Klusterbomberna: Ett Dyrt Politiskt Pris Att Betala. Eller Borde Vara.

Den belgiske försvarsministern kräver att Israel betalar för arbetet med att rensa Libanon från klusterbomber. Varför då? undrar Vän Av Ordning, som är folkpartist, Israel är ju mellanösterns enda demokrati och betalar redan ett dyrt pris för att fortsätta framstå som detta. Inspirerad av Per Ahlmark, kan man naturligtvis också peka på Belgiens roll i folkmordet i Rwanda, för att sätta Belgien i ett annat ljus.

(Inom parantes sagt: Man kan ju tycka att Israel gör en del onödiga PR-misstag. Var inte klusterbomberna ett sådant? Jag menar, det måste till och med vara svårt för våra kära liberaler att med uppriktig ton säga att det var Hizbollah och inte Israel som riktade in sig mot civila, när man vet hur klusterbomber fungerar.)

Nobody Likes A Quitter

Masoud Kamali avslutar en debattartikel i Aftonbladet med orden. "Demokrati kan inte bombas in i ett land."

Vän Av Ordning, som nu förtiden är folkpartist, vill gå i polemik med Masoud utifrån ett antal aspekter: 1. Det beror på hur man definierar demokrati. Och vi liberaler gillar att välja ut godkända demokratier och peka på icke godkända demokratier. Ibland kan man till och med anse att regelrätta statskupper är mer än okej. Så man kan till exempel hävda att Afghanistan och Irak idag är lysande demokratier, som dock har andra externdemokratiska problem.

2. Man kan också hävda att bara för att man aldrig lyckats tidigare, så betyder ju inte det att man aldrig kommer att lyckas. Övning ger färdighet, så att säga. Man lär sig av sina misstag. Nån gång. För att använda en metafor: Att cykla till exempel är att lära sig att undvika att ramla en herrans massa gånger. Så varför ska man sluta bara för att man misslyckats tidigare? Det är inget bra argument gentemot USA. För som man säger i USA. "Nobody likes a quitter."

3. Är det inte demokrati i europa idag kanske? Hade det inte varit för USA hade vi idag pratat ryskatyska, eller kanske, ryskatyskaarabiskapersiska. Glöm heller inte bort att vi har med muslimer att göra i Iran.

4. Jag menar, som Vän Av Ordnings idol, Thomas Friedman en gång uttryckte det: "Give War A Chance." Vi vet ju liksom inte förrän vi har prövat. Pröva åtminstone taktiken som Friedman ville ha mot Irak innan kriget äntligen blev av. "Blow up a different power station in Iraq every week, so no one knows when the lights will go off or who's in charge." Starta lite kaos. Döda lite människor, om inte direkt, så indirekt, genom att avsaknad av elektricitet försämrar villkoren för hälso- och sjukvården, och som gör att vattnet med stor sannolikhet förorenas. Nån jävla gång ska det väl lyckas.

5. Om vi inte bombar de, bombar de kanske oss. Och om ni nu tror att bomber är farliga för demokratin, så är detta en synnerligen bra anledning för krig. Vi kanske inte bombar deras land till demokrati, men i så fall, gör vi det för att de inte ska bomba bort våran. (Å andra sidan: om de inte gillar demokrati, och samtidigt inte gillar oss, är det inte en bra hämnd från deras sida, att låta oss behålla demokratin? Hm, tål att tänkas på. Per Ahlmark borde kanske rådfrågas, han är ju expert på sånt här.)

6. Vän Av Ordning vill också gärna citera mellanösternkännaren och analytikernas analytiker i frågan Fredrik Malm. "Hizbollahs mål är att döda så många civila som möjligt." Hizbollah har goda kontakter med Iran. Är du civil? Är din familj civil? Älskar du din familj? I rest my case. USA in i Iran! Eller åtminstone deras bomber.

Liberalerna vs. Carl Bildt

Per Ahlmark fortsätter attackera Carl Bildt. Men vem skulle Per Ahlmark vilja ha istället för Carl Bildt? Jag har mycket svårt att tro att det i första hand handlar om Darfur. Nåväl. Det är fler liberaler som attackerar Bildt. PM Nilsson på Expressen bland annat och Birgitta Ohlsson. Båda dessa får Per Ahlmarks gillande. (Jag kan tänka mig att Per Ahlmark också gillar Birgitta Ohlssons knivskarpa, djupgående analyser om vänstern, demokrati och Palestina. )

Moa Matthis på kultursidorna i samma tidning skriver: "Aldrig har det blivit tydligare att liberaler i dag är så kluvna att de riskerar att gå av på mitten. Å ena sidan omfattar man Bildts principer - invadera och tjäna pengar - och å andra sidan är man humanliberal och vill med rena händer kunna fördöma folkmordet i Darfur och den ryska regimen. Det är en olösbar ekvation som den principfaste Bildt ger blanka fan i, medan Expressens ledarsida tvingas ta till hycklet. "

