Det är ett otacksamt arbete: "a businness that is fundamentally thankless." Men egentligen: a man´s got to do what a man got to do. Vad Paul Rester veteran i förhörsbranschen utsätts i sin tur för är inte heller någon picknick.
- Everybody in the world believes that they know how we do what we do, and I have to endure it every time I turn around and somebody is making reference to waterboarding,
Det är för jävligt att han måste utstå referenser. Förstår inte folk vad de utsätter honom för? Det är ju inte bara tortyr man ägnar sig åt där borta. Tydligen ska Gitmo-fångarna också få börja titta på filmer och sånt. Kanske såna här filmer.
Visar inlägg med etikett Guantanamo Bay. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Guantanamo Bay. Visa alla inlägg
söndag 17 februari 2008
tisdag 30 januari 2007
Fångarna På Guantanamo: De Som Bomberna Missade
"I en debatt på tv-kanalen NBC om Guantánamofångarnas öde som hölls 2004 var ett av de underligaste argumenten för att deras juridiska situation vore etiskt-juridiskt acceptabel att dessa fångar ”är de som bomberna missade”: eftersom de hade utgjort måltavlor för amerikanska bombningar och av en händelse överlevt dessa och eftersom dessa bombningar var en del av en legitim militär operation, så kan man inte fördöma det sätt de behandlats på efter att de tagits till fånga efter striderna – ty oavsett hur deras situation ser ut så är den bättre, mindre allvarlig, än att vara död …
Detta resonemang säger mer än det avser att göra: det ger nästan bokstavligen fångarna samma ställning som levande döda, personer som på sätt och vis redan är döda (deras rätt till liv förverkad genom att de utgjort legitima måltavlor för blodtörstiga bombningar), så att de nu utgör exempel på det som Giorgio Agamben kallar homo sacer, en människa som kan dödas utan några juridiska konsekvenser eftersom hans liv, i lagens ögon, inte längre räknas."
...Så vad gnäller de för på Guantanamo: de lever ju i varje fall. Se det så här se det som att ni drog en lott ur ett tombolahjul: och ni drog den här lotten. Eller se det som en variant av: "En spik i foten!?...
Dessutom: vad hade ni där att göra, in the first place.
Detta resonemang säger mer än det avser att göra: det ger nästan bokstavligen fångarna samma ställning som levande döda, personer som på sätt och vis redan är döda (deras rätt till liv förverkad genom att de utgjort legitima måltavlor för blodtörstiga bombningar), så att de nu utgör exempel på det som Giorgio Agamben kallar homo sacer, en människa som kan dödas utan några juridiska konsekvenser eftersom hans liv, i lagens ögon, inte längre räknas."
...Så vad gnäller de för på Guantanamo: de lever ju i varje fall. Se det så här se det som att ni drog en lott ur ett tombolahjul: och ni drog den här lotten. Eller se det som en variant av: "En spik i foten!?...
Dessutom: vad hade ni där att göra, in the first place.
torsdag 11 januari 2007
På Femårsdagen Av Guantanamo Bay: Kriget Mot Terrorismen Fortsätter
"There is no flag large enough to cover
the shame of killing innocent people."
Howard Zinn
the shame of killing innocent people."
Howard Zinn
Robert Nyberg. www.robertnyberg.nu
Prison Break II: Historien Om De Fem Uighurerna
"the Uighurs are a difficult problem and we are trying to resolve all issues with respect to all detainees at Guantánamo. The Uighurs are not going back to China, but finding places for them is not a simple matter, but we are trying to find places for them…and, of course, all candidate countries are being looked at." Colin Powell
Jag undrar om jag inte hörde termen ”worst of the worst” i TV-serien Prison Break vid något tillfälle, men annars är det ju något som fångarna på Guantanamo Bay har förklarats vara, så att vi övriga, som brukar tycka rättssäkerhet och mänskliga rättigheter är något att bry sig om ska luta sig tillbaka och tänka: ”Jamen dåså.”
Jag har undrat hur det gick för dem. De fem uighurerna som tog fel väg helt enkelt. Kommandes från ett territorium, lätt upproriskt i Kina, till ett territorium i krig, där US-soldater tog folk till höger och vänster, som potentiella terrorister, eller olagliga kombattanter om du så vill. Till att börja med gick det inget bra.
