Slavoj Zizek :
“When peace-loving Israeli liberals present their conflict with Palestinians in neutral, symmetrical terms – admitting that there are extremists on both sides who reject peace – one should ask a simple question: what goes on in the Middle East when nothing is happening there at the direct politico-military level (ie, when there are no tensions, attacks or negotiations)? What goes on is the slow work of taking the land from the Palestinians on the West Bank: the gradual strangling of the Palestinian economy, the parcelling up of their land, the building of new settlements, the pressure on Palestinian farmers to make them abandon their land (which goes from crop-burning and religious desecration to targeted killings) – all this supported by a Kafkaesque network of legal regulations.”
Ps! Gäller även fredsälskande DN-liberaler som Per Ahlin och Niklas Ekdal bland andra.
Ps2! Fast i Sverige har fredsälskande DN-liberaler som Niklas Ekdal åter kunnat diskutera konflikten genom den av liberaler så åtråvärda diskursen anti-semitism. Men om palestinierna talar man tyst. Om den etniska rensningen av palestinier håller man helt enkelt käften. Så länge det som sker enbart är olika former av övergrepp mot palestinierna ser man inga som helst skäl till att diskutera eller till att bli upprörda. Om vissa saker må vi berätta. Läs Motbilder bland annat.
Visar inlägg med etikett Slavoj Zizek. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Slavoj Zizek. Visa alla inlägg
torsdag 20 augusti 2009
tisdag 8 juli 2008
Shopocalypse Now: "...Och Medan Man Konsumerar Kan Man Se Matchen".
Stureplanmänniskor intar Båstad.
- Vi vill ha hit partyeliten, som kan lyfta en natt hos oss och ta ut det bästa av kvällen. Folk som har råd att festa på flott sätt, många av deras gäster har ju möjlighet att köpa de största och de dyraste flaskorna champagne och det är ju ofta ett likamedtecken att det blir bättre fest då, säger Fredrik Olofson.
Att Fredrik Olsson gillar att man köper de dyraste flaskorna och försöker intala andra att det blir en bättre fest för att flaskorna är dyrare är inte så konstigt. Nåväl. Dessa människor är ändå anti-epikuréer. Eller som Montaigne uttryckte det. ”Den som har stort begär saknar mycket.” Men kommersialismen bygger på denna tomhet hos människan. På att vi saknar helajävlatiden.
Alain De Botton skriver: ”Om nu dyra saker är inte kan skänka oss någon påfallande glädje, hur kommer det då sig att vi känner oss så oemotståndligt lockade av dem? Det beror på att vi begår samma misstag som mannen som led av migrän och borrade ett hål i skallbenet: därför att dyra föremål kan kännas som ett rimligt svar på behov som vi inte förstår oss på. Föremålen imiterar, i en materiell dimension, det vi har behov av på ett psykologiskt plan. Vi behöver möblera om i våra hjärnkontor, men istället lockas vi till en ny hylla. Vi inhandlar en kasmirpullover som ett substitut för en väns goda råd.”
Hela den kommersiella hysterin bygger på psykologi. Vi övertalas via knep. Ibland tämligen ologiska. Som när jag lovades en tryggad framtid av en bank med hjälp av deras fonder, men om jag svarade tillräckligt snabbt skulle jag få en snabbhetspremie i form av ett armbandsur. Som om en tryggad framtid i sig inte var tillräcklig. Men hej! Kommersialismen talar inte till vår framtid, utan till det omedelbara nuet: den omedelbara tillfredsställelsen. Den eviga hungern efter mer mättar oss aldrig.
Det beror på att kommersialismen aldrig gör oss nöjda. Vårt begär växer. Vi erbjuds bonusar. Om man ska prenumerera på en tidning erbjuds man något helt ovidkommande. Något som inte har med tidningens själva ”budskap” att göra. Slavoj Zizek förklarar det så här: “the function of this ‘more’ is to fill in the lack of a ‘less’, to compensate for the fact, by definition, a merchandise never delivers on its (phantasmic) promises.”
