Deprimerande...

Anti-depressiva mediciner ökar bland barn och ungdomar. Detta är naturligtvis högst beklagligt. Men det är också högst beklagligt hur vissa saker och ting inte ifrågasätts, eller problematiseras, utan bara tas för givna. Det skulle kunna finnas fler förklaringar än att barn och ungdomar helt plötsligt mår mycket sämre. Lägg därtill att man tenderar att se problemen som biologiska och individualistiska.

Diagnoserna på barn och ungdomar ökar. Ja, diagnoserna ökar överhuvudtaget i vårt samhälle. Som en förklaring och som en lösning. Föräldrar och skolpersonal uppmärksammar i högre grad barnen och ungdomarnas problem och/eller avvikelser. Ingen vill att barnen ska må dåligt, men man vill inte heller må dåligt själva. Få frågar sig egentligen varför diagnoserna ökar eller varför barnen och ungdomarna mår dåligt. En förklaring är dock neuropsykiatriska störningar. Denna förklaring är tämligen passande, då ingenting är någons fel, och medicinering är lösningen. Medicineringen ökar och få verkar vara förvånade eller bestörta.

"– Jag är inte förvånad över det. Efterfrågan är större och vi märker mer av de behov som finns. Föräldrar och skolpersonal uppmärksammar också de här behoven. Det efterfrågas mer och med all rätt, säger Anders Falk som är överläkare på barn och ungdomspsykiatrin i Eskilstuna. "

Det är intressant att notera att föräldrar och skolpersonal mer uppmärksammar barnens problem. En av anledningarna är utan tvekan den ökande informationen som har nått ut. Positivt är det ju att problemen uppmärksammas och att man vill undvika att barnen mår dåligt. Om detta leder till något gott, det vill säga. Jag är oroad över att man i viss mån kan leta för mycket efter vissa signaler och lite för lätt tar till medicinering. Jag tycker också att det är negativt att det är väldigt individkopplat och alltför lite kopplat till vårat samhälle. (Ta det här med unga flickor som mår dåligt. Det har nyligen kommit ut en amerikansk "åh fan" forskningsrapport som kommit fram till följande: The proliferation of sexualized images of girls and young women in advertising, merchandising, and media is harming girls' self-image and healthy development. )

I USA finns det delstater där det finns lagar som gör att lärare inte får uppmärksamma föräldrarna på sina barns eventuella "neuropsykiatriska" problem, av den enkla anledningen, att man tror att lärare kan missbruka sin situation och få eleverna medicinerade så att de blir lugnare i klassrummen. Föräldrarna måste få sådan information av personal som är utbildade i diagnoser. Detta lär dock inte förhindra ett missbruk av medicineringen av barnen. Det intressanta i det hela är den bristande forskningen. Det mesta tas bara för givet. Att barn har vissa problem må vara sant, att vissa barn har mer problem än andra är heller ingen lögn. Men hur konstigt är det? Samhället ställer dessutom krav på barnen som alla barn inte är redo för. I vårt individualiserade samhälle tål vi inte avvikare. Vi kräver anpassning, och att man klarar av de krav vi ställer vid vissa givna tidpunkter. Detta leder självklart till problem.

Anders Falk har en lösning: han vill bygga ut skolsjukvården.

"– Framförallt om man kommer åt dom som har neuropsykiatriska störningar tidigare i livet så är det mycket mindre risk att det blir komplikationer med depression, ångest, fobier och annat."
Japp. Och funkar inte det. Så kan vi ju alltid bygga ut fängelserna såsom vi gör nu. För det måste ju vara individerna det är fel på. Utan att det är deras fel då, för så humanistiskt är vårt samhälle trots allt. Alltså vad gäller de diagnostiserade. De som inte är det: det är vanliga skitstövlar och onda as som hör hemma på kåken. Men, visst, det är bra att man ser att det finns barn som inte mår bra. Visst är det bra med ökade resurser. Det är bra om barnen får den hjälp de behöver. Den hjälp de behöver.

Fotnot: Kriminalvården utreder för tillfället ADHD på två anstalter. Man har utgångspunkten att var fjärde har ADHD och att varannan har haft det i sin barndom. Detta är ganska märkligt då såvitt jag har förstått det så är ADHD en livstidsdom.