Förvisso tycker människor i väst att det är suspekt att befinna sig i Afghanistan och Pakistan överhuvudtaget (vilket märktes på presskonferenser när vår egen fånge frigivits). Men för de stackars männen från Xinjiang var det en någorlunda naturlig resväg. Men efter ”nineeleven” var det inte bra att befinna sig i Afghanistan, så de tog sig till Pakistan, där de bjöds in på middag av lokalbefolkningen för att sedan gå till en moské för att be. Eller, så de trodde. Istället för att be i en moské, blev de sålda till militärer från USA i slutet av år 2001 (eller i början av år 2002). De hölls så i fängsligt förvar i Afghanistan i sex månader.
Så bar det av till Guantanamo Bay. Efter ett tags vistelse där utreddes männen och... Nåväl: någon form av domstol ansåg dock att dessa män trots allt inte var terrorister, inga ”enemy combatants”. (Se där! Det finns en lag.) Detta skedde i slutet av år 2005. Japp i slutet av år 2005. Men, nu dök nya problem upp. Man visste inte vad man skulle göra med dessa fem män, så de fick stanna ett tag till i Guantanamo Bay.
Varför då? Jo, eftersom uighurer är i konflikt med Kina riskerar de fängelse och tortyr, och ironiskt nog hade Kina ökat förtrycket mot uighurer efter elfte september och USA har ju trots allt vissa regler och lagar som man följer och värderar högt så man kunde inte skicka de till Kina. Aj då.
Så vad göra? USA som ligger nära Guantanamo var kanske ett alternativ och, tycker man, borde känna ett visst ansvar. Kanske skulle man kunna låta de bo där? Nähä. Inte det, de må inte vara "enemy combatants," men fan vet: de har kanske blivit under den tid de lärt känna den US-amerikanska demokratin, eller kan kanske bli, de är ju trots allt muslimer? USA frågade då runt i världen om någon ville hjälpa till. Men 100 länder nekade. 100 länder var rädda att förolämpa diktaturen Kina. Fast Kanada erbjöd sig, eftersom Kanada visade sig ha en betydande population av just uighurer. ”Oh Canada.”
Men, precis, känner ni det också, det har nästan gått lite för lätt, Prison Break II är fortfarande kommersiellt säljbar: samtidigt som männens advokater förhandlade med Kanada, förhandlade man med USA om att tillåta de komma in i landet. Här blev det problematiskt. Vissa saker gick ju liksom inte att blunda för. Männen var ju uppenbarligen felbehandlade, men om saken skulle behandlas ordentligt i domstol kunde risken vara att det urartade och att hela Guantanamo Bay skulle ifrågasättas, så innan männen hann komma till domstol på måndagen, så togs de ombord på ett flygplan på fredagen innan, där de låstes fast, så de inte skulle kapa planet och så skeppades de iväg till ett annat land. Men vilket var det landet som kunde gå med på en så snabb åtgärd? (Forts följer…)
(…redan här…) Männen flögs till Albanien. Japp. Albanien. När så domstolen öppnade dörren för männen på måndagen stod regeringsrepresentanter där och förklarade att männen inte längre befann sig i landet. De var i Albanien. Jaha, sa domstolen, slutet gott, allting gott och avslutade fallet.
Så de fem uighurerna, fick finna sig i att bo i en liten inhägnad i Albanien, där ingen talar deras språk men å andra sidan får de femtio euro per månad och ett rum att bo i.
Jag låter frihetens förkämpe nummer ett George W. Bush få avsluta med några rörande ord: "If we ever give up the desire to help people who live in freedom, we will have lost our soul as a nation, as far as I'm concerned."
Fotnot: Jag vet inte hur dessa män har det idag. Jag vet bara att när jag läste artikeln på Counterpunch i somras kände jag omedvetet: Det här måste det gå att göra en film av. En svart komedi kanske! Men, varför inte en Prison Break II. Man får göra tillägget ”based on a true story” och, ja, om det ska gå hem i USA, kanske göra vissa förändringar. Låta uighurerna spelas av bla George Clooney, och Brad Pitt, och kanske göra om uighurerna till vita människor från Storbritannien och/eller USA. Och göra Guantanamo Bay till något islamistiskt fångläger kanske, vad vet jag.
Fotnot II: Uighurer är ett folk som dominerar i den autonoma regionen Xinjiang i nordöstra Kina. Traditionellt har de varit handelsmän. Delar av befolkningen har krav på en oberoende muslimsk nation. Men regionen som tydligen är oljerik har fått en ökande kinesisk befolkning. De hamnade under kinesiskt styre först i mitten av 1900–talet och kallar fortfarande sin region för Östturkestan. För cirka 50 år sedan var 80 procent av invånarna i Xinjiang uighurer men på grund av stor inflyttning av han–kineser, uppmuntrad av regimen, så har andelen uighurer minskat till mindre än hälften i provinsen. Kinesiska myndigheter hävdar att delar av uighurerna har samröre med, joråsatteh, Al Qaeda.
http://web.amnesty.org/library/index/ENGAMR510072006
http://www.counterpunch.org/brauchli08242006.html
Fotnot III: …This just in: Och så dödar Kina 18 människor som man misstänker vara terrorister. Bevisning: ingen.
