Den honduranska övergångsregeringen återinförde på onsdagen utegångsförbudet från midnatt och hänvisade till hot om oroligheter från anhängare till den störtade presidenten Manuel Zelaya.
"Efter att fortsatt ha mottagit öppna hot från grupper som försöker störa ordningen och skydda människor och deras egendom, har regeringen beslutat att införa utegångsförbud från midnatt, säger regeringen i ett uttalande som sändes i tv.
Landets folkvalde president blir väckt mitt i natten av militären och utskickad ur landet. De som står bakom kuppen kallas sedan av Dagens Nyheter för övergångsregering. Är inte det för härligt med oberoende liberala morgontidningar?
Visst är det även fint att få det att låta som om det är den folkvalde som står för hoten och oordningen, inte kuppmakarna.
Visar inlägg med etikett Dagens Nyheter. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Dagens Nyheter. Visa alla inlägg
torsdag 16 juli 2009
onsdag 1 juli 2009
Att Lägga Skulden Där Den Hör Hemma - Liberal Version
Dagens Nyheter igen. Denna bastion av illasinnad felinformation. Nu lägger ledarsidan i grund och botten skulden för statskuppen i Honduras på Hugo Chávez. Statskuppen i sig menar man är olycklig. Stort, empatiskt. Ledartikeln slutar i lite vanlig västerländsk Hugo Chávez- bashing där Håkan Boström med några portioner lögner skriver:
”Chavez närmast autokratiska ställning har säkerligen inspirerat Zelaya i hans försök att stärka presidentmakten. Men just exemplet Chavez bidrog troligen också till den honduranske presidenten snöpliga slut.
Hugo Chavez maktfullkomliga styre leder närmast tankarna till Putins Ryssland, med statskontrollerade medier och domstolar. En despoti har helt enkelt ersatts med en annan.”
Snöpliga slut? Inte värre än så? En statskupp är ett snöpligt slut? Och Hugo Chávez despot som kontroller medierna? I Venezuela är majoriteten av medierna djupt Chávezfientliga. (Man kan ju undra varför de inte är lika bekymrade över Berlusconi som i så fall mer liknar en despot. Men det är klart Berlusconi gynnar de vita och privilegierade och kapitalet.)
Rubriken är också skön: ”Tragisk läxa i reformism.”
Håkan Boström ignorerar dessutom det faktum att många av dessa latinamerikanska länder har behandlats föraktfullt av USA vars närvaro inte hjälpt demokratin. Tvärtom har USA varit demokratins värsta fiende för många av dessa länder.
Men visst är det för härligt med dessa liberaler och deras globala kamp för mänskliga rättigheter? Den är verkligen flexibel och med många olika individuella bedömningar.
”Chavez närmast autokratiska ställning har säkerligen inspirerat Zelaya i hans försök att stärka presidentmakten. Men just exemplet Chavez bidrog troligen också till den honduranske presidenten snöpliga slut.
Hugo Chavez maktfullkomliga styre leder närmast tankarna till Putins Ryssland, med statskontrollerade medier och domstolar. En despoti har helt enkelt ersatts med en annan.”
Snöpliga slut? Inte värre än så? En statskupp är ett snöpligt slut? Och Hugo Chávez despot som kontroller medierna? I Venezuela är majoriteten av medierna djupt Chávezfientliga. (Man kan ju undra varför de inte är lika bekymrade över Berlusconi som i så fall mer liknar en despot. Men det är klart Berlusconi gynnar de vita och privilegierade och kapitalet.)
Rubriken är också skön: ”Tragisk läxa i reformism.”
Håkan Boström ignorerar dessutom det faktum att många av dessa latinamerikanska länder har behandlats föraktfullt av USA vars närvaro inte hjälpt demokratin. Tvärtom har USA varit demokratins värsta fiende för många av dessa länder.
Men visst är det för härligt med dessa liberaler och deras globala kamp för mänskliga rättigheter? Den är verkligen flexibel och med många olika individuella bedömningar.
söndag 28 juni 2009
Så Att Man Inte Ska Välja Fel Sen
Noterar även att DN noga listar ett antal skäl till att inte rösta på Lars Ohly och Vänsterpartiet.
1. Talet var retoriskt dåligt.
2. Man låter en borgerlig skribent "analysera" innehållet i talet, genom att han lägger fokus på hur långt ifrån Vänsterpartiet står ALLA andra partier.
1. Talet var retoriskt dåligt.
2. Man låter en borgerlig skribent "analysera" innehållet i talet, genom att han lägger fokus på hur långt ifrån Vänsterpartiet står ALLA andra partier.
Ersatt, Sa DN.
En statskupp sker. Den liberala morgontidningen Dagens Nyheters rubrik: "Honduras President Ersatt."
Naturligtvis är den "ersatte" presidenten, Manuel Zelaya, USA-kritiker, och han har börjat införa sociala reformer och sägs vara allierad med Hugo Chavéz, vilket kan förklara ordvalet. I liberalers ögon finns nästan inga större demokratibrott.
Även Frasses blogg.
(Inom parentes sagt: Jag vet väldigt lite om Honduras men reagerar främst mot hur fri media i väst hela tiden använder olika mallar och måttstockar som följer efter vad västvärldens ledare och elit anser om de olika länderna. )
Naturligtvis är den "ersatte" presidenten, Manuel Zelaya, USA-kritiker, och han har börjat införa sociala reformer och sägs vara allierad med Hugo Chavéz, vilket kan förklara ordvalet. I liberalers ögon finns nästan inga större demokratibrott.
Även Frasses blogg.
(Inom parentes sagt: Jag vet väldigt lite om Honduras men reagerar främst mot hur fri media i väst hela tiden använder olika mallar och måttstockar som följer efter vad västvärldens ledare och elit anser om de olika länderna. )
torsdag 8 januari 2009
...Med En Enkel Googlesökning
Med en enkel googlesökningshänvisning försöker nu DN-liberalen Lisa Bjurwald till och med ta ifrån palestinierna de som vittnar om deras lidande. De är ju extremister. Läkare som med risk för att förlora livet försöker rädda andra människors liv, deras namn, skall nu släpas i smutsen för att skydda förövarna. Sedan handlar artikeln om att fördöma vänstern för att de manar palestinierna till motstånd. Inte med ett ord nämner hon det elände som Israel åsamkat palestinierna. Inte med ett ord. De belägrade, ockuperade och etniskt rensade palestinierna har naturligtvis ingen sympati att hämta från människor som sympatiserar med kolonisatörerna. Men man blir ändå alltid lika bedrövad över det skoningslösa förakt som liberala människor visar palestinierna där man berövar de allt! Dessutom finns det en slentrianmässig okunnighet om Hamas* som gör att man väljer demonisering före fördjupning. Denna demonisering som bara är till för att försvara Israels ockupation, belägring och ständiga mördande av palestinier. Det får vara nog nu! Det får fan vara nog nu!
(Men naturligtvis är det avskyvärt att attentat görs mot judiska församlingar. Det är sionismen som är fienden, inte judarna eller judendomen. Det får aldrig glömmas bort.)
*Debattartikel skriven av Hamas-ledare.**
Kort beskrivning av situationen kring Hamas just nu.
**Det finns en intressant fråga gällande Västbanken som han tar upp i artikeln. Om man skulle tro liberalerna borde dessa palestiner belönas för sitt icke-våldsamma motstånd. Men så sker alltså inte. Man dödar de bara i färre antal.
Samt: Artikel från professor som tjänstgjort för Israel. :How Israel brought Gaza to the brink of humanitarian catastrophe
Jonathan Cook: Israel’s aim: To make the Gazan prison even more secure
(Men naturligtvis är det avskyvärt att attentat görs mot judiska församlingar. Det är sionismen som är fienden, inte judarna eller judendomen. Det får aldrig glömmas bort.)
