Motstånd Och Förändring

Det är något smått ironiskt över Henrik Brors analys i dag i DN över vänsterpartiets kräftgång. Han skriver att "när väljarna får karaktärisera partierna är de egenskaper som förändrats mest i synen på vänsterpartiet negativa begrepp."

Som om media, och just hans egen tidning skulle vara oskyldiga. Som om inte partierna ofta beskrivs av medierna. Ironiskt är det för att artikeln bredvid med ett stort uppslag har just en negativ rubrik " Motstånd mot förändring i Vänsterpartiet." En tredje liten artikel har även den en negativ rubrik.

Förändring är annars just ett av de värdeladdade ord som anges som positiva utan att egentligen närmare förklara vad det är för positiv förändring. I grunden är ju vänsterpartiet det parti som vill ha störst förändring. Men, det DN efterlyser, även på nyhetssidor är en förändring som tar partiet högerut. Att man lämnar de mest radikala förslagen. Likriktar sig. (Helst av allt vill ju Henrik Brors och andra natruligtvis att Vänsterpartiet dör ut.)

Låt oss titta på USA och kampanjen där. Varenda kandidat talade där om just "förändring." Varenda kandidat var positiv till förändring. Barack Obama är dock den som mest av alla kännetecknat just "change", och då framförallt i utrikesfrågor och militärt och i Irak. Samtidigt vill Barack Obama öka försvarsanlagen. Öka försvarsanalagen i USA, for a change.

När det gäller media och DN, presenteras vänsterpartiets förslag ofta i negativa ordalag. Deras förslag dränks i kritik. Som när en folkpartists ord om ett vänsterpartistiskt skolförslag användes i rubriken. Förslaget blev alltså sågat i rubriken, innan läsarna hunnit ta ställning.

Så är det konstigt att människors bild av ett parti i huvudsak är negativa när media som är för det mesta borgerlig beskriver samma parti i huvudsak i negativa termer?