"Vad Är Att Råna En Bank Mot Att Grunda En?"

På ekonominyheterna kan de ibland lägga ut det för oss som är verkligt och sakligt. Företagen går med rekordhöga vinster, men arbetslösheten är fortfarande hög och aktierna går ibland rekordbra, ibland sker det korrigeringar från marknaden (det går skitdåligt). Analytiker från börsen förklarar i efterhand varför det gått som det gått. Ibland varför de egentligen hade så in i helvete fel. (Ibland diskuteras allt i olika reportage. Warum? Finns det ingen koppling? Ingen alls?) Och bankernas rekordvinster basuneras ut som om det vore något bra. Går det inte att ha någon annan åsikt? Ingen alls?

Bankerna har gått med enorma miljardvinster de senaste åren. 250 miljarder. Banker som när det barkar åt helvete blir statliga för att rädda de rika, och privatiseras när man går bra. Nordea höjde naturligtvis styrelseersättningarna med en femtedel och extra styrelsemöten med 75 % så fort man såg hur stora vinsterna blev. (Så är det: förlusterna förstatligas, vinsterna privatiseras.)

Uppdrag Granskning idag visade på hur fonderna mest verkar vara till för bankernas egen skull. För profitens skull. Ju fler som sparar i fonder, desto bättre går bankerna. Men den kritiska granskningen av bankerna har uteblivit. Få, men bla Johan Ehrenberg har varit starkt kritiska, men honom lyssnar nästan ingen på.

Bankerna gör dyr reklam för sig själva. Man måste nå ut till folket, till alla dessa potentiella kunder. De slåss om oss, med olika knep. (Och har ju av någon besynnerlig anledning alltid ett stort förtroende från det svenska folket.) Men varför skulle man få en bok när man gick in på Föreningssparbanken och diskuterade sitt orangea kuvert, som man kunde för något år sedan innan det blev Swedbank? Vad har det med saken att göra?

Det påminner mig om två saker: dels något jag läste av Slavoj Zizek, när han beskrev något liknande, dessa bonuserbjudanden som dyker upp, när man ska köpa något, att man ska få något mer utöver det man egentligen inhandlar: “the function of this ‘more’ is to fill in the lack of a ‘less’, to compensate for the fact, by definition, a merchandise never delivers on its (phantasmic) promises.”

Vi blir inte nöjda. Men erbjuds vi något mer, som egentligen inte alls har något med huvudprodukten att göra, ökar möjligheten att vi ska nappa. Men vi blir aldrig nöjda, det ligger inte i detta löftes natur.

Sen så minns jag hur jag för ett par år sedan fick ett löfte av någon bank om en tryggad framtid om jag valde deras tjänster. Om jag svarade tillräckligt snabbt skulle jag dessutom få en snabbhetspremie: en klocka! Som om en tryggad framtid i sig inte skulle vara nog!

Detta förefaller vara någon form av symbolisk ironi. Tick-tack. Men, det är ju förståeligt. Framtiden är ju sen, den är ju aldrig nu: så en snabbhetspremie, i form av en klocka, passar ju alldeles utmärkt i en slit- och- slängvärld där oförmågan att tänka framåt, är ett tecken i tiden och där löftena inte är värda pappret de är tryckta på. Passa på nu! Sen kan det vara för sent, och om din framtid inte blir bra, kom då ihåg, klockan du ändå fick, som en för tidig kompensation. Men därutöver borde ju DN-liberalerna vara oroliga. En trygg ålderdom? Finns det något värre. Då kanske inte folk jobbar. Som tur är, är ju löftet ett bedrägeri.