*Debattartikel skriven av Hamas-ledare.**
Kort beskrivning av situationen kring Hamas just nu.
**Det finns en intressant fråga gällande Västbanken som han tar upp i artikeln. Om man skulle tro liberalerna borde dessa palestiner belönas för sitt icke-våldsamma motstånd. Men så sker alltså inte. Man dödar de bara i färre antal.
Samt: Artikel från professor som tjänstgjort för Israel. :How Israel brought Gaza to the brink of humanitarian catastrophe
Jonathan Cook: Israel’s aim: To make the Gazan prison even more secure
tisdag 30 december 2008
Kolonial Rättighetsförklaring Till Palestinierna
Palestinier: följande är era rättigheter:
Ni har rätt att bli etniskt rensade
Ni har rätt att bli ockuperade
Ni har rätt att bli belägrade
Ni har rätt att bli bestulna
Ni har rätt att bli bombarderade
Ni har rätt att bli förnekade
Ni har rätt att bli offrade
Ni har rätt att bli förödmjukade
Ni har rätt att bli beljugna
Detta, palestinier, är de rättigheter som är er givna av kolonialisterna och deras uppbackare.
Glöm aldrig det.
I övrigt: Från Dagens Koloniala Nyheter (som idag får mig att skratta till då man skriver: "Problemet, om vi nu ser det ur israelisk synvinkel..." Nu? Ni gör ju alltid det! )tillåter jag mig själv att sammanfatta eländet lite kort: kunde man läsa hur man på ledarsidan vände sig till FN-stadgarna för att förklara med vilken rätt Israel har att försvara sig. Japp. Det är sant. FN ger, enligt DN-liberalerna, Israel rättigheter. Palestiniernas rättigheter? Se ovan. Richard Falk har en annan syn.
Samtidigt pratar Ramzy Baroud med en doktor i Gaza. Han säger: “scores of the wounded are clinically dead. Others are so badly disfigured; I felt that death is of greater mercy for them than living. We had no more room at the Qarara Clinic. Body parts cluttered the hallways. People screamed in endless agony and we had not enough medicine or pain killers. So we had to choose which ones to treat and which not to. In that moment I genuinely wished I was killed in the Israeli strikes myself, but I kept running trying to do something, anything.”
Nir Rosen skriver om det koloniala förnekandet av palestinierna:
Just as the traditional American cowboy film presented white Americans under siege, with Indians as the aggressors, which was the opposite of reality, so, too, have Palestinians become the aggressors and not the victims. Beginning in 1948, 750,000 Palestinians were deliberately cleansed and expelled from their homes, and hundreds of their villages were destroyed, and their land was settled by colonists, who went on to deny their very existence and wage a 60-year war against the remaining natives and the national liberation movements the Palestinians established around the world. Every day, more of Palestine is stolen, more Palestinians are killed.
Mustafa Barghouti klär av kejsaren med denna artikel.
Motbilder. Rawia Morra. Jinge. Svensson. Pastey.
Ni har rätt att bli etniskt rensade
Ni har rätt att bli ockuperade
Ni har rätt att bli belägrade
Ni har rätt att bli bestulna
Ni har rätt att bli bombarderade
Ni har rätt att bli förnekade
Ni har rätt att bli offrade
Ni har rätt att bli förödmjukade
Ni har rätt att bli beljugna
Detta, palestinier, är de rättigheter som är er givna av kolonialisterna och deras uppbackare.
Glöm aldrig det.
I övrigt: Från Dagens Koloniala Nyheter (som idag får mig att skratta till då man skriver: "Problemet, om vi nu ser det ur israelisk synvinkel..." Nu? Ni gör ju alltid det! )tillåter jag mig själv att sammanfatta eländet lite kort: kunde man läsa hur man på ledarsidan vände sig till FN-stadgarna för att förklara med vilken rätt Israel har att försvara sig. Japp. Det är sant. FN ger, enligt DN-liberalerna, Israel rättigheter. Palestiniernas rättigheter? Se ovan. Richard Falk har en annan syn.
Samtidigt pratar Ramzy Baroud med en doktor i Gaza. Han säger: “scores of the wounded are clinically dead. Others are so badly disfigured; I felt that death is of greater mercy for them than living. We had no more room at the Qarara Clinic. Body parts cluttered the hallways. People screamed in endless agony and we had not enough medicine or pain killers. So we had to choose which ones to treat and which not to. In that moment I genuinely wished I was killed in the Israeli strikes myself, but I kept running trying to do something, anything.”
Nir Rosen skriver om det koloniala förnekandet av palestinierna:
Just as the traditional American cowboy film presented white Americans under siege, with Indians as the aggressors, which was the opposite of reality, so, too, have Palestinians become the aggressors and not the victims. Beginning in 1948, 750,000 Palestinians were deliberately cleansed and expelled from their homes, and hundreds of their villages were destroyed, and their land was settled by colonists, who went on to deny their very existence and wage a 60-year war against the remaining natives and the national liberation movements the Palestinians established around the world. Every day, more of Palestine is stolen, more Palestinians are killed.
Mustafa Barghouti klär av kejsaren med denna artikel.
Motbilder. Rawia Morra. Jinge. Svensson. Pastey.
lördag 20 december 2008
Det Där Med Omröstningar På Nätet: Det Bör Tolkas Med Viss Försiktighet
Det där med nätomröstningar.
På DN.se ställdes frågan: (Jag hämtade resultat 22:00, lördag 20/12)
"Vilket parti ska du rösta på i riksdagsvalet 2010?
-->C 3%
Fp 9%
Kd 4 %
M 36%
Mp 8%
S 11%
V 8%
Annat parti 14%
Vet inte 6%
Totalt antal röster: 15021
Resultatet ska inte ses som representativt för allmänheten och inte heller för Internetanvändare eftersom urvalet av de röstande är okontrollerat. Det bör alltså tolkas med viss försiktighet."
Är det sånt här som kallas understatement? ”Det bör … tolkas med viss försiktighet. ”
Och varför? Varför använder sig DN av en omröstning i samma veva som man analyserar den senaste opinionsmätningen. Det här är bara korkat. Det positiva med det är att man klart och tydligt kan se hur meningslöst det är med såna här typer av opinionsmätningar.
På DN.se ställdes frågan: (Jag hämtade resultat 22:00, lördag 20/12)
"Vilket parti ska du rösta på i riksdagsvalet 2010?
-->C 3%
Fp 9%
Kd 4 %
M 36%
Mp 8%
S 11%
V 8%
Annat parti 14%
Vet inte 6%
Totalt antal röster: 15021
Resultatet ska inte ses som representativt för allmänheten och inte heller för Internetanvändare eftersom urvalet av de röstande är okontrollerat. Det bör alltså tolkas med viss försiktighet."
Är det sånt här som kallas understatement? ”Det bör … tolkas med viss försiktighet. ”
Och varför? Varför använder sig DN av en omröstning i samma veva som man analyserar den senaste opinionsmätningen. Det här är bara korkat. Det positiva med det är att man klart och tydligt kan se hur meningslöst det är med såna här typer av opinionsmätningar.
tisdag 2 december 2008
Förändring Som Om Orwell Skrivit Manuset
Lennart Pehrsson i dagens nyheter står för en bisarr analys idag angående Hillary Clinton:
Ett fredsavtal mellan Israel och palestinierna väntas få hög prioritet och framstår sannolikt som en eftertraktad trofé för Hillary Clifton i rollen som utrikesminister. Hennes starka stöd för Israel kan möjligen ge henne manöverutrymme att pressa fram israeliska eftergifter.