Men Moa Matthis går ett steg längre. Hon (edit: sorry: märkligt misstag) till och med skriver att hon i jämförelse med PM Nilssons "moral" "föredrar ... faktiskt Bildts rakryggade förakt. "

Det Var En Gång Ett Gäng Liberala Script

I en Friggebod samlas ett gäng liberala förkroppsligade script för att diskutera Israel/Palestina. De har alla klätt sig klanderfritt som vanligt. Alla ser likadana ut och är välrakade. Ingen vill råka tas för muslim. De har hört att muslimer ofta har skägg. Inte för att det i sig är fel att vara muslim, det är bara så att muslimer inte gillar frihet och liberalism på samma sätt som västerländska kristna och/eller sekulariserade liberaler. Muslimer är dessutom åtminstone ibland självmordsbombare. Det absolut värsta som finns.

- Välkomna, säger dörrvakten Vän Av Ordning, a.k.a Jan Björklund till det dussintal som dykt upp.
- Hej, säger Fredrik Malm och ser glad ut.
- De där får du inte ha på dig, säger Vän Av Ordning och pekar på Fredrik Malms glasögon.
- Vadå?
- Det är väl dina liberala glasögon, säger Vän Av Ordning, och idag diskuterar vi Israel/Palestina och det vet du väl, att vi inte kan ha på oss våra liberala glasögon då.
Fredrik Malm skrattar. – Ha, ha, nä det har du rätt i. Hur skulle det se ut? Utan de ser jag ju ingen mur. Då ser jag ju bara en säkerhetsbarriär. Vän Av Ordning nickar och berättar också att det är hårdare tag som gäller nu. Man har inrättat en skamvrå.
- Den är dock upptagen av en folkpartist som varit på de ockuperade, eh..., nej, de, de där andra områdena och som skrivit en motion som kritiserar Israel. Det gäller att stämma i bäcken tidigt. Vän Av Ordning, viskar till Fredrik, säg inget om att jag råkade säga ockuperade områdena. Jag vill inte hamna i skamvrån du vet.

Väl inne i Friggeboden instrueras man i retorik. Scripten måste uppdateras och utvecklas rent tekniskt. Man måste med alla medel lära sig att styra undan diskussioner om 1948, 1967, om de gånger Amnesty International och HRW kritiserar Israel. Men att alla bör vara aktiva i att försöka påverka båda dessa organisationer att kritisera palestinierna. – Vi fick ju HRW att till och med fördöma palestinskt icke-våld. Vi kan om vi bara vill. Retorikkursen fortsätter. Alla som säger något fel måste skriva ”Israel är mellanösterns enda demokrati.” 100 gånger på tavlan.

Lars Leijonborg ger ett exempel på bra retorik från valrörelsen. – Jag fick en fråga i direktsändning i TV om friskolor. Jag fick frågan om det fanns något problem med exempelvis den kristna skolan Livets Ord. Vet ni vad jag gjorde? Lars såg så där förnumstig ut, som bara han kan komma undan med. Jo, jag vände på frågan och sa att det inte borde finnas muslimska skolor som förnekar kristendomens värde. Notera, fortsätter Lars och ser allvarlig ut, att ingen i media märkte denna vändning. Jag var liberal men ändå inte. Friggeboden börjar eka av liberal tomhet eftersom scripten inte kan applådera. Så börjar allas favoritstund. Per Ahlmarks frågestund.
- Okej. Vad är Hizbollahs mål? Fredrik?
- Att döda så många civila som möjligt, föreslår Fredrik.
- Nja, svarar läromästare Per Ahlmark. Det är inte helt rätt, du är på rätt spår, men man kan få för sig att det handlar om andra än...
- Jag, jag, en ung man vid namn Erik Svansbo sträcker ivrigt upp handen.
- Ja, du, säger Per Ahlmark som pinsamt nog inte känner igen mannen. Det finns inte så många statsterrorapologeter som Per skulle vilja, så han är förvånad över att han inte känner igen mannen, men gläds ändå åt ett nytt ansikte. Svansbo känner till sin anonymitet, men det är något han så bittert gärna vill ändra på.
- De vill utrota judarna.
- Bra, börjar Per, men gör en gest med handen som visar att han vill att Svansbo ska tillägga något, precis som…
- Precis som Hitler! Vrålar en exalterad Svansbo
- Bra, säger Per och ger ifrån sig det närmaste ett leende han kan ge. Kom ihåg här och lär er att vi måste hålla diskussionen på en mycket, mycket låg nivå. Ni måste inse era begränsningar. Ni är avancerade script, men dock bara script, ni saknar analysförmåga och kritiskt tänkande. Scripten håller med.
- Har vi någon från DN här, undrar Per.
- Ja, säger Niklas Ekdal och Per Ahlin i liberalt korus.
- Jag är lite besviken på er. Ni har dristat er till att kritisera Israel ibland.
- Men, men… börjar Per Ahlin och ser lite moloken ut. Vi har ju alltid gjort det med tillägget att ”det är lätt att sympatisera med Israel” oavsett vad Israel gör. Och vi håller konsekvent tyst om de dagliga övergreppen från Israels sida. Jag menar, så mycket kritiserar vi inte Israel.
- Ni får G. Inte mer, säger Per och håller upp ett varningens finger. Det krävs mer om ni ska få VG.
Kvällen går mot sitt slut. Fredrick Federley går runt med kollekten till den israeliska armén. Man pratar om vänsterns moraliska tomhet, om Israels rätt att existera och om att man alltid måste komma ihåg att fråga de som kritiserar Israel om de tycker att Israel har en rätt att existera. - Och för Israels skull, börja aldrig att backa på den punkten. Inte ens om de medger den. Fortsätt. Nöt ut dem. Trötta ut dem. Tråka ihjäl era meningsmotståndare med samma argument om och om och om och om igen.

