Andelsdemokrati; Den Demokratiska Kapitalismen Frågar Dig: Vilken Produkt Vill Du Rösta På Idag?

”A tree has no value standing; it is only when the tree gets killed and turned into plywood and hot tubs that it generates market value. A fish swimming has no value; it is only when the fish is killed and marketed as a commodity that it generates value. Thus destroying nature is generic to the market economy.” Danaher

Man ogillar på DN:s ledarredaktion att miljöproblemen verkar vara relaterade till dagens kapitalistiska system. Man ogillar att dagens fattigdom hos vissa relateras till kapitalismen, eftersom man menar att det är brist på kapitalism som skapar fattigdom. Man ogillar att folk inte ser det uppenbara att kapitalism kräver demokrati och vice versa. Miljöproblemen och demokratins framväxt skall lösas genom mer privat ägande, teknologiska framsteg och genom smarta konsumenter inte genom demokratiska beslut. Men det som är problemet är naturligtvis att demokratin så ofta verkar besvära kapitalismen och kapitalisterna. Därför är det av vikt att de stora ekonomiska frågorna inte beblandas med demokratin. Det man minst av allt vill, är att vi som folk skulle gå in och utnyttja vår demokratiska rätt och rösta för lagar som begränsar miljöfarorna, som begränsar företagens makt. Därför förordar man konsumentdemokrati, därför att då erbjuder kapitalismen oss produkter som vi väljer att köpa eller inte köpa. Detta, mina vänner, är inte demokrati, utan demokratisk kapitalism. Att äga och köpa blir då en del av den demokratiska kapitalismen. Och det är klart som korvspad att det finns starka företrädare för denna variant. Människor med pengar.

Igår var det ägardemokrati, på tapeten på DN:s ledarsida och idag är det i grund och botten konsumentdemokrati. Ju rikare du är, ju mer du äger, desto mer demokratisk är du som individ. Men om produkterna du vill ha inte finns? Eller om det visar sig att du inte har råd med den produkten du vill ha? Då röstar man helt enkelt på den vara man har råd med. Demokrati a la DN-liberalism. Den ekonomiska makten ska stå helt utanför demokratisk kontroll, och du reduceras till demokratisk konsument. Så vad har du i plånboken idag? Okej. Det blir Lidl som gäller idag, och inga rättvisemärkta bananer.

Demokratin växte inte fram genom konsumentmakt, den växte inte fram genom ägande. Den växte fram genom kollektiv kamp. Den trotsade ägandet, den trotsade makten, den trotsade kapitalismen. Vi röstar inte idag därför att kapitalisterna och de rika och privilegierade gav folket den möjligheten. Herregud, hur rädda var och är inte de rika för vad folket kan hitta på. De kan ju rösta fel.

USA är ett intressant exempel på i mitt tycke en kamp mellan demokrati och kapitalism. Det råder inget tvivel om att det finns en stark tradition för demokrati i USA. Man har starka demokratiska institutioner. Men kapitalismen är ännu starkare. Ägandet och den ekonomiska makten påverkar starkt demokratin. Ju rikare du är, desto större inflytande har du. När George W. Bush blev vald, var man från Exxon nöjda, eftersom man räknade med att det Bush sa, var ungefär vad man själv skulle säga. Notabelt är att man i USA nyligen vann en liten demokratisk seger över kapitalismen, då lobbygruppernas inflytande minskades en aning. Men om man ser konsumentmakt och ägande som demokratiskt då borde inte detta vara problematiskt med att starka lobbygrupper påverkar de politiska besluten. När Irak först ”befriades” sade inte Paul Bremer: ”Iraq is open for democracy”, nej: han sa ”Iraq is open for business”. Men, för nyliberaler är detta i stort sett samma sak. Men hur mycket hade irakierna att säga till om den privatiseringsvåg som följde? Ingenjävlating.

Stora medieföretag, ägda av rika eller ännu rikare människor som frotteras med sina rika vänner, kan överdriva, ljuga eller förtiga saker och påverka människor i en viss riktning. Vad händer med demokratin när massmedier skall vara privatägda och vara finaniserade genom annonser? Man kan rösta med plånboken blir ett besynnerligt svar. Se på USA. Hur många av de stora medieföretagen hade någon form av kritisk granskning inför kriget mot Irak. Mediekonsumtenternas val reducerades till i stort sett ingenting.

För fattiga människor intresserar inte kapitalisterna. Produkter görs i högre grad för de som har råd, än för de som behöver det. Det här är ju en uppenbar brist för konsumentdemokratin. En rik mans erektion är mer intressant än ett fattigt barns överlevnad. Hur skall då denna konsumentdemokrati spridas till de som inte har råd? Helt enkelt så här: de är inte involverade i demokratin förrän de har råd, förrän de äger. Så för att komma in bör man sälja sig till lägsta möjliga pris om ingen annan möjlighet finns. Demokratin blir till en klubb. Man bör betala en avgift för att komma in, inte baserad på kunskap eller intresse, utan på plånbokens storlek. VIP-avdelningen når man bara ju tjockare plånboken är. (För övrig är uttrycket ”ju tjockare plånbok” nästan lika obegripligt för dagens kids som när Kalle Anka äter majskolv och låter som en skrivmaskin. För vad betyder det ljudet för barnen av idag? Tjocka plånböcker är nästan ett fattigdomstecken för då måste man ha en massa mynt som saknar reellt värde.)

Produkterna görs inte och köps inte om människor verkligen inte behöver dessa produkter och om man inte vill ha dem, protesterar folkpartisten Vän Av Ordning. Verkligen? I beg to differ.
Samtidigt vill DN-liberaler försämra de sociala trygghetsnäten, människorna måste bli mer flexibla och man måste anpassa sig till vad företagen vill och behöver. Det vill säga försämra demokrati-möjligheterna för de som har det allra sämst. Enda sättet att bli delaktig i miljöfrågorna och den ekonomiska politiken och rättvisefrågor är i konsumentdemokratin att sälja sin arbetskraft, oavsett vad det är för företag man säljer sig till. Demokratin reduceras till detta och till val som skapar ojämlikhet. PPM-fonderna förvandlas till sann demokrati. När valde du att byta dina PPM-fonder senast?