Hur då? När då och varför då? Lennart: Hur tänkte du nu? Detta är naturligtvis ännu ett bakslag för palestinierna men i DN är palestiniernas intressen lågprioriterade. I rubriken visar DN prov på ett ställningstagande för det militära USA. "Team utan minsta tanke på kapitulation." Som om det hårdföra USA är det världen faktiskt behöver. Men, onekligen visar man prov på hur lite förståelse man har för situationen i mellanöstern, och hur man förminskar palestiniernas rättigheter.
(Lisa Abramovizc, denna företrädare för ockupation, apartheid och rasism genom Svensk-israel information jublar: Änligen en sant pro-israelisk utrikesminister. )
I DN andas optimism efter valet av höken Hillary Clinton. Detta trots att DN ville ha en tydlig förändring, ett tydligt skifte, mellan Bush-administrationen och den som skulle komma. Det är uppenbart att så nu inte har skett. Så varför är DN så optimistiska? Det handlar om USA. Alla misstag USA gjort, alla bomber som fallit från USA, är undantag. Alla diktaturer man stött är undantag. USA behöver vara aktivare i DN:s ögon. Men förändringen då? Inte en enda av de 156 kongressledamöter som 2002 röstade mot Irakkriget får ta plats bland Obamas rådgivare. Karl Rove och John McCain är nöjda. Försvarbudgeten ska öka. Tonläget mot många länder ska skärpas. Kärnvapenarsenalen ska eventuellt utvecklas. Om försvarsministern får sin vilja igenom. En försvarsminister som Barack Obama alltså ärver från den föraktade Bush-administrationen. Så av Change We can believe In bidde det intet.
Så vad är det som har hänt? DN:s ledare menar att "det är tydligt att han prioriterar erfarenhet och kompetens högre än den "förändring" som var ett bärande tema i hans valkampanj." Kompetens? Hillary Clinton? Åter menar man att det världen behöver är ett aktivare USA. Som om den här planetens invånare hade valt USA som världspolis. Även om DN inte tycks tro det fanns det redan innan en stor av USA och dess världspolitik. Skillnaden är att även vita, liberala människor i västvärlden har börjat misstro USA. För DN är världsdiktatur inget problem så länge kejsaren heter USA.
"USA kan inte klara alla internationella utmaningar på egen hand, sägs det ofta. Nej, så är det, men samtidigt är det inte mycket världen kan göra mot exempelvis terrorism, kärnvapenspridning eller växthuseffekt ifall Washington inte är med på noterna. "
Nej. Det sista är på sätt och vis sant. USA behöver intervenera hos sig själv.
Ett fredsavtal mellan Israel och palestinierna väntas få hög prioritet och framstår sannolikt som en eftertraktad trofé för Hillary Clifton i rollen som utrikesminister. Hennes starka stöd för Israel kan möjligen ge henne manöverutrymme att pressa fram israeliska eftergifter.
Hur då? När då och varför då? Lennart: Hur tänkte du nu? Detta är naturligtvis ännu ett bakslag för palestinierna men i DN är palestiniernas intressen lågprioriterade. I rubriken visar DN prov på ett ställningstagande för det militära USA. "Team utan minsta tanke på kapitulation." Som om det hårdföra USA är det världen faktiskt behöver. Men, onekligen visar man prov på hur lite förståelse man har för situationen i mellanöstern, och hur man förminskar palestiniernas rättigheter.
(Lisa Abramovizc, denna företrädare för ockupation, apartheid och rasism genom Svensk-israel information jublar: Änligen en sant pro-israelisk utrikesminister. )
I DN andas optimism efter valet av höken Hillary Clinton. Detta trots att DN ville ha en tydlig förändring, ett tydligt skifte, mellan Bush-administrationen och den som skulle komma. Det är uppenbart att så nu inte har skett. Så varför är DN så optimistiska? Det handlar om USA. Alla misstag USA gjort, alla bomber som fallit från USA, är undantag. Alla diktaturer man stött är undantag. USA behöver vara aktivare i DN:s ögon. Men förändringen då? Inte en enda av de 156 kongressledamöter som 2002 röstade mot Irakkriget får ta plats bland Obamas rådgivare. Karl Rove och John McCain är nöjda. Försvarbudgeten ska öka. Tonläget mot många länder ska skärpas. Kärnvapenarsenalen ska eventuellt utvecklas. Om försvarsministern får sin vilja igenom. En försvarsminister som Barack Obama alltså ärver från den föraktade Bush-administrationen. Så av Change We can believe In bidde det intet.
Så vad är det som har hänt? DN:s ledare menar att "det är tydligt att han prioriterar erfarenhet och kompetens högre än den "förändring" som var ett bärande tema i hans valkampanj." Kompetens? Hillary Clinton? Åter menar man att det världen behöver är ett aktivare USA. Som om den här planetens invånare hade valt USA som världspolis. Även om DN inte tycks tro det fanns det redan innan en stor av USA och dess världspolitik. Skillnaden är att även vita, liberala människor i västvärlden har börjat misstro USA. För DN är världsdiktatur inget problem så länge kejsaren heter USA.
"USA kan inte klara alla internationella utmaningar på egen hand, sägs det ofta. Nej, så är det, men samtidigt är det inte mycket världen kan göra mot exempelvis terrorism, kärnvapenspridning eller växthuseffekt ifall Washington inte är med på noterna. "
Nej. Det sista är på sätt och vis sant. USA behöver intervenera hos sig själv.
fredag 14 november 2008
Äkta Mediakritik, Fejkad Tidning
En liten, och kanske inte så liten förresten, mediakupp var idag samordnad i New York. En fejkad New York Times var gjord. Det verkar som om The Yes Men är inblandade igen. Men enligt DN handlar det om bland annat tre ännu icke identifierade NY Times medarbetare, en filmpromotor och en konstprofessor. Jag applåderar upptåget! Men det här är lysande mediakritik. Inte bara ett upptåg. Inte bara ett meddelande till Obama och demokraterna. Detta, är något mycket välgjort och välplanerat. (You Tube-klipp här)
Det handlade om över en miljon uppenbart skickligt imiterade exemplar av New York Times, med den publikfriande förstasidesrubriken "Kriget är slut i Irak", som delades ut vid olika tunnelbanestationer och viktiga knutpunkter i New York, men även i en del andra städer i USA under fredagen.
Det fanns andra progressiva nyheter i den 14-sidiga tidningen. Som progressiva skatter, sjukvård för alla, en oljefond att bekämpa miljöproblemen med. Det finns hopp om framtiden!
Men vad gäller den blivande presidenten och kriget/krigen. I den svenska wannabe-New York Times-tidningen Dagens Nyheter ställer Lennart Pehrsson istället frågan vilket krig som blir Obamas. Han räknar nämligen inte Irak. Han räknar nämligen inte Afghanistan. Och, med en ursäkt inbyggd, verkar det som om det inte är USA som kommer att välja kriget utan kriget som kommer att välja USA; ty Lennart skriver: Utvecklingen i Afghanistan, Pakistan och Iran kan tvinga fram nya stora militära åtaganden. Det finns utrymme för både glansfulla framgångar och farliga misslyckanden.
För visst känns det som att det är så den liberala ursäkten är. Det är inte USA som startar krigen, egentligen. Det bara är något USA måste göra. Krigen är på sätt och vis oundvikliga. (Med undantag för Irak-kriget förstås, där står de flesta liberaler idag och säger att Irak-kriget var fel. ) Men president efter president ser sig till slut i något krig någonstans. Men i USA vill man inte det längre. Det tror jag var väljarnas budskap till Obama. Och dagens aktivistkuppsmeddelande!
Det handlade om över en miljon uppenbart skickligt imiterade exemplar av New York Times, med den publikfriande förstasidesrubriken "Kriget är slut i Irak", som delades ut vid olika tunnelbanestationer och viktiga knutpunkter i New York, men även i en del andra städer i USA under fredagen.