De liberala scripten lämnar Friggeboden, stärkta i sin solidariska kamp mot den svagare parten i mellanöstern. Alla längtar tillbaka till nästa gång. För då blir det en diskussion om alla scriptens favoritord i hela världen: anti-semitism. – Åh, vad jag älskar anti-semitism, säger en deltagare och hela ansiktet lyser upp. Men kommer på sig själv med att det där kan ju låta lite fel. Äh, ni vet vad jag menar, säger deltagaren och alla script nickar glatt.
Per Ahlmark vinkar av alla: - Sprid ut er nu mina små script, sprid ut er, och kom ihåg att det är ingen lögn om ni verkligen tror på det.

Per Ahlmarks Nästa Klassiker? En Personlig Skiss

Kanske kan jag skicka det här till DN, som jag har skrivit, så slipper Per Ahlmark skriva det själv:

"Vad skulle människorna på vår jord göra utan USA? Utan ett USA med tålamod. Endast anti-amerikaner och idioter förstår inte att man måste ha tålamod för att få höra det kommande jublet i Bagdad. För det kommer att komma. Har den starkaste demokratin bestämt sig för något så kommer det ske. Jag hörde en vis kvinna på CNN säga att kriget i Irak är inte ett fiasko utan det är en succé som ännu inte inträffat. (1) Alla dessa människor som var emot kriget; vet ni vad? De tvingas äta sina egna ord och aktioner från 2002.
Succén är latent.

När USA bombar i Somalia borde alla människor vara tacksamma. Man försöker rena världen från den plåga som är islamofascismen. När USA förutsättningslöst altruistiskt, med enbart demokrati och frihet som motivation, ger sig in i Irak och bekämpar, med den del av den egna befolkningen som är mindre privilegierades liv som insats, terrorister från världens farligaste plats borde vi alla applådera detta. Vi borde skänka Gotland som bas till USA. Fårö med. 140 länder har gett tillstånd till, eller i vart fall, fått acceptera, USA:s militära närvaro.

Ondskan måste bekämpas. Men det tycker inte alla. Vissa verkar tycka att ondskan inte är så farlig. Iran närmar sig. Hör ni inte det? Iran närmar sig. De vill inget annat än utplåna Israel. De behöver varken kärnkraft eller militär. Vi kan bara hoppas att USA gör det enda rätta och börjar bomba Iran, gärna med demokratiska kärnvapen mot icke-demokratiska anläggningar.

Vi ser det annars nu, hur de samlas i trupp, anti-semiterna, kommunisterna, socialisterna, islamisterna, Carl Bildt och Hans Blix, fan och hans moster och startar bokcirklar där de läser Sion Vises Protokoll, Det Kommunistiska Manifestet, böcker av historiker som inte jag gillar och Koranen. Men fega européer väntar på att USA ska rädda dem som så många gånger förr.

Vi måste vara vakna, och inte slumra till. Men, eftersom Sverige är fegt och Europa saknar, med undantag för den djupt ärliga och kärleksfulle Tony Blair, handlingskraft måste vi lita på att USA än en gång bär frihetens fana högt. Europas ledare är ambivalenta, men har på egen hand antagit sin egen ideologiska apati och kraftlöshet och väntar på USA, men är samtidigt omedvetet avundsjuka på det fantastiska USA med sin förmåga att aldrig missbruka sin militära och ekonomiska överlägsenhet. USA stannar i Irak av goda skäl.

