I Spåren Av Katrina: Dödlig Rasism

"My uncle was very excited that it was a free-for-all--white against black--that he could participate in," says the woman. "For him, the opportunity to hunt black people was a joy."
Från The Nation: Katrinas hidden race war.

I spåren av Katrina som ödelade New Orleans bildades vit milis som skulle försvara vita grannskap. Människor som attackerade svarta människor. Det är en nyhet som inte har blivit någon nyhet.

Rasismen är aldrig långt borta och måste alltid bekämpas.

Men det visar också på något mer. Det rent strukturella. Det är inte bara det att svarta attackerades, besköts, utan hur myndigheterna brast i intresse att utreda detta. I fallet gällande när tre svarta män attackerades gjordes inte ens en utredning. Och naturligtvis. Ingen har gripits för dåden. Därtill: bilden som kablades ut av media, när stormen ödelade staden, var svarta människor som plundrade New Orleans, det har skapat en ökad tolerans bland vita, vad gäller våld mot svarta. Rasismen fick en skjuts framåt. Hur många som skjutits eller attackerats vet man inte. För det har inte utretts. En sak vet man: den vite mannens rädsla för svarta har inte försvunnit.