Det fanns andra progressiva nyheter i den 14-sidiga tidningen. Som progressiva skatter, sjukvård för alla, en oljefond att bekämpa miljöproblemen med. Det finns hopp om framtiden!
Men vad gäller den blivande presidenten och kriget/krigen. I den svenska wannabe-New York Times-tidningen Dagens Nyheter ställer Lennart Pehrsson istället frågan vilket krig som blir Obamas. Han räknar nämligen inte Irak. Han räknar nämligen inte Afghanistan. Och, med en ursäkt inbyggd, verkar det som om det inte är USA som kommer att välja kriget utan kriget som kommer att välja USA; ty Lennart skriver: Utvecklingen i Afghanistan, Pakistan och Iran kan tvinga fram nya stora militära åtaganden. Det finns utrymme för både glansfulla framgångar och farliga misslyckanden.
För visst känns det som att det är så den liberala ursäkten är. Det är inte USA som startar krigen, egentligen. Det bara är något USA måste göra. Krigen är på sätt och vis oundvikliga. (Med undantag för Irak-kriget förstås, där står de flesta liberaler idag och säger att Irak-kriget var fel. ) Men president efter president ser sig till slut i något krig någonstans. Men i USA vill man inte det längre. Det tror jag var väljarnas budskap till Obama. Och dagens aktivistkuppsmeddelande!
Hur som helst. Rekommenderar även den fejkade New York Times: Corrections. For the record.
Med bland annat följande rättelse (fler finns):
"Special Interests"
The Times has in the past used the term “special interests” to describe unions, environmentalists and even whole ethnic groups, and has used the word “pandering” when politicians take these groups’ concerns into account. We have typically not, however, used “pandering” to refer to politicians catering to the interests of corporations. The Times regrets that our use of such language may have given the impression that the interests of corporations are more important than those of citizens.
torsdag 16 oktober 2008
Magnus Norell On DN Speeddial
Så fort det händer något som kan förknippas med terrorism så rådfrågas Magnus Norell. Det spelar liksom ingen roll, hur lite han har bidragit med tidigare för att öka vår förståelse. Det är Magnus Norell som är the man. Men när Magnus Norell lägger pussel är det ett sisyfospussel. För varje pusselbit han lägger uppstår en ny lucka. Hur som helst. Han blir intervjuad idag i Dagens Nyheter. (Det handlar om den al-qaida svensk som uppges ha dödats i Irak. Norell menar dessutom att eftersom uppgiften kommer från USA är den trovärdig. Detta i sig, säger en hel del, om Magnus Norell.)Dagens Nyheter ställer för säkerhets skull en rätt rasistisk fråga för Norell att besvara.
DN: Mannen har varit verksam i en moské i Stockholmstrakten. Många militanta islamister har samlats kring moskéer i Västeuropa. Försvårar man terrorism om man stänger moskéer?
Norell: - Nej, det tror jag inte. Men vi borde kanske vara mer medvetna om att det pågår verksamhet som vi inte normalt förknippar med religiös verksamhet. Men förutom sunnimuslimer finns det ju militanta hinduer och till och med buddhister. Religiös ideologi kan i dag bära väldigt långt.
Frågan är intressant. Att stänga det offentliga utrymmet för grupper som inte passar är inte någon ny idé. Svaret är också intressant. Dels att man inte ens funderar på om att stängandet av moskéer skulle kunna vara extremt kontraproduktivt och få unga muslimer att känna sig än mer avskydda och utanför, till och med olagliga. Notera även att varken kristna eller judar tas med i denna uppräkning, fast han säger dock ”till och med buddhister.” Saken är väl åter igen den: att det inte är religionen i sig som skapar huvuddelen av våldet eller terroristen eller krigaren, även om religionen naturligtvis kan bidra med motivation och ångestlindring.
(För övrigt, med tanke på de terrorister som florerat genom åren i syd och Centralamerika, så är väl en annan fråga. Ska man stänga de US-amerikanska ambassaderna där?)
DN: Mannen har varit verksam i en moské i Stockholmstrakten. Många militanta islamister har samlats kring moskéer i Västeuropa. Försvårar man terrorism om man stänger moskéer?
Norell: - Nej, det tror jag inte. Men vi borde kanske vara mer medvetna om att det pågår verksamhet som vi inte normalt förknippar med religiös verksamhet. Men förutom sunnimuslimer finns det ju militanta hinduer och till och med buddhister. Religiös ideologi kan i dag bära väldigt långt.
Frågan är intressant. Att stänga det offentliga utrymmet för grupper som inte passar är inte någon ny idé. Svaret är också intressant. Dels att man inte ens funderar på om att stängandet av moskéer skulle kunna vara extremt kontraproduktivt och få unga muslimer att känna sig än mer avskydda och utanför, till och med olagliga. Notera även att varken kristna eller judar tas med i denna uppräkning, fast han säger dock ”till och med buddhister.” Saken är väl åter igen den: att det inte är religionen i sig som skapar huvuddelen av våldet eller terroristen eller krigaren, även om religionen naturligtvis kan bidra med motivation och ångestlindring.
(För övrigt, med tanke på de terrorister som florerat genom åren i syd och Centralamerika, så är väl en annan fråga. Ska man stänga de US-amerikanska ambassaderna där?)
onsdag 4 juni 2008
Motstånd Och Förändring
Det är något smått ironiskt över Henrik Brors analys i dag i DN över vänsterpartiets kräftgång. Han skriver att "när väljarna får karaktärisera partierna är de egenskaper som förändrats mest i synen på vänsterpartiet negativa begrepp."
Som om media, och just hans egen tidning skulle vara oskyldiga. Som om inte partierna ofta beskrivs av medierna. Ironiskt är det för att artikeln bredvid med ett stort uppslag har just en negativ rubrik " Motstånd mot förändring i Vänsterpartiet." En tredje liten artikel har även den en negativ rubrik.
Förändring är annars just ett av de värdeladdade ord som anges som positiva utan att egentligen närmare förklara vad det är för positiv förändring. I grunden är ju vänsterpartiet det parti som vill ha störst förändring. Men, det DN efterlyser, även på nyhetssidor är en förändring som tar partiet högerut. Att man lämnar de mest radikala förslagen. Likriktar sig. (Helst av allt vill ju Henrik Brors och andra natruligtvis att Vänsterpartiet dör ut.)
Låt oss titta på USA och kampanjen där. Varenda kandidat talade där om just "förändring." Varenda kandidat var positiv till förändring. Barack Obama är dock den som mest av alla kännetecknat just "change", och då framförallt i utrikesfrågor och militärt och i Irak. Samtidigt vill Barack Obama öka försvarsanlagen. Öka försvarsanalagen i USA, for a change.
När det gäller media och DN, presenteras vänsterpartiets förslag ofta i negativa ordalag. Deras förslag dränks i kritik. Som när en folkpartists ord om ett vänsterpartistiskt skolförslag användes i rubriken. Förslaget blev alltså sågat i rubriken, innan läsarna hunnit ta ställning.
Så är det konstigt att människors bild av ett parti i huvudsak är negativa när media som är för det mesta borgerlig beskriver samma parti i huvudsak i negativa termer?
Som om media, och just hans egen tidning skulle vara oskyldiga. Som om inte partierna ofta beskrivs av medierna. Ironiskt är det för att artikeln bredvid med ett stort uppslag har just en negativ rubrik " Motstånd mot förändring i Vänsterpartiet." En tredje liten artikel har även den en negativ rubrik.
Förändring är annars just ett av de värdeladdade ord som anges som positiva utan att egentligen närmare förklara vad det är för positiv förändring. I grunden är ju vänsterpartiet det parti som vill ha störst förändring. Men, det DN efterlyser, även på nyhetssidor är en förändring som tar partiet högerut. Att man lämnar de mest radikala förslagen. Likriktar sig. (Helst av allt vill ju Henrik Brors och andra natruligtvis att Vänsterpartiet dör ut.)
