"Det här är ett globalt problem. Det handlar inte om att byta en glödlampa hit eller dit.”

Okej. Jag erkänner. Jag glömde att ha på mig en röd tröja idag. Men mitt hjärta är rött och jag känner med folket i Burma. Det finns dessutom många flyktingar. Likt många andra flyktingar har även flyktingar från Burma behandlats mindre väl i sina grannländer. De utnyttjas och har ofta färre rättigheter och får slita hårt för sin överlevnad. Kanske ser de ett hopp i ett nyuppvaknat motstånd? Och global solidaritet? Men Burma har en stor och stark vän i Kina som jag istället vill kommentera lite kort. Ett annat land som vi vet att vi inte borde gilla. Ett land vi kanske till och med borde bojkotta. Ja. Tänk på OS. (Burma är ju enkelt att kritisera. Burmas junta har inga apologeter.)

I Kina begås det brott mot mänskligheten på daglig basis. Så politiskt försöker politikerna, helst när man är i opposition, att kritisera Kina. Även om man gärna hyllar Kina när man är i Kina.

Men Kina är en stark och växande ekonomi. Inte helt lätt att fördöma. Svenska företag åker dit och alibikollar att arbetsmiljön är bra och att arbetarna åtminstone har några rättigheter. För alla företag har policydokument och jättefina värderingar och så vidare.

Men Kina är bra för kapitalackumulationen. ”Tillväxt! Klapp, klapp, klapp. Tillväxt! Klapp, klapp, klapp.” Bra för företagens vinster och ofta bra för oss så att vi kan köpa billiga produkter. Kina kan även utnyttjas på så sätt att vi exporterar våra miljöproblem dit. Kina får stå för produktionen och vi för konsumtionen.

I veckans Arbetaren konstaterar Shora Esmailian att det är dags att avliva myten om att vi minskar våra utsläpp: istället exporterar vi dem till Kina och andra länder. Så när EU skärper sina krav är det inte riktigt lika säkert att Kina gör det.

I artikeln intervjuas Alf Hornborg, professor i humanekologi. Han säger det som vi egentligen alla vet. Men inte vill höra talas om. ” Vi är den globala överklassen som lägger över problemet på den globala underklassen. Det krävs att vi genomgår en strukturell förändring och slutar lägga ansvaret på den enskilde konsumenten. Det här är ett globalt problem. Det handlar inte om att byta en glödlampa hit eller dit.”