Att Göra En Popova

Allt fler djurarter dör ut. Teamet bakom TV-serien Planet Earth har själva skrämts av detta och man nämnde detta i dagens TV-program. Forskarna är oroade. Många av djuren de skildrat är utrotningshotade och riskerar dö ut. De stora fiskarna är till 90 % utrotade.

Hur skulle Susanna Popova reagera månntro? Hur kan man popova upp detta till något positivt? Det finns 10 goda skäl. Minst.

1. Färre djurarter är lättare att räkna.
2. Utbildningstiden för zoologer blir kortare och man spar därmed pengar.
3. Med färre djur finns det synergifördelar. Till exempel behöver man inte förklara vad det är för grodart. Man kan helt enkelt säga att det är en groda.
4. Man kanske lär sig uppskatta de djur som finns mer. Vissa djur drunknar ju i det enorma utbudet. Nu kan vissa djur kliva ut ur anonymiteten. Visa vad de går/hoppar/simmar/flyger för.
5. Kan vara bra ur säkerhetssynpunkt. Många djur är ju som bekant farliga.
6. Våra svenska djurs varumärken stärks.
7. Det ekonomiska värdet för de utrotningshotade djuren ökar.
8. Det insamlade värdet för de djur som utrotats har ändå inneburit att de inte dött förgäves om det under utrotandet har intjänats pengar.
9. Det här minskar risken för återkomsten av programmet "Hur Gör Djur".
10. Eftersom vi blir allt fler människor och vi får allt större problem med vattentillgången är det bra med färre konkurrenter om vattnet.
    
    Vad gäller torsken?
    Äh. Den är väl ändå inte så god. Och nu kanske det våras för surströmmingen!

Shoot! Världen Räcker Inte Till.

... Så nu lever vi över våra tillgångar. Men vilka är vi? Ja. Det är faktiskt alla. Alla människor på den här planeten. Men, hej, its a rich mans world, men allas vår solidariska börda.

I går var det Overshoot Day. Det vill säga dagen då vi har förbrukat våra tillgångar för det här året. Den dagen infaller lite tidigare för varje år. Förra året var det den nionde oktober. I år var det den sjätte. 1995 var det den 21:a november. Vi skulle behöva 1,3 planeter tydligen. (Inte för att detta i sig kan vara vetenskapligt bekräftat.) Vi konsumerar för mycket.

Carina Borgström-Hansson sakkunnig på Världsnaturfonden säger att vi har börjat tulla på kapitalet, men hon är hoppfull i sann liberal anda: - Det är så många som börjar uppmärksamma miljöfrågorna och det finns så mycket kunnande redan. Om investeringarna bara går åt rätt håll kan vi nog vända det här.

Om investeringarna bara går åt rätt håll… Jorå. Vi flyttar över miljöskulden och miljöproblemen till de södra breddgraderna och till Kina. Minns Lawrence Summers, tidigare chefsekonom på Värlsbanken, visa ord: ”…borde inte världsbanken understödja fler utflyttningar av de smutsiga industrierna till de minst utvecklade länderna?”. Han menade ju att det rent ekonomiskt sett, var för rent i Afrika. ”Jag har alltid tyckt att länderna i Afrika har alldeles för lite miljöförstöring; deras luftkvalitet är troligen oändligt, ineffektivt hög i jämförelse med exempelvis Mexico City eller Los Angeles”. Människorna lever dessutom kortare där och risken för att drabbas av cancer minskar då.

Nåväl. Insikten om miljöproblemen har hur som helst nått längre. Men vi lever i en kapitalistisk värld. Den kapitalistiska logiken står över miljötänket. Men man kan ändå tjäna pengar här. Det finns en marknad för allt. Slagordet ”Tänkt globalt, agera lokalt” är lika mycket ett kapitalistiskt slagord som ett miljövänsteraktivistiskt. Miljöproblemen är inte enbart lokala. Eller individuella. Men man kan tjäna pengar på miljöproblem.

Det handlar om att hushålla om våra naturresurser på flera sätt och att ta hand om vår miljö. Vi förbrukar för mycket, för snabbt. Samtidigt: I sann liberal anda ska vi alla nu vara med och hjälpa till att städa upp vad gäller miljöproblemen: det är allas individuella ansvar. Vi ska var och en hjälpa till att betala kalaset. På en fest, på ett kalas, som ytterst få, en ynklig minoritet, fått gå på. Och där vissa har spenderat betydligt mer än andra.

