man bidrar till att skapa en attitydförändring. Man arresterar oproportionellt många muslimer, med tanke på hur lite terrorism de utövar som grupp. Dessvärre lever rasismen mycket på myter, rykten och klyschor: “Ingen rök utan eld.”

Det är endast genom att samhället är med och hjälper till att underbygga myter och lögner som man är med och skapar förutsättningar för att man kommer undan med "lögner som låter sannolika". Det är den mediala diskursen som gör att lögnerna låter trovärdiga.

Något jag skrivit tidigare: Den Sannolika Lögnen Som Symptom: Om SD Som Kanariefågeln I Gruvan.

(Våld från höger rapporteras i högre grad vara högerextremism och inte terrorism. Terroristen Posada anses exempelvis av US-media snarare vara militant.)