Det Var En Gång Ett Gäng Liberala Script

I en Friggebod samlas ett gäng liberala förkroppsligade script för att diskutera Israel/Palestina. De har alla klätt sig klanderfritt som vanligt. Alla ser likadana ut och är välrakade. Ingen vill råka tas för muslim. De har hört att muslimer ofta har skägg. Inte för att det i sig är fel att vara muslim, det är bara så att muslimer inte gillar frihet och liberalism på samma sätt som västerländska kristna och/eller sekulariserade liberaler. Muslimer är dessutom åtminstone ibland självmordsbombare. Det absolut värsta som finns.

- Välkomna, säger dörrvakten Vän Av Ordning, a.k.a Jan Björklund till det dussintal som dykt upp.
- Hej, säger Fredrik Malm och ser glad ut.
- De där får du inte ha på dig, säger Vän Av Ordning och pekar på Fredrik Malms glasögon.
- Vadå?
- Det är väl dina liberala glasögon, säger Vän Av Ordning, och idag diskuterar vi Israel/Palestina och det vet du väl, att vi inte kan ha på oss våra liberala glasögon då.
Fredrik Malm skrattar. – Ha, ha, nä det har du rätt i. Hur skulle det se ut? Utan de ser jag ju ingen mur. Då ser jag ju bara en säkerhetsbarriär. Vän Av Ordning nickar och berättar också att det är hårdare tag som gäller nu. Man har inrättat en skamvrå.
- Den är dock upptagen av en folkpartist som varit på de ockuperade, eh..., nej, de, de där andra områdena och som skrivit en motion som kritiserar Israel. Det gäller att stämma i bäcken tidigt. Vän Av Ordning, viskar till Fredrik, säg inget om att jag råkade säga ockuperade områdena. Jag vill inte hamna i skamvrån du vet.

Väl inne i Friggeboden instrueras man i retorik. Scripten måste uppdateras och utvecklas rent tekniskt. Man måste med alla medel lära sig att styra undan diskussioner om 1948, 1967, om de gånger Amnesty International och HRW kritiserar Israel. Men att alla bör vara aktiva i att försöka påverka båda dessa organisationer att kritisera palestinierna. – Vi fick ju HRW att till och med fördöma palestinskt icke-våld. Vi kan om vi bara vill. Retorikkursen fortsätter. Alla som säger något fel måste skriva ”Israel är mellanösterns enda demokrati.” 100 gånger på tavlan.

Lars Leijonborg ger ett exempel på bra retorik från valrörelsen. – Jag fick en fråga i direktsändning i TV om friskolor. Jag fick frågan om det fanns något problem med exempelvis den kristna skolan Livets Ord. Vet ni vad jag gjorde? Lars såg så där förnumstig ut, som bara han kan komma undan med. Jo, jag vände på frågan och sa att det inte borde finnas muslimska skolor som förnekar kristendomens värde. Notera, fortsätter Lars och ser allvarlig ut, att ingen i media märkte denna vändning. Jag var liberal men ändå inte. Friggeboden börjar eka av liberal tomhet eftersom scripten inte kan applådera. Så börjar allas favoritstund. Per Ahlmarks frågestund.
- Okej. Vad är Hizbollahs mål? Fredrik?
- Att döda så många civila som möjligt, föreslår Fredrik.
- Nja, svarar läromästare Per Ahlmark. Det är inte helt rätt, du är på rätt spår, men man kan få för sig att det handlar om andra än...
- Jag, jag, en ung man vid namn Erik Svansbo sträcker ivrigt upp handen.
- Ja, du, säger Per Ahlmark som pinsamt nog inte känner igen mannen. Det finns inte så många statsterrorapologeter som Per skulle vilja, så han är förvånad över att han inte känner igen mannen, men gläds ändå åt ett nytt ansikte. Svansbo känner till sin anonymitet, men det är något han så bittert gärna vill ändra på.
- De vill utrota judarna.
- Bra, börjar Per, men gör en gest med handen som visar att han vill att Svansbo ska tillägga något, precis som…
- Precis som Hitler! Vrålar en exalterad Svansbo
- Bra, säger Per och ger ifrån sig det närmaste ett leende han kan ge. Kom ihåg här och lär er att vi måste hålla diskussionen på en mycket, mycket låg nivå. Ni måste inse era begränsningar. Ni är avancerade script, men dock bara script, ni saknar analysförmåga och kritiskt tänkande. Scripten håller med.
- Har vi någon från DN här, undrar Per.
- Ja, säger Niklas Ekdal och Per Ahlin i liberalt korus.
- Jag är lite besviken på er. Ni har dristat er till att kritisera Israel ibland.
- Men, men… börjar Per Ahlin och ser lite moloken ut. Vi har ju alltid gjort det med tillägget att ”det är lätt att sympatisera med Israel” oavsett vad Israel gör. Och vi håller konsekvent tyst om de dagliga övergreppen från Israels sida. Jag menar, så mycket kritiserar vi inte Israel.
- Ni får G. Inte mer, säger Per och håller upp ett varningens finger. Det krävs mer om ni ska få VG.
Kvällen går mot sitt slut. Fredrick Federley går runt med kollekten till den israeliska armén. Man pratar om vänsterns moraliska tomhet, om Israels rätt att existera och om att man alltid måste komma ihåg att fråga de som kritiserar Israel om de tycker att Israel har en rätt att existera. - Och för Israels skull, börja aldrig att backa på den punkten. Inte ens om de medger den. Fortsätt. Nöt ut dem. Trötta ut dem. Tråka ihjäl era meningsmotståndare med samma argument om och om och om och om igen.

De liberala scripten lämnar Friggeboden, stärkta i sin solidariska kamp mot den svagare parten i mellanöstern. Alla längtar tillbaka till nästa gång. För då blir det en diskussion om alla scriptens favoritord i hela världen: anti-semitism. – Åh, vad jag älskar anti-semitism, säger en deltagare och hela ansiktet lyser upp. Men kommer på sig själv med att det där kan ju låta lite fel. Äh, ni vet vad jag menar, säger deltagaren och alla script nickar glatt.
Per Ahlmark vinkar av alla: - Sprid ut er nu mina små script, sprid ut er, och kom ihåg att det är ingen lögn om ni verkligen tror på det.