"The main predicament to the Israeli quest, however, is the same old dilemma: Palestinians can never, under any circumstances and no matter how great concessions are; meet Israeli expectations, for these expectations are crafted in so clever a way that makes is practically impossible for any Palestinian leader or government to comply. Neither late President Yasser Arafat, who wore an Israeli flag pin side by side with a Palestinian one on his Khaki jacket managed to live up to Israel’s seemingly ‘reasonable’ demands, nor did his successor, Mahmoud Abbas, who was ironically elevated in his political relevance to become the darling of Israel and Washington when Hamas swept the majority of the vote in the legislative elections of January 2006, which subsequently led to the devastating sanctions. The Israeli government labelled Abbas ‘weak’ and ‘indecisive’. He too, by the same standards, was not able to meet Israel’s conditions, why should we expect Hamas or any other to do so?"
Israel och Palestina möts för en kväll. Israel ordnar en lek, en tävling. Palestina får inte veta reglerna i förhand. Ja, inte ens heller att det är en tävling.
Israel: - Är ni en demokrati?
Palestina: - Ja…
Israel låter som en jeopardysignal som signalerar fel” Dääm” - Fel. (Viskar sen: Ärniendemokrati ) Frågar högt: Fick något annat parti fler röster än Hamas?
Palestina: - Nej.
Israel: Ingen demokrati alltså. Erkänner ni vår rätt att existera?
Palestina: Erkänner ni vår rätt att existera och erkänner ni att ni existerar genom etnisk rensning och genom stöld av vår mark? Och har ni bestämt hur mycket mark ni tänker stjäla?
Israel: Vi frågade först. Det är fult att svara en fråga med en annan fråga.
Palestina: Ah men, då vägrar vi svara.
Israel: 2-0 till oss.
Palestina: Vadå? Vad surrar ni om? Vadå 2-0 till er.
Israel: Walkoverpoäng till oss. Fast det kanske borde heta köra över. (Israel fnissar) Har vi lämnat Gaza?
Palestina: Men, va fan, ni hade ju inget där att göra i första hand.
Israel: Svara på frågan istället: Har vi lämnat Gaza?
Palestina: Suck. Ja, på sätt och vis, men…
Israel: 3-0 till Israel.
Palestina: Vad i hela vetet…
Israel: Vilka gillar USA bäst? Oss eller er.
Palestina fnyser: Israel, USA tycker bäst om Israel.
Israel: 4-0 till Israel. USA gillar oss mycket, mycket mer.
Palestina: So?
Israel: So? Vet ni hur mycket pengar vi får av USA? Jättejättemycket. Och vet du vad de säger: att USA:s band med Israel aldrig kommer att brytas.
Palestina: Ja, ja. Så klassens största buse är på er sida. Vi har i varje fall syd på vår sida.
Israel viker sig dubbelvikt på marken. Ha, ha. – 5-0 till oss.
Palestina: Vadå? Räknas inte det som en poäng till oss.
Israel: -Näe. Men okej, det var elakt. Men vad ska de göra? Kasta sand på oss? Fortfarande 4-0 dock.
Palestina: Varför får ni döma?
Israel: Därför att vi har tolkningsföreträdet.
Palestina: Varför då?
Israel: Därför att annars drar vi fram det röda anti-semitismkortet.
Palestina: Men det kan väl vi också göra. Vi är semiter.
Israel: Vad sa vi nyss?
Palestina suckar uppgivet: Att ni har tolkningsföreträdet…
Israel fnyser till: Just det. Så nästa fråga:
Palestina: Förresten. FN! FN har ...
Israel: Just det. FN 5-0 till oss. Vi gör vad vi vill med FN:s resolutioner. Vad vi vill. Okej. Det här blir för enkelt. Men om ni lyckas få en endaste poäng. En ynka poäng, så ger vi er, ja, vad kan vi ge er som ni vill ha…, vi kanske lättar lite på några kontroller? Okej, vi säger så här: ni kan få er stat. Om ni tar en endaste poäng.
Palestina: Men hur ska vi kunna på poäng då? Ni dömer ju.
Israel: Har ni inte fattat det än? Ha, ha. Vi gör så här. Sov på det.
Palestina: Okej. Men låter ni oss sova i natt då? Vi har hört er säga förut att "i natt ska ingen sova i Gaza"...
Israel: Får se.
Palestina: Vadå får se?
Israel: Vi kanske känner för att fira segern med lite fyrverkerier och ljudbomber över Gaza i natt.
Palestina: Ni vet väl att ni inte vunnit än? Om ni inte har märkt det, så har ni inte fått oss att ge upp under alla dessa år. Trots er materiella överlägsenhet. Det är inte över än…
Israel gör en talk-to-the-hand-gest.
- Det är som att tala till en mur, säger Palestina… Men sitter rakryggat kvar.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Jag satt faktiskt och log när jag läste det där, därför att det var så annorlunda. har aldrig setten så lång påhittad dialog mellan israel och palestinierna tidigare.
Ända tills jag läste om "antisemitismkortet". Då slutade jag le. Jag vet nämligen hur antisemitismen frodas böand palestinier och resten av arabvärlden och Iran. Det är inget "kort" som Israel använder.