Låt oss titta på USA och kampanjen där. Varenda kandidat talade där om just "förändring." Varenda kandidat var positiv till förändring. Barack Obama är dock den som mest av alla kännetecknat just "change", och då framförallt i utrikesfrågor och militärt och i Irak. Samtidigt vill Barack Obama öka försvarsanlagen. Öka försvarsanalagen i USA, for a change.
När det gäller media och DN, presenteras vänsterpartiets förslag ofta i negativa ordalag. Deras förslag dränks i kritik. Som när en folkpartists ord om ett vänsterpartistiskt skolförslag användes i rubriken. Förslaget blev alltså sågat i rubriken, innan läsarna hunnit ta ställning.
Så är det konstigt att människors bild av ett parti i huvudsak är negativa när media som är för det mesta borgerlig beskriver samma parti i huvudsak i negativa termer?
fredag 30 maj 2008
"Vi Är Där På Irakiernas Inbjudan"
Condi Rice intervjuas i dagens DN. Det är en kraftlös, näringsfattig intervju, där Rice tillåts fly frågorna och hitta på egna svarsalternativ. Det är en intervju som avslutas med frågan: ... - Och pianospelet? Som för att visa. Jag hoppas du inte tog illa upp med mina frågor. Jag måste ju liksom. Dagens Nyheter är en seriös tidning. Förvisso. Men vi är USA-vänliga i grunden.
Men Condi svarar så här på en fråga om hur länge man ska stanna i Irak.
" Well, vi är ju där på irakiernas inbjudan... Vi är inte där för att skapa permanenta baser i Irak."
Sällan har väl en inbjudan sett konstigare ut, sällan har väl en inbjudan varit blodigare. Sällan borde väl ett konstaterande vara mer värd att få en uppföljningsfråga. Sen: inte där för att skapa permanenta baser? Michael, du har ett öppet mål. Fråga om alla dessa andra över 100 länder där USA har baser, snälla? Nähä.
Därtill säger hon något mycket komiskt: (en varningssignal bör alltid ljuda vid orden "jag är den förste att medge att..."): - Jag är den förste att medge att mycket {i Irak] blev svårare än jag trott.
Hennes inställning till USA:s eget ansvar för det som hänt i Irak är väntat men deprimerande. Hennes dystra "utsikter finns det än"-inställning i Israel/Palestina-frågan är däremot kanske förvånande, eftersom Bush-administrationen tidigare låtit löjeväckande optimistiska i frågan. Helt väntat, dock, är att skulden varför palestinierna inte fått någon stat och varför det inte råder fred, helt och hållet läggs på palestinierna.
Condi pratar även om diplomatins vikt vad gäller Iran. Samtidigt som hon och USA vägrar samtala med Iran. Det hon inte heller vill erkänna är att Iran är något av en regional vinnare genom det som utspelats genom Irak-kriget och dess följder. Men för henne är inte frågan varför USA vägrar tala med Teherean, utan varför Teheran inte vill tala med USA. Hon anser inte att Iran ska få använda samtal och förhandlingar för att dölja och vinna tid, medan de vinner andra fördelar. Detta senare får mig att tänka på Israel, som använder lama fredsförhandlingar för att vinna tid till utökad ockupation, utökad belägring.
Vad gäller tortyr av fångar är hon mycket luddig, men påpekar först och främst med en lysande propagandalögn som folkpartistliberaler kommer att trycka upp på t-shirtar: - Låt mig först säga att USA är och förblir den starkaste förespråkaren av mänskliga rättigheter på hemmaplan och utomlands.
Efter det konstaterandet förklarar hon hur annorlunda kriget är mot terrorister. Hur man måste använda alla lagliga medel som finns, och att presidenten inte skulle se genom fingrarna med tortyr. Sen säga att terorister helt enkelt inte är som vi vanliga människor. Som genom att hävda att tortyrförbud ska bara gälla USA-definierade människor.
Michael Winiarski, intervjuaren, ser ingen anledning att ifrågasätta dessa konstiga svar utan vill då istället börja fråga om hur hennes karriär ser ut från 2009. Och om pianospelet förstås.
(Vad gäller den optimism som präglade mötet är jag inte förvånad. Många måste upprätthålla ansiktet. Men avsaknaden av konkreta åtgärder var inte heller den oväntad.)
Men Condi svarar så här på en fråga om hur länge man ska stanna i Irak.
" Well, vi är ju där på irakiernas inbjudan... Vi är inte där för att skapa permanenta baser i Irak."
Sällan har väl en inbjudan sett konstigare ut, sällan har väl en inbjudan varit blodigare. Sällan borde väl ett konstaterande vara mer värd att få en uppföljningsfråga. Sen: inte där för att skapa permanenta baser? Michael, du har ett öppet mål. Fråga om alla dessa andra över 100 länder där USA har baser, snälla? Nähä.
Därtill säger hon något mycket komiskt: (en varningssignal bör alltid ljuda vid orden "jag är den förste att medge att..."): - Jag är den förste att medge att mycket {i Irak] blev svårare än jag trott.
Hennes inställning till USA:s eget ansvar för det som hänt i Irak är väntat men deprimerande. Hennes dystra "utsikter finns det än"-inställning i Israel/Palestina-frågan är däremot kanske förvånande, eftersom Bush-administrationen tidigare låtit löjeväckande optimistiska i frågan. Helt väntat, dock, är att skulden varför palestinierna inte fått någon stat och varför det inte råder fred, helt och hållet läggs på palestinierna.
Condi pratar även om diplomatins vikt vad gäller Iran. Samtidigt som hon och USA vägrar samtala med Iran. Det hon inte heller vill erkänna är att Iran är något av en regional vinnare genom det som utspelats genom Irak-kriget och dess följder. Men för henne är inte frågan varför USA vägrar tala med Teherean, utan varför Teheran inte vill tala med USA. Hon anser inte att Iran ska få använda samtal och förhandlingar för att dölja och vinna tid, medan de vinner andra fördelar. Detta senare får mig att tänka på Israel, som använder lama fredsförhandlingar för att vinna tid till utökad ockupation, utökad belägring.
Vad gäller tortyr av fångar är hon mycket luddig, men påpekar först och främst med en lysande propagandalögn som folkpartistliberaler kommer att trycka upp på t-shirtar: - Låt mig först säga att USA är och förblir den starkaste förespråkaren av mänskliga rättigheter på hemmaplan och utomlands.
Efter det konstaterandet förklarar hon hur annorlunda kriget är mot terrorister. Hur man måste använda alla lagliga medel som finns, och att presidenten inte skulle se genom fingrarna med tortyr. Sen säga att terorister helt enkelt inte är som vi vanliga människor. Som genom att hävda att tortyrförbud ska bara gälla USA-definierade människor.
Michael Winiarski, intervjuaren, ser ingen anledning att ifrågasätta dessa konstiga svar utan vill då istället börja fråga om hur hennes karriär ser ut från 2009. Och om pianospelet förstås.
(Vad gäller den optimism som präglade mötet är jag inte förvånad. Många måste upprätthålla ansiktet. Men avsaknaden av konkreta åtgärder var inte heller den oväntad.)
söndag 24 februari 2008
Monas Val: Öppenhet Och Saklighet Eller En Mörklagd Och Godtycklig Enmansshow
Dessa DN-liberaler. Man är till att börja med kritisk mot den borgerliga utnämningspolitiken. Borgarna sitter vid makten. Men eftersom man på DN:s ledarsida har gett upp och kallt räknar med att sossarna återvänder till Rosenbad anser man därför att oppositionsledaren:
Mona Sahlin bör redan nu ge besked: väljer hon öppenhet och saklighet framför en mörklagd och godtycklig enmansshow?”