Jag undrar om jag inte hörde termen ”worst of the worst” i TV-serien Prison Break vid något tillfälle, men annars är det ju något som fångarna på Guantanamo Bay har förklarats vara, så att vi övriga, som brukar tycka rättssäkerhet och mänskliga rättigheter är något att bry sig om ska luta sig tillbaka och tänka: ”Jamen dåså.”
Jag har undrat hur det gick för dem. De fem uighurerna som tog fel väg helt enkelt. Kommandes från ett territorium, lätt upproriskt i Kina, till ett territorium i krig, där US-soldater tog folk till höger och vänster, som potentiella terrorister, eller olagliga kombattanter om du så vill. Till att börja med gick det inget bra.
Förvisso tycker människor i väst att det är suspekt att befinna sig i Afghanistan och Pakistan överhuvudtaget (vilket märktes på presskonferenser när vår egen fånge frigivits). Men för de stackars männen från Xinjiang var det en någorlunda naturlig resväg. Men efter ”nineeleven” var det inte bra att befinna sig i Afghanistan, så de tog sig till Pakistan, där de bjöds in på middag av lokalbefolkningen för att sedan gå till en moské för att be. Eller, så de trodde. Istället för att be i en moské, blev de sålda till militärer från USA i slutet av år 2001 (eller i början av år 2002). De hölls så i fängsligt förvar i Afghanistan i sex månader.
Så bar det av till Guantanamo Bay. Efter ett tags vistelse där utreddes männen och... Nåväl: någon form av domstol ansåg dock att dessa män trots allt inte var terrorister, inga ”enemy combatants”. (Se där! Det finns en lag.) Detta skedde i slutet av år 2005. Japp i slutet av år 2005. Men, nu dök nya problem upp. Man visste inte vad man skulle göra med dessa fem män, så de fick stanna ett tag till i Guantanamo Bay.
Varför då? Jo, eftersom uighurer är i konflikt med Kina riskerar de fängelse och tortyr, och ironiskt nog hade Kina ökat förtrycket mot uighurer efter elfte september och USA har ju trots allt vissa regler och lagar som man följer och värderar högt så man kunde inte skicka de till Kina. Aj då.
Så vad göra? USA som ligger nära Guantanamo var kanske ett alternativ och, tycker man, borde känna ett visst ansvar. Kanske skulle man kunna låta de bo där? Nähä. Inte det, de må inte vara "enemy combatants," men fan vet: de har kanske blivit under den tid de lärt känna den US-amerikanska demokratin, eller kan kanske bli, de är ju trots allt muslimer? USA frågade då runt i världen om någon ville hjälpa till. Men 100 länder nekade. 100 länder var rädda att förolämpa diktaturen Kina. Fast Kanada erbjöd sig, eftersom Kanada visade sig ha en betydande population av just uighurer. ”Oh Canada.”
Men, precis, känner ni det också, det har nästan gått lite för lätt, Prison Break II är fortfarande kommersiellt säljbar: samtidigt som männens advokater förhandlade med Kanada, förhandlade man med USA om att tillåta de komma in i landet. Här blev det problematiskt. Vissa saker gick ju liksom inte att blunda för. Männen var ju uppenbarligen felbehandlade, men om saken skulle behandlas ordentligt i domstol kunde risken vara att det urartade och att hela Guantanamo Bay skulle ifrågasättas, så innan männen hann komma till domstol på måndagen, så togs de ombord på ett flygplan på fredagen innan, där de låstes fast, så de inte skulle kapa planet och så skeppades de iväg till ett annat land. Men vilket var det landet som kunde gå med på en så snabb åtgärd? (Forts följer…)
(…redan här…) Männen flögs till Albanien. Japp. Albanien. När så domstolen öppnade dörren för männen på måndagen stod regeringsrepresentanter där och förklarade att männen inte längre befann sig i landet. De var i Albanien. Jaha, sa domstolen, slutet gott, allting gott och avslutade fallet.
Så de fem uighurerna, fick finna sig i att bo i en liten inhägnad i Albanien, där ingen talar deras språk men å andra sidan får de femtio euro per månad och ett rum att bo i.
Jag låter frihetens förkämpe nummer ett George W. Bush få avsluta med några rörande ord: "If we ever give up the desire to help people who live in freedom, we will have lost our soul as a nation, as far as I'm concerned."
