Ni som protest? Tillåt mig betvivla det. Däremot ses det nog säkert som något extra artigt. Ett bevis på att man själv har ett fint manér. För vissa, som Susanna Popova, må det vara en dygd och ett bevis på det fina med överklassen det här med artighet, och det här med niandet. Men för arbetarklass-kvinnor som min farmor var du-reformen var en seger.
En ökning av ni-tilltalet ligger kanske passande nog i tiden, med större klassklyftor och där de rika skall få fler och billigare pigor. Men det är ett steg tillbaka.
Till och med the Knights that say Ni, slutade trots allt säga Ni.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar