Shoot! Världen Räcker Inte Till.

... Så nu lever vi över våra tillgångar. Men vilka är vi? Ja. Det är faktiskt alla. Alla människor på den här planeten. Men, hej, its a rich mans world, men allas vår solidariska börda.

I går var det Overshoot Day. Det vill säga dagen då vi har förbrukat våra tillgångar för det här året. Den dagen infaller lite tidigare för varje år. Förra året var det den nionde oktober. I år var det den sjätte. 1995 var det den 21:a november. Vi skulle behöva 1,3 planeter tydligen. (Inte för att detta i sig kan vara vetenskapligt bekräftat.) Vi konsumerar för mycket.

Carina Borgström-Hansson sakkunnig på Världsnaturfonden säger att vi har börjat tulla på kapitalet, men hon är hoppfull i sann liberal anda: - Det är så många som börjar uppmärksamma miljöfrågorna och det finns så mycket kunnande redan. Om investeringarna bara går åt rätt håll kan vi nog vända det här.

Om investeringarna bara går åt rätt håll… Jorå. Vi flyttar över miljöskulden och miljöproblemen till de södra breddgraderna och till Kina. Minns Lawrence Summers, tidigare chefsekonom på Värlsbanken, visa ord: ”…borde inte världsbanken understödja fler utflyttningar av de smutsiga industrierna till de minst utvecklade länderna?”. Han menade ju att det rent ekonomiskt sett, var för rent i Afrika. ”Jag har alltid tyckt att länderna i Afrika har alldeles för lite miljöförstöring; deras luftkvalitet är troligen oändligt, ineffektivt hög i jämförelse med exempelvis Mexico City eller Los Angeles”. Människorna lever dessutom kortare där och risken för att drabbas av cancer minskar då.

Nåväl. Insikten om miljöproblemen har hur som helst nått längre. Men vi lever i en kapitalistisk värld. Den kapitalistiska logiken står över miljötänket. Men man kan ändå tjäna pengar här. Det finns en marknad för allt. Slagordet ”Tänkt globalt, agera lokalt” är lika mycket ett kapitalistiskt slagord som ett miljövänsteraktivistiskt. Miljöproblemen är inte enbart lokala. Eller individuella. Men man kan tjäna pengar på miljöproblem.

Det handlar om att hushålla om våra naturresurser på flera sätt och att ta hand om vår miljö. Vi förbrukar för mycket, för snabbt. Samtidigt: I sann liberal anda ska vi alla nu vara med och hjälpa till att städa upp vad gäller miljöproblemen: det är allas individuella ansvar. Vi ska var och en hjälpa till att betala kalaset. På en fest, på ett kalas, som ytterst få, en ynklig minoritet, fått gå på. Och där vissa har spenderat betydligt mer än andra.

Men, mig veterligen kommer festen och kalaset att fortgå för vissa. Andra får väl städa under tiden.

Chávez Och Världsbanken

Liberalerna lär inte gilla Chavez mer efter hans beslut att lämna IMF och Världsbanken. Nog kan Chavez ibland låta en smula populistisk och nog kan man tycka att han kunde vara lite mer diplomatisk, men hans analys om att Världsbanken och IMF skulle vara verktyg för imperialism, är helt enkelt en korrekt analys. Det är egentligen varken drastiskt eller populistiskt. IMF och Världsbanken är odemokratiska redskap för nyliberalism.

Petter Larsson skriver i Aftonbladet att:
"Så sent som i vintras kritiserade IMF regeringen Chávez. Extrainkomsterna från de höga oljepriserna borde sparas, inte läggas på skolor, sjukvård och andra dumheter, tyckte fonden. Det statliga oljebolagets socialprogramschef Hugo Moyer svarade att satsningar på människor inte är kostnader, utan måste ses som investeringar i framtiden. ”Vi har en social skuld till befolkningen”, sa han (BBC 24 december)."

Man talar ibland om att Chavéz har ökat klyftorna i det politiska samtalet. Att han är skyldig till att samtalstonen är hård och att Venezuela är så polariserat. (Ja, han var ju till och med skyldig till att han råkade ut för en statskupp.) För liberaler handlar det alltså inte om de enorma ekonomiska klyftor som skapats genom förtryck och imperialism, genom alla år av utsugning, utan att Venezuela helt plötsligt fick en politisk aktör som inte var tillräckligt höger och USA-vänlig. Det var det som skapade polariseringen. Så länge det finns miljoner av fattiga och samhälleligt uteslutna människor är det ingen fara. Faran kommer om det dyker upp en politisk aktör som anser att även dessa människor har ett värde och har potential.

Men angående Chávez och avskedet; frågan är, eftersom det hela är en symbolisk akt i första hand: vad det kan få för följder i praktiken. Fortsättning följer...