Så köpfesten kan aldrig ta slut. Man inbillar sig det relevanta med det dyra, och behovet, att hela tiden bjuda över, kommer att drabba stureplansfestarna. Varav de flesta säkert har roligt ikväll. Och i morgon kväll. Det betvivlar jag icke. Även om vissa kommer att ha ångest, och må dåligt. Men det är en illusion, en farlig sådan (och med den finns ett inbyggt klassförakt), att dyrare är roligare och bättre. Vi väljer att köpa vatten på flaska. Helt i onödan. Det är till och med skadligt för vår natur. Men det är inte meningen att vi ska tänka så. "Nästa års smak blir – kranvatten. Lyxkrogarna kör det redan. Fresh-vatten heter det, filtrerat kranvatten på snygg och nydiskad flaska för 50 spänn. Häftigast är nog ändå vatten med köttsmak. Bacon Delight, Beef Tenderloin eller kanske några klunkar grillkyckling. Målgruppen för FortiFido och andra producenter är hundar och katter. I USA förstås. "
Allt är bakvänt. Det är inte längre: smakar det så kostar det, utan kostar det så smakar det.
Båstad är en köpfest. Ett party. Ett evenemang. Samtidigt pågår en tennisturnering. "Medan man konsumerar kan man se matchen", som det står på hemsidan för det nya hybrisbygget i Solna, Arenastaden. Det behövdes en ny arena. (Swedbank Arena ska arenan heta, liksom var och varannan arena i Sverige nu heter.) Arenan börjar allt mer likna ursäkten till ett gigantiskt köpcentrum, Och fotbollen som ska pågå på arenan ska locka konsumenter. ”Medan man konsumerar kan man se matchen.” Fotbollen (och andra "evenemang") blir komplementet till shoppingen.
Någonting har hänt. Någonting har blivit bakvänt.
- Vi vill ha hit partyeliten, som kan lyfta en natt hos oss och ta ut det bästa av kvällen. Folk som har råd att festa på flott sätt, många av deras gäster har ju möjlighet att köpa de största och de dyraste flaskorna champagne och det är ju ofta ett likamedtecken att det blir bättre fest då, säger Fredrik Olofson.
Att Fredrik Olsson gillar att man köper de dyraste flaskorna och försöker intala andra att det blir en bättre fest för att flaskorna är dyrare är inte så konstigt. Nåväl. Dessa människor är ändå anti-epikuréer. Eller som Montaigne uttryckte det. ”Den som har stort begär saknar mycket.” Men kommersialismen bygger på denna tomhet hos människan. På att vi saknar helajävlatiden.
Alain De Botton skriver: ”Om nu dyra saker är inte kan skänka oss någon påfallande glädje, hur kommer det då sig att vi känner oss så oemotståndligt lockade av dem? Det beror på att vi begår samma misstag som mannen som led av migrän och borrade ett hål i skallbenet: därför att dyra föremål kan kännas som ett rimligt svar på behov som vi inte förstår oss på. Föremålen imiterar, i en materiell dimension, det vi har behov av på ett psykologiskt plan. Vi behöver möblera om i våra hjärnkontor, men istället lockas vi till en ny hylla. Vi inhandlar en kasmirpullover som ett substitut för en väns goda råd.”
Hela den kommersiella hysterin bygger på psykologi. Vi övertalas via knep. Ibland tämligen ologiska. Som när jag lovades en tryggad framtid av en bank med hjälp av deras fonder, men om jag svarade tillräckligt snabbt skulle jag få en snabbhetspremie i form av ett armbandsur. Som om en tryggad framtid i sig inte var tillräcklig. Men hej! Kommersialismen talar inte till vår framtid, utan till det omedelbara nuet: den omedelbara tillfredsställelsen. Den eviga hungern efter mer mättar oss aldrig.
Det beror på att kommersialismen aldrig gör oss nöjda. Vårt begär växer. Vi erbjuds bonusar. Om man ska prenumerera på en tidning erbjuds man något helt ovidkommande. Något som inte har med tidningens själva ”budskap” att göra. Slavoj Zizek förklarar det så här: “the function of this ‘more’ is to fill in the lack of a ‘less’, to compensate for the fact, by definition, a merchandise never delivers on its (phantasmic) promises.”
Så köpfesten kan aldrig ta slut. Man inbillar sig det relevanta med det dyra, och behovet, att hela tiden bjuda över, kommer att drabba stureplansfestarna. Varav de flesta säkert har roligt ikväll. Och i morgon kväll. Det betvivlar jag icke. Även om vissa kommer att ha ångest, och må dåligt. Men det är en illusion, en farlig sådan (och med den finns ett inbyggt klassförakt), att dyrare är roligare och bättre. Vi väljer att köpa vatten på flaska. Helt i onödan. Det är till och med skadligt för vår natur. Men det är inte meningen att vi ska tänka så. "Nästa års smak blir – kranvatten. Lyxkrogarna kör det redan. Fresh-vatten heter det, filtrerat kranvatten på snygg och nydiskad flaska för 50 spänn. Häftigast är nog ändå vatten med köttsmak. Bacon Delight, Beef Tenderloin eller kanske några klunkar grillkyckling. Målgruppen för FortiFido och andra producenter är hundar och katter. I USA förstås. "
Allt är bakvänt. Det är inte längre: smakar det så kostar det, utan kostar det så smakar det.
