Att Räkna Lik

Det dör oerhörda många människor i Irak. Dagligen. Våldet är en sak och ingen förnekar detta. Men, hur många som har dött sedan mars 2003 är omtvistat. Hur man bäst räknar döda är omtvistat. Den vedertagna siffran i europeiska medier och i USA är den lägre siffran från Iraq Body Count som enbart utgår från hur många döda som rapporterats in till medier. Per Jönsson i DN tror att anledningen till att man i europeisk och US-amerikansk media väljer den lägre siffran är att Lancets rapporter är svåra att läsa.

Tillåt mig tvivla. Anledningen till att man väljer den lägre och inte högre siffran är naturligtvis ideologisk och av propagandaskäl. Man vill helst inte räkna lik från USA:s sida, men det är inte heller något man gärna gör från den europeisk media. (För övrigt är det intressant att Per Jönsson noterar att Lancets metoder godkänts på andra håll i världen. Man tycker då att han borde fundera på varför. Men han gör det inte. Lancets rapporter är selektivt svårlästa. Dock medger han att från Bush-administrationens sida kan det mycket väl vara fråga om propaganda och att denna propaganda smittat av sig till US-amerikansk media. Men, det är väl ingen nyhet att övriga världen ofta smittas ned av US-amerikansk propaganda, att högern i europa har tolkningsföreträdet.) Kritiken mot Iraq Body Count kommer främst från vänster, och de som hellre anammar Lancets rapport kommer från vänster. Potentiell kritik från höger skulle vara att vänstern vill ha det så. Man vill ha många döda för att bevisa hur katastrofal USA:s invasion var. Det är möjligt att den kritiken kommer, med tanke på att man från höger angrep vänstern för att vara tyst och inte glädjas med irakierna där i april 2003.

Forskning och metoder som används i forskning kommer ju alltid att vara omtvistade. I vissa fall mer än i andra. Forskning är sällan politiskt neutral. Les Roberts från Lancet är medveten om detta. En sak är säker, Lancets metod kräver mod, man forskar bostavligen med livet som insats. Men hur som helst. Det är uppenbart att enorma mängder människor har dött i Irak på grund av kriget, att ytterligare enorma mängder människor har skadats för resten av livet och att ännu fler människor flyr landet. Irak är en katastrof hur liken än räknas. Men dessvärre verkar forskningen inte kunna ge oss en lösning i detta fall. Lösningen måste ju vara politisk. Hur den nu ska se ut...

Men, man kan ju alltid om man inte kommer ifrån den katastrof som är Irak idag, hävda samma sak som Niklas Ekdal gjorde för ett par veckor sedan. Att Irak mycket väl kunnat se likadant ut idag utan USA:s invasion. Niklas Ekdal går faktiskt ett steg längre än så, "den tragiska ironin" är alltså att det kunde ha varit så här i Irak utan USA:s inblandning och då hade demonstranterna ropat "USA in i Irak". Sådär: då löser man ju det problemet, än en gång, kan man från DN-liberalt håll hjälpa USA att två sina händer. Det är dags att maila över den approachen till USA:s propagandamaskin.


Fotnot:
Niklas Ekdal var faktiskt emot USA:s invasion.

Les Roberts i Independent i torsdags.
Les Roberts svarar på frågor om Lancets forskningsmetoder.
Om räknekontroversen.