”Barn, du har kommit till världen för att uthärda: uthärda, tig och lid.”

Jag får ett mailutskick från Skandiabanken. För vår skull: för oss korkade småsparare har man talat med några av Sveriges duktigaste förvaltare. Dessa duktiga förvaltare tror ytterst sällan att börsen ska gå nedåt. De ber oss att härda ut. Sitta stilla i båten. Låta de sköta förvaltandet. Låta de komma med icke-råd, och icke-förklaringar. När sedan börsen väl har gått ned jagar de förklaringar i efterhand på varför det blev som det blev. Anywhooo…

”Vi har pratat med några av Sverige duktigaste förvaltare för att få klarhet i vad händer på börsen?”

(Inom parantes sagt: jag noterar att Skandiabanken väljer att ha ett frågetecken i slutet av denna mening. Så man kan hålla med om förvaltarnas sammanfattande ord om läget.)

”Det sammanfattande ordet på vad de känner om läget är: osäkerhet.
Ska vi nu se en längre period av nedgång? Nej, det vill inte förvaltarna tro”

Dessa förvaltare och experter vill inte tro det. Vad märkligt. Det vore som om deras jobb hängde på det.

”Peter Eriksson på Kaupthing Bank jämför börsens hälsoläge med en patients som inte är så sjuk som alla tycks tro:- Patienten är nog i grunden starkare än vad en del hälsoprognoser ger sken av, säger han. Så visst finns det optimism, men den döljer sig bakom oron. För läget är oklart och osäkert.”

Optimismen finns där. Men läget är oklart och osäkert. Man har symptomen men man har ingen diagnos än. Call in dr House. Kalla in första bästa apa. Roa mig åtminstone!

”Vi är ett år inne i krisen. Börsen har fallit rejält. Om man har ett långsiktigt sparande - ja, för min egen del skulle jag säga: härda ut.”

Nähä. Jag ska härda ut. Jag undrar varför. Och åter får jag alltså veta bupkiss av experterna, och dessa duktiga förvaltare. Jag somnar om.