Det Koloniala Tolkningsföreträdet

Allt är som det brukar vara i mellanöstern skriver Per Ahlin på DN:s ledarsida i en artikel som behandlar palestinierna enbart som ett problem för Israel. Inte som ett folk med rättigheter. Inte som ockuperade, belägrade och berövade sina grundläggande liberala rättigheter.

Han skriver :

Gaza är ett ständigt pågående huvudbry för Israel. Den ensidiga reträtten gav inte önskad säkerhet och utgör, tillsammans med återtåget från södra Libanon, i många israelers ögon ett bevis för att eftergifter är farliga.

Här undrar jag vad Per Ahlin menar med den ensidiga reträtten. Varifrån skulle palestinierna gjort reträtt? Borde palestinierna gett upp delar av Västbanken då? Och då får man väl säga följande: antalet bosättare har ökat med fler människor på Västbanken än vad det fanns bosättare i Gaza.

Och Per Ahlin fortsätter med det koloniala tolkningsföreträdet och en häpnadsväckande brist på förståelse för situationen när skulden läggs på oresonliga och kompromisslösa palestinier:

Blicken måste riktas längre fram, och långsiktigt är den israeliska strategin tydlig. Den handlar om att koncentrera ansträngningarna till Västbanken, där det i Israels ögon finns trovärdiga palestinska företrädare. Målet är att visa att fredsvilja och beredskap att kompromissa lönar sig och att den av Hamas valda vägen endast leder in i en destruktiv återvändsgränd.

Så hur har palestiniernas tidigare kompromissande fungerat under alla dessa år? Vad har palestinierna vunnit genom åren? Den av Hamas valda vägen? Vilken väg är det? Motstånd mot ockupationen? Det är för övrigt på Västbanken Israel fortsätter utbyggandet av ockupationen.

Tillägg: Samtidigt som Per Ahlin oroar sig för Israel letar nu palestinerna i Gaza efter mat bland soporna. Allt är inte riktigt som det brukar i mellanöstern med andra ord. Det är värre än vanligt för palestinierna.

(Inom parentes sagt: Sant och visst är det att palestinierna för tillfället har ytterst få bra politiska företrädare. Hamas och Fatah är båda usla alternativ. )