Lite Lästips Om Wanjas Hyckleri Och Vad Det Är Ett Symptom På

Åsa Linderborg: Bonushärvan kring Wanja Lundby-Wedin är ett symptom på socialdemokratins kris: ingen ideologi, ingen politik, ingen strategi. Inget civilkurage. Frågan rör vid samhällskroppens nervsystem: motsättningen mellan arbete och kapital. När klassklyftorna och den folkliga vreden växer har arbetarrörelsen ett gyllene tillfälle att flytta fram sina positioner. Men i stället för mobilisering lyckas man lysa upp den nattsvarta himlen med en enda fråga: Varför ska man alls rösta på Socialdemokraterna?

Johan Ehrenberg: Logiken bakom de höga lönerna beror på att arbetarrörelsen låtit borgarnas ideal bestämma.

Det gäller i AP-fonderna. Det gäller AFA, det gäller rörelsens byggbolag och kooperationen och bankerna och… ja, alla bolag som facken och valda S-ledare är med i och styr över. Det går inte att kritisera bonusar och höga löner och sedan själv sitta som delansvarig för dem.

Slutresultatet blir bara hyckel.

Problemet är att hyckleriet döljer det stora problemet. För 25 år sedan gav arbetarrörelsen upp motståndet mot aktieklipp och kortsiktig spekulation, man valde istället att acceptera ”marknadens spelregler” och började arbeta för att även löntagarna skulle ha sin del av spekulationsuppgångarna. Alla fackförbund, alla avtalsbolag fick samma mål, maximal vinst på placeringar. Den grundläggande feltanken var att man faktiskt trodde att löntagare ihop skulle kunna bli rikare genom börsen, idén att den typen av placeringar ”lönar sig bäst i långa loppet” var en nyliberal tanke arbetarrörelsens ekonomer tog över.

Själv ser jag hur förfallet fortsätter och bävar inför att nästa val kan gå vänstern förbi. Därför att man låtit idealen förfalla. Man har fegat ur. Man vill ingenting. Tror inte på någonting. Socialdemokratin är rädd. Man hoppas på att vinna nästa val. Med hjälp av att reparera a-kassan. För det är ju vänster för Mona Sahlin.

Dick Erixon Kan Som Ingen Annan

Dick Erixon är han på riktigt? Eller är han en levande parodi på sig själv och de liberala värderingar han påstår sig ha?

Hur kan man få Maria Schottenius svar i dagens DN på den massiva kritik man fått för Andreas Malms referenser och artiklar till att hon vill tysta liberaler? Dick Erixon kan. Dick Erixon verkar i sin tur vilja tysta de röster han anser inte vara liberala.

Jag vill förövrigt påminna dessa kära liberaler om att Johan Norberg har fått skriva på DN:s debattsida vid ett flertal gånger, ibland med komiskt dåligt underbyggda teser. Där har han exempelvis kommenterat en annan Johan: nämligen Johan Ehrenberg som i sin tur inte fått svara på DN:s debattsida, utan som snällt fick replikera på ETC. Man skulle kunna hävda att det man förlorar på DN:s kultursidor kan man med råge ta igen i resten av DN.

Det man med andra ord är förbannade för är att DN inte är tillräckligt högervriden.

När Rubriken Säger Något, Och Artikeln Något Annat

På sätt och vis är det komiskt.

I torsdagens Expressen gick Johan Ehrenberg ut i en helsidesartikel och med fet rubrik hävdade ”ÄNTLIGEN EN VETTIG FINANSMINISTER”. Men det var ju i huvudsak långt ifrån sant. Rubriken var naturligtvis inte heller Johans egen.

När Johan ville ha en rättelse, så svarar PM Nilsson: ”Att du inte delar Borgs åsikter i många andra frågor är så välkänt att ingen behöver sväva i ovisshet även efter att ha läst Expressens rubrik”. Som om det bara var något helt oskyldigt.

Vad Ehrenberg ville säga som var positivt var alltså egentligen bara att han tyckte att Anders Borg diskuterade inflationen en aning mer nyanserat än tidigare.

Tillägg: Apropå rubriker och Expressen. Först kommer rubriken i den här högintressanta artikeln om onani på arbetet som säger något, sen kommer en text som betvivlar sanningshalten i rubriken.

Sen kan man ju undra en del angående arbetsonanister. Det här är säkert en artikel som är upphetsande för Svenskt Näringsliv, för arbetsnarkomaner är ju okej, men när det gäller onanister, vill man nog ha trygghetsonanister och inga arbetsonanister. (Och de kristdemokratiska vill nog inte ha några onanister alls. Gud blir kanske ledsen i ögat eller nåt.)

Börsoro Och Seriös Sifferanalys

Oro på börsen och ett gäng klåpare som pratar men som säger ack så lite. Kan någon säga något vettigt? Jorå.