Men, mig veterligen kommer festen och kalaset att fortgå för vissa. Andra får väl städa under tiden.

"Det här är ett globalt problem. Det handlar inte om att byta en glödlampa hit eller dit.”

Okej. Jag erkänner. Jag glömde att ha på mig en röd tröja idag. Men mitt hjärta är rött och jag känner med folket i Burma. Det finns dessutom många flyktingar. Likt många andra flyktingar har även flyktingar från Burma behandlats mindre väl i sina grannländer. De utnyttjas och har ofta färre rättigheter och får slita hårt för sin överlevnad. Kanske ser de ett hopp i ett nyuppvaknat motstånd? Och global solidaritet? Men Burma har en stor och stark vän i Kina som jag istället vill kommentera lite kort. Ett annat land som vi vet att vi inte borde gilla. Ett land vi kanske till och med borde bojkotta. Ja. Tänk på OS. (Burma är ju enkelt att kritisera. Burmas junta har inga apologeter.)

I Kina begås det brott mot mänskligheten på daglig basis. Så politiskt försöker politikerna, helst när man är i opposition, att kritisera Kina. Även om man gärna hyllar Kina när man är i Kina.

Men Kina är en stark och växande ekonomi. Inte helt lätt att fördöma. Svenska företag åker dit och alibikollar att arbetsmiljön är bra och att arbetarna åtminstone har några rättigheter. För alla företag har policydokument och jättefina värderingar och så vidare.

Men Kina är bra för kapitalackumulationen. ”Tillväxt! Klapp, klapp, klapp. Tillväxt! Klapp, klapp, klapp.” Bra för företagens vinster och ofta bra för oss så att vi kan köpa billiga produkter. Kina kan även utnyttjas på så sätt att vi exporterar våra miljöproblem dit. Kina får stå för produktionen och vi för konsumtionen.

I veckans Arbetaren konstaterar Shora Esmailian att det är dags att avliva myten om att vi minskar våra utsläpp: istället exporterar vi dem till Kina och andra länder. Så när EU skärper sina krav är det inte riktigt lika säkert att Kina gör det.

I artikeln intervjuas Alf Hornborg, professor i humanekologi. Han säger det som vi egentligen alla vet. Men inte vill höra talas om. ” Vi är den globala överklassen som lägger över problemet på den globala underklassen. Det krävs att vi genomgår en strukturell förändring och slutar lägga ansvaret på den enskilde konsumenten. Det här är ett globalt problem. Det handlar inte om att byta en glödlampa hit eller dit.”

Andelsdemokrati; Den Demokratiska Kapitalismen Frågar Dig: Vilken Produkt Vill Du Rösta På Idag?

”A tree has no value standing; it is only when the tree gets killed and turned into plywood and hot tubs that it generates market value. A fish swimming has no value; it is only when the fish is killed and marketed as a commodity that it generates value. Thus destroying nature is generic to the market economy.” Danaher

Man ogillar på DN:s ledarredaktion att miljöproblemen verkar vara relaterade till dagens kapitalistiska system. Man ogillar att dagens fattigdom hos vissa relateras till kapitalismen, eftersom man menar att det är brist på kapitalism som skapar fattigdom. Man ogillar att folk inte ser det uppenbara att kapitalism kräver demokrati och vice versa. Miljöproblemen och demokratins framväxt skall lösas genom mer privat ägande, teknologiska framsteg och genom smarta konsumenter inte genom demokratiska beslut. Men det som är problemet är naturligtvis att demokratin så ofta verkar besvära kapitalismen och kapitalisterna. Därför är det av vikt att de stora ekonomiska frågorna inte beblandas med demokratin. Det man minst av allt vill, är att vi som folk skulle gå in och utnyttja vår demokratiska rätt och rösta för lagar som begränsar miljöfarorna, som begränsar företagens makt. Därför förordar man konsumentdemokrati, därför att då erbjuder kapitalismen oss produkter som vi väljer att köpa eller inte köpa. Detta, mina vänner, är inte demokrati, utan demokratisk kapitalism. Att äga och köpa blir då en del av den demokratiska kapitalismen. Och det är klart som korvspad att det finns starka företrädare för denna variant. Människor med pengar.