Undrar vad Mona svarar på en sådan fråga? Är det den här valfriheten DN-liberalerna talar om? Nå vad väljer du Mona? På ena sidan har vi öppenhet och saklighet, på den andra en mörklagd och godtycklig enmansshow.
En annan fråga man borde ställa till Mona Sahlin:
Vilka höll du på i Sagan Om Ringen: De goda hobbiterna eller de onda orcherna och Sauron?
Jag tycker Mona Sahlin bör ge besked även i den frågan. Hon har ju trots allt kallat sig själv socialist en gång i tiden.
Fotnot: Även Jinge har noterat detta.
Dessutom vad hon svarar är väl inte riktigt lika intressant som vad hon faktiskt gör när hon får makten. Så låt henne få makten då. Så får vi se om sossarna fortsätter hyckla.
Dessutom vad gäller hyckleri. Det är ju alltid en tolkningsfråga.
Som när en fråga ställs till vår näringsminister Maud Olofsson angående svensk vapenhandel och eventuellt hyckleri och hon försöker ge ett rakt och lättbegripligt svar:
Är det hyckleri idag, hur vapenexporten fungerar?
– Jag skulle inte vilja kalla det hyckleri. Men över tid har tillämpningen av regelverket förändrats. Och då finns det anledning att ha en offentlig och öppen diskussion om regelverket behöver förändras.
Eller som det kunde ha sagts:
"Jag skulle inte vilja kalla det hyckleri, utan marknadsanpassad tillämpning av ett regelverk som behöver vara mer flexibelt för att vi ska kunna undvika att få den otäcka stämpeln av hyckleri."
Mona Sahlin bör redan nu ge besked: väljer hon öppenhet och saklighet framför en mörklagd och godtycklig enmansshow?”
Undrar vad Mona svarar på en sådan fråga? Är det den här valfriheten DN-liberalerna talar om? Nå vad väljer du Mona? På ena sidan har vi öppenhet och saklighet, på den andra en mörklagd och godtycklig enmansshow.
En annan fråga man borde ställa till Mona Sahlin:
Vilka höll du på i Sagan Om Ringen: De goda hobbiterna eller de onda orcherna och Sauron?
Jag tycker Mona Sahlin bör ge besked även i den frågan. Hon har ju trots allt kallat sig själv socialist en gång i tiden.
Fotnot: Även Jinge har noterat detta.
Dessutom vad hon svarar är väl inte riktigt lika intressant som vad hon faktiskt gör när hon får makten. Så låt henne få makten då. Så får vi se om sossarna fortsätter hyckla.
Dessutom vad gäller hyckleri. Det är ju alltid en tolkningsfråga.
Som när en fråga ställs till vår näringsminister Maud Olofsson angående svensk vapenhandel och eventuellt hyckleri och hon försöker ge ett rakt och lättbegripligt svar:
Är det hyckleri idag, hur vapenexporten fungerar?
– Jag skulle inte vilja kalla det hyckleri. Men över tid har tillämpningen av regelverket förändrats. Och då finns det anledning att ha en offentlig och öppen diskussion om regelverket behöver förändras.
Eller som det kunde ha sagts:
"Jag skulle inte vilja kalla det hyckleri, utan marknadsanpassad tillämpning av ett regelverk som behöver vara mer flexibelt för att vi ska kunna undvika att få den otäcka stämpeln av hyckleri."
tisdag 19 februari 2008
Dick Erixon Kan Som Ingen Annan
Dick Erixon är han på riktigt? Eller är han en levande parodi på sig själv och de liberala värderingar han påstår sig ha?
Hur kan man få Maria Schottenius svar i dagens DN på den massiva kritik man fått för Andreas Malms referenser och artiklar till att hon vill tysta liberaler? Dick Erixon kan. Dick Erixon verkar i sin tur vilja tysta de röster han anser inte vara liberala.
Jag vill förövrigt påminna dessa kära liberaler om att Johan Norberg har fått skriva på DN:s debattsida vid ett flertal gånger, ibland med komiskt dåligt underbyggda teser. Där har han exempelvis kommenterat en annan Johan: nämligen Johan Ehrenberg som i sin tur inte fått svara på DN:s debattsida, utan som snällt fick replikera på ETC. Man skulle kunna hävda att det man förlorar på DN:s kultursidor kan man med råge ta igen i resten av DN.
Det man med andra ord är förbannade för är att DN inte är tillräckligt högervriden.
Hur kan man få Maria Schottenius svar i dagens DN på den massiva kritik man fått för Andreas Malms referenser och artiklar till att hon vill tysta liberaler? Dick Erixon kan. Dick Erixon verkar i sin tur vilja tysta de röster han anser inte vara liberala.
Jag vill förövrigt påminna dessa kära liberaler om att Johan Norberg har fått skriva på DN:s debattsida vid ett flertal gånger, ibland med komiskt dåligt underbyggda teser. Där har han exempelvis kommenterat en annan Johan: nämligen Johan Ehrenberg som i sin tur inte fått svara på DN:s debattsida, utan som snällt fick replikera på ETC. Man skulle kunna hävda att det man förlorar på DN:s kultursidor kan man med råge ta igen i resten av DN.
Det man med andra ord är förbannade för är att DN inte är tillräckligt högervriden.
lördag 10 november 2007
När Vänstern Får Utrymme I DN
Ja, då ser rubrikerna ut ungefär så här. Jag minns hur man strax innan valet presenterade något förslag om just skolan. Rubriken blev då en folkpartists sågning av förslaget. Det var dock på nyhetsplats.
Annars brukar vänsterpartister kunna få utrymme av Dagens Nyheters självgoda debattredaktion, fast då helst när man har något internt gräl.
I den här debattartikeln är Lars Ohly förvisso självkritisk, men dels använder han inte ordet förlegad som är med i rubriken och dels är den mer ett angrepp på borgerlig skolpolitik.
Nåväl.
Annars brukar vänsterpartister kunna få utrymme av Dagens Nyheters självgoda debattredaktion, fast då helst när man har något internt gräl.
I den här debattartikeln är Lars Ohly förvisso självkritisk, men dels använder han inte ordet förlegad som är med i rubriken och dels är den mer ett angrepp på borgerlig skolpolitik.
Nåväl.
lördag 28 juli 2007
They only come out at night...
Okej. I DN berättas det nu om en man som kommer in till Karolinska sjukhuset klockan 23:00 med ett hål i bröstet. Han hävdar att han blivit skjuten. Polisen ifrågasätter hans trovärdighet. Han har ingen kula i kroppen.
Okej. Men vi kan väl i varje fall enas om att något inte står rätt till när han har ett hål i bröstet? Okej? Tack.
För några veckor sedan stod det på stort uppslag i pappersvarianten av DN att Vi Super Mer På Sommaren. Detta ordval var märkligt tyckte jag. På nätet stod det inte "super". Men å andra sidan. Varför står det aldrig att vi dricker mindre på vintern med stora bokstäver? Det är lätt att tro att rubriksättaren och den som har ansvar om förstasidan på DN bara sommarjobbar på DN och har sitt vanliga jobb, men som är mindre välbetalt, på NGTO. Så mycket super vi? När börjar själva supandet? Är det vid det tredje glaset rödvin?
Vi dricker mer ”utspätt” kanske under sommaren. Den sammanlagda mängden ökar. Finns det sommaralkisar? Är detta ens möjligt? (Alltså: det här med ärftlighet och gener och sjukdomar. Skulle detta kunna gå ihop med att man bara är alkis under sommaren? Nå. Tillåt mig tvivla.) Det är också möjligt att vi äter mindre mat och äter mer glass under sommaren. Någonstans under året ökar säkert kaloriintaget, eftersom fetman kan vara ett problem: Så Mycket Fetare Blir Vi Under Hösten!