Fotnot: Jag vet inte hur dessa män har det idag. Jag vet bara att när jag läste artikeln på Counterpunch i somras kände jag omedvetet: Det här måste det gå att göra en film av. En svart komedi kanske! Men, varför inte en Prison Break II. Man får göra tillägget ”based on a true story” och, ja, om det ska gå hem i USA, kanske göra vissa förändringar. Låta uighurerna spelas av bla George Clooney, och Brad Pitt, och kanske göra om uighurerna till vita människor från Storbritannien och/eller USA. Och göra Guantanamo Bay till något islamistiskt fångläger kanske, vad vet jag.
Fotnot II: Uighurer är ett folk som dominerar i den autonoma regionen Xinjiang i nordöstra Kina. Traditionellt har de varit handelsmän. Delar av befolkningen har krav på en oberoende muslimsk nation. Men regionen som tydligen är oljerik har fått en ökande kinesisk befolkning. De hamnade under kinesiskt styre först i mitten av 1900–talet och kallar fortfarande sin region för Östturkestan. För cirka 50 år sedan var 80 procent av invånarna i Xinjiang uighurer men på grund av stor inflyttning av han–kineser, uppmuntrad av regimen, så har andelen uighurer minskat till mindre än hälften i provinsen. Kinesiska myndigheter hävdar att delar av uighurerna har samröre med, joråsatteh, Al Qaeda.
http://web.amnesty.org/library/index/ENGAMR510072006
http://www.counterpunch.org/brauchli08242006.html
Fotnot III: …This just in: Och så dödar Kina 18 människor som man misstänker vara terrorister. Bevisning: ingen.
Dagens Födelsedagsbarn: Gitmo 5 år.
Hoppas du icke får leva tills du blir 100 år. Kanske firas du idag av Fox News. Men här besjungs du icke: Det är då en sak som är säker.
“I am dying here every day, mentally and physically. This is happening to all of us. We have been ignored , locked up in the middle of the ocean for four years. Rather than humiliate myself…I would rather hurry up a process that is going to happen anyway…I would just like to die quietly by myself…I want to make it easy on everyone. I want no feeding, no forced tubes, no ‘help’, no ‘intensive assisted feeding’. This is my legal right.” Sagt av en fånge vid namn Shaker Aamer till sin advokat, under hungerstrejk, 7 November 2005
Annars är allt som vanligt. Guantanamo Bay är normaliserat. Lite motstånd här, lite motstånd där, även om Guantanamo Bay är universellt avskytt (med vissa betydande undantag.). En tio-åring försöker nå Tony Blairs inre, som enligt vissa är djupt religiös och känslosam, eftersom 10-åringens pappa är fången på Guantanamo. För fyra år sedan blev pappan forslad dit efter att ha blivit tagen i Gambia. Han var anklagad för att ha misstänkta redskap i sitt bagage. Nu visade det sig att det var en batteriladdare men han är ändå kvar. Han lider av diabetes men enligt hans advokater får han ingen medicinering och inte heller den mat han behöver. Tydligen så försämras hans syn drastiskt. Nåväl.
Kommer snart: Prison Break II: De Fem Uighurernas Historia.
Baserat på en verklig historia.
“I am dying here every day, mentally and physically. This is happening to all of us. We have been ignored , locked up in the middle of the ocean for four years. Rather than humiliate myself…I would rather hurry up a process that is going to happen anyway…I would just like to die quietly by myself…I want to make it easy on everyone. I want no feeding, no forced tubes, no ‘help’, no ‘intensive assisted feeding’. This is my legal right.” Sagt av en fånge vid namn Shaker Aamer till sin advokat, under hungerstrejk, 7 November 2005
Annars är allt som vanligt. Guantanamo Bay är normaliserat. Lite motstånd här, lite motstånd där, även om Guantanamo Bay är universellt avskytt (med vissa betydande undantag.). En tio-åring försöker nå Tony Blairs inre, som enligt vissa är djupt religiös och känslosam, eftersom 10-åringens pappa är fången på Guantanamo. För fyra år sedan blev pappan forslad dit efter att ha blivit tagen i Gambia. Han var anklagad för att ha misstänkta redskap i sitt bagage. Nu visade det sig att det var en batteriladdare men han är ändå kvar. Han lider av diabetes men enligt hans advokater får han ingen medicinering och inte heller den mat han behöver. Tydligen så försämras hans syn drastiskt. Nåväl.
Kommer snart: Prison Break II: De Fem Uighurernas Historia.
Baserat på en verklig historia.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)