"Idag Är Vi Alla Människor"

Glöm aldrig vad som hände den elfte september år 2001!

Det var dagen då det fruktansvärda hände, något som vi naturligtvis inte kunde tillåta eller förlåta i en civiliserad och fri värld, och vi chockades svårt av detta ofattbara. Vi sörjde ärligt och gemensamt med offren för katastrofen. Vi höll tysta minutrar för offren, stora delar av världen lyssnade på påvens känslofyllda tal.

För världen kunde inte längre tolerera det längre. Inte stillasittande se på. Och till FN sade USA:s president George W. Bush: "Show some backbone or become irrelevant", för den elfte september år 2001 dog 35 615 barn av svält enligt FAO.

Börsen chockades svårt av detta faktum, och Göran Persson gick ut och deklarerade att ett snabbt och lyckat krig mot svälten kunde dessutom vara bra för ekonomin. En amerikansk tidning skrev vad vi alla kände, nämligen att detta "förändrade alla och allt överallt."

Världen enades och vi sade gemensamt: "Idag är vi alla människor." För det var sant som någon sa att "Vi nu har vaknat upp till denna fara och vi är kallade att skydda jordens barn". Denna ansiktslösa fega motståndare måste bekämpas med alla medel. George W. Bush sade som det var: var man inte med honom skulle man vara emot. Man skulle bli anti-barn.

Vi blev helt enkelt tvungna att göra något, för vad för meddelande skulle det sända ut
till våra barn, de utomjordingar som skulle kunna komma på besök och beskåda vår civilisation, och för de ofödda, för framtidens människor, om vi ingenting gjorde, om vi inte reagerade på denna oanade grymhet, denna ondska, denna fara för friheten och rättvisan. Detta i sanning onödiga lidande för oskyldiga människor. George W. Bush blev "amazed" över hur detta kunde drabba så goda människor och lovade att göra någonting åt det, "make no mistake" som han tillade för att försäkra oss det hederliga uppsåtet i hans kärleksfulla mission.

Och vi gjorde något åt det för; som Bush uttryckte det så träffande: "We choose dignity of life over a culture of death."