…Och som om det inte vore nog med att vi super mer på sommaren, så drunknar vi mer när det är bra väder och varmt ute. Så vad ska vi med sommaren till egentligen? Tänk på det när ni klagar när det regnar ute. Hade det inte gjort det kanske ni hade drunknat istället. Och när ni klagar! Var också nöjda över att ni inte har ett hål i bröstet och misstänksamma poliser vid er sida. Det är en fredagsnatt man kan klara sig utan.
Och på DN har man en sån där nätfråga igen. Denna gång frågar man ”om man tagit en sistaminuten-resa i år.” För en gångs skull har man inte med Vet Ej som svarsalternativ. Kanske borde man haft det. Jag menar, som DN har konstaterat: vi super ju mer på sommaren.
Okej. Men vi kan väl i varje fall enas om att något inte står rätt till när han har ett hål i bröstet? Okej? Tack.
För några veckor sedan stod det på stort uppslag i pappersvarianten av DN att Vi Super Mer På Sommaren. Detta ordval var märkligt tyckte jag. På nätet stod det inte "super". Men å andra sidan. Varför står det aldrig att vi dricker mindre på vintern med stora bokstäver? Det är lätt att tro att rubriksättaren och den som har ansvar om förstasidan på DN bara sommarjobbar på DN och har sitt vanliga jobb, men som är mindre välbetalt, på NGTO. Så mycket super vi? När börjar själva supandet? Är det vid det tredje glaset rödvin?
Vi dricker mer ”utspätt” kanske under sommaren. Den sammanlagda mängden ökar. Finns det sommaralkisar? Är detta ens möjligt? (Alltså: det här med ärftlighet och gener och sjukdomar. Skulle detta kunna gå ihop med att man bara är alkis under sommaren? Nå. Tillåt mig tvivla.) Det är också möjligt att vi äter mindre mat och äter mer glass under sommaren. Någonstans under året ökar säkert kaloriintaget, eftersom fetman kan vara ett problem: Så Mycket Fetare Blir Vi Under Hösten!
…Och som om det inte vore nog med att vi super mer på sommaren, så drunknar vi mer när det är bra väder och varmt ute. Så vad ska vi med sommaren till egentligen? Tänk på det när ni klagar när det regnar ute. Hade det inte gjort det kanske ni hade drunknat istället. Och när ni klagar! Var också nöjda över att ni inte har ett hål i bröstet och misstänksamma poliser vid er sida. Det är en fredagsnatt man kan klara sig utan.
Och på DN har man en sån där nätfråga igen. Denna gång frågar man ”om man tagit en sistaminuten-resa i år.” För en gångs skull har man inte med Vet Ej som svarsalternativ. Kanske borde man haft det. Jag menar, som DN har konstaterat: vi super ju mer på sommaren.
onsdag 23 maj 2007
DN-Debatt: Inte Mycket Till Debatt
Mauricio Rojas tillhör det privilegierade skiktet människor som får skriva på DN debatt av rent ideologiska skäl. DN:s debattredatkör Mats Bergstrand är i regel mycket stolt över sin sida, och har åberopat dess stora bredd. Om jag inte minns fel så ägnade han en liten del (han brukar ju upplåta en yta åt sig själv för att skryta ibland) åt att visa hur objektiva man var. Man hade minsann låtit fler representanter för vänstern än högern komma till tals. Om man räknade till antal människor som uppenbart tillhörde något parti så stämde detta säkert. Man har ju för vana att låta vänsterpartister skälla ut varandra offentligt där. Därtill räknar man säkerligen representanter för Svenskt Näringsliv som neutrala. Johan Norberg skriver där ibland. Han ägnade någon debattartikel åt, efter en "undersökning" naturligtvis, att peka på våra socialistiska bibliotek och gnällde över att Johan Ehrenberg hade många fler böcker på biblioteken. Johan Ehrenberg fick aldrig replikera. (Läs Johan Ehrenbergs replik, något år gamla: Därför kan borgarna inte skriva.)
DN:s debattsida är en propagandasida i första hand. Vilket märks genom den bisarrt usla undersökningen av UOK som dessutom resulterar i uppföljare, dels på DN:s ledarsida men även delvis med anledning av Mauricio Rojas debattartikel häromdagen. Detta är naturligtvis ingen slump. Rojas, som förövrigt anser att chilenare är skurkaktigare än andra, har gjort en undersökning som nu sågas av Åsa Linderborg i Aftonbladet.
Åsa skriver att det vore orimligt att Rojas blir tagen på allvar. Men samtidigt skulle jag vilja peka på att det här är en del i en propagandaattack som inte på egen hand kan göra något. Men som många hävdat tidigare, och som även Åsa pekar på här: det är inte kommunismen man vill åt. Man vill sjunga nyliberalismens lov. (Men det gör man ju redan i hela samhället. Är de oroliga för att folk ser igenom? Ser bristerna? Börjar fundera på varför de sociala problemen antingen är konstanta eller ökar?)
Rojas åberopar UOK, Upplysning om kommunismens historia, finansierad av Svenskt Näringsliv. UOK påstod häromveckan (Dagens Nyheter 9 maj) att svenska ungdomar vet för lite om kommunismens illgärningar. Fler än hälften begriper inte att demokrati och marknadsekonomi är samma sak! Undersökningen bygger på en metod med samma vetenskapliga precision som slagrutan. I skottgluggen står inte de som försvarar Gulag – för de finns inte – utan alla som ifrågasätter nyliberalismen. Alla som tror på en solidariskt finansierad välfärd.
Att sån här galenschaft får sånt genomslag visar att det finns en ideologisk mottaglighet inom samhällseliten. Vi kan vänta oss fler utspel på DN Debatt.
Du Åsa, vet du vad, det tror jag med.
DN:s debattsida är en propagandasida i första hand. Vilket märks genom den bisarrt usla undersökningen av UOK som dessutom resulterar i uppföljare, dels på DN:s ledarsida men även delvis med anledning av Mauricio Rojas debattartikel häromdagen. Detta är naturligtvis ingen slump. Rojas, som förövrigt anser att chilenare är skurkaktigare än andra, har gjort en undersökning som nu sågas av Åsa Linderborg i Aftonbladet.
Åsa skriver att det vore orimligt att Rojas blir tagen på allvar. Men samtidigt skulle jag vilja peka på att det här är en del i en propagandaattack som inte på egen hand kan göra något. Men som många hävdat tidigare, och som även Åsa pekar på här: det är inte kommunismen man vill åt. Man vill sjunga nyliberalismens lov. (Men det gör man ju redan i hela samhället. Är de oroliga för att folk ser igenom? Ser bristerna? Börjar fundera på varför de sociala problemen antingen är konstanta eller ökar?)
Rojas åberopar UOK, Upplysning om kommunismens historia, finansierad av Svenskt Näringsliv. UOK påstod häromveckan (Dagens Nyheter 9 maj) att svenska ungdomar vet för lite om kommunismens illgärningar. Fler än hälften begriper inte att demokrati och marknadsekonomi är samma sak! Undersökningen bygger på en metod med samma vetenskapliga precision som slagrutan. I skottgluggen står inte de som försvarar Gulag – för de finns inte – utan alla som ifrågasätter nyliberalismen. Alla som tror på en solidariskt finansierad välfärd.
Att sån här galenschaft får sånt genomslag visar att det finns en ideologisk mottaglighet inom samhällseliten. Vi kan vänta oss fler utspel på DN Debatt.
