Det Var En Gång En Kommunist Som Hette Bamse

För några år sedan upprördes ett gäng unga moderater över att Carl Bildt hade Bamse på sin slips. Bamse var ju kommunist! Fy bubblan! Alla som har läst Bamse har också förstått hur ond han egentligen är, med fraser som: "Ingen blir snäll av stryk; Den som är mycket stark måste också vara mycket snäll; Man ska vara snäll mot dem som är stygga, för de behöver det mest, och då blir de kanske snällare." Men tiderna förändras.

Nu läser jag i DN att Bamse fällts för oetisk barnreklam. (Artikel finns Ej på nätet.) Det handlar om det här med snabbhetspremier. (Och barnen växer ju upp så snabbt. ) Föräldrar vill inte att barnen ska bli konsumenter redan vid fyra års ålder.

Affärsområdeschefen på Egmont Kärnan, där Bamse ingår, menar dock att kuverten med de roliga figurerna på är riktade till föräldrarna men gläds över klargöranden vad gäller reglerna.

Nu måste man hitta på nya sätt att sälja sin tidning. Konsumenterna är ju som kackerlackor. Kanske ska man erbjuda premier direkt till föräldrarna istället? Barnen får Bamse och mammsen och pappsen får ett extra nummer av Cosmopolitan och Café?

Hur som helst. Kanske dags för MUF att förlåta Carl Bildt för Bamse-slipsen?

Borgerlighetens Stalinister Eller Indoktrinera Mera

Obehagligt? Svar: Ja. Oväntat? Svar: Nej. Intellektuell ohederlighet? Svar: Ja.

Åsa Linderborg tar ton i biblioteksfrågan i Brännkyrka och är i vanlig ordning lysande. Andra hävdar att kommunismens brott försöks tystas ned. Naturligtvis vet vi att det inte handlar om det. Det handlar om propaganda.

För säkerhets skull: Stalin var en kallblodig massmördare och Gulag var ett mänskligt skapat helvete.

I liberal yttrandefrihetsanda ska vi kanske varje morgon i skolan istället för en bön börja med att prisa kapitalismen och ondgöra kommunismen. Och historielektionerna bör naturligtvis påvisa att Karl Marx var den onde fan som startade det hela. Jag menar att hävda saker som att var och ens frihet är förutsättningarna för allas frihet eller att vi skapar våra egna liv men inte under förutsättningar som vi själva valt. Brr...

Att Berätta Om Historien

Dagens Nyheters ledarsida vill ha mer information (läs: propaganda) i skolan. Kidsen måste inte bara lära sig veta mer hut, utan även mera hot. Och lära sig skillnaden mellan diktatur och demokrati. DN hänvisar till gårdagens debattartikel i DN, och man är som väntat inte ett uns kritiska mot undersökningen (har man läst den?). I olika frågor som har med kommunismen att göra blir DN en smula oroade, då ungdomarna inte verkar ha förstått sanningen: Västerländsk Marknadsekonomi gör dig fri och rik och kommunismen erbjuder dig ond bråd död. Men frågorna verkar onekligen vara ställda på så sätt att man får fram ett budskap: att ungdomarna är okunniga (ungefär som när Bachner och Lööw gör undersökningar om anti-semitism bland svenskar: det finns ett bakomliggande och i ärlighetens namn ett oroväckande syfte). Man gör en propagandistisk undersökning. Om man kan få ungdomarna att verka ”okunniga” kan man öka trycket på att i skolan bedriva mer av den information som man själva tycker är riktigt (hur mycket då? En läskurs kanske?). Även om jag absolut anser att man bör berätta historien om de olika kommunistiska regimerna och deras övergrepp och misslyckanden. Liksom man bör berätta om kolonialismen och övergrepp mot mänskligheten överlag. (Fast kolonialismen har ju inneburit så mycket gott för den rika västvärlden så det lär knappast gå vägen.) Men hur skall denna historia då berättas? Enbart som en historia om gott mot ont, där liberalismens goda ande hela tiden kämpar mot valfri, dock av liberaler, utpekad ond fiende? En historia byggd på ett antal händelser? DN vill ha en bred upplysningskampanj, men min känsla är att de snarare vill att den ska vara smal.

Man kan dessutom på fullt allvar tro att kommunismen har hjälpt till att skapa välstånd i världen. Inte nödvändigtvis utifrån att kommunistiska länder har haft högt välstånd, utan att kommunisterna har skapat ett sådant hot mot eliten, att välfärden i icke-kommunistiska länder ökat. Verkligheten är mer komplicerad än vad privilegierade liberaler vill få den till.

Att beskriva västerländsk marknadsekonomi som styrelseskick, som undersökningen gör, är i sig direkt felaktigt, vilket vore en enkel sak att påpeka. Men poängen med sådana här undersökningar är ju ideologiska, och det man vill, och behöver, är spridandet av vad dessa undersökningar kommer fram till för att skapa en diskurs. Och de som citerar, som DN: gör det inte utifrån att undersökningen i sig är bra, utan för att den har en grundtanke som de delar. Som Zizek skrev i Ideologins Sublima Objekt:”Vi finner skäl som stöder vår tro därför att vi redan tror; vi tror inte därför att vi har fått tillräckliga skäl att tro."