Att Bara Utföra Sin Rätt Att Glida Fredligt Omkring På Ockuperat Vatten

Hormuz-incidenten som fick ganska mycket medial uppmärksamhet (Undrar varför?) har blivit någorlunda pinsam för USA. Men varför ge upp? Varför inte peka på andra incidenter. Varför inte visa på ett mönster av iranska provokationer i det här området? Är det inte för tragikomiskt med ett land som helt tappat förmågan att kunna leva sig in i hur man i andra länder kan se på USA:s närvaro i mellanöstern?

Our captain tried to defuse the situation by telling the Iranians over the normal commercial radio channel that we were simply exercising our right to navigate Iraqi waters, had no intention of entering Iranian territory and did not seek a confrontation. The Iranians responded by a string of obscenities in heavily accented, broken English.

Notera även hur artikelförfattaren, en man som tjäbstgjorde i marinen i Irak 2003, finner det nödvändigt att poängtera brytningen. Notera hur man hävdar sin rätt att navigera på irakiskt vatten (som om det vore en rättighet, och inte en provokation i sig). Det intressanta är hur man överlag ser provokationer från Iran fastän den egna närvaron skall ses som fredlig. Hur mycket kan man ljuga för sig själv?


...Och det är väl sen gammalt att US-amerikaner inte använder sig av obscent språk, är allmänt artiga och beter sig respektfullt mot barn och delar ut godis och inte beter sig provokativt.

Winning hearts and minds, så att säga.