Du Åsa, vet du vad, det tror jag med.
tisdag 6 mars 2007
Make No Sense! Eller Konsten I Att Svara När Man Inte Vet Hur
I DN idag var det en underhållande liten betraktelse angående Eniro och deras ”beundransvärda kamp för yttrandefriheten.” I det som skedde kan man se en speciell typ av självförsvar från Eniros sida som i viss mån faktiskt består av mumbojumbo. Författaren i fråga ville inte att hans födelsedag skulle synas på nätet. Eniro kämpade emot, men till slut, gav de med sig… dock: ”När de tagit bort min födelsedag satte de den på min fru i stället. "Systemet" gjorde det, förklarade IT-genierna på Eniro.”
Systemet? Japp. Så är det. Där religiösa svarar och löser det obegripliga med Gud, svarar Eniros IT-genier, ”Systemet”. Börsanalytikerna använder naturligtvis ”marknaden”. När de väl utvecklar vad marknaden reagerat på kan det vara alltifrån till vad en person sade i USA, eller vad kanske någon sade i Kina. (Det intressanta är hur många som arbetar med just detta, där en stor del av arbetet går ut på att spekulera i vad andra spekulerar i vad det har för betydelse vad andra kan ha sagt.)
Även om Eniros lilla plan naturligtvis har att göra med att tjäna pengar på att visa någons födelsedag, är det intressant att läsa: människor vet inte alltid vad de ska svara, de vet bara att de måste svara något. (Detta kan ju vara ett problem med många direktsändningar i TV och radio. För att tystnaden måste brytas – ty tystnad är ofta pinsam, och i direktsändning : en katastrof- , måste det pratas, vad man säger är inte alltid relevant, ”huvudsaken tiden går” så att säga. Som en militär HTG-övning. Nåväl. Detta är ett sidospår.)
Häromdagen hörde jag hur en kamrat hade gått på kafé och i sin bulle fått en stor glasbit. När hon gick och klagade på att det fanns en glasbit i sin bulle så sa tjejen bakom bröddisken:
- Var det inga fler?
Detta är ett bra exempel på att svara så pass oväntat att den andre inte längre vet vad hon ska säga. I det här fallet var det uppenbarligen så att tjejen bakom disken själv blev så paff att hon inte visste hur hon skulle hantera situationen att det bara slank ur henne: Var det inga fler?
- Eh... Nej?
Var tacksam för det du. Skulle hon bakom disken kunna ha tillagt. Och i sann spik i foten anda, sagt att det finns människor som skulle vara glada över att få något bröd överhuvudtaget. Nåväl: om man vilja sälja produkter i ett kafé, är kanske spik i foten taktiken tämligen korkad.
Ett annat exempel på make no sense-varianten där det finns en känsla av att det nog är nödvändigt att svara, man vet bara inte hur, var när min farsa sa till en kvinna som körde bil på en cykelbana i Spånga, att där fick hon inte köra. Hon tittade ut och sa: - Det är inte min bil.
Vad svarar man då? Här skulle man kunna ha väntat sig från den unga kvinnan något annat svarsalternativ: som anfall är bästa försvar-taktiken ”Skit i det gubbjävel” eller undantagsvarianten: ”Jo, jag vet, jag brukar inte, men idag hade jag oerhört bråttom”, eller till och med miljövarianten: ”Jag tog en genväg för miljöns skull.” Men, knappast: make- no- sense- varianten: ”Det är inte min bil.”
Naturligtvis kryllar det av sådana här exempel i olika varianter. Man kan höra det när en del folkpartister pratar, när en del börsanalytiker pratar (förvisso har dessa lärt sig att prata och göra sig förstådda, men dock utan att egentligen säga något.) och det finns en hel del exempel i idrottsvärlden. Kriminella kan ofta använda sig av en logik som endast de själva förstår. Det handlar ofta om känslan av att försvara något, en del av sig själv, men man själv har inte full kontroll på situationen. Problemet är att vi alltid förväntas ha ett svar. Ett korkat svar är bättre än inget. Men jag menar att mer ödmjukhet skulle inte skada. Måste vi alltid kunna svara? Jag har inget bra svar på den frågan. Men... som Blur sjunger på sin andra skiva: ”Say something, say something else.”
Ps! Fattade du vad jag ville säga med den här bloggposten? För jag vet nämligen inte själv.
Systemet? Japp. Så är det. Där religiösa svarar och löser det obegripliga med Gud, svarar Eniros IT-genier, ”Systemet”. Börsanalytikerna använder naturligtvis ”marknaden”. När de väl utvecklar vad marknaden reagerat på kan det vara alltifrån till vad en person sade i USA, eller vad kanske någon sade i Kina. (Det intressanta är hur många som arbetar med just detta, där en stor del av arbetet går ut på att spekulera i vad andra spekulerar i vad det har för betydelse vad andra kan ha sagt.)
Även om Eniros lilla plan naturligtvis har att göra med att tjäna pengar på att visa någons födelsedag, är det intressant att läsa: människor vet inte alltid vad de ska svara, de vet bara att de måste svara något. (Detta kan ju vara ett problem med många direktsändningar i TV och radio. För att tystnaden måste brytas – ty tystnad är ofta pinsam, och i direktsändning : en katastrof- , måste det pratas, vad man säger är inte alltid relevant, ”huvudsaken tiden går” så att säga. Som en militär HTG-övning. Nåväl. Detta är ett sidospår.)
Häromdagen hörde jag hur en kamrat hade gått på kafé och i sin bulle fått en stor glasbit. När hon gick och klagade på att det fanns en glasbit i sin bulle så sa tjejen bakom bröddisken:
- Var det inga fler?
Detta är ett bra exempel på att svara så pass oväntat att den andre inte längre vet vad hon ska säga. I det här fallet var det uppenbarligen så att tjejen bakom disken själv blev så paff att hon inte visste hur hon skulle hantera situationen att det bara slank ur henne: Var det inga fler?
- Eh... Nej?
Var tacksam för det du. Skulle hon bakom disken kunna ha tillagt. Och i sann spik i foten anda, sagt att det finns människor som skulle vara glada över att få något bröd överhuvudtaget. Nåväl: om man vilja sälja produkter i ett kafé, är kanske spik i foten taktiken tämligen korkad.
Ett annat exempel på make no sense-varianten där det finns en känsla av att det nog är nödvändigt att svara, man vet bara inte hur, var när min farsa sa till en kvinna som körde bil på en cykelbana i Spånga, att där fick hon inte köra. Hon tittade ut och sa: - Det är inte min bil.
Vad svarar man då? Här skulle man kunna ha väntat sig från den unga kvinnan något annat svarsalternativ: som anfall är bästa försvar-taktiken ”Skit i det gubbjävel” eller undantagsvarianten: ”Jo, jag vet, jag brukar inte, men idag hade jag oerhört bråttom”, eller till och med miljövarianten: ”Jag tog en genväg för miljöns skull.” Men, knappast: make- no- sense- varianten: ”Det är inte min bil.”
Naturligtvis kryllar det av sådana här exempel i olika varianter. Man kan höra det när en del folkpartister pratar, när en del börsanalytiker pratar (förvisso har dessa lärt sig att prata och göra sig förstådda, men dock utan att egentligen säga något.) och det finns en hel del exempel i idrottsvärlden. Kriminella kan ofta använda sig av en logik som endast de själva förstår. Det handlar ofta om känslan av att försvara något, en del av sig själv, men man själv har inte full kontroll på situationen. Problemet är att vi alltid förväntas ha ett svar. Ett korkat svar är bättre än inget. Men jag menar att mer ödmjukhet skulle inte skada. Måste vi alltid kunna svara? Jag har inget bra svar på den frågan. Men... som Blur sjunger på sin andra skiva: ”Say something, say something else.”
Ps! Fattade du vad jag ville säga med den här bloggposten? För jag vet nämligen inte själv.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)