Båstad är en köpfest. Ett party. Ett evenemang. Samtidigt pågår en tennisturnering. "Medan man konsumerar kan man se matchen", som det står på hemsidan för det nya hybrisbygget i Solna, Arenastaden. Det behövdes en ny arena. (Swedbank Arena ska arenan heta, liksom var och varannan arena i Sverige nu heter.) Arenan börjar allt mer likna ursäkten till ett gigantiskt köpcentrum, Och fotbollen som ska pågå på arenan ska locka konsumenter. ”Medan man konsumerar kan man se matchen.” Fotbollen (och andra "evenemang") blir komplementet till shoppingen.
Någonting har hänt. Någonting har blivit bakvänt.
onsdag 30 januari 2008
"Vad Är Att Råna En Bank Mot Att Grunda En?"
På ekonominyheterna kan de ibland lägga ut det för oss som är verkligt och sakligt. Företagen går med rekordhöga vinster, men arbetslösheten är fortfarande hög och aktierna går ibland rekordbra, ibland sker det korrigeringar från marknaden (det går skitdåligt). Analytiker från börsen förklarar i efterhand varför det gått som det gått. Ibland varför de egentligen hade så in i helvete fel. (Ibland diskuteras allt i olika reportage. Warum? Finns det ingen koppling? Ingen alls?) Och bankernas rekordvinster basuneras ut som om det vore något bra. Går det inte att ha någon annan åsikt? Ingen alls?
Bankerna har gått med enorma miljardvinster de senaste åren. 250 miljarder. Banker som när det barkar åt helvete blir statliga för att rädda de rika, och privatiseras när man går bra. Nordea höjde naturligtvis styrelseersättningarna med en femtedel och extra styrelsemöten med 75 % så fort man såg hur stora vinsterna blev. (Så är det: förlusterna förstatligas, vinsterna privatiseras.)
Uppdrag Granskning idag visade på hur fonderna mest verkar vara till för bankernas egen skull. För profitens skull. Ju fler som sparar i fonder, desto bättre går bankerna. Men den kritiska granskningen av bankerna har uteblivit. Få, men bla Johan Ehrenberg har varit starkt kritiska, men honom lyssnar nästan ingen på.
Bankerna gör dyr reklam för sig själva. Man måste nå ut till folket, till alla dessa potentiella kunder. De slåss om oss, med olika knep. (Och har ju av någon besynnerlig anledning alltid ett stort förtroende från det svenska folket.) Men varför skulle man få en bok när man gick in på Föreningssparbanken och diskuterade sitt orangea kuvert, som man kunde för något år sedan innan det blev Swedbank? Vad har det med saken att göra?
Det påminner mig om två saker: dels något jag läste av Slavoj Zizek, när han beskrev något liknande, dessa bonuserbjudanden som dyker upp, när man ska köpa något, att man ska få något mer utöver det man egentligen inhandlar: “the function of this ‘more’ is to fill in the lack of a ‘less’, to compensate for the fact, by definition, a merchandise never delivers on its (phantasmic) promises.”
Vi blir inte nöjda. Men erbjuds vi något mer, som egentligen inte alls har något med huvudprodukten att göra, ökar möjligheten att vi ska nappa. Men vi blir aldrig nöjda, det ligger inte i detta löftes natur.
Sen så minns jag hur jag för ett par år sedan fick ett löfte av någon bank om en tryggad framtid om jag valde deras tjänster. Om jag svarade tillräckligt snabbt skulle jag dessutom få en snabbhetspremie: en klocka! Som om en tryggad framtid i sig inte skulle vara nog!
Detta förefaller vara någon form av symbolisk ironi. Tick-tack. Men, det är ju förståeligt. Framtiden är ju sen, den är ju aldrig nu: så en snabbhetspremie, i form av en klocka, passar ju alldeles utmärkt i en slit- och- slängvärld där oförmågan att tänka framåt, är ett tecken i tiden och där löftena inte är värda pappret de är tryckta på. Passa på nu! Sen kan det vara för sent, och om din framtid inte blir bra, kom då ihåg, klockan du ändå fick, som en för tidig kompensation. Men därutöver borde ju DN-liberalerna vara oroliga. En trygg ålderdom? Finns det något värre. Då kanske inte folk jobbar. Som tur är, är ju löftet ett bedrägeri.