Johan Ehrenberg skriver:

Börserna går dåligt på grund av att det finns för mycket pengar som inte används till vettiga saker. Enkelt uttryckt, investeringarna är för dåliga jorden runt. Alldeles för mycket pengar ligger och ”väntar” på att användas till något reellt. Väntan består i olika typer av spekulation.Liksom i den svenska kraschen på 90-talets början, är det bankerna som är huvudaktörerna. Det är banker som lånat ut pengar till andra bolag som i sin tur lånat ut dem till en bostadsspekulation i USA. En spekulation som blev så absurd att man lånat ut pengar till fattiga som aldrig kan betala dem, med en förhoppning om att stigande fastighetspriser ändå ska kunna ge dessa fattiga möjlighet att betala räntor och amorteringar genom – nya lån.

Johan Croneman i DN förvånas liksom jag över experternas tomma prat. Men han minns något från svunna tider:

I Göteborgs-Tidningen (GT) hade de på 80-talet en journalist, ja, en snubbe i alla fall, som skrev om Lotto. Det är sant. Han hade varje vecka en krönika om förra veckans Lotto-spel, och en hel del nya idéer om den kommande veckans spel. Ibland tyckte han att femman var i fin form, den skulle man kanske spela på, ibland trodde han till exempel inte alls på tolvan eller trettiotrean, för de hade dragits ett par gånger nu. Så höll han på, år efter år. Jag kommer ihåg när ettan var i toppform i flera veckor!

Allvarligt talat: Plocka in den killen igen. Det är dags för lite seriös sifferanalys.

DN-Debatt: Inte Mycket Till Debatt

Mauricio Rojas tillhör det privilegierade skiktet människor som får skriva på DN debatt av rent ideologiska skäl. DN:s debattredatkör Mats Bergstrand är i regel mycket stolt över sin sida, och har åberopat dess stora bredd. Om jag inte minns fel så ägnade han en liten del (han brukar ju upplåta en yta åt sig själv för att skryta ibland) åt att visa hur objektiva man var. Man hade minsann låtit fler representanter för vänstern än högern komma till tals. Om man räknade till antal människor som uppenbart tillhörde något parti så stämde detta säkert. Man har ju för vana att låta vänsterpartister skälla ut varandra offentligt där. Därtill räknar man säkerligen representanter för Svenskt Näringsliv som neutrala. Johan Norberg skriver där ibland. Han ägnade någon debattartikel åt, efter en "undersökning" naturligtvis, att peka på våra socialistiska bibliotek och gnällde över att Johan Ehrenberg hade många fler böcker på biblioteken. Johan Ehrenberg fick aldrig replikera. (Läs Johan Ehrenbergs replik, något år gamla: Därför kan borgarna inte skriva.)

DN:s debattsida är en propagandasida i första hand. Vilket märks genom den bisarrt usla undersökningen av UOK som dessutom resulterar i uppföljare, dels på DN:s ledarsida men även delvis med anledning av Mauricio Rojas debattartikel häromdagen. Detta är naturligtvis ingen slump. Rojas, som förövrigt anser att chilenare är skurkaktigare än andra, har gjort en undersökning som nu sågas av Åsa Linderborg i Aftonbladet.

Åsa skriver att det vore orimligt att Rojas blir tagen på allvar. Men samtidigt skulle jag vilja peka på att det här är en del i en propagandaattack som inte på egen hand kan göra något. Men som många hävdat tidigare, och som även Åsa pekar på här: det är inte kommunismen man vill åt. Man vill sjunga nyliberalismens lov. (Men det gör man ju redan i hela samhället. Är de oroliga för att folk ser igenom? Ser bristerna? Börjar fundera på varför de sociala problemen antingen är konstanta eller ökar?)

Rojas åberopar UOK, Upplysning om kommunismens historia, finansierad av Svenskt Näringsliv. UOK påstod häromveckan (Dagens Nyheter 9 maj) att svenska ungdomar vet för lite om kommunismens illgärningar. Fler än hälften begriper inte att demokrati och marknadsekonomi är samma sak! Undersökningen bygger på en metod med samma vetenskapliga precision som slagrutan. I skottgluggen står inte de som försvarar Gulag – för de finns inte – utan alla som ifrågasätter nyliberalismen. Alla som tror på en solidariskt finansierad välfärd.

Att sån här galenschaft får sånt genomslag visar att det finns en ideologisk mottaglighet inom samhällseliten. Vi kan vänta oss fler utspel på DN Debatt.

Du Åsa, vet du vad, det tror jag med.

Tandlös Socialpolitik

Hm. Bra fråga, Johan. Svaret verkar inte vara tandvårdsreformer i varje fall.

– Man la förslagen om a-kassan och förslagen för inte färdigberedda. Ändå tvingade man fram och genomförde de försämringarna i oerhört snabb takt. Nu när det gäller reformer som ska förbättra för människor som har en svag ekonomi, då skyller man på att det tar lång tid att bereda frågan, säger Ylva Johansson.

Oj. Hur kommer det sig, måntro? Måste vara en slump.