Ond Bråd Jävla Död I Två Parallella Nine-elevens Spår

När jag ändå är inne på ämnet om att slösa bort mänsklig potential.

En av de saker som alltid lever kvar inom mig är reaktionen efter att nyheten om attacken elfte september 2001 nådde mig. Jag blev som alla andra chockad. Jag hade precis kommit hem från mitt dåvarande jobb när jag såg nyheten på TV. Det var en horribel mänsklig tragedi. Det kändes ända in i märgen. Och USA, som trots att det är så långt bort, alltid är oss så nära. Massdöd. Jag minns hur spekulationer gick varma. Hur bilderna spelades om och om. Andra saker är dock lättare att skaka av sig:

En brasiliansk anarkistgrupp skrev följande angående elfte september 2001.

35 615 barn dog av svält den 11:e september 2001 (Källa FAO)
Offer: 35 615 barn
Var: fattiga länder
Specialinsatta TV-program: inga
Nyhetsartiklar: inga
Meddelanden från presidenten: inga
Solidaritetsaktioner: inga
Tysta minuterar: inga
Sorgstunder: inga
Organiserade forum: inga
Meddelanden från påven: inga
Aktiemarknaden: brydde sig inte
Euron: höll sin kurs
Beredskapsnivå: noll
Militär mobilisering: ingen
Konspirationsteorier: inga
Huvudmisstänkta : rika länder

Medan det andra elfte september i stort sett pågår varje dag i skymundan, ser vi verkningarna av det förstnämnda konstant. I båda versionerna berövas människor sin framtid, sina liv, i spåren av overksamhet och verksamhet, i politik och brist på politik. Så vad vill vi med vår värld? Om vi inte tror, med ögonen öppna, att en annan värld är möjlig är vi omänskliga. Så misströsta inte: att sucka är på sätt och vis att andas ut.

Andra om nine eleven: Mickey Z, Motbilder, jag själv för ett år sedan,