Igår var det ägardemokrati, på tapeten på DN:s ledarsida och idag är det i grund och botten konsumentdemokrati. Ju rikare du är, ju mer du äger, desto mer demokratisk är du som individ. Men om produkterna du vill ha inte finns? Eller om det visar sig att du inte har råd med den produkten du vill ha? Då röstar man helt enkelt på den vara man har råd med. Demokrati a la DN-liberalism. Den ekonomiska makten ska stå helt utanför demokratisk kontroll, och du reduceras till demokratisk konsument. Så vad har du i plånboken idag? Okej. Det blir Lidl som gäller idag, och inga rättvisemärkta bananer.

Demokratin växte inte fram genom konsumentmakt, den växte inte fram genom ägande. Den växte fram genom kollektiv kamp. Den trotsade ägandet, den trotsade makten, den trotsade kapitalismen. Vi röstar inte idag därför att kapitalisterna och de rika och privilegierade gav folket den möjligheten. Herregud, hur rädda var och är inte de rika för vad folket kan hitta på. De kan ju rösta fel.

USA är ett intressant exempel på i mitt tycke en kamp mellan demokrati och kapitalism. Det råder inget tvivel om att det finns en stark tradition för demokrati i USA. Man har starka demokratiska institutioner. Men kapitalismen är ännu starkare. Ägandet och den ekonomiska makten påverkar starkt demokratin. Ju rikare du är, desto större inflytande har du. När George W. Bush blev vald, var man från Exxon nöjda, eftersom man räknade med att det Bush sa, var ungefär vad man själv skulle säga. Notabelt är att man i USA nyligen vann en liten demokratisk seger över kapitalismen, då lobbygruppernas inflytande minskades en aning. Men om man ser konsumentmakt och ägande som demokratiskt då borde inte detta vara problematiskt med att starka lobbygrupper påverkar de politiska besluten. När Irak först ”befriades” sade inte Paul Bremer: ”Iraq is open for democracy”, nej: han sa ”Iraq is open for business”. Men, för nyliberaler är detta i stort sett samma sak. Men hur mycket hade irakierna att säga till om den privatiseringsvåg som följde? Ingenjävlating.

Stora medieföretag, ägda av rika eller ännu rikare människor som frotteras med sina rika vänner, kan överdriva, ljuga eller förtiga saker och påverka människor i en viss riktning. Vad händer med demokratin när massmedier skall vara privatägda och vara finaniserade genom annonser? Man kan rösta med plånboken blir ett besynnerligt svar. Se på USA. Hur många av de stora medieföretagen hade någon form av kritisk granskning inför kriget mot Irak. Mediekonsumtenternas val reducerades till i stort sett ingenting.

För fattiga människor intresserar inte kapitalisterna. Produkter görs i högre grad för de som har råd, än för de som behöver det. Det här är ju en uppenbar brist för konsumentdemokratin. En rik mans erektion är mer intressant än ett fattigt barns överlevnad. Hur skall då denna konsumentdemokrati spridas till de som inte har råd? Helt enkelt så här: de är inte involverade i demokratin förrän de har råd, förrän de äger. Så för att komma in bör man sälja sig till lägsta möjliga pris om ingen annan möjlighet finns. Demokratin blir till en klubb. Man bör betala en avgift för att komma in, inte baserad på kunskap eller intresse, utan på plånbokens storlek. VIP-avdelningen når man bara ju tjockare plånboken är. (För övrig är uttrycket ”ju tjockare plånbok” nästan lika obegripligt för dagens kids som när Kalle Anka äter majskolv och låter som en skrivmaskin. För vad betyder det ljudet för barnen av idag? Tjocka plånböcker är nästan ett fattigdomstecken för då måste man ha en massa mynt som saknar reellt värde.)

Produkterna görs inte och köps inte om människor verkligen inte behöver dessa produkter och om man inte vill ha dem, protesterar folkpartisten Vän Av Ordning. Verkligen? I beg to differ.
Samtidigt vill DN-liberaler försämra de sociala trygghetsnäten, människorna måste bli mer flexibla och man måste anpassa sig till vad företagen vill och behöver. Det vill säga försämra demokrati-möjligheterna för de som har det allra sämst. Enda sättet att bli delaktig i miljöfrågorna och den ekonomiska politiken och rättvisefrågor är i konsumentdemokratin att sälja sin arbetskraft, oavsett vad det är för företag man säljer sig till. Demokratin reduceras till detta och till val som skapar ojämlikhet. PPM-fonderna förvandlas till sann demokrati. När valde du att byta dina PPM-fonder senast?