Men jag slutade också le av en annan anledning. Din "dialog" visar - bortom dess sjukliga putslustighet - på en neurotisk tro att "Palestina" på något sätt är ett oskyldigt offer under ett grymt sadistskt Israel som varken vill ha fred eller en fredlig grannstat.
Jag förstår att du har den här illusionen, men den är ju inte sann.
De palestinska araberna är inga offer. De har gjort tydliga och ensidiga val sedan flera decennier tillbaka. Palestinierna agerar. Inte bara reagerar. De är vuxna och självständiga människor. De lever i ett rasistiskt våldsglorifierande samhälle, och de har inte lärt sig att värdesätta fred, respekt för andra folk och religioner än sig själv. De har ingenting emot mord och terror, och kan ofta fira när oskyldiga israeler slaktas av palestinier i en självmordsbombning i Jerusalem.
De palestinska araberna, tillsammans med regionens övriga araber, har också startat flera upprepade anfallskrig mot Israel långt innan det fanns någon "ockupation" (istället för att sluta fred). Det var detta som gjorde det nödvändigt med ockupation, i brist på fredsvilja från araberna.
Detsama ser vi idag. Hamas vill inte sluta fred med Israel, utan terrristerna anfaller från Gaza med raketer in mot Israel. Bluffen att ockupation skulle vara grunden istället för konsekvensen av palestinsk terror är tydligare nu än någonsin, sedan Israel ensidigt och trots fortsatt terror, lämnade Gazaremsan (vilket omedelbart fick araberna att desekrera, riva och bränna synagogorna och de högteknologiska växthusen som skänkts till araberna, m.m.). Idag finns ingenting på platsen. Inget har byggts upp. Allt är bränt, och marken ligger i träda.
För allt detta och mer bär de palestinska araberna sitt fulla ansvar. Ingen annan.
När det å andra sidan gäller Israel så väntar de på inget annat än en fredspartner på den arabiska sidan. Hamas vägrar att erkänna Israels rätt att existera i regionen, och vägrar att frånsvära sig terrorism. Palestinierna och deras Hamas hade mycket enkelt kunnat göra tvärtom. Men icke. Alltså får de bära sitt kast, och fortsätta att ruttna i sitt våldsamma och bakåtsträvande "samhälle".
Det är inte synd om palestinierna, oavsett hur mycket du tycks tro det. Visst, det är "synd" att de har det som de har det. Men de är de enda som är ansvariga för det. De hade kunnat använda den halva miljard som Sverige skickar till dem varje år för att göra något vettigt och bygga upp sitt "samhälle". Eller använda de hundratals miljarder kronor som resten av världen duschar dem med. Men icke.
Därför har du en något romantiserad, nästan sjukligt karikatyrartad vrångbild av relationen mellan palestinierna och Israel.
Israel vill ha fred, och kommer att försvara sig mot anfall. Israel hoppas på en palestinsk fredspartner.
Palestinierna vill inte ha fred, och får därför ta ansvaret för sina egna val. Se dem som vuxna. Allt annat är rasism, herr Piss Off.
Fascinerande Lotta.
Jag har en betydlig mer komplicerad syn på den här konflikten än vad dels du tror att jag har men framförallt vad du har.
Människor är dock också produkter av de omständigheter som finns omkring dem. Ingen människa är en individ fri från yttre påverkan. Våld ökar i desperata samhällen.
Du har dock rätt i ett par saker. (Dessutom, verkar du ju missa, att den här dialogen, var naturligtvis inte menad som en uttömmande förklaring av konflikten.)Jag håller med om att anti-semitismen existerar. Jag vet att den ökar.
Den skiljer sig dock från den europeiska, vilket jag tycker är av oerhörtd vikt att komma ihåg.
Det finns kritiska röster bland palestinier som menar att man måste se bortom anti-semitismen. Se kampen inte mot judarna utan mot staten Israels förtryck. Jag menar också att de flesta gör det.
Att de inte enbart är några offer håller jag med om. Det märks naturligtvis i vad jag skriver. Att det finns ett hat det håller jag med om.
Men, när du pratar om rasism... Då blir du lite smålöjlig. Läs en gång till vad du skriver. "De har inte lärt sig att värdesätta fred, respekt för andra folk och religioner än sig själv. De har ingenting emot mord och terror, och kan ofta fira när oskyldiga israeler slaktas av palestinier i en självmordsbombning i Jerusalem."
"DE". Det är rasism om något, lilla du. Som så ofta, hamnar apologeterna för Israels terrorism och förtryck i sin egen lilla cirkellogik.
Du verkar dessutom vara historielös likt alla andra apologeter för Israel.
Att Israel använder sig av anti-semitism som ursäkt och försvar för sitt agerande är dock en realitet.
Här vill jag dock även säga att det är förståeligt. Judar har varit förföljda i två tusen år och framförallt från 1800-talet och framåt, och då i europa. Man kände till faran att vara i minoritet.
Detta ursäktar inte att staten Israel byggdes upp med hjälp av etnisk rensning, massmord,rasism och stöld av mark och naturresurser. Och med hjälp av anti-semitism-kortet.
Palestinierna gör inte ensidiga val. Det har länge funnits olika former av motstånd. Mycket icke-våld. Sånt som inte passar in i din omvärldsanalys.
Skicka en kommentar