När den bästa presidenten genom tiderna, George Bush pratar om frihet gör han det för alla människor, inte bara för människorna i Västeuropa. George Bushs tal är tal som kommer att gå till historien som de mest ärliga, kärleksfulla, toleranta och faktafyllda tal som getts. Bush själv kommer framställas som en fantastisk talare (2) med gott hjärta, goda ambitioner och ett innovativt språk. Historien kommer att ge honom rätt! Om USA vill använda kärnvapen eller klusterbomber eller utarmat uran gör man det för mänsklighetens bästa för sina ögon. Detta måste vi alla inse, även de mest korkade fredsivrare som inte inser att vi måste ge kriget en chans. Krig är faktiskt fred. Det är freden som är kriget. Det har dumskallarna som var emot kriget i Irak inte förstått. Men Bush är smartare än så. Ingen foolar honom twice. Idag hade Saddams tortyrkammare inte varit borta om dessa fredsivrare fått sin vilja igenom. Hade fredsivrarna fått sin vilja igenom hade människor torterats, våldtagits, stympats. Idag finns bara demokratins tortyrkammare.

Bush har allt och vinner allt. Han vinner tal, globala debatter, krig och intervjuer och folks hjärtan om de har några. Han vinner i längden och i det korta. Männen på mars om det fanns några och om de skulle vara lika intelligenta som jag skulle rösta på George W. Bush, eftersom det bara kan vara anti-semitiska jordbor som inte förstår Bushs storhet. George W. Bush är den fria världens ledare. Framröstad av en demokrati med cirka 5 % av jordens befolkning, varav ungefär hälften av de som får rösta i landet går och röstar , varav cirka hälften av denna hälft röstade fram Bush, som hela världens fria ledare och på så sätt är han även vår ledare. Det är demokratin, dumbom.

USA är världens mest älskade demokrati i USA, och eftersom USA är en demokrati måste de få göra det de behagar utanför sitt lands gränser. Ingen president talar så mycket om demokrati och frihet som George Bush. Hörde ni Göran Persson, terroristsympatisören, nämna demokrati lika ofta? Vi får inte glömma att Göran Pladder-Persson, genom att fördöma den dåvarande israeliska ambassadören Zvi Mazels hjälteinsats när denne förstörde det terroristhyllande konstverket på Moderna Muséet så berättigade Persson samtidigt terrorister att mörda civila, kvinnor och barn, till och med demokratiskt födda bebisar. Pladder-Persson vet, till skillnad från Bush, inte när han ska tala och när han inte ska tala. Pladder-Persson har kritiserat Israel en gång och det är en gång för mycket. Det är bra att anti-semiterna i Sverige inte lyckades vinna valet åt Göran Pladder-Persson igen.

I mellanöstern där alla korrumperade människor och terrorister faktiskt är araber och ofta anti-semiter, måste Israel som är den enda demokratin, få försvara sig med alla medel. Om man bygger en mur gör man det för att man värnar om demokratin och rättigheten att vara det, rättigheten att inte utplånas av ondskan. Det är demokratin, dumbom. Hamas erkänner inte Israels rätt att ockupera och fortsätta ta åt sig mark, och på så sätt utöka demokratins gränser. Det är något araberna borde vara tacksamma för. För varje ytterligare hektar som kommer innanför Israels gränser, desto större blir demokratin i mellanöstern. Det är demokratin, dumbom. Den sprider sig. Det enda som kan förhindra detta är palestinska terrorister och att europeiska anti-semiter tar avstånd från demokratins frammarsch. Palestinierna har aldrig drabbats så mycket som av sin egen okunnighet, mord och mutor, mord och mutor förstår ni. Förstår man inte att de har sig själva att skylla så har man ingenting förstått. Ingenting! Dessutom tackar de alltid nej till de generösa smulor som demokratin Israel så generöst erbjuder.

Saddam Hussein är borta. Människor som har drabbats av honom är lättade och känner frihetens explosiva vindar. Friheten smäller högt för alla som älskar demokrati såsom jag gör. Eller som Condoleezza Rice sa när Israel försvarade sig mot hatets Hizbollah, det är födslosmärtor för demokratin, för ett nytt mellanöstern. Det gäller att härda ut. Endast europas vänster och världens anti-semiter och islamister och Carl Bildt gråter under dessa birthpangs. Till slut kommer någon att få äta upp sina ord.

Men, vad kan vi göra då, vi som inte står på mördarnas hatiska, anti-semitiska sida? Vi kan bara göra en sak: att okritiskt stödja allt som Israel och USA gör. Det är demokratin för dummies."

Fotnot: 1. Hämtat: Ur The Daily Show: 9 januari. Sagt av: Francis Townsend, Homeland Securiyt Adviser
2. http://www.youtube.com/watch?v=uSOA2FkmjQQ&eurl=