Bankerna har gått med enorma miljardvinster de senaste åren. 250 miljarder. Banker som när det barkar åt helvete blir statliga för att rädda de rika, och privatiseras när man går bra. Nordea höjde naturligtvis styrelseersättningarna med en femtedel och extra styrelsemöten med 75 % så fort man såg hur stora vinsterna blev. (Så är det: förlusterna förstatligas, vinsterna privatiseras.)
Uppdrag Granskning idag visade på hur fonderna mest verkar vara till för bankernas egen skull. För profitens skull. Ju fler som sparar i fonder, desto bättre går bankerna. Men den kritiska granskningen av bankerna har uteblivit. Få, men bla Johan Ehrenberg har varit starkt kritiska, men honom lyssnar nästan ingen på.
Bankerna gör dyr reklam för sig själva. Man måste nå ut till folket, till alla dessa potentiella kunder. De slåss om oss, med olika knep. (Och har ju av någon besynnerlig anledning alltid ett stort förtroende från det svenska folket.) Men varför skulle man få en bok när man gick in på Föreningssparbanken och diskuterade sitt orangea kuvert, som man kunde för något år sedan innan det blev Swedbank? Vad har det med saken att göra?
Det påminner mig om två saker: dels något jag läste av Slavoj Zizek, när han beskrev något liknande, dessa bonuserbjudanden som dyker upp, när man ska köpa något, att man ska få något mer utöver det man egentligen inhandlar: “the function of this ‘more’ is to fill in the lack of a ‘less’, to compensate for the fact, by definition, a merchandise never delivers on its (phantasmic) promises.”
Vi blir inte nöjda. Men erbjuds vi något mer, som egentligen inte alls har något med huvudprodukten att göra, ökar möjligheten att vi ska nappa. Men vi blir aldrig nöjda, det ligger inte i detta löftes natur.
Sen så minns jag hur jag för ett par år sedan fick ett löfte av någon bank om en tryggad framtid om jag valde deras tjänster. Om jag svarade tillräckligt snabbt skulle jag dessutom få en snabbhetspremie: en klocka! Som om en tryggad framtid i sig inte skulle vara nog!
Detta förefaller vara någon form av symbolisk ironi. Tick-tack. Men, det är ju förståeligt. Framtiden är ju sen, den är ju aldrig nu: så en snabbhetspremie, i form av en klocka, passar ju alldeles utmärkt i en slit- och- slängvärld där oförmågan att tänka framåt, är ett tecken i tiden och där löftena inte är värda pappret de är tryckta på. Passa på nu! Sen kan det vara för sent, och om din framtid inte blir bra, kom då ihåg, klockan du ändå fick, som en för tidig kompensation. Men därutöver borde ju DN-liberalerna vara oroliga. En trygg ålderdom? Finns det något värre. Då kanske inte folk jobbar. Som tur är, är ju löftet ett bedrägeri.
torsdag 10 maj 2007
Att Berätta Om Historien
Dagens Nyheters ledarsida vill ha mer information (läs: propaganda) i skolan. Kidsen måste inte bara lära sig veta mer hut, utan även mera hot. Och lära sig skillnaden mellan diktatur och demokrati. DN hänvisar till gårdagens debattartikel i DN, och man är som väntat inte ett uns kritiska mot undersökningen (har man läst den?). I olika frågor som har med kommunismen att göra blir DN en smula oroade, då ungdomarna inte verkar ha förstått sanningen: Västerländsk Marknadsekonomi gör dig fri och rik och kommunismen erbjuder dig ond bråd död. Men frågorna verkar onekligen vara ställda på så sätt att man får fram ett budskap: att ungdomarna är okunniga (ungefär som när Bachner och Lööw gör undersökningar om anti-semitism bland svenskar: det finns ett bakomliggande och i ärlighetens namn ett oroväckande syfte). Man gör en propagandistisk undersökning. Om man kan få ungdomarna att verka ”okunniga” kan man öka trycket på att i skolan bedriva mer av den information som man själva tycker är riktigt (hur mycket då? En läskurs kanske?). Även om jag absolut anser att man bör berätta historien om de olika kommunistiska regimerna och deras övergrepp och misslyckanden. Liksom man bör berätta om kolonialismen och övergrepp mot mänskligheten överlag. (Fast kolonialismen har ju inneburit så mycket gott för den rika västvärlden så det lär knappast gå vägen.) Men hur skall denna historia då berättas? Enbart som en historia om gott mot ont, där liberalismens goda ande hela tiden kämpar mot valfri, dock av liberaler, utpekad ond fiende? En historia byggd på ett antal händelser? DN vill ha en bred upplysningskampanj, men min känsla är att de snarare vill att den ska vara smal.
