Hur Relativ Kan Sanningen Bli Innan Den Upphör Att Existera?

Det finns en del som talar för att USA startar krig mot Iran. (Det finns en del som talar emot också, som det här uttalandet av Rumsfelds efterträdare Robert Gates: "For the umpteenth time, we are not looking for an excuse to go to war with Iran. We are not planning a war with Iran." ) Egentligen vet man inte var man ska börja. Men uttalanden som att krig är den absolut sista utvägen har ingen betydelse, eftersom gränsen för den sista utvägen är elastisk. Kriget mot Irak var ju för många den sista utvägen.

Kritik mot USA kommer inifrån Israel. Misslyckandet mot Irak kan vara ett hinder för att attackera Iran. Israels i stort sett enda regionala och stora fiende är ju Iran.

Men Gary Leupp har skrivit en intressant kronologi om USA och deras relation till Iran från år 2002 och framåt. A Chronology Of Disinformation. Jag noterar att även han skriver att det berömda uttalandet av Ahmadinejad, att han ville utplåna Israel från kartan är felaktigt. (Rumour of the century, menar alltså en iransk författare.) Översättningen från MEMRI av det talet säger inte heller att han sagt så.

Dock ska det väl sägas att det är ytterst få som har ifrågasatt Ahmadinejads uttalande. I Sverige är det mig veterligen ingen som tagit upp det. Al Jazeeras engelska sajt har skrivit att Ahmadinejad sagt att han vill utplåna Israel från kartan. Men man kan å andra sidan fråga sig hur troligt det är att Iran skulle attackera Israel. Vad skulle man vinna på det? Jag tycker att det kritiska tänkandet hos högern och bland de flesta sionister är av beklämmande låg kvalité. Anledningen till det är ju att vissa vill att Israel ska vara hotat utifrån, då det rättfärdigar Israels egna politik och även existens. (För om alla runt omkring Israel, araber och perser, har som mål, liksom européerna en gång hade, att utplåna alla judar, så måste ju Israel få försvara sig. Eller hur? )

Hur som helst, Iran är en diktatur, men är främst ett hot mot sin egen befolkning.

Men desinformationen är av vikt. Det gäller också att inte framstå som lögnare. Högst som: okej vi hade fel. Och med det menar jag högst som. Man har även svårt att erkänna felen, som vi strax ska se. Men nästa gång.... Nästa gång kanske vi har rätt. Tänk om vi har rätt och så gör vi ingenting, är inte det mycket värre? Man kastar ut teorier och hypoteser, som vill skapa en rädsla, en fruktan. Utan denna rädsla är krigen svåra att starta. Sanningen säger man sig besitta i egenskap av underrättelseverksamhet som ingen annan har tillgång till. Douglas Feith, var en av de som arbetat hårt med att få Irak och Al-Qaida att kopplas ihop. Douglas Feith som beskrevs så här av en general, som arbetat nära Colin Powell. ”Seldom in my life have I met…. a dumber man.” (Se klipp från Daily Show Här. ) Han vägrar än idag att erkänna något misstag eller något fel i dessa kopplingar trots att ingen annan längre hävdar dem. Han är en nyttig idiot.

Douglas Feith hävdar vidare att informationen, den finns där ute. Det finns mycket av den. Tillbaks till Gary Leupp:

A lot of information indeed. Lots of stuff to believe and fear. That's how it works, again and again, in the history of U.S. imperialism. From the imaginary Spanish sinking of the USS Maine to the Gulf of Tonkin Incident to Saddam Hussein's WMD to Iran's plans for genocide. Disinformation has a long proud history of working well when deployed by amoral, unscrupulous, maybe insane men holding state power. Will it work once more?

Ja, kommer det att fungera igen? Det finns tillräckligt många som kommer att förlåta USA för ett angrepp i så fall. En hel armada av liberaler. Men det kommer också öka bitterheten och hatet. Liberalerna kommer att få än mer sån där obegriplig anti-amerikanism att tampas med. Kanske får man gå tillbaka till det där numret av Neo, där anti-amerikanism var en form av Saids Orientalism, och läsa på.

Peace out.