Det Koloniala Tolkningsföreträdet

Allt är som det brukar vara i mellanöstern skriver Per Ahlin på DN:s ledarsida i en artikel som behandlar palestinierna enbart som ett problem för Israel. Inte som ett folk med rättigheter. Inte som ockuperade, belägrade och berövade sina grundläggande liberala rättigheter.

Han skriver :

Gaza är ett ständigt pågående huvudbry för Israel. Den ensidiga reträtten gav inte önskad säkerhet och utgör, tillsammans med återtåget från södra Libanon, i många israelers ögon ett bevis för att eftergifter är farliga.

Här undrar jag vad Per Ahlin menar med den ensidiga reträtten. Varifrån skulle palestinierna gjort reträtt? Borde palestinierna gett upp delar av Västbanken då? Och då får man väl säga följande: antalet bosättare har ökat med fler människor på Västbanken än vad det fanns bosättare i Gaza.

Och Per Ahlin fortsätter med det koloniala tolkningsföreträdet och en häpnadsväckande brist på förståelse för situationen när skulden läggs på oresonliga och kompromisslösa palestinier:

Blicken måste riktas längre fram, och långsiktigt är den israeliska strategin tydlig. Den handlar om att koncentrera ansträngningarna till Västbanken, där det i Israels ögon finns trovärdiga palestinska företrädare. Målet är att visa att fredsvilja och beredskap att kompromissa lönar sig och att den av Hamas valda vägen endast leder in i en destruktiv återvändsgränd.

Så hur har palestiniernas tidigare kompromissande fungerat under alla dessa år? Vad har palestinierna vunnit genom åren? Den av Hamas valda vägen? Vilken väg är det? Motstånd mot ockupationen? Det är för övrigt på Västbanken Israel fortsätter utbyggandet av ockupationen.

Tillägg: Samtidigt som Per Ahlin oroar sig för Israel letar nu palestinerna i Gaza efter mat bland soporna. Allt är inte riktigt som det brukar i mellanöstern med andra ord. Det är värre än vanligt för palestinierna.

(Inom parentes sagt: Sant och visst är det att palestinierna för tillfället har ytterst få bra politiska företrädare. Hamas och Fatah är båda usla alternativ. )

Det Som Händer I USA Drabbar Mellanöstern

Så här avslutar Per Ahlin på DN:s ledarsida idag sitt lilla ledarstick om mellanöstern:

Någon form av större amerikanskt initiativ i regionen är att vänta efter att Barack Obama svurit eden - dels för att han har möjlighet att åstadkomma något, dels för att han lär bli tvungen att agera. "Det som händer i Mellanöstern stannar inte i Mellanöstern", som Haass och Indyk uttrycker det.

Nej, det har vi sett alltför många exempel på.

Är inte detta fantastiskt? Det som händer i Mellanöstern stannar inte i Mellanöstern? Detta efter att man precis har fått läsa att någon större form av amerikanskt initiativ i regionen är att vänta. Och ett initiativ vi behöver därtill. Så hur pass bra har det gått hittils med alla initiativ tagna av USA? Är det enligt principen "skam den som ger sig"? Och vad är det som säger att Obama ska lyckas? Är det enbart för att han inte är Bush? Är det hans kvalifikation?

Är inte det fantastiskt? Efter århundraden av västerländsk kolonialism och imperialism, så kommer man fram till detta tråkiga konstaterande, att problem i mellanöstern smittar av sig till den övriga världen. Den Vite Mannens börda tar aldrig slut. Men hans skuld är inte hans.

Är inte detta fantastiskt? Ännu en artikel där råd tas från människor vars råd aldrig har fungerat hittils? Och som alla är pro-israeliska? (Och delvis därför aldrig fungerar.)

Det är i artikeln även värt att notera att man inte bedömer Israel/Palestina som något som går att lösa. Med andra ord kan den kollektiva bestraffningen av palestinierna fortsätta, ghettoiseringen av Gaza fortlöpa utan att detta omnämns någon gång av liberaler eller ses som det brott mot mänskligheten det faktiskt är (man väntar väl till någon eller några israeler dör.)

Hotet från Iran finns där, liksom ett instabilt Libanon och en djupfryst fredsprocess. Den tillträdande Obamaadministrationen måste därför ta ett helhetsgrepp, och den måste agera snabbt.

Och då blir slutsatsen att det är Israel/Syrien som ska prioriteras. Kanske för att det är den minst komplicerade delen. (Man måste å andra sidan börja någonstans.)

Är inte detta fantastiskt? Efter åratal av misslyckad US-amerikansk politik vill man ha mer av samma sak. Det finns inte heller någon egentlig plan över hur man ska lösa problemen. Men det spelar ingen roll. Men att Obama-administrationen inte kommer göra några egentliga förändringar i sin utrikespolitik är å andra sidan " a change you can believe in". För inte är jag förvånad.