Man kan dessutom på fullt allvar tro att kommunismen har hjälpt till att skapa välstånd i världen. Inte nödvändigtvis utifrån att kommunistiska länder har haft högt välstånd, utan att kommunisterna har skapat ett sådant hot mot eliten, att välfärden i icke-kommunistiska länder ökat. Verkligheten är mer komplicerad än vad privilegierade liberaler vill få den till.
Att beskriva västerländsk marknadsekonomi som styrelseskick, som undersökningen gör, är i sig direkt felaktigt, vilket vore en enkel sak att påpeka. Men poängen med sådana här undersökningar är ju ideologiska, och det man vill, och behöver, är spridandet av vad dessa undersökningar kommer fram till för att skapa en diskurs. Och de som citerar, som DN: gör det inte utifrån att undersökningen i sig är bra, utan för att den har en grundtanke som de delar. Som Zizek skrev i Ideologins Sublima Objekt:”Vi finner skäl som stöder vår tro därför att vi redan tror; vi tror inte därför att vi har fått tillräckliga skäl att tro."
Man kan dessutom på fullt allvar tro att kommunismen har hjälpt till att skapa välstånd i världen. Inte nödvändigtvis utifrån att kommunistiska länder har haft högt välstånd, utan att kommunisterna har skapat ett sådant hot mot eliten, att välfärden i icke-kommunistiska länder ökat. Verkligheten är mer komplicerad än vad privilegierade liberaler vill få den till.
Att beskriva västerländsk marknadsekonomi som styrelseskick, som undersökningen gör, är i sig direkt felaktigt, vilket vore en enkel sak att påpeka. Men poängen med sådana här undersökningar är ju ideologiska, och det man vill, och behöver, är spridandet av vad dessa undersökningar kommer fram till för att skapa en diskurs. Och de som citerar, som DN: gör det inte utifrån att undersökningen i sig är bra, utan för att den har en grundtanke som de delar. Som Zizek skrev i Ideologins Sublima Objekt:”Vi finner skäl som stöder vår tro därför att vi redan tror; vi tror inte därför att vi har fått tillräckliga skäl att tro."
torsdag 29 mars 2007
Tortyren Av Moralen
Slavoj Zizek skriver idag på Aftonbladets enda konsekvent anständiga avdelning, kulturdelen:
...de främsta offren för offentligt erkänd tortyr är vi alla, den allmänhet som informeras om tortyren. Vi bör alla vara medvetna om att en värdefull del av vår kollektiva identitet har gått oåterkalleligt förlorad. Vi befinner oss mitt uppe i en process av moralisk korruption: de som har makten försöker bokstavligen knäcka en del av vår etiska ryggrad, de vill förminska och upphäva det som med fog kan sägas vara civilisationens största landvinning, utvecklingen av vår spontana moraliska känslighet.
Det förefaller som om inte bara terroristerna själva utan också kampen mot dem måste bedrivas i en juridisk gråzon, med illegala medel. Vi har alltså de facto ”legala” respektive ”illegala” brottslingar: de som ska behandlas i enlighet med lagliga procedurer (och företrädas av advokater, etc) och de som befinner sig utanför lagen. Den lagliga rättsliga prövningen och bestraffningen av Mohammeds brott har nu gjorts meningslösa – ingen domstol som agerar inom ramen för vårt juridiska system kan hantera företeelser som illegalt frihetsberövande, bekännelser som framtvingats med hjälp av tortyr och liknande.
...de främsta offren för offentligt erkänd tortyr är vi alla, den allmänhet som informeras om tortyren. Vi bör alla vara medvetna om att en värdefull del av vår kollektiva identitet har gått oåterkalleligt förlorad. Vi befinner oss mitt uppe i en process av moralisk korruption: de som har makten försöker bokstavligen knäcka en del av vår etiska ryggrad, de vill förminska och upphäva det som med fog kan sägas vara civilisationens största landvinning, utvecklingen av vår spontana moraliska känslighet.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)