The Neverending Kriget Mot Terrorismen

Mikael Nyberg tar idag på Aftonbladets kultursidor upp en artikel av Per Ahlin som jag faktiskt kommenterade när det begav sig. ("DN ger USA sin välsignelse. Igen!") Jag skrev bland annat : Bombinsatsen mot Somalia var okontroversiell anser Per Ahlin på DN:s ledarsida. "Det går dessutom att föra ett resonemang utifrån begreppet självhjälp." Det går: framförallt om man måste med alla medel tillåtna, legitimera allt som USA gör. Men annars: Utifrån självhjälp? Självhjälp för vem då? Vad är egentligen självhjälp?

Det man måste fråga sig är för vem utkämpas dessa krig? Det är uppenbart att det inte är för somalierna själva. Ointresset är monumentalt.

Nyberg skriver: Det har gått fem månader sedan Per Ahlin på Dagens Nyheters ledarredaktion senast hade något att skriva om Somalia. USA:s flygvapen hade just attackerat ett påstått terroristnäste i södra delen av landet. Ett sjuttiotal försvarslösa nomader miste livet när den flygande helvetesmaskinen AC-130 bearbetade landskapet med Boforskanoner och automatgevär kapabla att avlossa 1800 skott i minuten. Några kvarlevor efter al-Qaidakrigare fanns inte att visa upp bland liken.

”[...] av allt att döma var den amerikanska insatsen ... okontroversiell”, skrev Per Ahlin. Sedan dess har USA fortsatt sina militära operationer i Somalia, och Etiopien, som med amerikanskt stöd erövrade Mogadishu i december, har gjort klart att löftet om ett snabbt återtåg inte längre gäller. Ockupanterna avbröt den nationella återuppbyggnad somalierna under ledning av de islamiska domstolarna påbörjat. Krigsherrar och kriminella är tillbaka på gatorna, och med helikoptrar, stridsvagnar och artilleri skjuter sig de etiopiska soldaterna fram genom bostadskvarteren. 400 000 invånare flydde Mogadishu under våren, och antalet dödade och skadade civila räknades i tusental.

Kriget mot terrorismen går vidare. Vinnare finns dock, som exempelvis vapenindustrin. Där kanske vi har det. Det där med självhjälp. Kriget mot terrorismen är fantastisk självhjälp för vapenindustrin.

Per Ahlin Presenterar: Konsten I Att Alltid Ta Det Israeliska Tolkningsföreträdet

Per Ahlin skriver i DN att han tycker att “det låter optimistiskt i överkant” att Israel kan tvinga Hamas till en uppgörelse med Israel genom den situation som uppstått. Detta skall ske, menar Per Ahlin och refererar till Martin Indyk i Washington Post, genom att Abbas och Fatah ingår en fredsuppgörelse med Israel, och skapar en situation där Hamas blivit än mer isolerade och där palestinierna lider mer i Gaza och blir avundsjuka (eller nåt) på ”kusinernas” vardag på Västbanken.

För Per Ahlin tar som vanligt det israeliska tolkningsföreträdet först, detta även om han medger den problematiska situationen för palestinierna (han kallar Västbanken för lapptäcke till exempel. Och beskriver i DN i förrgår en aningen mer problematiserad bild). Han ser en ljusning i det israeliska ledarskapet och verkar inte se några problem med Israel och USA:s inblandning med att stödja palestiniernas contras. Men han verkar inte kunna se Hamas politiska potential och styrka. (Läs gärna Ali Abunimahs kommentar om detta, och om USAs: misslyckande.)

Demokrati? Vad är det för något? Mänskliga rättigheter? Vad är det för något? Palestinierna skall kuvas till döds och korrumperas till ruinens brant och så, så menar Per Ahlin med vänner, att det skall bli stabilt och fredligt. Vilken uppenbar icke-respekt för palestinierna man ändå har på DN. Man kan se de som offer. Men man kan inte för sitt liv se situationen ur deras synvinkel. Man kan bara tänka sig deras fred och demokrati om Israel och USA först fått sitt lystmäte mättat.

Detta förslag som presenterades ovan är för Per Ahlin ”optimistiskt i överkant”. Möjligtvis ur israelisk synpunkt. För palestinierna är det knappast ens en smula optimistiskt. Bara cyniskt.

Men därutöver är det tragiskt att liberalen Per Ahlin ser Hamas som det stora problemet. Det är med Hamas kontroll över Gaza som mellanöstern flyttats in i en ny farlig fas. Det är med andra ord Hamas som ”punkterat varje förhoppning om en framtida tvåstatslösning, där ett fredligt och stabilt Palestina lever sida vid sida med Israel.” Vilken analytisk förmåga herr Ahlin uppvisar.

Per Ahlmark behövs därmed inte längre på DN.